Läste precis en kompis blogg. Hon var lite ledsen över att hon tappat bort sig lite i sin viktminskning, hon har gått ner massor redan men har en liten svacka just nu. Dessutom var hon lite ledsen över att vissa utav hennes vänner inte pappar henne utan rent av snackar skit om henne och hennes viktnedgång och säger att hon aldrig kommer att klara av det!
QUE??
Vad är det för jäkla idioter?? Är verkligen människor så in i helvetes avundsjuka? Att man inte kan glädjas med sina medmänniskor? Att man är så patetiskt jäkla misslyckad som person att man väljer att klanka ner på nån för att själv känna sig bättre??
Jag vet själv hur det känns att vara avundsjuk, jag var det själv när jag var yngre och inte lycklig själv. Om nån var snygg, om nån var smal, om nån hade ett riktigt glammigt jobb så kunde jag ibland känna ett stick i bröstet av avundsjuka. Och vet ni, den egenskapen är verkligen äcklig! Ingen mår bra av de, inte den som ÄR avundsjuk och inte den som blir drabbad av den. Självklart kan jag idag sitta och titta på en snygg tjej och liksom sucka över att inte JAG får vara så fin, men jag unnar henne att se ut så. Hon har säkert råschyssta gener, kanske inte fött några barn än, lätt för att hålla sig fräsch och får inte rynkor lätt. SÅ…. så enkelt kan det verkligen vara. Idag är jag en lycklig människa och något sånär tillfreds med mig själv, då orkar man unna andra lycka, framgång och glädje!
En väninna till mig berättade om en kompis till henne som alltid var sur när de skulle gå på stan. Hon undrade många gånger varför men fick aldrig nåt svar. En gång festade de ihop och hennes kompis förklarade att hon tyckte det var jobbigt att hon alltid var så sminkad och snygg när de gick på stan. Hmmm… varför inte göra likadant själv??? Varför inte sminka till sig lite och fräscha upp sig själv oxå när det var dax för stan??? Nej istället väljer man att vara avundsjuk…
Jag har en kompis som det går förjäkla bra för i sin karriär! Jag unnar henne varje sekund av det och varje jäkla peng hon tjänar för hon är verkligen riktigt duktig, ambitiös, framåt och framgångsrik!
Jag har en annan kompis som gått ner i vikt, hon har gått ner 30 kilo. Jag har varit och ÄR så glad för hennes skull. Och jag försöker alltid att påminna henne om hur duktig hon varit och hur fiiin hon är! Dessutom frågar jag om råd i min egen viktnedgång.
En annan kompis har oxå fött barn och kämpar med sin vikt fortfarande. Jag säger till henne att hon verkligen inte behöver det, för hon är fantastiskt fin som hon är och skulle jag ha hennes kropp så skulle jag vara mer än nöjd. Hon brukar läsa här så hoppas hon fattar att det är henne jag menar och suger åt sig ytterligare. Samtidigt så vill HON vara nöjd med sig själv, och det är henne själv hon jämför sig med!
Kan du från hjärtat, inför folk sägat t ex:
GUD VILKEN FIN TJEJ?
VAD DUKTIG DU VARIT SOM GÅTT NER SÅ MYCKET I VIKT?
VILKEN KILLE DU ÄR SOM SKAFFAT DIG ETT SÅ VÄLBETALT OCH BRA JOBB?
VILKEN BRA KLÄDSMAK DU HAR?
SNYGG DU ÄR IDAG?
DU ÄR ALLTID SÅ SNÄLL OCH STÄLLER UPP?
Då är du kanske inte avundsjuk! Har du däremot svårt att säga sånt till andra kanske det rentav är så att du är avundsjuk, och då mår man oftast inte så bra med sig själv, eller kanske är missnöjd med något i sitt liv. Du kanske går omkring och är lite småsur på människor som är snygga och bryr sig om sig själva, eller lyckas med saker, eller som är positiva. Då är det nog dax att börja ändra på det, för ärligt talat så mår man inte bra av att gå omkring och känna så. Detkanske är dax att ändra på nåt i sitt eget liv?
Nej…. bort med avundsjuka och in med ödmjukheten istället. Våga vara glad MED dina vänners framgångar, våga vara LYCKLIG för någon annans skull, våga säga, känna och tycka att någon är snygg!
PS: jag kan vara avundsjuk på att andras bebisar sover hela nätterna…jag erkänner! 🙂 dessutom kallar jag det AVUNDFRISK!!!