HallÄ vÀnner!
Den hÀr helgen har tillbringats i bilen med en slÀpkÀrra i bak typ. HÀmtat möbler sÄ det bara skriker om det.
IgÄr blev vi sÄ jÀkla osams ocksÄ. AlltsÄ, Tony Àr ju den lugnaste av mÀnniskor nÀr det kommer till det mesta. Men sÄ ibland gÄr han upp i falsett nÀr det kommer till stress. Han kan liksom stressa upp sig för ingenting och dÄ blir jag stressad och sÄ Àr liksom brÄket igÄng.
Du vet, man stÄr dÀr och ser glad ut med dom vi köpte möblerna av men sen jÀvlar nÀr man fick sÀtta sig i bilen dÄ kom det kan man sÀga. Jag kan bli sÄ arg ocksÄ sÄ det sprutar ut mina öron, en hÀrlig finsk egenskap man har med hett temperament. Tur att Milo satt med hörlurar sÀger jag.
Ett litet stopp pÄ McDonalds lugnade ned den heta finskan och vi kunde börja prata som vanligt igen.
Hur Ă€r ni sĂ„dĂ€r? Blir ni sams direkt eller surar ni efterĂ„t. Ibland bestĂ€mmer jag mig för att vara sur – beror oftast pĂ„ HUUUR lack jag behövt bli faktiskt. Men sen orkar jag inte vara sur och sĂ„ blir allt som vanligt. SĂ„ Ă€r det oftast.
Men har jag lackat rejÀlt dÄ Mà STE jag fÄ prata ut om saken. Diskutera. Förklara hur jag kÀnner och hur jag upplever det osv. Det har visat sig vara bÀst. Han förstÄr mig pÄ ett helt annat sÀtt dÄ och sÄ kan vi liksom mötas. Det Àr riktigt hÀrligt i en relation faktiskt.
Tony Ă€r ingen som lackar….eller jo…men har blir en suris bara. Sitter tyst och sĂ„. DĂ„ frĂ„gar jag sĂ„klart vad det Ă€r och sĂ„ fĂ„r han berĂ€tta. Men för det mesta sĂ„ Ă€r han liksom den lugna av oss, jag den heta. Han brusar liksom inte upp medan jag gĂ„r i taket.
EfterÄt sÄ sÀger jag förlÄt (om det varit dumt av mig) och sÄ kÀnner jag mig jÀttedum. En gÄng sÄ sa jag att jag ibland skÀms för hur jag beter mig för att hjÀrnan blir lack innan hjÀrtat hinner tÀnka.
DĂ„ svarade han: ”Det Ă€r sĂ„Ă„Ă„ mycket mer spĂ€nnande att leva med en sĂ„n som dig, det blir liksom aldrig trĂ„kigt. Jag skulle inte kunna leva med nĂ„gon som det inte Ă€r lite riv i.” Ja, sĂ„ jag gissar att han gillar sin hetlevrade finska. Bara fortsĂ€tta med de gamla vanliga takterna gissar jag. Haha….
Vi Ă€r inte osams Ă€n i alla fall. Nu Ă€r vi snart i Ărebro och ska hĂ€mta lite grejer. Sen ska vi Ă€ta lunch och mysa lite.
Hörs senare!
Kram Nina
AlltsÄ jag skrattade högt nÀr jag lÀste att du bestÀmmer dig för att bli sur!! Jag Àr likadan. MÄste bli sur, vara krÀngd och knappt svara pÄ frÄgor ens kan vara sur i dagar men sen ger jag upp lixom, haha. Kram
Hahah! SĂ„ skönt o höra att det finns likadana. Men det Ă€r sjukt energikrĂ€vande att vara sur, det tar liksom pĂ„ krafterna. â€ïž