Vad är vår för dig?

Hej igen!

Hörni snart är äntligen februari slut. Ful-Februari! Usch, med februari kommer inte så mycket gott känner jag. Vår start på året har inneburit sjukdomar och hängighet. Några dagar innan nyår började jag känna mig hängig för att sedan vara sjuk hela januari. Milo och jag avlöste varandra då Milo började februari med att ta över stafettpinnen efter mig.

Mitt järn har varit i botten och så avslutar vi februari med att Milo drabbades av magsjukan ”from hell”. Än vet vi inte hur det ska gå för oss? Vinterkräksjukan är inte nådig. Den jäveln kommer ju som en blixt från klar himmel. Hastiga kräkningar. Feber. Allmän kaos. Fifan, gud nåde låt oss slippa!!!

Februari är ju en månad som egentligen är den sista månaden som mörkret har oss i sitt lilla mörkerfängelse. Det är samma mörker som pågått sedan oktober/november ungefär. Det är nu vi är som blekast, tröttast, torrast, glåmigast och slitnast av alla månader. Sjukdomarna avlöser varandra och energin är verkligen i botten. Man är ful som fan också…..

Men, sen kommer mars! Åh, det börjar med semmeldagen och våffeldagen, sedan kommer det fortsätta med att ställa om klockan till sommartid, fågelsång på morgonen och en fet vårsol. Vi kommer att ta med oss kaffekopparna på altan, trapp, trädgård och balkong. Det kommer vara grusiga trottoarer och dammigt i luften. Livet kommer så sakta att komma tillbaka till våra energilösa glåmiga kroppar och ansikten, vi kommer vara våra snygga ”jag:s” i slutet av mars igen ska ni se. Haha….

Vårtecken för mig är…

– när jag måste ta av mig jackan när jag sitter i solen.

– när man börjar planera däckbyte.

– första kaffer på altanen.

– när det dammar efter bilen.

– när jag hör fåglarna kvittra redan tidigt på morgonen.

-när man vågar ställa ut en blomma på trappen.

– den första tvätten som torkas ute.

– när man kan gå med öppen jacka.

– när Milo bara har en tröja på sig när jag hämtar honom från skolan.

– när vinterskorna bara står i en hög längst in.

– när vi grillar för första gången på året.

– när dagen äntligen känns lång.

Har du något som är typiskt vår för dig och som återkommer år efter år?

  1. Maria skriver:

    Vår för mig är när jag hör fåglarna kvittra utanför fönstret. Tulpaner och även påskliljor visar sina knoppar. När jag är ute med permobilen, ser gula små blommor i diket och solen skiner. Jag har mist båda mina ben och det är mycket enklare att köra, delvis utan snö och så är det skönt att slippa iskalla fingrar.
    Kram och tack för en härlig blogg

  2. Marie skriver:

    Jag är nog lite knäpp men när älven börjar få lite öppet vatten så kommer fiskmåsarna, och de första skriken från dom ger mej vårfeeling 🙂

  3. Annika skriver:

    När jag hör första fåglarna kvittra tidigt på morgonen (vaknar tidigt som du) men FRAMFÖR ALLT koltrasten som jag älskar! DÅ är våren på gång!

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

LOADING..