TOXY ♥

Hej mina fina bloggvänner! 

Det hade hunnit in ett tidsinställt inlägg här på förmiddagen. Idag har jag vaknat upp till en otroligt sorgsen dag. Har inte sovit så bra. Vaknat och liksom kommit på det efter några sekunder, det där med att han inte längre är här hos oss. Magen knyter sig och klumpen i bröstet gör sig påmind. Så oerhört ledsamt. Han är så saknad här hemma.

Just innan Toxy åkte igår fick jag en halvtimma själv med honom. Hela familjen fick sin egna stund med honom innan det var dags att åka in. Han låg på min mage och jag pratade med honom samtidigt som jag kliade honom så som jag vet att han älskar. Han var trött, jag såg på hela honom att han verkligen hade ont. Veternären sa att katter oftast kutar lite rygg och kryper ihop om de har ont, precis så gjorde han där på min mage. Jag fick känslan av att han var här för vår skull, att han lät mig klia honom för min skull. Förstår du? Som att han typ inte längre var kvar där i hans onda och så otroligt sjuka kropp. Kroppen hade börjat lagt av visade proverna, ett prov som tydde på det var hans röda blodkroppar som blivit marknant färre. Jag sa att det var ok att lämna oss, fick liksom för mig att han kände det som att han var kvar för att vi älskade honom så mycket.Vi hade en fin sista stund jag och vår lilla kisse. När jag satte mig upp så jamade han högt, jag tror att det gjorde ont på honom. Eller så sa han också hejdå till mig. Sedan la vi honom i hans korg och så åkte dom.

Fruktansvärd bild men såhär såg mina ögon ut igår.  Söndergråtna… 

 Hela gårdagen var ett töcken för mig. Jag fick riktiga ”melt downs” under hela dagen. Bröt ihop fullkomligt och grät in i Tonys bröst och upprepade att jag inte skulle klara det. Ni anar inte alltså, jag trodde aldrig i min vildaste fantasti att det skulle bli såhär oerhört tungt. Han har verkligen satt sina spår i vår familj, jag menar….han är alltid där vi är. Är vi ute och fikar så är han med. Sitter vi och tittar på TV så är han med. Äter vi så är han med. Förstår ni? Han är ALLTID med.

toxys-begravning1

De här var de sista bilderna jag tog på honom, detta var strax innan han gjorde en kraftansträning att ta sig in på toaletten och lägga sig på mattan där. Det är golvvärme inne på toaletten och där han han alltid gillat att ligga. Detta var också bara några minuter innan jag gick in på toaletten och såg hur han satt på sina små tassar med huvudet hängande mot golvet, smackande av illamående. Det var då jag kände att nej, nu går det inte längre. Han kan inte lida en natt till. Ropade dit Tony och han höll med mig helt och hållet.

Tony har fått berätta för mig hur allt hos veterinären gick till. Jag klarade inte av att vara där fysiskt. Det var för mycket för mig. Tony är den lugna och trygga i familjen och ville vara med Toxy till slutet. Han hade varit så lugn och fin. De hade fått komma till ett mysigt rum med tända ljus och lugn atmosfär. Där hade de sedan gett honom lugnande, Tony berättade hur han slappnade av i hela kroppen. Han har varit som en pinne de sista dagarna men då släppte han allt. Tony sjöng för honom ända in i det sista. När sen sovsprutan kom så var det över på några sekunder. Tony hade ögonkontakt med honom hela vägen så att han inte skulle känna sig ensam. Tony berättade att när hans hjärta slutade slå så såg han i hans ögon att han lämnade. Han fanns inte kvar där inne. ♥

Hörni, det är så sorgligt allt detta. Tony lindade i alla fall in honom i favoritfilten, la honom i sin korg och så kom han och hämtade mig och Milo. Jag klarade först inte av att gå in i bilen, bröt ihop hemma i köket och hulkade av gråt. Tony ringde mig och sa att kom nu så åker vi och lägger honom på sin viloplats. Jag fick liksom sopa ihop mig själv för att klara av allt igår.

