Visa tuttarna! 

Viskar godmorgon!

Klockan är galet nog bara kvart över tre, men jag somnade ifrån allt igår kväll så att jag vaknade tidigt såhär var nog väntat. Så ni som vädjar efter tidiga inlägg, här har ni ett.

Usch, känner mig som världens sämsta bloggvän nu. Har inte hunnit med de receptinlägg som jag skulle och så känns det som jag bara hunnit sladda in i flera dagar.

Men vet ni, just nu är det mycket. Sedan det blev klart med kaffestugan så har i stort sett ALLT kretsat kring det. Det här är så typiskt mig också på nåt sätt, jag går in för saker till 100%. Skulle aldrig gå in i det med en laidback känsla och bara låta det bli lite som det blir. Jag vill göra det 100%. Jag vill att det ska bli fantastiskt såklart. Att det är en speciell myskänsla, bara för att jag själv ÄLSKAR det på fik. Ja men ni fattar, jag har så mycket visioner och förväntningar. Men sedan får vi se hur mycket jag lyckas genomföra?

Igår var vi ut igen och då blev jag intervjuad av Ena Håbo Tidningens John Söderberg. Fotot är taget av Bengt Johansson. Ingen aning om när reportaget kommer ut men jag länkar till den sen.

Igår upptäckte jag 3 björkträn precis vid caféet. Gissa hur fint de kommer stå och blomma i vår/sommar? Sen kommer vi alla ha såna flygmojänger som flyger ner i kaffet och så slurpar vi i oss dem i svalget sen. Haha…. Närå, men idag försökte jag verkligen visualisera allt grönt som är på väg. Åh!

Hörni, igår var jag med den här godingen till skolan. Han var så glad, lycklig och stolt över att mamma var där. Han log stort hela tiden och ville att jag skulle med och sitta bredvid överallt. Blev så full i skratt för helt plötsligt inne i klassrummet så tittade han allvarligt på mig och viskade: ”Du visar väl inte tuttarna mamma” och sen så log han stort. Hahaha! Jo för ni förstår att jag brukar ju ha svårt att låta bli och visa brösten i tid och otid, så mina barn får liksom påminna mig om att inte visa dem hela tiden. Hahaha, gissa om jag ville gapflabba?! Vart fick han det ifrån? Fattar ingenting!

Såhär är det ju också. Ja såhär som jag skrev på min Instagram. Det är inget självklart längre, varje dag som jag fortfarande är den viktigaste personen i hans liv känns dyrbar och viktig. Jag värnar om dessa dagar som om det vore renaste av guld. Jag vet nämligen hur fort det förändras. Ni vet när den där pussen på skolgården när man säger hejdå börjar kännas pinsam, om mamman skrattar för högt eller pratar för mycket är man jobbig. Ska man med till skolan och sitta i klassrummet, ja då döööööör dom ju av pinsamhet…… men inte riktigt än. Även fast man som 8 åring vill vara cool så är mamma och pappa fortfarande bäst och tryggast. Så ja, jag njuter i stora lass.

Nu ska jag jobba ifrån sängen här, den mest effektiva stunden på dagen för mig. Vi hörs sen!

Kram Nina