Drömmen om Mallorca

20131015-084057.jpg

Mallorca

Den där långa bryggan har jag gått på. Det var på vår Bröllopsresa. Jag ska rota fram bilderna från vår resa så ni också får se, nu får jag lite hugg i magen när jag inte har full koll på var dom kan vara? Huj, måste ta tag i det sen. Men jag ÄLSKADE Mallorca. Det var vackert och enkelt. Dessutom tar det bara drygt 3 timmar och flyga.

I alla fall…. jag ÄLSKAR den här ön. På riktigt så har jag drabbats av ”vilja flytta dit” syndromet. Jag vet inte varför? Jag läste nånstans att Malin Berghagen bor där och efter det så har det liksom landat i mitt huvud. Jag vet att jag är spontan och får konstiga infall men jag har verkligen börjat rannsaka grejer i mitt liv.

Vänner, hur man lever, psyke, väder, platser och familj. Det är nåt som händer när man blir 40, så är det. Man rannsakar mycket i sitt liv, man vill ha människor omkring sig som vill en väl. Man rannsakar vänner, vänskap ska handla om att ge och ta. Ger bara Du i en vänskapsrelation kanske det är dags att ta ett steg tillbaka för att vara rädd om din egen energi. Man rannsakar jobbet man har, gör man det man vill göra om dagarna? Gör man något stimulerande varje dag? Hur skulle det kunna se ut? Finns det nåt att ändra? Vad mår man bra av? Man rannsakar sitt mående. Jag t ex mår riktigt pissigt på hösten, har nästan alltid gjort. Ska jag kanske leva någon annan stans på hösten? Kanske är jag inte gjord för det här klimatet? Skulle jag må bättre i ett varmare land denna årstid? Man rannsakar energisugare. Ekonomi är en JEFLA energisugare! Finns väl inget så vidrigt som att behöva fundera på pengar. Om det ska räcka till alla utgifter och om det kommer in tillräckligt. Ont i magen säger jag och galet energisug på den. Människor i ens närhet kan vara riktiga energisugare. Energisugare ska man stänga sig själv för. Ett möte med en annan ska aldrig kännas dränerande och som att du är helt tom efteråt, då är det en energisugare du mött. Då ska man antingen strunta i att ses eller så ska man stänga av sig själv.

Ja men du hajjar! Så här kan tankarna gå hos mig. Just nu är det mycket ”vilja sälja allt och bara dra” och flytta till Mallorca. Det finns mycket i mitt företag jag skulle kunna göra därifrån. Dock så skulle det krävas att Tony sökte ett nytt jobb där och barnen, ja vafasen gör man med barnen? Det är där allt får ett abrupt slut. Mina stora barn går i gymnasiet och sista året på högstadiet. Vem av oss vill vara utan barnen? Ingen såklart! Att åka och bo där ett halvår utan mina barn, nä fy fan, jag börjar tjura bara jag tänker på det. Milo kan man fortfarande forma, han kan gå i skolan där ett halvår och ett halvår är hemma typ. Eller man kanske bara ska bo där i några månader, typ 2-3. När det är som värst och mest grått här hemma? Men fortfarande får jag vara ifrån mina stora barn. Tvivale!!!

Jag får helt enkelt vänta tills barnen är så stora så dom klarar sig helt själva och bor själva. Men då är väl Milo tonåring…. Aja, jag får fortsätta drömma helt enkelt. 🙂 Men det tänker jag göra, å vrida och vända på det och se om det finns nån chans i världen för mig att leva där lite då och då. Sådeså! ❤

  1. Mallorca har jag besökt 1 gång bara , men vill ge det en chans till . Jag var där i maj 2001. Regn o regn så det regna in i taket på hotellet.
    Fick ny lägenhet och där bodde vi 4 dagar , sen fick vi nytt boende tills hemresan. Hade en del fina dagar också klart , men minnet är ju regnet. Att det sen var 2 månader efter jag blivit lämnad ensam med barnen pga dödsfall gjorde inget bättre alls. men resan var bokad innan så vi tog mormor med o reste.
    Så mina planer är att besöka ön under nästa år o ska då också gå på den bryggan igen*L* Annars är Rhodos min Ö…där har jag varit 17 ggr.