Toxy är nu begraven ute hos mina svärföräldrar. En het fantastisk plats där solen på sommaren ligger på hela kvällen. Under en stor gran med stora rötter som beskyddar honom. Tony grävde hans grav själv och la sedan i teckningarna som jag och Milo skrev till honom.

20120101_135904

Tony kom och hämtade oss sen när han var klar med graven.

20120101_141929 20120101_142051

Tillsammans la vi sedan lite tulpaner på hans grav. Jag tände ett ljus i en lykta som farmor gav oss och sen pratade vi med Toxy. Berättade hur mycket vi älskade honom och hur mycket han betytt för oss. Milo sa plötsligt: ”Men mamma, han har det ju så mycket bättre nu!” Han har så rätt. I vår ska vi göra jättefint här på hans grav, plantera och göra världsafint. Granen skyddar graven från att bli helt igensnöad vilket känns jättehärligt. Jag vill kunna veta var han ligger. ♥

20120101_142123 20120101_142143

De två stora rötterna som han ligger emellan skyddar också känns det som.. Han hade inte kunnat få en bättre plats. Härligt också att Milo var med hela vägen. Idag är han i skolan som vanligt och han skulle berätta för hela klassen att Toxy inte fanns längre.

20120101_142314

Den här lyktan fick fortsätta brinna när vi åkte hem. Jag är trygg med att veta att han är där på farmor och farfars gård. Att han världens finaste plats där. Att han kan titta ner på oss när vi är där och hälsar på.

Vår älskade lilla kisse. Nu ska livet fortsätta precis som vanligt. Men det är tufft dessa första dagar, det känner vi. Tack för alla fina år med dig Toxy, det har varit en ära att ha fått vara din ”mamma”. Ha det nu så underbart där på ängarna och ät, drick och lek för allt vad du är värd. Vi kommer aldrig att glömma dig och du kommer alltid att vara så högt älskad av oss alla! ♥♥♥

toxy-2

toxy-3

toxy-4

toxy-5

toxy-7

T O X Y 
1/8 – 2007 — 10/11- 2016

3
Subscribe
Notify of
guest

35 Kommentarer
Oldest
Newest Most Voted
Inline Feedbacks
View all comments
Camilla
Camilla
7 years ago

Styrkekram. Sitter på jobbet och tårarna rinner av dit fina känslosamma inlägg.
Toxy hade det så bra hos er – kärleksfulla och fina mänskor. Han fick ett så fint liv.

Vickis
Vickis
7 years ago

❤❤❤
Finner inga ord, men en stor kram kan jag alla fall skicka!

Elinor
7 years ago

Fina fan du så otroligt jobbigt och sorgligt men han har det bra i katthimlen och behöver inte lida mer <3 Tårarna sprutar på mig då du beskriver allt så himla fint och som det faktiskt är! Kram till dig och hela familjen!!!

Elinor
Reply to  Elinor
7 years ago

Fina fina du skulle det stå inte fan…

Helena
Helena
7 years ago

Usch… fasen vad jag tjuter nu! Lille Toxy! Men som Milo sa, han har det bättre nu och han har inte ont. Det kan ju vara en tröst i sorgen. Han hade tur som fick vara med er och känna sig så älskad. Och ni hade tur som hade honom. Kram.

Sara
Sara
7 years ago

Tårarna rinner ner för kinderna när jag läser detta. Snyft förstår hur älskad han var av Er alla. Han fick verkligen ett fint o omhändertagande liv hos Er. Vila i frid fina Toxy. Kram till Er alla.❤❤❤

