TOXY ♥

Hej mina fina bloggvänner! 

Det hade hunnit in ett tidsinställt inlägg här på förmiddagen. Idag har jag vaknat upp till en otroligt sorgsen dag. Har inte sovit så bra. Vaknat och liksom kommit på det efter några sekunder, det där med att han inte längre är här hos oss. Magen knyter sig och klumpen i bröstet gör sig påmind. Så oerhört ledsamt. Han är så saknad här hemma.

Just innan Toxy åkte igår fick jag en halvtimma själv med honom. Hela familjen fick sin egna stund med honom innan det var dags att åka in. Han låg på min mage och jag pratade med honom samtidigt som jag kliade honom så som jag vet att han älskar. Han var trött, jag såg på hela honom att han verkligen hade ont. Veternären sa att katter oftast kutar lite rygg och kryper ihop om de har ont, precis så gjorde han där på min mage. Jag fick känslan av att han var här för vår skull, att han lät mig klia honom för min skull. Förstår du? Som att han typ inte längre var kvar där i hans onda och så otroligt sjuka kropp. Kroppen hade börjat lagt av visade proverna, ett prov som tydde på det var hans röda blodkroppar som blivit marknant färre. Jag sa att det var ok att lämna oss, fick liksom för mig att han kände det som att han var kvar för att vi älskade honom så mycket.Vi hade en fin sista stund jag och vår lilla kisse. När jag satte mig upp så jamade han högt, jag tror att det gjorde ont på honom. Eller så sa han också hejdå till mig. Sedan la vi honom i hans korg och så åkte dom.

Fruktansvärd bild men såhär såg mina ögon ut igår.  Söndergråtna… 

 Hela gårdagen var ett töcken för mig. Jag fick riktiga ”melt downs” under hela dagen. Bröt ihop fullkomligt och grät in i Tonys bröst och upprepade att jag inte skulle klara det. Ni anar inte alltså, jag trodde aldrig i min vildaste fantasti att det skulle bli såhär oerhört tungt. Han har verkligen satt sina spår i vår familj, jag menar….han är alltid där vi är. Är vi ute och fikar så är han med. Sitter vi och tittar på TV så är han med. Äter vi så är han med. Förstår ni? Han är ALLTID med.

toxys-begravning1

De här var de sista bilderna jag tog på honom, detta var strax innan han gjorde en kraftansträning att ta sig in på toaletten och lägga sig på mattan där. Det är golvvärme inne på toaletten och där han han alltid gillat att ligga. Detta var också bara några minuter innan jag gick in på toaletten och såg hur han satt på sina små tassar med huvudet hängande mot golvet, smackande av illamående. Det var då jag kände att nej, nu går det inte längre. Han kan inte lida en natt till. Ropade dit Tony och han höll med mig helt och hållet.

Tony har fått berätta för mig hur allt hos veterinären gick till. Jag klarade inte av att vara där fysiskt. Det var för mycket för mig. Tony är den lugna och trygga i familjen och ville vara med Toxy till slutet. Han hade varit så lugn och fin. De hade fått komma till ett mysigt rum med tända ljus och lugn atmosfär. Där hade de sedan gett honom lugnande, Tony berättade hur han slappnade av i hela kroppen. Han har varit som en pinne de sista dagarna men då släppte han allt. Tony sjöng för honom ända in i det sista. När sen sovsprutan kom så var det över på några sekunder. Tony hade ögonkontakt med honom hela vägen så att han inte skulle känna sig ensam. Tony berättade att när hans hjärta slutade slå så såg han i hans ögon att han lämnade. Han fanns inte kvar där inne. ♥

Hörni, det är så sorgligt allt detta. Tony lindade i alla fall in honom i favoritfilten, la honom i sin korg och så kom han och hämtade mig och Milo. Jag klarade först inte av att gå in i bilen, bröt ihop hemma i köket och hulkade av gråt. Tony ringde mig och sa att kom nu så åker vi och lägger honom på sin viloplats. Jag fick liksom sopa ihop mig själv för att klara av allt igår.

