Ikväll får vi middagsgäster!
Det är Kattis och Beijne som ska komma och fira Milo i efterskott. Dom är ju hans gudföräldrar så det är viktigt att firandet blir av ju. Står och lagar kyckling, potatisgratäng med min speciella gourmetsås till. Den är fantastiskt god till kyckling och kött.
Jag har blivit med soffa!!
Ja på mitt kontor. Kände att jag ville få det lite mysigare här och nu blev det både trångt och mysigt då jag fått tag på en bauta soffa. Här brukar Tony ta sig en lite tupplur på lunchen. Det ska jag med göra nångång för den är fantastiskt skön o ligga i. Elllerhuuuuuur? Den dagen jag får ro att ligga i den här soffan och verkligen somna, ja då jäklar i min lilla låda ska jag berätta det för er! 😉
Lucka 15 i Niiinis Julkalender ser ut såhär! Vill ni delta så får ni klicka er in på Ninidigos Rum:s faccebook sida.
Ja men se godmorgon på er! Nu har jag landat på jobbet. Milobebis var ledsen i morse igen vilket han varit hela veckan. Ända sen den förbannade måndagen och tisdagen som gick åt skogen. Eftersom jag är han mamma så visste jag att det skulle bli såhär. Han är nämligen väldigt känslig för just förändringar och när det inte blir som det brukar. Men, jag har ringt till dagis 2 dagar denna veckan bara för att höra att allt är OK. Å det har det varit, han har slutat gråta efter ett par minuter. Även fast jag vet det så känns det ändå skönt att ringa… höra att allt är OK, att jorden inte gick under fast han grät vid lämningen.
Jag som trodde man skulle bli coolare med sånt när man blev äldre och skaffade en sladdis. Men just med sånt så är jag nog känsligare än någonsin. Fattar inte? Äsch, vafan… är det konsigt att man vill få en bra start på dagen. Både för hans skull och för min egoist som man är. 😉 Nä, nu ska jag inte hänga mer läpp för det. Vi tar nya tag nästa vecka. Kommer troligtvis att jobba hemifrån imorgon så då blir det inget dagis för Milo.
Jag tar och spottar mig i nävarna, kör en uppladdning likt en boxares. Ni vet när dom hälsar på alla fyra läktare med nån sån där gest. Så gör jag och så biter jag tag i ännu en hektisk dag med jobb upp till taket! Jajjämänsan!
Dagens morgonfrilla….
….påminner lite smått om en sån där 1800 tals frisyr, eller var det 1600? Tänk er ”Lilla huset på prärien”. Laura Ingals…hette hon så? 🙂 Eller är det bara Lilla My för hela slanten?
Vår middag….
…..som inte skulle se ut som ärtsoppa med fläsk. Men så gjorde de det ändå. Det är inte det. Det var min ”Carbonara” som faktiskt var riktigt god.
Nu har jag sovit en stund här på soffan så jag orkar inte riktigt skriva receptet nu men gör det imorgon. Om nu någon vill ha ”Ärtsoppslookalikecarbonara”.
Det här kan du tävla om på Nindigos Rum:s Facebooksida fram till midnatt. Sök på Nindigos Rum på fejjan så får Du fram sidan.
Jaha, jag sitter kvar på jobbet. Har så ini bängens med beställningar som måste göras klart känner jag samtidigt som det känns som om man har en magsjuka flåsandes i nacken. Känns som jag måste jobba så länge jag är frisk. Skum känsla. Som om man är jagad av värsta läskiga viruset i nån läskig film. Nääää, men det är fasen inte långt ifrån va?! 🙂
Här stod vi och vänta på dagisbarnen igår på Luciafirandet. Inte mycket till snö….
Milo blev alldeles JÄTTEGENERAD när det visade sig att vi alla stod där och väntade.
Såhär satt han hela tiden…. 🙂
En bild lyckades jag ta på vår lilla tomtenisse då han inte satt med händerna för ansiktet.
Sen blev det till att börja klättra på stolen….
Sen stod han inte ut mer utan klev ner och rusade till oss!
Till mamma såklart…. <3
Sen fick man sitta i morfars knä och bli omhuldad av både mormor och morfar.
Å så härliga pappa. Sen var allt som vanligt när man hade fått krama alla….
Det var så festligt med Milo igår på luciafirandet. Han drabbades av rampfeber och blev helt till sig när han såg att vi var där och skulle titta på uppträdandet. Han satt och fnissade för sig själv och gömde ansiktet i händerna. Kikade på oss mellan fingrarna för att brista ut i skratt och fortsätta fnissa och skämmas. Hahaha, det var verkligen skitkul och titta på när han betedde sig sådär. Konstig unge ;). Som vanligt så var det i alla fall jättemysigt. Dom är ju så fina alla ungar i sina fina luciakläder och så sjunger dom så duktigt. Tänk att dom varit där på förskolan och övat upp sig tillsammans. Är inte det så gulligt som man svimmar? Sötungar hela bunten. Sen är frågan hur mysigt det varit att försöka samla alla ungar och öva med dom, har det varit så lätt undrar man? Vilka har flippat ur och har det gått så smärtfritt? Säger bara att jag ger en ELOGE till alla förskolelärare där ute. FASEN… ni är grymma!!! Ni borde ha bäst betalt i hela landet!
