Vemodigt

Hej vänner!

Igår hann jag inte in till dig alls. Igår flyttade vi nämligen ur villan på kullen som jag kallat den. Många har frågat mig om jag hade ont i hjärtat och om det kändes vemodigt? Ja såklart känns det vemodigt, det här huset har varit fint emot oss. Jag har mått väldigt bra i det här huset på slutet, faktiskt så bra att jag nog aldrig varit så lugn och tillfreds psykiskt. Det var dessutom i det här huset som jag fick ordning på min onda mage.

Ja, så huset har tagit hand om oss så fint, det känns som vi bara har fina minnen med oss. Men jag fastnar sällan i saker som går att ta på, praktiska saker har jag lätt att gå vidare ifrån och blicka framåt. Bara jag har min familj med mig så går allt fint. Däremot är det liksom lite påfrestande att flytta rent känslomässigt, en stor förändring är på ingång och känslig som jag är så känner jag ju såklart av det. Inte själva grejen att vi lämnar ett hus, utan att det sker en stor förändring. Så jag påverkas såklart av det!

Igår tömdes i alla fall huset helt och hållet, herreminjee som jag och Tony kämpat alltså. Det är fasen inte klokt.

Kaos kaos kaos! När väl flyttfirman kom så gick det i 200 blås. Jag sprang runt för att hinna undan och få allt nedpackat.

Haha, vi hade lite för mycket grejer så dom fick hämta en till liten lastbil för att få med sig allt.

Ändå har vi rensat och kastat så mycket grejer så det är otroligt att vi kan ha så mycket kvar.

Igår efter vi tömt och fixat så kom vi äntligen till hotellet. Vi bara kastade oss på sängen för att få sträcka ut ryggarna och vila våra sprängande fötter.

Vi hade inte ätit någon kvällsmat så vi gick till Astas Vedugn. Ska du någongång äta galet god pizza så måste du besöka dom. Tony säger att dom har de absolut godaste Kebabpizzorna som finns. Tips tips! Jag åt en grekisk sallad som jag fick lite vitlöksbröd till, Ämen MUMS!

Efter maten tog vi en liten promenad. Här har ni vår vackra brandstation, förr om åren har det varit bostadshus här. Passade att promenera runt nu när vi bor helt centralt. Det var någon raid vid Skolparken så Milo behövde ta en avstickare förbi där också.

Vi stod där och hängde en stund medan Milo samlades med gänget i Pokémonworld. Tony lekte av sig lite också, viktigt för att kunna sova gott sen. Haha….

Här är vår musikskola, Tony gick på den här skolan. Han hade mycket att berätta om den. Själv har jag gått för när jag spelade klarinett. Say what? På den tiden så var klarinett ungefär det absolut ocoolaste instrument man kunde spela. INGEN förutom jag spelade det. Fråga mig inte hur det gick till att jag började? Dyr var den jäven också, kostade typ skjortan och halva armen för mamma och pappa. Kanske var det därför jag spelade, av dåligt samvete. Haha….

Före det spelade jag blockflöjt. Det var det i alla fall andra som spelade så det kändes lite coolare.

Suddig och trött i sängen igår kväll. Mysigt att ta på sig en morgonrock och bara mysa ned sig. Somnade rätt snabbt efter den här bilden togs. Sov som en stock inatt. Vad upp och kissade en gång men sen kändes det som jag var helt klubbad. Så skönt och välbehövligt!

I morse fick vi oss en härlig utsikt med solen som var på väg upp. Milo var seeeeg att få upp men när han hörde hotellfrukost så gick det lite lättare.

Mia som jag känner och som jobbar under frukosten på hotellet hade fixat så vi fick mysigaste rummet att sitta i. Hon vet att jag älskar att sitta där. Milo käkade snabbt och så körde vi honom till skolan.

Sen åkte vi till huset och tog reda på det absolut sista innan vi återvände till hotellfrukosten. Jag skulle gått ut och gått men jag var för hungrig så jag valde att äta istället.

