Motivation?

Halloj vänner!

Alltså denna morgon blev väldigt ovanlig för att vara mig. Vi försov oss! Antalet gånger det hänt kan räknas på min ena hand, det är extremt ovanligt nämligen. Kikade lite på klockan vid sextiden och tänkte att jag kan dra mig en stund. Nästa gång jag kollade var klockan 07.45! Milo börjar skolan kl 08.10 och Tony hade möte.

Jag kastade mig upp och sen gick allt i ultrarapid, jag kissade t.o.m i ultrarapid. Kläder, frukost, borsta tänder, på med jacka ryggsäck ut! De båda hann till både skola och möte.

Men visst blir väl dagen helt upp och nedvänt? Det känns som man är lite efter med allt nu. Käkade mellanmål nu fast det egentligen är lunchdags osv. Har dock hunnit med lite viktiga telemöten och jobb på förmiddagen men jag har suttit i morgonrock och slarvig tofs på skallen med oborstade tänder och gjort det.

Sömnen är verkligen så mycket bättre nu sen jag började träna. Det känns som jag sover på ett helt annat sätt. Som att varje gång jag sover så gör jag det mycket djupare. Känns som jag är helt borta när jag vaknar och har varit helt borta från omvärlden. Det är nytt för mig, förr har det känt som jag sovit lätt som en fjäder på något vis.

Apropå träning, tänkte prata lite om det. Igår var träningen vidrig! Körde först en form av intervall på löpbandet. Såhär körde jag:

0% lutning 1 minut

2% lutning 1 minut

4% lutning 1 minut

6% lutning 1 minut

8% lutning 1 minut

10% lutning 1 minut

12% lutning 1 minut

Ja gick i en fart på ca 5,5 km/t. Sedan gjorde jag likadant tillbaka, alltså 10, 8, 6% lutning osv tills jag var nere på noll. Sedan sprang jag i 15 minuter också. Jag var lila i ansiktet och så jäkla slut. Orkade dock med ett litet ben och magpass efteråt. Men sen, ja sen var jag slut som artist!

Får mycket frågor om träning på min Instagram och framförallt om hur man ska motivera sig. Ni som följt mig länge vet ju att jag ”bara” kört mina promenader men inget mer i många många år. Jo, något kort sporadiskt försök till träning har jag ju gjort. Tränat lite på sommaren och sådär. Men nu är tanken ”for life” och nu har jag snart tränat i 3 månader.

Det var några saker som fick mig att tänka om och jag tänkte tipsa om de sakerna nu. Det är nämligen dom sakerna som driver mig nu. Varje dag.

1) ANLEDNING?

Har man någon anledning till träningen? Jag har t ex jobbig pms, oro & ångest, högt blodtryck och hjärtsjukdomar i släkten, dålig sömn och att kroppen börjar kännas bräcklig och slapp som anledning. Jag vet att jag motverkar oro & ångest, jag motverkar högt blodtryck, hjärt/kärlsjukdomar och min dåliga sömn med hjälp av träningen.

2) DRIVKRAFT

Att hitta drivkraften att fortsätta är A och O. För mig hjälper det att jag har Tony som träningskompis. Hans jävlaranamma och driv att ha tappat nästan 30 kg fick mig att ta tag i ”mina problem”. Det stora för mig med träning är att jag får må bra i min själ. Det värdesätter jag så långt mycket mer än en smal kropp. Men, jag tänker inte sitta här och ljuga och säga att minus 10 kilo inte skulle göra mig glad, för det skulle det. Min största drivkraft är min själ, min pms och de genetiska sjukdomarna i min släkt.

3) KÄNSLAN

Nu efter snart 3 månaders träning så känner jag en magisk styrka inifrån min kropp. Alltså den är på riktigt magisk. Jag kan inte riktigt förklara den men förr kunde jag sträcka mig om jag lyfte lite tungt, t ex när jag skulle lyfta ned min Kitchen Aid. Varje gång sträckte jag mig….men det gör jag inte nu. Kroppen är liksom stabil. Sedan känns min mage stabilare också. Jag som haft en stor putmage sen jag fick Milo kan plötsligt böja benet och dra det emot mitt bröst utan att tappa andan typ. Att gå upp och ned i trappor känns inte alls på samma sätt längre. Förr gjorde det ont i knäna på vägen ned och upp så var jag sopslut. Inte nu. Det gör inte ont och jag är andfådd ja, men inte som förr (bara när jag har för lågt järn.)

Det är de här sakerna ovan som är min motivation. Motivation är något som alla människor behöver men ingen orkar hålla sig motiverad alltid. Ibland handlar det bara om att göra skiten. Det finns liksom inga ursäkter kvar för mig. Det finns alltid möjlighet till någon form av träning om man inte är helkroppsförlamad eller dödligt sjuk. Så säger Mikael Hollsten som är tränare på Biggest Loser. Han har ju helt rätt.

