Ni vet när dom säger såhär….
”Nej men jag vill inte ha någon katt”. Ja så sa Tony efter att vår Toxy gick bort. Han vägrade. Ok, i början kändes det som en rimlig tanke då det ju var ett trauma att förlora vår gamla bondkatt på mindre än ett dygn. Han blev sjuk och sen fick vi ta bort honom dagen efter. Fruktansvärt och sorgligt.
Efter några månader började jag känna att det här med kisse kanske inte var helt omöjligt. Vi åkte till ”Hitta katten” och skulle bara kolla. Ja det där vet ju alla djurägare att ”bara kolla” sällan funkar. Allt som oftast kommer man hem med en hårboll under armen.
Vi gjorde inte det dag 1….men dag 3 stod inte jag ut med tanken att vår lille vita hårboll skulle bo i en (för all del stor) bur utan oss. Så då åkte vi dit. Tony stretade emot men med operation övertalning och lite blink blink och hejbaberiba gick han med på det. Närå, men efter att vi diskuterat saken fram och tillbaka i ytterligare en dag så tyckte han att vi ändå var redo för en kisse.
Dock så skulle han nog aldrig riktigt släppa in den nya trodde han. Nä tänkte jag…. det brukar låta så.
Igår kväll fick jag det bästa bildbeviset på att någon minsann både gillar, tycker om och njuter av vår lille Majlis.
BOOOM 😂😂😂
Hihihihi sååååå sött.
Toni är nog en liten mjukis ändå *Ler*
Är så tacksam att jag har hittat denna fina blogg för några månader sen
Följer den nästan alla dagar ( när de finns tid)
De är första gången jag skriver till dig nu kunde jag bara inte låta bli.
Men finns i bakgrunden & läser allt
känner igen mig i en del som du berättar är skönt att man inte är ensam i känslor & tankar.
Va rädd om dig / er där ute !
många kramar till dig & din fina blogg !
Men åh, tack för dina rader. Blev så glad av dem! Kram ❤️