Tony hade bättre karaktär så han stack ut och sprang. Själv mysande jag in mig här och satt länge och åt så jag rullade därifrån.

Nu sitter jag här och jobbar för fullt. Är så sliten i kroppen. Det har varit mycket att packa ihop hela vårt hus på bara mig och Tony såklart, och man har ju så mycket mer grejer än man förstår. Det var första gången som vi tog hjälp av flyttfirma att flytta grejerna sen och jag kan säga att guuuud så skönt det var.

Majlis-hjärtat bor hos min mamma och pappa och jag får rapporter hela tiden. Hon tyckte inte så mycket om sin nya transportbur (vi köpte en större) och var svår att få in i den så hon var lite stressad och orolig när vi åkte ut till mamma och pappa med henne. Men allt har gått bra. Hon äter, kissar och bajsar, leker och sover så allt går bra. Ikväll ska vi åka dit och äta kvällsmat och hänga med henne lite.

Ha nu en skön tisdag, jag ska ut och gå innan lunch så jag får röra lite på min onda kropp. Vi hörs sen!

Kram Nina

LYXIGA CHOKLAD OCH HALLONKAKAN

Hej igen!

Alltså wow wow wow vilken kaka detta blev alltså, så otroligt god och saftig. Inte blev saken sämre av att man svängde ihop den i ett nafs. Jag älskar ju recept som går snabbt att göra!

LYXIGA CHOKLAD OCH HALLONKAKAN, ca 8 bitar.

1 ägg
1 dl strösocker
1 dl vetemjöl + 0,75 dl kakao
1 tsk vaniljsocker
1 tsk bakpulver

1 krm salt
1 dl filmjölk

35 g smör

Fyllning:

50 g vit choklad

1 1/2 dl färska hallon

Gör såhär:

1) Sätt ugnen på 190 grader. Ha i ägg och socker i en bunke. Vispa runt med bara en gaffel en stund tills det är utblandat.

2) Tillsätt vetemjöl, kakao, bakpulver, vaniljsocker och salt. Vispa runt, du får en jättetjock smet. Häll i filmjölk och smält smör. Rör runt tills du har en slät smet.

3) Smörj och bröa en form. Häll i smeten. Ha på färska hallon och tryck i bitar av vit choklad. Grädda långt ned i ugnen, ca 15-20 min. Kakan får gärna vara lite kladdig i mitten när du tar ut den.

4) Pudra med florsocker och servera med lösvispad grädde.

Följ mig gärna på min FB-sida för flera dagliga receptuppdateringar HÄR

Följ mig gärna på Instagram med bilder & videouppdateringar i story HÄR

Följ mig gärna på Bloglovin så du inte missar några inlägg HÄR

Han var otrogen!

Godmorrrooongomorrrroooooooon! (Säg det sjungande.)

Joooo men här är vi pepp så det bara smäller om det, jag somnade vid 17 tiden igår och så vaknade jag nu! Haha…. Har varit upp och kissat 2 ggr men sen har jag sovit som en stock. Som en prinsessa. Som en liten gris. Alltså, såååå skönt! Jag är mitt i PMS;en och sover ju som en liten kratta då men inatt jädrar i mig tog jag ikapp lite. Gud som jag behövde det.

Jag minns när mina sömnproblem var mer bestående och nattliga, herregud som det tuggade sönder mig alltså. Vilken ångest jag hade på dagarna, för att inte tala om nätterna. Jag grät mig igenom vissa nätter. Fy farao alltså! Vissa nätter stod jag inte ut med ångesten så då fick jag väcka Tony för att liksom klara mig genom natten. Att ha ångest på natten när man är ensam, det är tyst och ingen är vaken är liksom höjden av otäckt. Tony fick då hjälpa mig att försöka slappna av och andas. Usch, jag kan tycka så synd om mig själv (och honom) och hur vi hade det den där perioden, den pågick dessutom under många år.

