Dessa höga förväntningar….

Ni vet det här med visioner. När man liksom har en önskan om hur man skulle vilja att saker och ting blev. En vision. Jag har det alltid inför jul. Ja herregud, jag ska ju stå där och baka så degen formligen dryyyper ut över diskbänken med lite mjölig näsa samtidigt som jag nynnar en julsång och Tony går förbi och smeker mig ömt på rumpan och jag ler mitt finaste leende och kvittrar snällt med barnen.

Min vision av Lucia har alltid varit lite speciell. Det har alltid varit en sån dag som man skulle vilja ha bakat 2459 stycken lussebullar. Pepparkakshuset ska se ut som vita huset med belysning. Glöggpannan puttrar och Carola sjunger ”Oh helga natt” så jag ryser ända ner på benen. När barnen sen somnat så skulle jag skrida upp för trappan till maken i bara fina vita underkläder och en luciakrona och sjunga ”Natten går tunga fjät” som Marilyn Monroe sjunger ”Happy birthday” till presidenten.

Har det blivit så nångång? Näpp, nope… skulle inte tro det. Jag har skrivit inlägg om dessa små ”MÅSTE- HJÄRNSPÖKEN” förr. Hur man har en bild av hur det är perfekt och så blir det oftast kaos. Knäcken kokar över och blir så hård så Elliot tappar 4 plomber och måste åka till tandis som han hatar. Tony går förbi och tar på rumpan när man precis är i fas med att ta ut lussebullarna ur ugnen och så bränner man sig och ber karlfan dra åt skogen. Ungarna är i vägen så man måste gorma på dom så att inte sockret till pepparkakshuset hinner stelna.

Till slut känns det som Carola brölar i bakgrunden och man vill inget hellre än att det blir tyst. Vår glöggskål gick sönder för 10 år sedan och vi har fortfarande inte köpt en ny!! Det där med underkläderna och skrida upp för trappan var för 300 ungar och 2 hängnassar sedan.

Vad lär vi oss av detta då? Jo…. julen kommer ju ändå. Även om inte allt blir perfekt. Den kommer i full fart och det gäller bara att försöka hänga på. Jag sa till ungarna att vi KANSKE kan baka i helgen. Det vi bakar blir som det blir. Jag ska itne tänka Leila Bakar utan Nina med 300 ungar bakar så kanske kraven sänks. En glöggpanna ska jag försöka komma ihåg och köpa en ny. Nån fin, och enkel. Ingen med tomar på. Sen ska jag lyssna på julskivor på Spotify så jag inte vill slå ihjäl nån när det spelas för 100:e gången i rad.

Sen ska jag försöka vara glad med barnen fast det blir ett jädra slabbande, och Tony ska få ta mig på rumpan och jag ska inte be honom dra åt skogen. Det är väl en bra deal?