Kommer man inte hemifrån eller har råd med gym, ja då går det att med hjälp av sin kroppsvikt träna ett pass på vardagsrumsgolvet.

Jag märkte att när jag slutade ge mig själv dåliga ursäkter för att slippa träna så förändrades allt. Det finns inga ursäkter. Ska man få någon förändring i sitt liv måste man vara beredd på att göra en förändring också. Har du alltid promenerat och det inte ger dig särskilt mycket, ja då kanske du måste snäppa upp dig och göra något annorlunda för att en förändring ska ske. Förstår du?

Dessutom kommer inte en förändring på någon månad för en kvinna i min ålder. Det krävs tålamod utta helvete. Det gäller att bara fortsätta mosa och fortsätta hålla fokus på varför man håller på. Jag väger mig inte alls. Varför? För det är egentligen helt ointressant med tanke på varför jag håller på. Jag vill hålla oro & ångest borta, jag vill att min pms ska vara lättare att leva med, jag vill inte få högt blodtryck osv….DET är min motivering. Inte vågen. Å med tanke på att en tränad och stark kropp är en färskvara så måste jag fortsätta tills jag dör.

Det är när man inser allt det här, när man tar det för vad det är och är HELT ÄRLIG mot sig själv som en livsstilsförändring kan ske.

Kommer jag träna för resten av mitt liv? Jag hoppas verkligen det. Det är i alla fall min målsättning. Kan tänka mig att det kommer finnas perioder när man inte tränar lika mycket osv, men nog kommer jag försöka ha det i mitt liv för alltid.

Hoppas att någon blev lite inspirerad av mitt långa utlägg. Kom ihåg, vi är bara människor som gör så gott vi kan. Men när vi kliver utanför vår komfortabla zon så händer det grejer!

Kram Nina

  1. Maria skriver:

    Grymt jobbat Nina!
    Jag är noga med att boka in min träning och har nu tränat regelbundet så pass länge (flera år faktiskt) att jag blir väldigt sur och störd om träningen inte blir av. Den finns där naturligt för mig på ett sätt som jag tidigare inte upplevt. Jag är en person som ääääälskar god mat och har så svårt att hålla mig på banan, men med träning så är det lättare att hålla suget efter allt möjligt i schack. När det gäller att hålla igång träningen så tror jag inte man kan sitta och invänta tid, ork eller lust. Man måste bara göra. På samma sätt som att man inte alltid har lust eller ork att gå till jobbet så gör man ju det ändå. Och alla pass behöver inte vara ditt bästa pass. Allt är ju en vinst eftersom du har vunnit mot din egen latmask.

    Tack för din inspirerande och ärliga blogg!

  2. Sofia skriver:

    Superbra inlägg, tack . Har funderat lite på det och tänkte fråga dig, men nu hann du före. Jag har också kommit till insikten att jag måste börja träna och gå ner i vikt för hälsans skull. Mitt problem är dock att jag har noll ork. Kan du tipsa hur man kommer igång? Du är verkligen en stor inspiration.

  3. Marie skriver:

    Tack!! Precis vad jag behövde läsa nu. Är bäst på att hitta ursäkter för träning och andra jobbiga saker. Har haft bättre perioder med träning men upplever att om jag kommer av mig pg sjukdom mm så har jag svårt att ta mig tillbaka. Allt eller inget tänket. Tar med mig din peppande text!!

  4. Frida skriver:

    Åh fina Nina! Jag blev verkligen inspirerad av dig med sådana här inlägg. Har tränat mkt som ung och innan vi fick barn ( är 35 nu haha börjar bli gammal:). Barnen kom ganska tätt, 2014 och 2016. Tränade typ inget där emellan mer än barnvagnspromenader ungefär. Men sen jag började jobba igen 2018 joggar jag, ca 3 dar i veckan 5-7 km.Inte så snabbt, men jag joggar. Har fått ett gymprogram av en PT också så jag får tillbaka styrkan så nu ska jag köra på gym iaf 1 dag i veckan. Ville bara säga att du inspirerar mig massor med att skriva om din träning. Jag märker sååån skillnad på min pms och ibland oroskänsla i kroppen när jag varit ute och joggat. Jag är mkt mer ”lugn” i kroppen. Sen skulle jag vilja gå ner ca 5-7 kg som verkar stört omöjligt ggrrr haha. Men det viktigaste är helt klar min känsla i kroppen.
    Heja dig Nina och heja oss! Stor kram

Kommentera inlägget

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

LOADING..