Såhär i efterhand så tror jag att det det är dom här tunga perioderna i våra liv som gjort oss så sammansvetsade och tajta. Jag vågade släppa in någon i mitt eget mörker för första gången och han kunde axla det mörkret och göra mig trygg. Några år innan den här perioden så hade jag ju min tyngsta hypokondriperiod – då sov jag ju inte heller för alla fasansfulla sjukdomar jag ständigt gick omkring och trodde att jag hade. Det mörkret släppte jag också in honom i, och där stod han som en stark lysande fyr och lotsade mig genom nattens alla hemskheter.

Jag har i hela mitt liv haft svårt att lita på människor. Min första riktiga kille som jag var så avgrundsförälskad i var dessutom otrogen mot mig med min klasskamrat. Jag hade inte vågat ligga med någon ännu, ville spara min oskuld till någon speciell. Hon vågade däremot och då ville han hellre vara med henne. Jag kommer aldrig glömma den dagen jag fick reda på det, en annan kompis till mig hade varit på samma ställe och hört att de legat med varandra och berättade det givetvis för mig. I skolan dagen efter (ja detta hände en kväll mitt i veckan) så konfronterade jag henne. Hennes blick var totalt likgiltig och så tittade hon bara på mig och sa ”Ja men jag är ju kär i honom”. Jag grät och kräktes i dagar, mitt hjärta har aldrig varit så krossat. Något inne i mitt hjärta frös till is där och då, så ung men så totalt krossad. Det tog tid att återhämta sig ifrån den där händelsen, såhär i efterhand är jag dock glad att han aldrig fick min oskuld…. han var såååå inte värd den.

Ja, så att det här med att lita på människor har aldrig varit min starka sida. Tony har dock under dessa åren lyckats tina upp den där biten i mig som legat fryst i så många år. Jag vågade släppa in någon i mitt innersta utan att behöva vara rädd för att förlora den personen. Det är starkt ska ni veta och något jag värdesätter så högt, något som gör att han är min ”forever” människa.

Wow – nu svävade jag ut må ni tro. Ibland är det verkligen intressant att skriva blogg. Man vet aldrig var ett inlägg kan ta en? Idag tog den mig till de djupaste delarna av mitt liv som ni också fick ta del av.

Hörni. Vår lördag då. Ja men den blev ju hur mysig som helst. Eller delar av den blev väldigt mysig. Den största delen så packade vi ju såklart. Men en stund på dagen så träffades vi med Maria & Noel.

Vi började med pizzadejt på Astas Vedugn. Kidsen vid sitt egna bord. God glutenfri pizza måste jag säga, min favorit är Hawaii. Ja jag älskar ananas på pizzan, vet att många tycker det är galet! Haha…

Efter maten så gick vi ned på torget. Killarna hängde runt på stan och vi satt och njöt i solen. Vilken dag det var igår, det kändes som sommaren återkom. Så härligt!

Jag festade till det med churros och mjukglass. Ämen den kombon! Jag SMÄLLER av! Det var så sjuuuuuuukt gott. Å vet ni, detta var första gången som jag åt churros, jag har aldrig provat tidigare. Haha…. herreminjee, vad har jag missat under alla dessa år?!

Här var vi på väg mot bilen samtidigt som vi jagade raids och Pokémon. Milo har helt klart fått en nytändning där. Kul att det här med Pokémonjakt återkommer ändå. Det blir motion (för att kunna öppna ägg måste man gå vissa kilometer) och något hela familjen är inblandad i. Var snabbt förbi hotellet och frågade om vi kommer ha en kyl på rummet? Det kommer vi inte, men däremot fick vi tillgång till ett kylrum om vi ville. Herreminjee, jag måste ju kyla min selleri. Haha… den går inte och dricka om den inte är kall. För självklart kommer min juicepress följa med, jag kan ju inte missa min Sellerijuice…… no way José!

