Ämen hooly smokes! Kolla in nya panttjofräsen?!
Kan inte bli bättre! Äntligen någon som varit smart
nog o se till att det blir en fröjd att panta!
Pantar ni? Det gör vi…. Nu när man kommer till ICA MAXI så ser det ut såhär. Numera kan man alltså LYXPANTA. För det är vad detta är, det här är lyxpanterier. Allt in i samma maskin, scannar och snurrar flaskan. Själv står man bara o matar in… TJOFF TJOFF TJOFF.
LYXIGT!
Bland det ABSOLUT äckligaste jag vet är spottloskor. Det här inlägget
kommer att bli lite jobbigt att skriva då detta är så jäkla känsligt för
mig, bilden här ovan är tillräckligt jobbig att titta på bara. Är du väldigt
känslig kan du hoppa och läsa det här inlägget!
Jag är ju ute och går så gott som varje morgon. Varje morgon går jag och stirrar ner i gatan och ser allt som folk kastar, häver ur sig eller placerar på våra gator. Jag är faktiskt lite smått chockad över hundbajskorvarna som ligger överallt. Jag trodde faktiskt att hundägare blivit bättre på att plocka upp skiten efter sina hundar. En bajskorvshög gjord av en hund är ju lite som att titta på en bajshög gjord av en människa. Lika stora ungefär. Så rent konkret så skulle det ju vara som att jag satte mig och drog en korv mitt på gatan och lät den ligga kvar där. FRESH? NO! Så inihelvetes jävla äckligt är det. Jag spyyyyr på riktigt när jag passerar dessa jävla högar och så blir jag förbannad. FAN, hur svårt kan det vara och ta med sig hundbajspåsarna! Jag har en väninna som har en så jäkla cool kungspudel. Hon knyter fast dom i själva kopplet, så då sitter dom alltid där när man ska gå ut. Svårt, näää. Vad är det för människor som låter skiten ligga, mitt på stan? Alltså… jag undrar? Hur kan man med och lämna världens största korv rykande på gatan utan och röra en min.
Att bero på hundar. I morse när jag var på promenad så var det en tant som gick med sin hund framför mig. Jag passerade henne och hennes hund. Plötsligt flyger hunden på mitt ben. Rent reflexmässigt så var jag en tusendels sekund ifrån att sparka hunden det hårdaste jag kunde. Men jag hann att reagera med att INTE göra det. Jag blev så jävla rädd. Fy fan. Hon var väl inte beredd tanten och lyckades inte hålla i hunden. Jag hade ju musik i öronen så jag vet inte om hon sa nåt, jag bara fortsatte gå med hjärtat bultande ända uppe i halsen. SHIT.
Ok, jag gillar hundar vill jag bara poängtera. Men inte deras ägare som låter hundskit ligga eller hundar attackera. Ok, attacken var inte så farlig och faktiskt inget jag reagerade över mer än att jag blev rädd.
Ok, nästa grej då! Spottloskor! UÄK… *SPYYYYYYYYYYYYYYYYR!!!!!* Det finns INGET som är så äckligt. Jag kan byta 148 bajsblöjor istället för att behöva titta på en spottloska. Jag är så jäkla kräsmagad när det kommer till riktiga slemmiga spottloskor. Ser jag en på gatan får jag garanterat en kväljning, jag är alltså på väg att spy på riktigt. I morse mötte jag en farbror som hävde ur sig en precis innan han mötte mig, MY GOD. Jag blundade när jag gick för att hålla spykänslan borta. Nu mår jag illa för att jag skriver om det. När jag tävlade i friidrott så spottade jag en del. Man får lite slem i munnen när man löper t ex och det kan inte ta vägen nån annan stans än ut. Då kan jag tycka att det är mer OK. Men på stan, lägga en guling på backen. ÄEJ, jag döööör. När Tony var förkyld för ett tag sen så harklade han sig på morgon och spotta och fräste. Han fick lova att säga till mig först så jag kunde springa iväg och hålla för öronen. TVIIIII…. fy farao. Näej, jag kan inte skriva om det här mer, det är så jävla äckligt alltså! Frukosten kommer snart upp!
