Vad säger ni om näthat? 

De allra flesta av mina läsare är helt fantastiska! Alltså, F-A-N-T-A-S-T-I-S-K-A! Jag är fantastiskt lycklig över det och är faktiskt tacksam för det varje dag. När ämnet kommer upp, ja t ex när folk får veta att jag har en hyfsat stor blogg och att blogga är en del av min sysselsättning så är det oftast det första man undrar? Om jag får mycket skit? Om jag har några nättroll hos mig? Det verkar vara en vanlig uppfattning idag, har man en stor blogg så får man skit. Men hos mig stämmer det faktiskt inte. Eller jo, jag ska inte säga att jag inte får skit. Det får jag. Men det är ytterst lite och jag tystar hellre ned det än lyfter det. Det är så det kommer fortsätta här hos mig också. Det finns inte plats för idioti, men det finns plats för olika åsikter. Det finns inte plats för folk som tror sig känna mig utan och innan och ”pekpinna” om mig och min hypondri och hur det känns t ex, men goda råd tar jag gärna emot. Det finns absolut inte plats för påhopp, men är man osäker så får man gärna fråga? Ja du hajjar! My skrev ett inlägg om näthat och vad hon tyckte om det. Mirka också. Nu tänkte jag också göra det.

I bloggvärlden ska ni veta, är det en rätt hård atmosfär. Många driver sina bloggar stenhårt och gör nästan vad som helst för att bli stora, få läsare och provocera. Det har aldrig varit min grej. Jag är för mesig och feg för det. Då skulle det inte längre vara jag och då skulle bloggandet vara det enda jag tänkte på och det skulle vara dags att lägga av. Självklart vill jag att min blogg ska bli större, jag skulle ljuga om jag sa att jag inte brydde mig. Jag jobbar också jäkligt hårt för att ha en bra och läsvärd blogg utan skit…typ så. Men, jag försöker tänka att är det inte meningen att den ska bli större än vad den är så är det inte. Jag gör så gott jag kan med den och förhoppningsvis driver jag en blogg som folk vill läsa…

Det florerar en hel del skitsnack i bloggvärlden, skulle jag yppa något av det skulle ni svimma, jag lovar er. Det finns så mycket smuts och skit och backstabbing därute så man blir mörkrädd. Jag gör verkligen mitt allt för att hålla mig borta från allt sånt. Jag vill inte bli inblandad, jag vill inte vara med på sånt. Jag vill faktiskt inte ens höra. Jag vill bo i min lilla småstad, älska min familj, gå på lite roligheter ibland, tro gott om människor som jag lärt mig, träffa nya människor och umgås med dom jag gillar utav dom och så vill jag skriva till dig. Typ så! Jag vill helst inte ens skriva till dig nu att det florerar sån skit i bloggvärlden men jag vill att du ska veta att det är så. Mest för att ni ska förstå att ibland är det inte bara nättrollen som florerar på bloggar, många bloggare har det tufft med andra i bloggvärlden som gör att det kan kännas än mer motigt att faktiskt fortsätta driva sin blogg.

Tack och lov så har det nu kommit förslag på en ny lag som ska skydda bloggare och andra människor på nätet nu. HÄR kan du läsa om den. En lag mot näthat! Det kan ju inte bli bättre. Idag har vissa människor alldeles för stort behov av att få säga vad man tycker, hur hårt den än kan såra. Man har rätt till sina åsikter men frågan är hur viktigt det är få fram en åsikt om man vet att den sårar? Man får ju också läsa att många skriver att ”är man offentlig så får man ta skiten”. Men varför? För att man är offentlig är man ju precis lika mycket människa som alla andra men hjärta och själ och ett känsloregister. Ska en offentlig person tåla det bättre då eller? När jag läser kändisars instagram ibland och vad folk verkligen skriver så knyter det sig i magen på mig. Fyfan alltså….. det är påhopp, gliringar, tyck och tänk om utseenden, vilka man är ihop med, hur man tar hand om sina barn…ja men allt. Vad lär vi våra barn? Vad lär sig ett barn av en mamma som sitter och hatar livet ur sig på nätet? Förmodligen inget bra och härligt. Förmodligen föraktfullhet, hat och bitterhet. Ibland får jag liksom nog. Sådär så det känns som att man inte vill se mer. Som att man bara vill stänga ned sitt instagram, sin facebook och sin blogg och bara stå utanför allt. Man vill inte se…man vill inte höra…. Jag är säkert naiv men det må så vara, men jag vill fortsätta tro gott om människor. Att det inte sitter en flerbarnsmamma bakom nån dator och skriver skit utan att det är ett monster som gör det.

Jag vill tacka dig som läser min blogg och håller en god ton härinne. Jag vill tacka för att du gör mitt bloggande trevligt. Jag vill tacka för att vi respekterar varandra här inne, för att vi är ett fint gäng människor med hjärtana på rätt plats. Jag vill tacka dig för att du vill läsa mina rader även om det inte är provocerande eller superpepp jämnt,  utan bara tagna ur ett vanligt liv. Mitt liv. Jag skulle vilja bunta ihop er i en stor stor klump och bara krama om er alla.

ALL KÄRLEK // Nina ♥