Karma is a bitch if you are!

Såhär….

….jag har ett gott hjärta, det vet jag. Jag vill ingen illa och jag försöker se något gott i alla. Även dom som kanske inte ens förtjänar det. Jag är inte felfri men jag är aldrig elak, mot någon, någonsin. Jag har vissa människor omkring mig som beter sig som idioter, är arga utan anledning och gör nog allt i sin makt för att jag ska må dåligt.

Om du nu råkar ha någon sån i din närhet så tänkte jag att vi tillsammans ska se till att såna här människor inte tar vår energi. Först och främst är det inte värt det. Vet du att du inte gjort något fel och personen i fråga ändå vill dig illa så är det liksom den andra personen som är idioten. Förstår du? Man måste bara landa i den känslan och tänka att alla personer kan inte tycka om mig. När jag var yngre slog jag knut på mig själv för att alla skulle tycka om mig. Det enda jag då gjort är att jag inte älskat mig själv.

Det finns stunder när jag vill tala dessa personer till rätta, förklara och sluta fred. Men i det här fallet finns ingen sån lust längre. Jag har helt enkelt vuxit upp, lärt känna mig själv och tar ingen skit. Därför får det vara, det är inte värt det. Den personen är inte värd det. Så hoppas jag att du också kan känna. Det är en skön känsla och något som är rättvis mot en själv. Det är liksom inte viktigt att bevisa nåt för någon som är för långt ifrån sanningen och väljer att lägga energi på att tycka illa… Jag tycker helt ärligt synd om en sån person, när det finns så mycket energi vi kan lägga på våra barn, våra riktiga vänner, våra släktingar vi tycker om, mammor och pappor.

Jag tycker det är så jäkla härligt att jag kommit såhär långt med mig själv. Förr hade jag nog legat sömnlös, eller i alla fall mått dåligt. Men nu när jag liksom fejsar hela grejen, är ärlig mot mig själv…så ser jag bara sanningen och var jag själv står. Vilken grej! Nästan så jag rider på det, ger mig själv än mer kärlek och styrka liksom. Berätta, hur tacklar du såna här situationer? (Ja om du nu varit i en liknande situation).