Men vänta vänta vänta vänta nu? Har inte lagt mig på soffan än.
Jag gick nämligen in och kolla mitt chips. Blev lite ledsen i ögat. 19 ynka små röster hade jag fått ihop! 🙁 TACK SNÄLLA ni som röstat på mitt chips, men jag har lååååångt fler än så som läser här inne hos mig. Kan man kanske få be om nån röst till tro? Det gör man HÄR!
….är det vad jag är värd?
SNYFT
19……
Från i Lördags. Jag och maken min….det här är min ”druckit ett glas
vin” foto pose. Det här med fotoposer är så jäkla kul!!
Okej, ett inlägg här på kvällskvisten. Milobebis sover, han har börjat kinka lite med att gå och sova nu oxå. Men men, medan vi läser och planerar så får han hålla på lite som han vill. Vi kör på som vi gjort hittils så drar vi igång det på riktigt sen så att han får lite lugn och ro pöjken. SHN kuren hoppas jag ska vara vår räddning.
Att bero på fotominer. Har inte alla en fotopose? En del har en speciell när dom provar kläder, eller när dom fixar håret eller när man speglar sig för att precis gå ut. Jag har en speciell när jag tar en sista titt i spegeln i hallen. Jag tror att jag typ drar in kinderna lite, liksom suger in dom. Sen tittar jag under lugg, itne så mycket men lite. Antar att jag försöker se sexig ut, eller smal kanske. Jag vet fan inte, muppigt är det i alla fall. Nu har jag pejlat in många av mina vänner och det är så jäkla kul. ALLA håller ju på såhär. ALLA har en egen liten spegel eller fotopose. Själv så ler jag väldigt sällan med öppen mun på bild, det händer men jag föredrar att ha stängd mun. Det beror på att jag tycker att jag se ut som en hamster när jag skrattar med öppen mun. Mina finska kindben och bulliga kinder gör att ögonen krymper ihop till små streck när jag ler med öppen mun. Mamma sa alltid att jag skulle le med öppen mun i skolan, det blev sällan bra eftersom jag bara öppnade munnen så bara de 2 framtänderna tittade fram. Visa tänderna tänkte jag och så gjorde jag det. På den här lyckades jag hålla den stängd, men på bilden där man sitter själv var kanintänderna framme.
Ser ni vart jag sitter?
Här då? Lyssnade på mamma den här gången gjorde jag i alla fall. Le med öppen mun och så gjorde jag det.
Men som sagt, nu gör jag det ganska så sällan. I alla fall när jag får posera, liksom ställa upp mig på bilden. Då ler jag precis som på bilden högst upp. Lite. Inte med öppen mun. Lika med ”kolla sig i hallspegeln” posen. Stängd mun. Får se om jag börjar le med öppen mun igen när jag gått ner mina kilon? När inte finnkinderna stänger ögonen åt mig. Då kanske jag börjar lyssna på mamma igen!? 🙂
Nehe, nu ska jag lägga undan min laptop. Lägga mig tillrätta här i soffan och hoppas på att husbandet kanske pillar på mina fötter litegrand. Skön torsdagkväll puppor!
Ikväll åt vi det här till middag! Ni MÅSTE prova, sååå gottismaskens!
(Som Elliot alltid säger.)
Husbandet gillar ju inte ägg egentligen så då tänket jag att han nog fasicken ska gilla det här, FAST det innehåller ägg. Och så satte jag igång. Hittade ett recept som jag ändrade lite efter smak.
Det var verkligen JÄTTE JÄTTE gott, mättande dessutom.
