ÖNSKEMÅL:
Visst har man dagar då livet suger..Du ger oss så mycket i din blogg, roligheter o vardag, livet o allt..!! så himla inspirerande! Tusen tack! Så ligg i soffan och ta hand om dig..! <3
Jag sover också väldigt dåligt just nu..Känns som om man gäspar varje dag.. och så detta ständiga mörker ute..blää!
Min man o jag separerade för tre månader sen. Det var inget jag ville, så därför är detta så enormt svårt.. Han har kanske slutat älskat mig..? Så nu lever jag i ovisshet över att han ska "bestämm sig".. svårt att förklara.. Men jag vet inte hur jag ska klara av detta eftersom vi har två barn.
Så jag önskar att du skriver om hur man klarar av att bara se och vara med sina barn, halva deras liv..? För jag har under dessa tre månader, gått sönder totalt inombords, de dagar som dom inte är hos mig. Hur klarar man av det liksom? Jag vet inte hur jag ska göra? De dagar jag är själv måste jag hitta på nått, shoppa, träna osv. klarar inte av att vara hemma för då gråter jag bara..helt vidrigt.
Så hur klarar man av att vara utan sina barn, fast allt i kroppen skriker att det är fel..!? Hur ska jag klara detta…
Tack fina underbara du.. kram
INLÄGG:
Fina du! Åh vad jag blir ledsen när jag läser din kommentar. Mest för att jag vet hur ont i själen du har. Jag har varit där själv. Det finns inget bra att säga om att behöva vara ifrån sina barn varannan vecka men det finns saker man kan göra för att ”underlätta”. Jag ska gå in på det mer i slutet. Men först måste jag börja med en sak. Väntar på honom? Att han ska bestämma sig? Nej min vän! Det är det första du ska sluta med! Jag vet att det finns mycket man gör för kärlek och för sina barn, men du ska aldrig behöva vänta på att någon ska bestämma sig för om han älskar dig eller inte?! Jag tror att du måste ta makten över ditt känsloliv själv nu. Du väntar inte, utan du börjar gå vidare i ditt liv NU. Han kommer inte älska dig mer för att du väntar, tvärtom…han köper mer tid dessutom är du lindad kring hans finger. Förlåt om jag är hård på dig men jag kan inte vara tyst om det är som du skriver. Om det finns kärlek kvar mellan er måste du visa honom att du är en person han just håller på att förlora om han inte så att säga ”get his shit together”. Du kanske t.o.m måste spela ett spel. Låtsas oberörd och nonchalera honom så mycket du kan. Inte sitta och vänta på honom, hans samtal eller whatever. Lev ditt eget liv. På detta sätt får du veta om det finns kärlek kvar ifrån hans sida. Om du huxflux inte bryr dig om honom kommer han få sig en tankeställare och du får säkerligen en reaktion. Jag lovar dig det. Men du kan och får inte sitta och vänta. Ditt liv är mer värt än så. Du är ju en kvinna med känslor! Ingen kan begära att du väntar medan han ska klura ut om han älskar dig eller inte, ÄVEN om ni har barn. Det är inte rättvis mot någon.
Om det nu blir så att du blir ensam med dina barn så kommer du fixa det, precis som alla andra mammor som separerat. Det är tufft i början. Man gråter ögonen ur sig och allt är bara svart och pest. Men du lär dig hur du ska leva utan dina barn, du vänjer dig aldrig, men du lär dig leva med det. Helt rätt att du tränar och gör saker när barnen inte är hos dig. Fortsätt så, en vacker dag kan du t.o.m njuta några sekunder på din barnlediga vecka. Du har inget val. Era barn ska få sin mamma och pappa, bara inte samtidigt. Sedan kommer du att hitta kärlek i ditt liv igen. Man tror inte det, men plötsligt står han där och man får återigen känna den där underbara kärleken som griper tag i hela ens väsen.
Önskar jag fick ge dig en stor kram, skickar en här genom cyber. Den är barn och den ska ge dig massor av styrka för att du ska orka framåt nu. Ta tag i det här med att leva ditt liv på riktigt nu. Se det som ett projekt. Var inte lättillgänglig utan tvärtom. Alltid för barnen, men inte för han. Förstår du?
Kärlek till dig, vi är många som gått igenom det du gör nu. Glöm inte det, du är inte ensam! ❤️
Han jag fann kärleken med….igen….