    Stor kram ….drömmar,tankar och planering är det bästa.

  2. Marie skriver:

    Ha,ha kul det där. Det är precis som 40-strecket är ett riktigt uppvaknande. Man börjar tänka jamen jag då?. Man börjar att se allt i ett nytt ljus. Nyttigt tror jag.

    1. Niiinis skriver:

      Exakt så är det! Men JAG DÅ? Haha…. Är det att man fött alla barn färdigt och börjar hitta tillbaka till sig själv? Nåt händer ju och man förändras rejält i tankegångar och värderingar. Nästan lite läskigt…. 😉

  3. sara skriver:

    Tänker att man i vänskap oxå får ge och ta. Ibland suger jag energi, ibland en vän. Men vi behöver varann och att det är lite av att finnas till för varann.

    1. Niiinis skriver:

      Självklart! Men om det blir en envägskommunikation måste man kanske stänga av…. Det där känner man ju bäst själv. Känns allt ok så är det en vanlig kompisrelation där ge och ta är lika stora ungefär. Jag har genom åren levt i vänskapsrelationer där jag känt att det bara varit åt ett håll, det suger energi mer än vad det ger till slut. Men när man blev 40 så började såna här saker att klarna och man har själv valt att avsluta såna relationer vilket jag är glad för idag. Sen har jag de vänner kvar som jag vill ska vara där, de som ger mig energi också och tillför saker i mitt liv. Jag vill självklart finnas till och vara en vän när jag behövs, och jag tror att jag gör det jäkligt bra. Åtminstone är det de mina närmaste säger….

      Så allt som funkar och som känns bra är det bara köra på med, den dagen det känns fel…ja då får man göra något åt saken.

  4. Cissi skriver:

    Drömma kan man inte göra för mycket av, och en dag kanske det blir verklighet!
    Allting har sin tid <3

    Jag gillar inte heller höst, vinter, mörket och kylan och för 2 år sen flydde vi landet 2 veckor på vinter, till värmen (Thailand) och i år gör vi om det men 1 månad och det känns så mycket enklare då 🙂

    1. Niiinis skriver:

      Låter underbart! Hannah & Peter och barnen åker ju också till Thailand och är borta under två månader. Det verkar så underbart härligt! Faktiskt riktigt avis! 😉

  5. Jennie skriver:

    Hur gör man när energisugaren är ens egen mamma… Min har alltid varit väldigt bitter, negativ, kall, skyller sina misslyckanden på andra.. jag kämpat hela mitt liv för att inte bli som hon och känner jag lyckats bra;)! Håller henne på avstånd.. Men inte lätt det där..

    1. Niiinis skriver:

      Usch, det måste vara jättejobbigt! 🙁 När det är familj blir det så svårt. Men jag tror att då måste man verkligen försöka hålla det på en uthärdlig nivå. Umgås på det sättet man orkar och klarar av, att du själv styr över hur umgänget ska vara.

      Jag har bara haft vänner som varit energisugare, långt tillbaka i tiden och även i ”vuxen” ålder. Man känner när det är rätt eller fel, när det blir dränerande måste man stoppa eller hålla vänskapen/relationen på den nivån man klarar av det på. Du är din egna bästa vän, den enda som påverka det är du själv. Så är det ju. Du kan heller inte ta ansvar för hur din mamma beter sig, det får hon göra själv. Du kan bara vara ärlig och snäll mot dig själv och utsätta dig i den mån du klarar av. Tyvärr kan vi inte ändra människor, någonsin…. Du kan bara ändra ditt eget sätt. Kram

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

LOADING..