Nu kan jag rädda ett liv

Hej raringar!

Hann verkligen inte in till dig igår, hade fullt skägg från tidig morgon med bakning och fix och sedan blev det dags för Jonas att komma hem till oss med sina stora väskor!

Vi har ett par vänner som heter Pernilla och Jonas som bort nästgårds från oss. Han jobbar inom räddningstjänsten och så driver han sitt bolag som heter . Jag har länge varit sugen på att få en kurs men du vet hur man är? Man skjuter på sånt där som känns liksom långt bort. Satt nämligen och funderade på hur längesen det var och jag tror att det är över 10 år sen, kan vara 13 år också. Det är ju helt galet, hur ska man komma ihåg vad man ska göra om någon får ett hjärtstopp, eller sätter i halsen? Inte en blekaste när det var drygt 10 år sen man fick en utbildning. I min mammas släkt finns det t ex mycket hjärtsjukdomar….så man kan aldrig veta vad som händer.

Sagt och gjort så tänkte jag att jag bara måste boka in honom innan jul. Bjöd hem lite familj och vänner och blev glad att vi var fler som behövde fräscha upp minnet. Jonas åker nämligen hem till privata människor och olika företag i hela Sverige med sina dockor och så lär han ut på ett så bra och pedagogiskt sätt så nu idag skulle jag lätt kasta mig på någon som skulle ramla ihop och veta EXAKT vad jag ska göra. Känner mig BOMBSÄKER!

Syrran har gjort många såna kurser genom sitt jobb men sa att detta var ”by far” den bästa hon gjort. Hon lärde sig mycket mer på dennaz Bara att vi fick öva i skarpt läge i 2 minuter och känna hur det känns att hålla igång ett hjärta…. jag var helt slut efteråt. Det var vi alla. Dock så hjälper det att få hjälp av adrenalinet i kroppen som man får om det skulle bara på riktigt.

Jag startade dagen med att baka till vår lilla utbildning. Ingen utbildning utan fika vettu.

Här satt vi sedan och lyssnade nyfiket och ställde säkert 148 frågor. Milo och Tony var med också även om de inte syns i bild. För Milo var detta riktigt bra! Han känner sig inte alls lika rädd för om någon skulle falla ihop idag, bara det är fantastisk.

Dessa dockor är autentiska och motsvarar en man på 80 kilo. Bröstkorgen är lika hård och sviktande som det är på en människa. Att få lära sig hur hårt man ska ta i när man gör kompressioner var så bra. Jag hade ingen aning kan jag ärligt säga.

Milo fick ta i mycket men han klarade att göra rätt antal kompressioner och andas in luft i dockorna. Så även ett barn klarar att rädda livet på någon.

Förlåt blundbilden Jonas

Vi fick också gå igenom hur alla hjärstartare som finns runtom i Sverige fungerar. Alla fungerar likadant nämligen, spelar ingen roll vilken färg de har – alla funkar likadant.

Något som jag är förvånad över är hur lite man egentligen vet när det kommer till om en människa plötsligt skulle falla ihop. Alla turer kring att kolla om de andas, om att veta hur hjärtat beter sig om det stått stilla för länge och hur viktig en hjärtstartare är!

Nu vill jag tipsa dig om att Jonas finns (hjälpa en vän). Han är nämligen grym och kan ALLT om detta. Bara att han jobbat inom räddningstjänsten i 15 år säger lite om hans erfarenheter.

HÄR hittar ni hemsidan, där står utförligt om alla utbildningar som finns. Och nu när jag själv fått höra alla Jonas historier så känner jag att kan du ta en utbildning, GÖR det! Vi kan rädda livet på den vi älskar, våra föräldrar, mor/farföräldrar, barn eller bara någon på stan om vi ser till att utbilda oss.

Jonas ska få fortsätta komma hem till oss regelbundet. Grejen är att är man ordentligt utbildad så är chansen större att man handlar mer som en robot och startar HLR (hjärt- lungräddning) även om det är någon nära anhörig som faller ihop. Min största rädsla är nämligen att man ska bli handlingsförlamad.

Det sker 10.000 hjärtstopp varje år! Av dem klarar man 10%!!! Detta för att människor är rädda att göra fel och då inte gör något alls. 4 minuter klarar en hjärna att vara utan syre utan att bli skadad. Så förstår du hur viktigt det är att man hjälper till? Det handlar om minutrar.

Heja dig Jonas för att du gör det här! Ditt arbete är verkligen livsviktigt!

Nu måste jag jobba vidare här, vi hörs lite senare.

Kram Nina