När vi förlorade en klasskamrat

Hej!

Oj, som sagt vilket sent hej det blev ifrån mig idag. Har varit en dag som det varit fullt upp. Alltså jag har typ stått vid spisen hela dagen idag. Å har jag inte stått vid spisen så har jag varit ute och cyklat med Milo. Vi cyklade över en mil idag på förmiddagen. Sen följde han även med Tony på hans löprunda på drygt 6 km när han kom hem från jobbet. Han Ä L S K A R sin cykel! ❤️

Ja men jag säger bara det, hans glädje i ansiktet som skiner som en sol. ☀️✨ Han bestämde sig som sagt direkt för den här balla lila cykeln. Vi bytte ut sadeln till en lite coolare också så nu är den ”top notch” som han säger. Snacka om att ungar snappar upp ord man säger själv ibland, ja men överallt ifrån. Han snappar upp allt nu, från Youtube, filmer, kompisar, äldre barn…. ja you name it.

Tänk när han kom ut till mig från sitt rum och frågade vad ”fucking bitch” betyder?

”Eeeeh, ja alltsåååååå…. vart har du hört det?????? Det är dumt, som tusan. Man säger inte så till någon” försökte jag parera det hela med.

”Men vad betyder det?” frågade han igen. Han ville verkligen veta.

”Det betyder jävla kärring” hasplade jag ur mig.

Googlar man och slår på översätt så står det såhär:

Eeeeh, jävla tik? Say what? Alltså tik som i tjejhund. Det låter ju för fasen inte klokt. Men skriver man ”You bitch” så står det såhär:

Ja, här förstår man ju att det inte är ett så snällt ord i alla fall. Jag tyckte ändå att min förklaring var helt ok för vad en liten kille kan klara av att höra.

Vi cyklade i trafiken idag och jag försökte lära honom lite vad han bör tänka på när han cyklar på stora vägar och sånt. Jag har nämligen alltid haft en stor fasa för just när mina barn ska cykla i trafiken.

Grejen är att vi förlorade en klasskamrat i vår klass när vi gick i fjärde klass. (Berättade detta för något år sedan). En helt underbar kille som hette Magnus blev påkörd på vägen till basketträningen. Hans liv gick inte att rädda.

Dagen efter kom vi till skolan och såg att flaggan vajade på halv stång. Jag minns detta som om det var igår. Alla undrade vem som dött? Om det var en gammal lärare? Väl i klassrummet fick vi chockat lyssna på vår gråtande lärare som berättade att Magnus hade gått bort.

Det fanns ingen vidare krishantering på den tiden. Vi fick liksom tugga i oss det där. Alla reagerade olika. Jag fick en minneslucka, någon annan skrattade, någon grät högt. Nästa gång jag minns är när vi är på hans begravning. Jag var där med klassen, ingen mamma och pappa med och så alla dessa frågor? Det var så makabert att se hur han hissades ned i jorden. Att se hans mamma och pappa så otroligt förtvivlade. Det var så traumatiskt allting och jag var bara 10 år.

Jag har nog inte förstått hur mycket detta påverkat mig men detta har på något sätt färgat hela mitt liv. Idag berättade jag om min klasskamrat för Milo. Vi pratade länge om det här och när vi kom hem ville han se bild på honom. Hans ansikte är fastetsat i mitt minne, för alltid. Jag tänker på honom ibland, det har gått 37 år sedan han gick bort men ändå minns jag honom så klart.

Så, jag är jättenoga med att lära mina barn hur man ska cykla i trafiken och förklara för dem att bilförare ibland inte ser en för att vinkeln kan vara tokig. Ni gör säkert det med era barn med.

Här går vi i andra klass, 2C var vi. Högst upp i mitten står Magnus, eller ”Storis” som han kallades. Jag kommer minnas honom för alltid. ❤️

Idag var det högt och lågt på bloggen hörni, ibland blir det så. Nu ska vi äta lite fredagsmat här hemma. Jag är så trött ikväll. Det tar på krafterna att cykla och stå i köket hela dagen. Ha en fin kväll raringar!

Kram Nina