Snigeln
Snigeln
7 years ago

Åh jösses Nina, nu sitter jag här igen och tårarna bara strömmar.
Du beskriver så fint och äkta. Jag kan skriva under på allt du skriver!
Tankarna far iväg till förra julen då vår katt somnade in. Usch det är verkligen vidrigt hemskt!
Man älskar sina djurvänner såå otroligt mycket. Och tomrummet de lämnar är…….usch.
Tycker mycket om platsen ni valde och beskrivningen att rötterna skyddar honom:)
Jättefint!
Tänker på er och er fina Toxy ♥

carina
carina
7 years ago

Jag förstår precis hur du känner det,våran kisse Lova blev påkörd för 21/2 månad sedan,och det gåt inte beskriva hur ont det gör. Det känns som att man bara vill somna in själv,i dom värsta stunderna. Första natten var hemsk,jag hörde bara hur hon klöste på dörren,som hongjorde när hon ville in,och jag hörde henne jama,så ibland undrade jag om jag hade inbillat mig allt. Jag vet att jag bara skrek ut min sorg,när jag kom in efter det hade hänt och tänkte att det här klarar jag inte. Nu har det ju gått en tid,och det gör inte lika ont,men fortfarande så gråter jag ibland och jag kommer aldrig att glömma henne. Nu börjar jag gråta igen,bara jag skriver här. Men våra katter har det bra där i sin regnbågshimmel och vi träffas en dag. Många kramar till hela familjen<3<3

Anna
Anna
7 years ago

❤️ <3

aa
aa
7 years ago

havrefras
havrefras
7 years ago

Så fint skrivet. Vet precis känslan – man vill ju inte släppa taget men man vet…. Man måste. Usch, så hemskt. Galopp över regnbågsbron, kanske möter mamma katt å pappa katt? Kram!

Milla
7 years ago

Åh ja lider med er❤ vår katt blev påkörd i september och jag var me helt förstörd. Så tufft att mista sin lilla pälsboll❤ kramar

Natalie
Natalie
7 years ago

Jag brukar aldrig någonsin kommentera men kände att jag var tvungen.
Sitter bokstavligttalat med tårarna längs kinderna, blev verkligen så berörd av din text. Jag kan förstå er sorg, och det är varje människas värsta mardröm att ens allt tyvärr måste lämna jordelivet. Tanken har slagit mig många gånger då jag har en hund som verkligen är mitt ALLT, o jag skulle helst av allt vilja gå före honom vilket troligtvis aldrig kommer att hända, men man kan inte göra mer än att acceptera läget.
Sänder iallafall lite styrkekramar och hoppas att det snart känns lite bättre.

Kajsa
Kajsa
7 years ago

Sitter på jobbet och läser och ögonen fylls av tårar. Jag sörjer med dig, vet vad du går igenom, hur söndergråten man är och hur svag man känner sig. Man tror att man aldrig kommer sluta gråta. Jag trodde på riktigt att jag skulle sörja ihjäl mig. Och mitt i allt det tunga sorgliga vet man innerst inne att beslutet var oundvikligt och rätt… men det gör så ont så ont i hjärtat! Så fint ni gjorde den sista vilan! Fint att ha en plats att gå till. Sänder varma styrkekramar!!!

Jeanette
Jeanette
7 years ago

Naw…usch. Beklagar verkligen 🙁 Det är tufft att förlora ett husdjur för dem är aldrig bara ens husdjur, man blir så fäst vid dem och det blir ju en stor saknad.

Förhoppningsvis så kommer det kännas bättre snart, men det är okej att vara ledsen.

Helena
Helena
7 years ago

Så fint skrivet ❤️ Tårarna kommer såklart för det känns hur jobbigt det är .
Nu slipper han må dåligt. Få springa och klättra i träd och lapa sol.

❤️Kram ❤️

Mia
Mia
7 years ago

❤️

Linda
Linda
7 years ago

Åh vad trist när ens kisse inte orkar längre. Känner med er. Vår älskade Semlan blev likt er Toxy sjuk och fick somna in å det var tolv år sen. Orkade inte heller vara med så sambon åkte in med henne. Där hade de också gjort fint o mysigt med ljus och så där. Saknar henne enormt mycket än. Som tur var så hade hon en kattkompis som levde några år till. Men sånt är livet….glädje och sorg

Annika W
Annika W
7 years ago

❤❤

Mia
Mia
7 years ago

❤️

A
A
7 years ago

Så känslosamt och vackert. Kram

Helene i Götet
7 years ago

Åh vad ledsamt för er och er Goa katt, blir alldeles gråtig jag med❤️

Grynisen
Grynisen
7 years ago

Tårarna rinner o min hals värker av sorg.

