Nu är jag hemma igen. Kände att den här dagen blev
lite övermäktig att vara hemma själv på. Tankarna
far runt och hjärtat värker av sorg…..
…sorg för att en familj därute förlorat sin lilla flicka. Man kan inte låta bli att tänka på hur fruktansvärt vedervärdigt vidrigt det måste ha varit att ta emot det beskedet idag. Ett besked om att det absolut vackraste, viktigaste och mest dyrbara man har i sitt liv blivit ryckt ifrån en. Helt utan förvarning, bara borta, från den ena sekunden till den andra. Borta!
Jag kan inte sluta tänka på hur man som mamma orkar ta ett endaste andetag igen, hur man som mamma orkar öppna sina ögon för att se en värld där ens dotter inte längre kommer att finnas. Att som mamma behöva se att världen bara löper vidare fast ens eget liv i stort sett slutat existera, slutat existera för att ens barn lämnat det livet. Ett liv som var planerat att innehålla allt. Att se sin dotter ta studenten, att se sin dotter bli sådär härligt kär, att se sin dotter gifta sig, att se sin dotter bli mamma. Det är borta, det existerar inte längre och kommer inte längre göra.
Ska en mamma behöva förlora sin dotter på en isig, smutsig gata i februari? Hon fick inte vara bredvid henne, hålla hennes hand, klappa hennes kind och säga hur mycket hon älskar henne? Hon var på sitt arbete, kanske funderade hon på vad de skulle äta ikväll, skrev en liten lapp om vad som skulle handlas, jobbade lite, ringde något samtal… allt utan att veta att hennes fina lilla tjej plötsligt lämnat jordelivet. På en kall, isig, smutsig gata i februari, utan att få vara den där trygga mamman som säger med en varm röst ”Allt kommer att bli bra mitt hjärta”.
Skolan har skött det jättebra. Jag fick ett samtal från Theddes lärare där det hela informerades då Thedde var på prao. Vi har även fått mejl från skolans rektor där allt om krishantering samt övrig info stått. Skolan har upprättat krishantering för alla elever. Elever som är på prao får bryta den och återvända till skolan där krispersonal kommer att finnas under hela veckan. Fint av dom. Det känns tryggt att mitt barn går på en sådan fin skola. Där vi föräldrar kan känna oss trygga att våra barn tas omhand i den här svåra stunden.
Platsen där flickan dog är fylld med gravljus nu. Folk samlas för att ta farväl. Hela facebook är fullt av R.I.P. I vår lilla stad vet alla vad som hänt. Man känner i luften att något är fel. Och det är ett fel, en alldeles för ung flicka som hade hela sitt liv framför sig har lämnat jordelivet.
Mina tankar går till hennes familj, jag kan inte med ord beskriva hur ledsen jag är för det dom får gå igenom.
Var rädda om varandra, livet är en gåva. Var tacksamma för det ni har, för era barn. Krama era nära och kära och säg hur mycket ni älskar dom. Det ska jag göra. Jag ska oxå tända lite ljus här hemma och hedra minnet av Hilda! Du kära lilla flicka som fick lämna alldeles för tidigt, hoppas du har det fint där du är nu.
R.I.P Hilda.