Godmorgon!

Å jag som trodde att klockan vridits tillbaka i morse när jag vaknade. Men det hade den inte…..

Alltså har jag vaknat i ottan, typ halv 5. Känns som det börjar nu. Min sjuka dygnsrytm. Tidiga morgnar och tidiga kvällar. Missa alla TV-program på kvällen för att kolla på Play mitt i natten. Well well, det blir bättre i april……haha!

Hörni, vi måste prata om den här lille hårbollen.

Hon har nämligen inte lämnat min sida sen vi kom hem. Var hon nära innan vi åkte till Mallis så är hon dubbelt så nära mig nu. Där jag är, där är hon. Duschar jag så sitter hon precis utanför, går jag upp på övervåningen så följer hon med och är där jag är. Igår satt vi och åt middag vid köksbordet, jag och kompis Maria satt och pratade och då låg hon på stolen bredvid. Hon sover slickat bredvid mig. I morse smög jag ned, då följde hon med direkt. Nu ligger jag på soffan, då ligger hon precis bredvid.

Hon har bitit stora barnen i fötterna på nätterna när vi varit borta, men så gör hon aldrig på mig.

Jag tycker nästan synd om henne, det måste vara jobbigt att följa efter hela tiden. Varför gör hon det? Är hon rädd att jag ska åka igen?

Tänker att jag inte vill att hon ska känna sig otrygg eller orolig. Undrar liksom om hon är det?

Hon är extremt gosig också. Vill vara nära, helst i knät om hon får. Lilla lilla hjärtat. Vet ni vad jag känner också? Låter kanske sjukt…. men jag är så rädd att jag fäster mig vid henne för mycket och att hon ska dö som Toxy. Bli sjuk eller nåt… Det där med fäster sig är nog redan försent, hon är min lilla tjej ju. Men du fattar va? Känns som jag stretar emot lite….för jag är livrädd att förlora henne.

Aja, lite morgontankar här. Hoppas du får en fin måndag. Idag ska jag få nya fransar och sen väntar massor med jobb. Vi hörs senare!

Kram Nina