Toxy är nu begraven ute hos mina svärföräldrar. En het fantastisk plats där solen på sommaren ligger på hela kvällen. Under en stor gran med stora rötter som beskyddar honom. Tony grävde hans grav själv och la sedan i teckningarna som jag och Milo skrev till honom.

20120101_135904

Tony kom och hämtade oss sen när han var klar med graven.

20120101_141929
20120101_142051

Tillsammans la vi sedan lite tulpaner på hans grav. Jag tände ett ljus i en lykta som farmor gav oss och sen pratade vi med Toxy. Berättade hur mycket vi älskade honom och hur mycket han betytt för oss. Milo sa plötsligt: ”Men mamma, han har det ju så mycket bättre nu!” Han har så rätt. I vår ska vi göra jättefint här på hans grav, plantera och göra världsafint. Granen skyddar graven från att bli helt igensnöad vilket känns jättehärligt. Jag vill kunna veta var han ligger. ♥

20120101_142123
20120101_142143

De två stora rötterna som han ligger emellan skyddar också känns det som.. Han hade inte kunnat få en bättre plats. Härligt också att Milo var med hela vägen. Idag är han i skolan som vanligt och han skulle berätta för hela klassen att Toxy inte fanns längre.

20120101_142314

Den här lyktan fick fortsätta brinna när vi åkte hem. Jag är trygg med att veta att han är där på farmor och farfars gård. Att han världens finaste plats där. Att han kan titta ner på oss när vi är där och hälsar på.

Vår älskade lilla kisse. Nu ska livet fortsätta precis som vanligt. Men det är tufft dessa första dagar, det känner vi. Tack för alla fina år med dig Toxy, det har varit en ära att ha fått vara din ”mamma”. Ha det nu så underbart där på ängarna och ät, drick och lek för allt vad du är värd. Vi kommer aldrig att glömma dig och du kommer alltid att vara så högt älskad av oss alla! ♥♥♥

toxy-2

toxy-3

toxy-4

toxy-5

toxy-7

T O X Y 
1/8 – 2007 — 10/11- 2016

  1. Två katter och två hundar, lika tungt och fint varje gång.

  2. Nettan skriver:

    Jag vet precis hur det känns !
    Vår lilla Grynet fick somna in efter att ha levt i 17 år! Man tror inte att man ska bli så berörd, men det blir man !
    Vi sörjer dessutom 3 hundar efter ålderdom / sjukdom ! Man får tänka på allt positivt och roligt man haft med dom, men dom kommer alltid att finnas i våra / ditt hjärta ❤️
    Många kramar

  3. sara skriver:

    Tårarna rinner här med, gick igenom samma jobbiga beslut för ett år sedan.
    Man får tänka på alla underbara år man fått med dom❤️
    Kram

    1. niinis skriver:

      Ja så är det verkligen! ❤️❤️❤️

  4. Camilla skriver:

    Åh vad jag lider med dig. Jag grät när jag läste. Samtidigt så kramade jag min katt Turbo. Jag är så rädd att han ska bli sjuk. Han är mitt allt och ju dock 10 år så jag vet att det kommer hända. Men som tur är inte när. Men jag förstår precis hur du mår. När vi skulle lämna Turbo hos svärmor för 5 dagar grät jag som om han vore död. Han blev så rädd och ynklig när vi kom dit och han förstod att vi skulle åka

    1. niinis skriver:

      Ja det var så hemskt att behöva ta bort honom. Vi var inte alls beredda…. trodde han skulle vara hos oss 10 år till.

      Kram Turbo från mig med! ❤️

  5. Så ledsen för er skull. Har haft katter, så jag vet hur svårt det är att acceptera att dom lämnat oss. Men nu är han varm, mätt och gosig och sitter på ett moln och tittar på oss.
    Men dom fina finns alltid hos oss.❤❤

    1. niinis skriver:

      Tack för dina fina ord! ❤️

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

LOADING..