Jag förstår varenda detalj av dina känslor. Förra året i maj fick jag ta bort min älskade katt. Han blev 15 år.

Jag har nog aldrig gråtit som jag gjorde då. Han fattas mig oerhört. Han var oxå med oss överallt, låg i mitt knä varje kväll, sov på en kudde bredvid mig i sängen. Ja han var alltid med helt enkelt…

Jag kommer alltid sakna min älskade Belino

Helena
Helena
7 years ago

Åhhh vilken pärs Nina! Gråter när jag läser! Vilket fint avslut han fick av er! ♡♡♡♡

Annika
7 years ago

Du skriver så fint och vi är många som gråter när vi läser detta. Jag t ex! Vet preciiiis vad du går igenom, Nina! Och det kanske inte hjälper att skriva men iallafall….
Kramar i massor!

Gitta Jason selin
Gitta Jason selin
4 years ago

Så ledsen för er skull. Har haft katter, så jag vet hur svårt det är att acceptera att dom lämnat oss. Men nu är han varm, mätt och gosig och sitter på ett moln och tittar på oss.
Men dom fina finns alltid hos oss.❤❤

niinis
niinis
Reply to  Gitta Jason selin
4 years ago

Tack för dina fina ord! ❤️

Camilla
Camilla
4 years ago

Åh vad jag lider med dig. Jag grät när jag läste. Samtidigt så kramade jag min katt Turbo. Jag är så rädd att han ska bli sjuk. Han är mitt allt och ju dock 10 år så jag vet att det kommer hända. Men som tur är inte när. Men jag förstår precis hur du mår. När vi skulle lämna Turbo hos svärmor för 5 dagar grät jag som om han vore död. Han blev så rädd och ynklig när vi kom dit och han förstod att vi skulle åka

niinis
niinis
Reply to  Camilla
4 years ago

Ja det var så hemskt att behöva ta bort honom. Vi var inte alls beredda…. trodde han skulle vara hos oss 10 år till.

Kram Turbo från mig med! ❤️

sara
sara
4 years ago

Tårarna rinner här med, gick igenom samma jobbiga beslut för ett år sedan.
Man får tänka på alla underbara år man fått med dom❤️
Kram

niinis
niinis
Reply to  sara
4 years ago

Ja så är det verkligen! ❤️❤️❤️

Nettan
Nettan
4 years ago

Jag vet precis hur det känns !
Vår lilla Grynet fick somna in efter att ha levt i 17 år! Man tror inte att man ska bli så berörd, men det blir man !
Vi sörjer dessutom 3 hundar efter ålderdom / sjukdom ! Man får tänka på allt positivt och roligt man haft med dom, men dom kommer alltid att finnas i våra / ditt hjärta ❤️
Många kramar

Anneli Söderman
Anneli Söderman
4 years ago

Två katter och två hundar, lika tungt och fint varje gång.

Milla
Milla
3 years ago

Åhh fyyy så sorgligt. Tårarna börjar rinna här och allt kommer tillbaka till mig. När jag läser din resa blir jag påmind om min egen resa för snart 6 år sedan. Första gången jag är med om att aktivt ta beslut för avlivning av katt. Vår älskade Melchior… bröt ihop totalt precis som du. Han var redan vuxen när han gjorde entré i mitt liv o ändå stal han en stor bit av mitt hjärta under de åren vi fick ihop. Tänker inte på det varje dag och livet har liksom gått vidare men när jag av någon anledning (som nu) blir påmind om kommer allt tillbaka och det känns som att det hände igår. Man glömmer aldrig dessa fyrbenta familjemedlemmar. Man vänjer sig bara vid att inte ha de i sitt liv längre. Skickar dig massor av styrka.

niiinis
niiinis
Reply to  Milla
3 years ago

❤️❤️❤️

Nästa inlägg

Julmys

35
0
Would love your thoughts, please comment.x
()
x