Klura på om man skulle ta med sig en liten minikyl kanske? Hmmm, det måste jag ta mig en allvarlig funderare på. 😉

Jahapp, klockan är snart 6 och det är dags att kliva upp och fortsätta packandet. Jag får smyga för de andra 2 kommer sova länge till.

Ha en mysig söndag och njut av vädret om det ska vara fint hos dig. Vi hörs sen!

Kram Nina

Tortilla-CALZONE

Hej igen!

Nu tänkte jag bjuda på ett recept på något som är både enkelt att svänga ihop, går snabbt och blir sådär härligt supergott!

TORTILLA-CALZONE 2 st

Kika gärna på fler härliga recept med pizzatema HÄR!

2 tortillabröd

2 msk tomatpure

2 msk ketchup

10 skivor skinka

4 dl riven ost

Gör såhär:

1) Lägg tortillabröden på bakplåtspappersklädd bakplåt.

2) Blanda ketchup och tomatpure tills du har en jämn tomatsås. Bred ut det på tortillabröden.

3) Strimla skinkan och lägg på. Strö på riven ost, det ska vara mycket. (Mums).

4) Vik ihop calzonen och fäst med tandpetare.

5) Skjuts in i ugnen på 200 grader i ca 15 – 20 min. Håll koll så inte bröden blir för mörka, lägg gärna på folie om det känns så. Strö på lite torkad oregano och servera!

Följ mig gärna på min FB-sida för flera dagliga receptuppdateringar HÄR

Följ mig gärna på Instagram med bilder & videouppdateringar i story HÄR

Följ mig gärna på Bloglovin så du inte missar några inlägg HÄR

Flytt & kompishäng

Godmorgon vänner!

Kaaaaoooos, ja i vårt hem i alla fall. Det märks att flytten är på upphällningen och att om par några dagar så bor vi inte längre här. Så konstigt och märkligt samtidigt som det känns helt självklart. Milo längtar halvt ihjäl sig till det fria livet, cykla över till polare, till fotbollsplanen, affären, skolan…. å jag förstår honom helt och fullt. Att bo typ 1 mil från skolan, ja då cyklar man ju inte bara sådär. Det blir i alla fall inte alls lika fritt. Så, vi är redo för stadslivet igen.

Jag inreder i huvudet men har inga mått så jag får snällt vänta tills vi är inne och kan ta tag i allt och göra klart. Aporop det, måste ju kontakta målaren. Det ska målas om i några av rummen, i ett av sovrummen vill jag ha samma färg som vi målade om vårt arbetsrum med här hemma.

Den här färgen är det, jag älskar den! Så lagom och så lugn, precis sån känsla som jag vill ha. Vardagsrum/kök har vi inte bestämt oss för än.

Igår var jag då på dejt med min vän Maria, våra kids var också med…. dom två har så himla kul ihop. Skrattar faktiskt mest, lite kul för är det något jag och Maria gör så är det och skratta. Åh så härligt det var att ses! Vi sågs på Pinchos och käkade i flera timmar, vet inte hur många små fat med tapas jag beställde igår? Haha…. jag åt som en hel karl.

Fick bara med efterrätten på bild! Den här är vegansk och såååå god. Brownie i botten och en hallonsorbet med bärcrisp. Den var över all förväntan ska jag säga!

Vi avslutade med att gå hem till Maria för att småprata och sen kom Tony och hämtade oss. Så uppfylld av kompishäng nu, gud vad man behöver det ibland.

Nu ska jag ta tag i flytten här, det är bara att köra nu tills vi blir klara och kan låta flyttgubbarna hämta våra saker. Gäller att packa smart nu då vi inte kommer ha tillgång till våra grejer förrän nästa fredag. Det som verkligen inte är min starka sida, jag kommer ju få packa enorma mängder med kläder tex…. haha! Man vet ju inte vad man är sugen att ha på sig ju från dag till dag?

Hörni, ha en mysig lördag. Här ser vädret ut att bli fint så jag måste ut och lufta mig lite sen. Inte varit ute och gått på flera dagar nu.

Vi hörs sen!

Kram Nina