ANNONS

Va i hela helvetet?

/

Vart i hela helskotta är världen på väg? Detta är för mig helt obegripligt, det är väl inte åt det här hållet som vår värld ska gå nu? Fattar ingenting!

När Elliot inte ens fyllt 1 år så kom inte min mens. Jag trodde jag hade stressat mycket, jobbade ju redan heltid på ett nytt jobb och var väldigt stressad över min situation. Vara ifrån barnen, nytt jobb, prestationsprinsessa och allt det där…

Tog ett graviditetstest bara för att utesluta graviditet. Trodde aldrig i min vildaste fantasi att jag kunde vara gravid men kanske var det bäst att ändå utesluta det. Jag åt ju p-piller och de ska ju vara väldigt säkert.

När stickan låg där med sina 2 klarblåa streck fick jag en fullständig chock. Hur kunde det ens hända? Därefter följde några otroligt omtumlande dagar.

Vi ville verkligen inte ha fler barn. Elliot var inte ens året gammal, Thedde var 3,5. Min graviditet hade handlat om att kräkas i 9 månader och att genomgå det igen kändes som en omöjlig handling. Dessutom hade vi inga som helst planer på några fler barn. Vår relation hade varit svajig stundtals och att ta hand om de två vi hade var prioritet. Exet var fast beslutsam från första sekund han fick veta det. Han ville inte att vi skulle fullfölja graviditeten.

Själv drabbades jag av några dagars dåligt samvete. Jag ville inte heller ha flera barn. Men jag visste ju hur det var att få barn. Den vackraste välsignelsen i livet. Men den känslan falnade då det faktiskt inte fanns på vår karta med fler barn.

När jag kontaktade vården här i vår småstad för att boka en abort så var jag för tidigt i graviditeten för att ta bort det. De förklarade det med att det är bättre att graviditeten får gå en stund så man är säker på att få bort allt.

Jag kontaktade vården i Västerås och där var jag välkommen redan dagen efter. Har man bestämt sig så vill man avsluta så fort det går. Märkligt att det beror på var man tar aborten? Jag fick fylla i massor med papper, mamma var med mig då jag var så nervös och rädd.

Aldrig någonsin ifrågasatte någon mitt beslut. Självklart diskuterade jag och sköterskan igenom allt, det tror jag man måste för att de ska känna att man är helt säker på sin sak. Det var aldrig några tvivel när jag väl hade bestämt mig. Jag ville inte.

Aborten gick bra. Drabbades dock av något blodtrycksfall på uppvaket som var obehagligt men annars så gick allt så bra som det kunde. Redan några timmar efteråt satt jag med mamma och fikade på ett fik hemma i småstaden och allt illamående som jag redan hunnit få var helt borta.

Aldrig har jag ångrat mitt beslut. Aldrig har det varit något jag haft dåligt samvete för. Jag och Magnus separerade något år efter det här och det fick det att bli än mer tydligt och klart.

Ska inte kvinnor få välja själva? Ska en stat i USA bakåtsträva på det här sättet och nu göra att deras invånare kommer behöva fly för att kunna avsluta en oönskad graviditet? Jag förstår inte. Jag begriper inte. Jag vill skrika rakt ut!

4
1

Genom att klicka på "Skicka" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

© Bonnier Magazines & Brands AB, 105 44 StockholmTelefon: 08-736 53 00