Varje dag tar miljontals människor en drog för att orka bege sig till jobbet. Av någon anledning dricks det allra mest kaffe i våra nordiska länder. Kanske är det mörkret?
Drog kallas det för att det stimulerar nervsystemet, är beroendeframkallande och kan leda till abstinensbesvär. Med det sagt så spelar ju tyngre droger i en helt annan liga.
Den som är extra känslig för koffein kan känna av det när de dricker för mycket kaffe. Jag tål ju i stort sett ingen koffein alls, blir alldeles sprittig, får hjärtklappning och kan inte sova. Tipset är att inte dricka sin sista kopp kaffe för sent på dagen.
Kaffe har haft en dåligt rykte tidigare, 1991 hamnade det på Världshälsoorganisationens lista över ”möjligen cancerframkallande”. Men forskare fortsatte att studera farorna med kaffe i större och mer långsiktiga studier. Det visade sig till slut att den påstådda förhöjda cancerrisken inte alls berodde på kaffet, utan på andra saker.
Numera är det tvärtom med det svarta guldet som vi kallar kaffe. En publicerad studie över en halv miljon personer i 10 olika länder visade att kaffedrickare hade en lägre dödlighet i hjärt-kärlsjukdomar, framförallt stroke. Diabetes var en annan, den som drack 5-6 koppar kaffe per dag hade 30% mindre risk att drabbas av diabetes.
Olika studier visar också att kaffedrickare har minskad risk att drabbas av livmodercancer, gallblåsecancer och levercancer. Man har också vissa studier på att det minskar tjocktarmscancer. Som om inte det vore nog så har man också gjort vissa studier på att det ska minska risken för alzheimer och Parkinson.
Vissa av studierna är än så länge väldigt små, och kanske inte så fulla av evidens, men något man kan konstatera i alla fall är att kaffe inte verkar vara livsfarligt.
Något vi alla kan komma överens om är att livet är till för att levas och njutas. Älskar man kaffe så ska man dricka kaffe och njuta av det, det gör också att man lever ett mer innehållsrikt och fint liv. Balans brukar jag kalla det. Det är mycket som är farligt i livet, t ex att inte njuta av det.
Källa: Karolinska institutet