Ingredienser 4 pers:
Röra:
3,5 dl majonnäs
2 dl creme fraiche
1 stor röd lök
Salt, peppar
Tillbehör:
3 paket bacon
Sallad
Tomat
Omelett:
8 små ägg
1 dl grädde
rosmarin
salt & peppar
Gör så här
* Blanda ihop ägg, grädde och kryddor och stek omeletten i smör, låt den svalna.
* Stek bacon knapriga och lägg för avrinning på hushållspapper.
* Hacka rödlöken fint och blanda med majonnäs och creme fraiche. Salta & peppra.
* Bred på majonnäsröran på omeletten, strimlad isbergsallad, skivad tomat och bacon. Rulla ihop. Klart!
SJUUUUKT GOTT och ungarna diggade det!
Barnvagnspromenixen igår på eftermiddagen. Alltså,
det HÄR ser inte kul ut?! Helst inte när man rör sig
med en barnvagn.
Milobebis skiter i den hoppiga färden. Han har det
supermysigt i sin vagn tittandes på alla bilar som
passerar!
Egopics på en trafikerad väg kan vara lite trixigt att
ta utan att verka puckad.
Såna här gator gillar vi bättre.
Tills det dyker upp en vattenpöl lika stor som en
luftballong. Hur tar man sig förbi utan att bli blöt?
”Gatuarbete skall ske” gatuskyltar älskar vi! BORT
BORT BORT med snön!!!
Den här tråga portalen leder till vårt hem. Den här
tråcklar vi oss igenom dagligen med bilen. Låt mig
fråga? När man gör en portal, måste man göra den
rekordsmal då?
Vår hiss i huset som funkar 2 dagar av 3. Den har
stannat några gånger och jag med min hysteriska
klaustrofobi både inte åka i den. Men jag gört, för
jag har lärt mig hur man får igång den igen. Tony
har lärt mig! 🙂
Godmorgon puppor! Torsdag och jag har vart ute på prommis igen. Idag var den inte lika kul. Det blåste herrejävlars, jag hade en sten i skon som satt fast, skavsår i mina 2 år gamla joggers, radion la av i min iPhone stup i kvarten och så kliade det i fifi. Det är inget kul ställe att klia på in public. Tro mig! Å det slår aldrig fel, ALLTID när man inte får klia. Nu behöver ni inte oroa er för flatlöss eller så utan det är det gamla vanliga hårväxten som är boven i dramat.
Hinner inte med så mycket mer just nu. Ska ta tag i 2 ungar av 3 som ska fraktas till skola och dagis. Sen har jag ett jobb jag ska göra idag. Ikväll är det inget bokat, skönt då jag haft 2 föräldramöten denna veckan bara. Tror att jag ska göra nåt gott att äta tills ikväll!
Just ja, det har försvunnit pengar. Ja alltså en betalning som gjorts till mig med fel clearing nummer. Pengarna är borta just nu men ska ringa till banken och kolla om dom hittar dom! Vad gör man annars? FUCK. Sen har vi tappat bort båda våra bankdosor så då ska det skaffas nya såna oxå! Dom var bara borta en dag…. börjar tro att den som haft bort dom är ungefär 90 cm lång och väger runt 13 kilo. Tror han har ljust ganska långt lockigt hår. Börjar på M och slutar på O! 🙂
EN liten sneekpeak får ni på det jag sysslar med nu om dagarna…..
…..phiuuuh, säger jag bara! Jag har suttit med det här VARJE DAG i evigheter nu. Vilket jäkla jobb alltså?! Men, jag hoppas att den blir som jag tänkt till slut. Jag menar, att sitta såhär dagarna i ända gör ju att man tappar lite fokus emellanåt och att man kanske glömmer hur det var man ville den skulle se ut!?
Anyway… snart är den klar THANK GOD.
Ok, då har jag snart lässt ut den här boken ÄNNU en
gång. Jag behövde lite mer kött på benen kände jag.
