VĂ€nner!
Först och frÀmst, tack ifrÄn djupet av mitt hjÀrta för all kÀrlek, omtanke och pepp. Ni Àr ju en hel hög fantastiska mÀnniskor, kÀndes som ni stod med mig dÀrinne i det dÀr rummet igÄr.
Hela dagen igĂ„r gick Ă„t att förbereda sig kĂ€ndes det som. Jag lĂ€ste alla kommentarer jag fick om era upplevelser med magnetröntgen. Jag var sĂ„ tacksam att ingen skrev att det bara var hemskt och att man inte klarade det, jag fick mer tips pĂ„ hur man skulle tĂ€nka och göra. Tipsen jag fick mest var att blunda frĂ„n man la sig pĂ„ britsen till man kom ut. Det gjorde inte jagâŠ. AlltsĂ„ allt var lite konstigt med tanke pĂ„ det hĂ€r med sprĂ„ket, en av tjejerna i röntgen rummet pratade lite engelska. Hon sa först att jag skulle Ă„ka in med fötterna först och sen att mitt huvud skulle vara utanför, sĂ„ jag blev superlugn. Men sen nĂ€r de började trycka in mig sĂ„ insĂ„g dom att jag var för kort, att de var tvungna att köra in mig i röret. SĂ„ dĂ€r lĂ„g jag med öppna ögon och stirrade pĂ„ âtaketâ i röret och tĂ€nkte att det var rĂ€tt trĂ„ngt hĂ€r.
Som tur var sĂ„ bad jag om att fĂ„ med mig Tony in i rummet, det var kanske framgĂ„ngsfaktorn i allt. Han stod vid min huvudĂ€nda hela tiden. Jag blev inte erbjuden varje hörlurar eller musik, vet inte om det berodde pĂ„ att han var med eller om det Ă€r rutinen hĂ€r i Spanien bara? Oljudet Ă€r ju verkligen allt annat Ă€n kul, det slĂ„r, skriker, bankar, trummar, ja men allt man kan tĂ€nka sig. Jag som högkĂ€nslig som redan Ă€r kĂ€nslig för olika ljud blev sĂ„klart otroligt pĂ„verkad av det. Men jag sĂ€ger bara Tony. Han stod dĂ€r i oljudet och hojtade till mig, âHĂ€r Ă€r jag, jag stĂ„r 20 cm ifrĂ„n dig, jag ser Ă€nda ner till dina tĂ„r, jag skulle kunna ta dig pĂ„ ansiktet, sĂ„ nĂ€ra Ă€r jag. Kom ihĂ„g och andas, lĂ„nga djupa andetag, hela tiden. Du klarar det hĂ€r. Du Ă€r jĂ€tteduktig!â Han frĂ„gade ocksĂ„ om jag ville att han skulle vara tyst? HahaâŠ. TĂ€nkte vĂ€l att jag blev stressad med honom skrikande in i mitt rör. Men det var bara skönt och veta att han var dĂ€r vid mitt huvud, och jag tĂ€nkte att han ju kan dra ut mig om det skulle bli alldeles hemskt. Bara ta tag i min arm liksom. âșïž
Nervös gick jag dÀr i vÀntrummet med min kristall i hÀnderna, jag gick och drog den fram och tillbaka. Bra för att lugna psyket. Valde en rökkvarts, den lugnar men gör en ocksÄ stark samtidigt.
Det tog 15 minuter, det gick bra. Jag fick jobba lite med mig sjÀlv, andas lÄnga djupa andetag och blunda för att inte gripas av panikkÀnslor. Glad att jag klarade av det, var sÄ lÀttad igÄr. PÄ mÄndag fÄr jag svar pÄ vad det kan tÀnkas vara som felar i min rygg.
Nu ska jag jobba vidare hÀr. Vi hörs sen igen!
Kram Nina
Skönt att du klarde dig utan panik, tur ni har varandra đ§Ą
Ă h du Ă€r sĂ„ stark Nina đȘđ»Och Tony, vilken klippa đđ»
En frÄga, rent praktiskt, fÄr ni spansk sjukvÄrd eftersom ni har EUkortet, eller har ni en separat sjukvÄrdsförsÀkring?
Ja magnetröntgen Ă€r inte kul. Jag ska göra en pĂ„ min lĂ€ndrygg om 1 mĂ„nad för jag har ocksĂ„ strul med ryggen. Men jag har gjort magnetröntgen för 2 Ă„r sen, av min nacke dĂ„ jag fick tvĂ„ diskbrĂ„ck. SĂ„ hela mitt huvud var liksom tvunget vara inne i maskinen. :/ men det gick bra. ĂndĂ„ skönt att förhoppningsvis fĂ„ svar pĂ„ vad f-n som Ă€r fel.
Hoppas det blir bra fort för dig. đ
Usch stackars dig đ jag gick igenom de du gör nu för 2 Ă„rs sedan ungefĂ€r. Det var en hemsk tid. Jag hade sĂ„na nervsmĂ€rtor som flyttade sig, jag kunde inte ligga i samma sĂ€ng som min man för rörde han sig sĂ„ var de som knivar i hela mig. Jag var pĂ„ Sofiahemmet och pĂ„ en massa andra undersökningar men ingen kunde hitta nĂ„got fel. Alla kunde bara tala om var de inte var đą oron vĂ€xte och tillslut skulle dom gĂ„ in med smĂ€rtblockad under narkos. Men dĂ„ kom man pĂ„ att ta ur mina bröstimplantat, jag hade gjort mammografi en mĂ„nad innan smĂ€rtorna kom och dom tĂ€nkte att de kunde ha hĂ€nt nĂ„got med dom. De visade sig att ett implantat hade gĂ„tt sönder och att de kunde finnas en möjlighet att de var orsaken. Svaret fĂ„r jag aldrig reda pĂ„, smĂ€rtan försvann och var borta i ett par veckor. Sen kom den smygandes tillbaka men Ă€r Ă€ndĂ„ uthĂ€rdlig, jag kan jobba och jag lever ett normalt liv. Jag fĂ„r Ă€ta Alvedon och ibumetin och ta medicin till natten mot nervsmĂ€rtorna. Jag trĂ€ffade en lĂ€kare pĂ„ vĂ„rdcentralen, han sa direkt att jag har fibromyalgi och att jag hade haft ett ordentligt skovâŠ. Jag vet inte om de stĂ€mmer men jag mĂ„r mycket bĂ€ttre idag đ NĂ€r jag lĂ€ser om din historia sĂ„ kastas jag tillbaka i paniken. Jag hĂ„ller mina tummar för att du fĂ„r ett svar vad som Ă€r fel och att du blir piggare â€ïž Stor kram till dig
Konstigt att du och din man inte fick ha hörlurar pĂ„ er! Risk för hörselskador i det dĂ€r oljudet juâŠ
Nu Ă€r det klart och du slipper göra det igen đ
Stackars dig â€ïž Har följt dig i mĂ„nga Ă„r. Jag blev sĂ„ imponerad av att ni tog modet att flytta . Hoppas du snart blir bra sĂ„ ni kan fortsĂ€tta njuta . Stor kram // Hannah