Idag står det ”Ett ögonblick” på mitt 30 dagars
bloggande. Jag har ett ögonblick som jag vill
berätta om.

Jag är glad att jag faktiskt kan visa en bild på det hela. Det är inte den bästa bilden men det är en bild på just det ögonblicket. En ögonblick jag aldrig nånsin kommer att glömma!

Det är den 26:e augusti 2006, kl är några minuter över 16 en vacker lördageftermiddag. Vi har precis stått i hallen till en väldigt vacker kyrka med dörrarna stängda framför oss. Jag är jättenervös och mina killar framför mig likaså. Bakom mig tisslar mina brudtärnor och jag känner att jag blir lite avslappnad när jag hör dom viska. Jag tittar på min pappa som jag krampaktigt håller i. Pappa ler mot mig. Symboliskt för mig är detta så betydelsefullt och vackert och jag känner en sån oerhörd lycka i bröstet, att min pappa ska leda mig till altaret.

Musiken börjar spela, ”Nothing else matters” med Lucy Silvas. Det är mäktigt så det förslår, stråkar som spelar högt och när hon börjar sjunga öppnas våra dörrar och vi börjar gå inåt kyrkan.

DET ÖGONBLICKET är så häftigt. Jag blir först och främst väldigt chockad över mängden människor i kyrkan, även om vi bjudit in dom alldeles själva. Det är fyllt till sista bänkraden och jag får en sån adrenalin kick som jag aldrig nånsin kommer glömma. Jag ler med hela ansiktet samtidigt som jag gråter. Jag är rädd att jag ska börja fultjura men jag biter ihop. Jag håller krampaktigt i pappa. Försöker fästa blicken på någon men alla jag tittar på gråter. Min farbror…tänker jag. Han kan jag titta på. Aldrig sett honom gråta, men det fick jag göra just nu! SHIT! Mamma då? Nää, glöm det, hon är säkert ett vrak! Till sist ser jag min blivande svärfar, han skiner som en sol och ler med hela ansiktet. Där vilar jag min blick läääänge. Ända fram till jag ser min blivande man stå där framme vid altaret. Han är så underbart FIN och så vacker där han står och väntar på mig, han ler oxå med hela ansiket. Pappa vågar knappt släppa mig därframme för jag skakar som ett asplöv, han kramar mig och lämnar över mig till Tony. Blomkvasten skakar frenetiskt och vigselakten börjar.

Det är ett långt ÖGONBLICK men så häftigt och omtumlande och jag trodde aldrig jag skulle bli så berörd av det ögonblicket. Jag tror inte jag blinka en endaste gång. Vilken häftig känsla, vilket häftigt ögonblick och jag skulle kunna återuppleva det hela om och om igen!

Nu har jag fått 2 erbjudanden på kort tid ifrån Buzzador.
Det ena är att testa CLINIDERMS produkter, då får man
även lotta ut produkter på bloggen. Det andra är att
testa Lovefilm i en månad. Hyra filmer i en månad alltså!

Jag har varit en Buzzador i flera år, några kampanjer som jag betat av är att testa FLUX, kids juicer, ostar m.m. Nu var det ett tag sen jag hörde nåt men så nu har det dumpit ner hela 2!!! kampanj erbjudanden. Det är inte helt säkert att jag får dom men man kan ju hoppas. Jag har fått de jag anmält mig till tidigare! 

Ifall du nu skulle vilja bli en buzzador ska du klicka på den här länken:———->Bli buzzador
Kom ihåg att skriva i att du blivit värvad av mig då! 🙂 Mitt användarnamn på Buzzador är Ninnu. Det är det namnet du ska fylla i när du registrerar dig. Det kostar ingenting utan är helt gratis. Varor du ska buzza kommer till din dörr. Att buzza betyder att visa produkterna för dina vänner, smaka-klämma-känna eller som jag gör via bloggen. EN enkel rapport lämnas in efter varje buzzning. Inte alls jobbigt och nåt alla klarar av och hinner göra!

Bli en Buzzador du med! Håller verkligen tummar för CLINIDERM produkterna, då kommer ju jag att få ge ut julkappar till några av mina läsare oxå! Wieeeeee…..

Vad säger ni!? Hiss eller diss på dessa byxor? Var ju ute och strosade igår och såg att bl a Gina Tricot körde dessa i flera olika varianter. En haremsliknande byxa. Ser skön ut men är den snygg?

En sommarbild på mig och Tony. Det var några år
sedan detta och min blonda period. Blir alltid lite rädd
när jag ser dessa bilder på mig för det är så INTE jag.

