Jag tänkte bli lite allvarlig för en stund.
Det hände nämligen en grej när vi senast var på kryssning som jag vill snacka om. Det grep tag om mitt hjärta ordentligt. Jag har tänkt mycket på det och försökt tagit reda på vad man kan göra? Såhär var det i alla fall….
Vi sitter på båten och umgås vid några soffor. Plötsligt kommer en man med en bärs i handen och ställer sig vid oss och bara glor. Man märker att han är packad förstås, märkbart packad. Man märker att han är vinglig, han står och gungar. Han märker efter ca 30 sec att han är vid fel sällskap. Han skrattar lite och vinglar till ytterligare. Säger något vi inte förstår. Han pratar så osammahängande så ingen hör vad han säger. Han tar en stor klunk av sin bärs.
Bredvid honom står en flicka, jag gissar på att hon är runt 8-9 år gammal. Hon har långt lite ostyrligt blont hår. Hon bär en träningsjacka och mysbyxor, hon har en keps bak och fram. Hon dricker ur ett sugrör och håller ett glas högt upp vid bröstet. Hon tittar med tomma ögon på vad jag tror är hennes pappa. Ledsna ögon. Trötta ögon. Allt händer relativt snabbt så jag hinner liksom inte reflektera riktigt. Men hennes ögon har etsat sig fast i mitt minne. Jag kan se dom när jag blundar. När vi senare ska gå till tax-free sitter pappan vid en av barerna, hon står en bit ifrån mot en vägg med sitt glas vid bröstet. Hon fortsätter zippa på sitt sugrör medan hon tittar på allt med tom blick. Det jag tänker på är hur nu allt detta var egentligen?
Var hennes mamma med på resan? Var det hennes pappa? Eller bara en full farbror som är kompis med hennes mamma och pappa? Mitt hjärta gör ont när jag tänker att hon behövt vara med på den här båtresan med den här packade farsan eller vad det nu var? Hur otrygg hon måste känna sig? Hur är det hemma hos dom om pappan kan vara såhär packad inför folk?
Jag har pratat med personal och detta är tydligen hur vanligt som helst just på dessa finlandsbåtar. Jag får panik! Hur i helvete är människor/föräldrar funtade? Hur fan kan man sätta sig på en båt, med sitt barn och bli dyngpackad? Jag får sån ångest i hela hjärtat. Vad växer detta barn upp med för värderingar, framtidstro och trygghet? Inga alls förmodligen! Tänk om något skulle hända? Tänk om barnet försvinner?
Jag undrar hur många barn som lever med detta dagligen? Jag behöver bara gå till människor man mött på sin väg i livet som berättat att de haft det såhär som små. Hur de fått ta hand om småsyskon, låtsas som det regnar i skolan fast man haft föräldrar som varit dyngpackade dagligen och bara försöka få dagarna att gå ihop fast man bara varit 11 år. Barn är de mest lojala varelser som finns. Barn skulle aldrig avslöja sina föräldrar. De som gjort de har oftast blivit överrumplade på något sätt eller så har någon annan anat att där finns något som pågår som är som det inte borde vara.
Snacka om att dessa barn inte får samma förutsättningar som andra. Grundtrygghet, anknytningar och värderingar skakas om till att kanske bli skadade för resten av livet. Alla har säkert någon sån här berättelse att berätta även om man inte har egna erfarenheter.
Så vad kan man göra? Vad kan vi som medmänniskor göra? Jag tror att man kan vara rätt hård och krass när det kommer till barn, alkohol och droger. Man ska kanske inte fundera så mycket om man ser sånt här? Jag har fortfarande ont i magen för det här som jag såg. Jag tänker fortfarande på den här lilla tjejen. Borde jag gjort något? Ska man bara se på bredvid? Gå vidare i sitt liv och tänka att man inte har med saken att göra? Har vi inte med det att göra? Jo väl? Ska vi inte hjälpa barn i vårt samhälle om vi ens minsta lilla anar något liknande? Ska vi inte det? Hjälp mig gärna att bolla detta!
Jag har gjort lite research på nätet om sånt här. Vad kan man göra om man tror att ett barn far illa?!
