ANNONS

Ingen bra känsla

/

Men heeeej!

Så sent hej ifrån mig. Tills nu har livet gått i ett så jag har inte hunnit in alls. Startade dagen med att dra och träna med min mamma redan kl 07 i morse. Mamma har tränat 2-3 dagar i veckan sen september 2017. Något uppehåll här och där men annars har hon gnetat på.

Jag fick ett ryck och kände att jag kanske vill prova på mammas gym. Dom kör tidigt på morgonen och så är det nästan bara panchisar där då. Lycka! Nu ska jag prova en vecka så får vi hur jag tycker att det känns. Idag var det superhärligt! Fortsätter det kännas som idag så kommer jag nog teckna medlemsskap där.

Mamma är så jäkla rolig. När vi kom dit så körde vi först ca 30 min på bandet. Mamma och hennes väninna brukar köra till de gjort av med 300 kalorier. Så ställde vi oss på banden, jag stod lite längre bort, och mamma ba:

”Vad har du för lutning på bandet?”

Jag kände mig duktig som höjt mitt till 1%.

1???? Va??? Jag har 80%!” utbrast mamma. Hon är för kort för att se punkten mellan 8:n och 0:n. Hahaha…. 80%, ja då jävlar lutar bandet en hel del!

Men, mamsen brassar verkligen på bandet i en halvtimma med 8% lutning. Jag körde som mest på 3% och kan säga att jag andades rätt häftigt av det. Mamma har bättre kondition än mig helt klart, jag har mycket att jobba igen kan jag säga. Hon är ju för fan 19 år äldre än mig så nu är det skärpning för den här kärringen! Bra morot!

Svettiga tanter tränade och stretchade och klara. Fifasen hörni, den känslan!

Det jobbiga är att ta sig. Jag kan också tycka att det är jobbigt om det är mycket folk. Helst en massa vältränat folk. Då känner jag mig som en slusk och är rädd att folk ska kolla på mig och ba: ”Ja nog fasen har hon varit med i Hela Sverige Bakar allt….”. Nä men förstår du känslan?

Det sjuka är att jag drev en träningsanläggning i 2 år, jag jobbade där i 4 år. De första två åren sålde jag medlemsskap. Detta var precis det vi visste att alla var rädda för och nu är jag där själv. Nu förstår jag hur alla dom kände som kom till mig och var oroliga för det här. Jag vet ju att det inte är såhär, det var inte så hos oss i alla fall. Där tränade alla storlekar och åldrar och ingen behövde känna sig utanför. Men ändå så känner jag mig inte bekväm med att träna på en stor anläggning, inte alls.

Usch, varför är man såhär? Jag var inte riktigt beredd på att känna såhär men i takt med att man blivit rundare och mer otränad så har dessa trista känslor kommit till mig. Jag har mycket att jobba på där mentalt och jag vet att det INTE kommer bli sämre av att man kommer igång med träning och bättre psyke!

Någon annan som kommit igång eller kör på med något?

Kram Nina

14
0

Genom att klicka på "Skicka" bekräftar jag att jag har tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy.

© Bonnier Magazines & Brands AB, 105 44 StockholmTelefon: 08-736 53 00