Jag hade ju haft en vision om att vara blond nångång. Sagt och gjort så blekte jag mitt korpsvarta hår och brände av hela skiten. Det var en process som tog hela 2 veckor sammanlagt, herregud så jag kämpade! Jag blev tvungen att klippa ner det till en riktig kärring page. HEMSKT. Dock så hade jag ju löshår tack gode gud. Inte kul och behöva kapa 15 cm rakt av sådär, jag är verkligen skitful i kort hår!!! Jag ruttnade på den där utväxten ganska så snabbt och färgade tillbaka det till korpsvart igen. Ungarna som hade protesterat högljutt åt min blondering protesterade högljutt ännu en gång när det äntligen vant sig vid det blonda.

Nu är jag ju som ni vet rödhårig. Trivs riktigt bra med det även om det blir lite utväxt på detta oxå, dock så är inte kontrasten på brunt och rött så drastisk så att denna utväxt står man ut med på ett annat sätt. Nu börjar det dock bli så att jag INTE står ut längre…. jag behöver slinga det lite för att sedan färga det i min röda ton igen. Det är ju helt klart mer jobb men efter att ha varit svarthårig i 12 år så fick det räcka. Men man ska aldrig säga aldrig.

Tänk så vi tjejer håller på med våra hår?! Hahaha, jag vet inte hur många gånger man fått hjälpa vänner som typ blonderat håret till tuggummi och med tårarna rinnande fått kapa av det. Sen detta löshår som vi envisades med att göra på varandra för att få det billigare. Jag och min kompis Morian gjorde på varandra. Jag minns en natt när vi tog loss varandras löshår och satte nytt. Vi var klara kl 06 på morgonen men snygga var vi. Och vi hade oxå tappat hälften av vårt eget hår m vi slet för att få loss dessa limklumpar. Hör på det här: Vi köpte limpistol på Clas Ohlson och körde med. AAAAAJ! Jag var så jäkla öm och gråtfärdig med det vara bara till att bita ihop. 
Sen blev det clips löshår ett tag oxå. Nu är jag faktiskt helt fri från löshåret, jag har det aldrig i längre och det är faktiskt ganska så skönt! Men det är tur att det finns när man ska hålla på som jag gör…..

Har ni förändrat er sådär drastiskt nångång eller tillhör ni skaran som är snälla mot era hår?!

Idag blev det visst lite bröllopstema på bloggen. Idag är det dag 7, då
jag ska berätta om min bästa vän. Detta var en punkt som krävde lite
eftertanke…. Husbandet fick självklart en plats i detta inlägg då han
faktiskt är en bästa vän i form av att vara make till mig.

Jag låg och tänkte på den här punkten en stund i morse. Jag har nämligen många vänner. Ok, inte lika många och ytliga som förr, när man blir lite äldre så ransonerar man lite. 🙂

När jag låg och tänkte på en bästa vän så kom jag på flera men den jag kom på först är Maria, eller Morian som jag brukar kalla henne. Min bästa vän. Henne har jag känt i, nu ska vi se, sen 2000 tror jag. Det blir alltså 10 år nu. Maria och jag bor i olika städer och har fullt upp i våra liv så träffarna blir få. Det som är så härligt med en bästa vän är att det kan gå lååååång tid emellan som man inte hörs på, men när man ses så känns det som igår. Avståndet i sig spelar ingen roll. Inget känns konstigt eller krystat utan man babblar  på precis som vanligt. En bästa vän är oxå någon du kan anförtro allting, precis allting i ditt liv. Det kan jag till Morian. Jag skulle aldrig tveka att berätta nåt för henne, inte en sekund. Är man en bästa vän så står man ut att höra allt! 🙂 Jag saknar henne ofta och när det går för långt mellan varven så måste vi ses, och då ordnar vi det. Nu har det gått lång tid igen, dom var här på Rockabilly festen så snart är det dax att ses, vi får tråckla och fixa o dona lite så brukar vi kunna lösa det. Ska ringa henne idag!

Jag är välsignad med många fina vänner, jag är otroligt glad att ha dom alla. Jag tänker på vänner som man utvecklar sin vänskap med. Jag har en sån som jag utvecklat vänskapen med mycket under den sista tiden och jag blir så glad över det. Det är härligt när man tar sin vänskap till nästa nivå. När man känner att vänskapen djupnar. Att ha vänner i sitt liv är väldigt viktigt, det man ska försöka komma ihåg är att inte glömma dom på vägen när man har mycket i sitt liv som rullar på.

Vänner är viktigt! ♥

Allt började med den här kisen. Ja, den här bilden ljuger lite för så
glad såg han inte ut kl 4 i morse. Men efter några timmars mer
sömn var han samma gamla vanliga Milobebis!!