En man som heter Axel Moberg som arbetat som ambulanssjukvårdare (var med på Nyhetsmorgon för nån månad sedan) tog för något år sedan tag i detta med att kunna orosanmäla. Han har startat sidan orosanmälan.se. Såhär förklarar Axel på den hemsidan:
Trots tydlig lagstiftning och trots att vi inom ambulansyrket ofta bevittnar trasiga hem, så märkte jag att anmälningar inte görs? Barn som misstänks fara illa får idag, i många fall, inte den hjälp de behöver eftersom ingen anmälan görs? De anmälningar som kommer in till socialtjänsten hamnar som i ett lotteri, där slumpen får avgöra om det finns en socialsekreterare som faktiskt handlägger ärendet.
Avsaknad av ansvar och styrning på nationell nivå samt en obefintlig granskning och uppföljning av socialtjänsten har lett till den situation vi idag står inför. Trots att det är 2015 är fax standard i kommunikation med socialtjänsten när det gäller orosanmälningar. Ett ålderdomligt, ineffektivt och väldigt osäkert tillvägagångssätt.
Nu finns det enkel information på denna sidan där de förklarar hur man ska gå till väga. Så tror du att ett barn far illa på något sätt fyller du i den här blanketten!
Vet man inte var barnet bor kanske, har ingen aning om vilka människor är.. som på en finlandsbåt, så är det svårare att anmäla i en blankett som ovan. Då kanske man först och främst får kontakta vaktpersonal på båten. Har googlat mig grön om hur man ska gå tillväga på t ex Silja Line men det finns ingen information. Jag tror att man i första hand kontaktar vaktpersonal på båten och sedan får de gå vidare.
Ja, det var lite tankar kring barn som far illa. Jag har googlat massor här och hittat info på hur man kan göra för att hjälpa! Snälla, vet du något barn som far illa. Gör något! Gör något åt saken idag! Ju fortare du gör det, desto fortare hjälper du ett barn till ett drägligt mer lyckligt liv. Man ska inte vara rädd för att anmäla, finns det inget farligt eller onormalt i familjen så kommer utredningen att visa det. (Nu hoppas jag att människor som verkligen tror att det är något anmäler och inte männisor som bara vill någon illa! Sånt har man ju faktiskt också hört talas om…. tyvärr). Kanske får du en förälder att sluta med alkohol/drogmissbruk. Kanske hjälper du ett barn som blir psykiskt eller fysiskt misshandlad i sitt eget hem att få lugn och ro och chansen att utvecklas till en fin människa med lycka i sitt bröst och en trygghet att bli en fin vuxen. Kanske läser någon som känner familjen på båten som gör en orosanmälan, kanske kan jag ändå hjälpa den lilla tjejen på båten. ♥ Hoppas det….
Hjälp mig gärna att sprida!
Tack för ett viktigt inlägg! Jag jobbar själv på socialtjänsten med barn, utredde tidigare, och vet hur viktigt det är att de människor som blir oroliga för ett barn hjälper till genom att berätta det. För ett barn som har fått vara rädd, ta för mycket ansvar så kan det betyda hela världen att en vuxen står upp och ser det. Det är där som förändringen kan börja.
Usch ja, bra skrivet.. detta pågår ju hela tiden… jag har sett det själv… Innan jag själv fick barn, äldsta är 13 nu, men när vi åkte båt så kunde man se föräldrar sitta och supa, ge barnen pengar så de kunde sitta o spela på spelmaskinerna!! Allt för att vara ur vägen typ.. Nu kanske det har ändrats, för på land får inga minderåriga sitta vid de maskinerna… Men ändå… de befinner sej på en BÅT.. gud förbjude, men TÄNK om de skulle förvirra sej ut på däck!!
Jamen för faaan! Usch vad ledsen jag blir! Vanligt beteende dessutom?! Det är ju heeelt galet! Hur mår man själv när man utsätter sitt barn för nåt sånt. Fint att du sprider detta!
Kram Lena
Bra skrivet, tyvärr så ser samhället ut så. Det denna tjej behöver är någon som står upp för henne, tar sönder bubblan av skam , ångest och ensamhet som hon säkert lever i. Bra att du tog upp detta Nina.
Ja, jättebra att du tog upp det här ämnet. Vi som vuxna kan ju ibland uppleva obehag när någon är riktigt full, så hur ska det då inte vara för ett barn? Hoppas inte den där situationen på båten var något hon var van vid. Men riktigt illa ändå om det skulle varit en engångsföreteelse också.
Måste en förälder festa får dom göra det när barnen inte är med. Förra året var jag på samma uteställe som min dotter vid ett tillfälle efteråt sa hon- Å mamma var t.om lite full när jag mötte henne det har jag aldrig sett förut. ☺ Vill tillägga att min dotter var 21 år då. Då känner jag att jag lyckats bra!
