Men alltså klockan! Den har fullkomligen rusat iväg. Nu är den redan snart halv 8! What?
Vi måste prata curling, inte den som händer på TV och i sportsammanhang. Utan den som vissa föräldrar håller på med, jag bl a.
Så hur kommer det sig att man blir en curlingförälder då? Jag känner att mycket kommer ifrån när man separerade och det ständigt dåliga samvetet. När barnen kom till mamma stod rummen skinande rena och varje vecka inhandlades det någon leksak eller två. Hur fattig jag än var som ensamstående tvåbarnsmamma med nystartat företag så gav jag det sista till barnen.
Jag var så inihelsickes olycklig de veckorna barnen inte var hos mig och sååå lycklig när de väl kom. Kylen bullades upp med alla favoriter. Det var som om man levde upp igen, fick livet åter liksom. Tände lamporna i huset, städade bort det som fick det att se ut som en unkislya. Den mörka veckan med tomt hus och alldeles för mycket cigaretter, kaffe och rödvin på helgerna var över.
Veckan hos mamma skulle vara härlig och fantastisk. Helst med så lite tjat, gnat och bråk som möjligt. Man började välja fajterna med omsorg. Handlade det om att förfrysa eller slå skallen om man struntade i mössa eller hjälm tog jag såklart fajten. Handlade det om att vara en bra kompis, göra läxor, respektera vuxna människor och sköta sig i skolan likaså. Men handlade det om att rummet skulle städas eller att man skulle få hjälpa till med att plocka undan bordet så orkade jag inte. Ibland kunde det kännas som man inte gjorde annat än tjatade och gnatade… fick man också bara vara med sina barn halva deras tid så var det som att allt sånt betydde så lite.
Jag gjorde några halvhjärtade försök att införa veckoschema med ”plocka i diskmaskinen” och dammsuga rummet dagar. Det höll i en vecka och sen gick det åt skogen igen. Halvhjärtat var ordet och inte så viktigt.
Detta är den enda förklaringen jag har till mitt curlande. Idag är dom 19 och snart 22 och fortfarande curlade. Nu är det ju åt helsicke försent att göra något åt saken, det är liksom GYNATT på den fronten. Men jag antar att de lär sig när de flyttar hemifrån, för jag kommer inte få åka hem till dom och städa och tvätta har Tony sagt. Haha!
Sa jag curlad?! Haha! Men något att vara både stolt och tacksam för är att det är två jäkligt fina ungar – FAST dom är curlade.
Sen så tror jag tammefasen att det tar sig, hör en av dem som stryker sin skjorta. Sådärja!
Har du några curlade barn?
Känner igen det där, tjatar om att stora dottern ska städa sitt rum, lägga smutsiga kläder i tvättkorgen, diska efter sig mm mm.. slutar alltid med att jag gör det själv :/ orkar och vill inte tjata och bråka så fort hon är hemma!!
Absolut har jag curlat mina barn och gör det fortfarande när jag kan.. de har också blivit duktiga/bra vuxna även fast jag curlat dem. När äldsta sonen flyttade hemifrån frågade jag om han ville ha hjälp med t ex fönster puts och sånt. Men nej han ville fixa själv och våra pojkar är jättebra med tjejer lagar mat, tvättar och allt som hör till. Dottern också. Vi finns när de behöver oss och det vet de om ❤️
♀️ Här är en till som fixar! Fast dr vet att jag blir ”galen” den dagen de är otacksamma & slutar att tacka för sig! Har idag två fina, omtänksamma unga vuxna som barn ❤️