Vänner!
Först och främst, tack ifrån djupet av mitt hjärta för all kärlek, omtanke och pepp. Ni är ju en hel hög fantastiska människor, kändes som ni stod med mig därinne i det där rummet igår.
Hela dagen igår gick åt att förbereda sig kändes det som. Jag läste alla kommentarer jag fick om era upplevelser med magnetröntgen. Jag var så tacksam att ingen skrev att det bara var hemskt och att man inte klarade det, jag fick mer tips på hur man skulle tänka och göra. Tipsen jag fick mest var att blunda från man la sig på britsen till man kom ut. Det gjorde inte jag…. Alltså allt var lite konstigt med tanke på det här med språket, en av tjejerna i röntgen rummet pratade lite engelska. Hon sa först att jag skulle åka in med fötterna först och sen att mitt huvud skulle vara utanför, så jag blev superlugn. Men sen när de började trycka in mig så insåg dom att jag var för kort, att de var tvungna att köra in mig i röret. Så där låg jag med öppna ögon och stirrade på ”taket” i röret och tänkte att det var rätt trångt här.
Som tur var så bad jag om att få med mig Tony in i rummet, det var kanske framgångsfaktorn i allt. Han stod vid min huvudända hela tiden. Jag blev inte erbjuden varje hörlurar eller musik, vet inte om det berodde på att han var med eller om det är rutinen här i Spanien bara? Oljudet är ju verkligen allt annat än kul, det slår, skriker, bankar, trummar, ja men allt man kan tänka sig. Jag som högkänslig som redan är känslig för olika ljud blev såklart otroligt påverkad av det. Men jag säger bara Tony. Han stod där i oljudet och hojtade till mig, ”Här är jag, jag står 20 cm ifrån dig, jag ser ända ner till dina tår, jag skulle kunna ta dig på ansiktet, så nära är jag. Kom ihåg och andas, långa djupa andetag, hela tiden. Du klarar det här. Du är jätteduktig!” Han frågade också om jag ville att han skulle vara tyst? Haha…. Tänkte väl att jag blev stressad med honom skrikande in i mitt rör. Men det var bara skönt och veta att han var där vid mitt huvud, och jag tänkte att han ju kan dra ut mig om det skulle bli alldeles hemskt. Bara ta tag i min arm liksom. ☺️
Nervös gick jag där i väntrummet med min kristall i händerna, jag gick och drog den fram och tillbaka. Bra för att lugna psyket. Valde en rökkvarts, den lugnar men gör en också stark samtidigt.
Det tog 15 minuter, det gick bra. Jag fick jobba lite med mig själv, andas långa djupa andetag och blunda för att inte gripas av panikkänslor. Glad att jag klarade av det, var så lättad igår. På måndag får jag svar på vad det kan tänkas vara som felar i min rygg.
Nu ska jag jobba vidare här. Vi hörs sen igen!
Kram Nina
Skönt att du klarde dig utan panik, tur ni har varandra 🧡
Åh du är så stark Nina 💪🏻Och Tony, vilken klippa 👍🏻
En fråga, rent praktiskt, får ni spansk sjukvård eftersom ni har EUkortet, eller har ni en separat sjukvårdsförsäkring?
Ja magnetröntgen är inte kul. Jag ska göra en på min ländrygg om 1 månad för jag har också strul med ryggen. Men jag har gjort magnetröntgen för 2 år sen, av min nacke då jag fick två diskbråck. Så hela mitt huvud var liksom tvunget vara inne i maskinen. :/ men det gick bra. Ändå skönt att förhoppningsvis få svar på vad f-n som är fel.
Hoppas det blir bra fort för dig. 🙂
Usch stackars dig 💕 jag gick igenom de du gör nu för 2 års sedan ungefär. Det var en hemsk tid. Jag hade såna nervsmärtor som flyttade sig, jag kunde inte ligga i samma säng som min man för rörde han sig så var de som knivar i hela mig. Jag var på Sofiahemmet och på en massa andra undersökningar men ingen kunde hitta något fel. Alla kunde bara tala om var de inte var 😢 oron växte och tillslut skulle dom gå in med smärtblockad under narkos. Men då kom man på att ta ur mina bröstimplantat, jag hade gjort mammografi en månad innan smärtorna kom och dom tänkte att de kunde ha hänt något med dom. De visade sig att ett implantat hade gått sönder och att de kunde finnas en möjlighet att de var orsaken. Svaret får jag aldrig reda på, smärtan försvann och var borta i ett par veckor. Sen kom den smygandes tillbaka men är ändå uthärdlig, jag kan jobba och jag lever ett normalt liv. Jag får äta Alvedon och ibumetin och ta medicin till natten mot nervsmärtorna. Jag träffade en läkare på vårdcentralen, han sa direkt att jag har fibromyalgi och att jag hade haft ett ordentligt skov…. Jag vet inte om de stämmer men jag mår mycket bättre idag 🙏 När jag läser om din historia så kastas jag tillbaka i paniken. Jag håller mina tummar för att du får ett svar vad som är fel och att du blir piggare ❤️ Stor kram till dig
Konstigt att du och din man inte fick ha hörlurar på er! Risk för hörselskador i det där oljudet ju…
Nu är det klart och du slipper göra det igen 👍
Stackars dig ❤️ Har följt dig i många år. Jag blev så imponerad av att ni tog modet att flytta . Hoppas du snart blir bra så ni kan fortsätta njuta . Stor kram // Hannah