Stackars dessa barn som får åka med på fylleresor med Finlandsbåten!
Är ett s k ”maskrosbarn”, jag växte upp i ett missbrukarhem (den ena föräldern missbrukade, den andra gjorde så gott den kunde). Önskar och önskade redan då att vuxna runtom inte bara sett på (om de nu såg/hörde vad som hände), utan även uttryckt sin oro/anmält/brytt sig.
Jag blev vuxen när jag var 9, jag kan minnas den dagen fortfarande. Hade det inte varit för kompisars familjer (som tyvärr inget visste; som barn vågar/vill man inte berätta bland annat pga skammen som kommer av sådana här helvetiska situationer), hade det förmodligen gått käpprätt åt…ja, du vet. Hemma hos kompisarna (som tack och lov hade ”normala” föräldrar) fick jag andas ut, slappna av, vara ett ”barn”, innan jag skulle hem till mitt personliga helvete.
Nu är jag fri och lycklig. Efter många år av terapi och sökande efter mitt eget jag som gick förlorat vid 9 års ålder, kan jag förhålla mig sunt till det som är historia. Sorgligt nog missbrukar min ena förälder fortfarande, den föräldern har jag ingen relation till längre.
En konsekvens av min uppväxt är och har blivit att jag inte vill eller tänker vara en vuxen som ”ser på”. Jag har sedan länge bestämt mig för att bry mig när jag ser/hör/träffar barn/unga i såna situationer, jag håller inte tyst om min egen historia. Kan jag, med hjälp av den, hjälpa ett barn som lever i sådan skit att finna trygghet/tillit/vila hos mig som vuxen så kommer det barnet att åtminstone veta om att det finns vuxna som bryr sig/vill bry sig.
Usch vad hemskt. Stackars lilla flicka. Jag håller med dig stenhårt. Men jag tror att folk är för rädda för att våga lägga sig i andra familjers problem. Tyvärr. Jag hade inte tvekat en sekund om jag såg något liknande. Man ska inte dricka sig berusad när man är med sina barn eller någon annans barn! Då hade man fått en rejäl utskällning av mig. Och man gör det ju för deras bästa, både barnen och de vuxna. Barn är så sköra och det finaste man kan ha. Så det är bra att det iaf finns några i samhället som kämpar för dom!
Barn å alkoholpåverkade föräldrar : (
Nu menar jag inte ett glas vin till maten eller en öl osv…
Varför åka på kryssning med barn o sedan supa till?! Är för mig helt ofattbar – båt en helg är ingen bra miljö för barn. Mina barn älskar kryssningar men att åka en helg – aldrig! Denna man har säkert problem med alkoholen… Och även andra problem – en normal, vettig förälder super inte till!
Detta är skrämmande! Stackars flicka! Jag har själv varit med om liknande när jag var liten. Mina föräldrar skildes när jag var 10 år, efter de fick jag ofta sitta med min pappa på puben när jag var hos honom varannan helg. När jag blev tonåring drabbades jag av en depression som jag kämpade med i 5 år innan jag lyckades klättra hela vägen upp till ytan. Depression är ju delvis en sak som man kan drabbas av när man som liten får vara med om något sånt. Och inte nog med de så glömmer man det aldrig… Sånt här är fruktansvärt och bör verkligen uppmärksammas! Tack för ett bra inlägg!
Usch… blir så ledsen när jag läser! Jag åker själv en känslomässig berg-och-dalbana… Jag tvingas varannan helg samt vissa lov och semesterveckor lämna min son hos sin alkoholiserade far! Min dotter vägrar sedan flera år att åka dit, men min son är för liten för att själv bestämma (enligt tingsrätten).
Trots flera orosanmälningar från skola samt andra vuxna runt omkring så händer INGENTING.
Min son har berättat för skolsköterskan om hans rädsla hos pappan… han har berättat om hur han ligger vaken, rädd och ledsen på nätterna och längtar hem!
HUR får det gå till så här i detta ”trygga” land? Skrämmande!!
Pappan är dömd för misshandel på mej, han har haft kontaktförbud… Ändå ska ett stackars litet barn tvingas dit!
Jo, jag kan stoppa umgänget om fara för barnet finns… MEN bara OM jag kan bevisa det!!! Jo jag tackar jag…
Bra Nina att Du reagerar då du ser ett barn som inte verkar må väl!!
Kramar ❤️