Godmorgon onsdag va? Fasen, halva veckan har gått igen. Det är sjukt hur fort det går emellanåt. Jag har varit på min morgonpromenad, jag har duschat, ätit frulle och klockan är snart 8. Bra jobbat. Promenaderna fortsätter att vara halkiga men snart, snaaaart är det torra asfaltsvägar igen. LOVELY! jag har ett litet tips till alla som håller på med morgonpromenader. Gå på toa INNAN ni går ut och går, det är INTE kul och känna att man måste göra det mitt i promenaden! Så, ett värdefullt tips.
Hörrni, nu har vi stött och blött här hemma igen. Nu har Milos nätter återgått till en endaste vaknafest igen. Han kan vakna allt mellan 2 och 10 ggr per natt. Tony har en app på sin iPhone som registrerar och tar upp alla ljud under natten. Vi fick en chock, han börjar runt 1 och kör på till 5 vissa nätter. För det mesta är det bara prat och lite oroligt gnällande men sen är det vällingen, fortfarande. Nu har jag lusläst ALLT på nätet om sova hela natten kuren. Anna Wahlgrens såååå omdiskuterade kur. Jag håller även på att läsa om boken för att verkligen bli säker på min sak. Efter mig ska husbandet läsa. Vi gjorde ju ett halvhjärtat försök på Milobebis när han var runt halvåret, men sen blev han sjuk och var sjuk till och från i 1 års tid. Då blev det inte så mycket kurande mer, eller i alla fall inte för oss.
Men NU ska vi köra snart igen. Först ska vi läsa boken bara båda två, sen hitta en passande helg att köra igång det hela. Stora barnen ska inte vara här eftersom Milo säkert håller dom vakna då. Eller det är så jag räknar med att det kan bli. Grejen med att kura ett lite större barn är att man inte håller på och buffar och sånt, man kanske kör en solfjäder eller två. Det är mer fokus på ramsandet och att inte vara inne i rummet i onödan. Man ska visa att man är utanför med en lite gläntande dörr och massa ljus utanför rummet. Visa att man finns där, tycker det låter SUNT! Dock så är det sånt som att sluta med napp och återgå till spjälsäng som är det stora bitarna för oss. Att återgå till spjälsäng känns helt FEL. Milo är så stor nu och rörlig i sömnen. En av anledningarna till att vi bytte ut den var att han small i spjälorna hela tiden, men enligt boken är dom inte mogna för öppna sängar förrän dom är runt 3 år. Där har vi inte tänkt klart än. Nappen, eller tutten som vi säger, ska BORT. Det är bara positivt på ALLA plan. Tänderna sparas och sugbehovet är för längesen förbi. Sen är det bara ett störande moment nattetid när han tappar den och så. Snutten ska vara kvar. En trygghet.
Jag har pratat med dagis och förberett att vi kommer att köra igång det hela. Det enda dagis behöver tänka på är att det ska vara rutin på sovandet och det ÄR det redan så det kommer inte att bli nån skillnad från nu. Det var skönt att prata med dagis, hon var med mig och tyckte det kunde vara skönt för oss och ett MÅSTE för att orka och hålla kärleken vid liv. Hon tyckte oxå att det var dags för Milo att sova hela nätterna nu. Det har varit dags hur länge som helst men vi har bara inte ORKAT ta tag i det och någonstans bara hoppats på att det snart går över och så fort det blivit bättre så har hoppet tänts och vi har känt att det går åt rätt håll. MEN…. Det GÅR INTE ÖVER! Inte för oss, därför måste vi nu göra nåt åt saken! Milo måste få sova både för vår skull men faktiskt mest för sin EGEN skull! Så är det. Nu är det NOG, nu RÄCKER det med röriga nätter och ett barn som inte får sin sömn. När jag sen läser om hur väl barnen behöver den här sömnen och att saker som att dom äter bättre dagtid och är friskare så fort nätterna funkar känns så blir jag så övertygad!
Jag talar självklart om när vi börjar och berättar hur det går sen. Nu vill vi sova, hela familjen…. Det gäller bara att bli så övertygad som förälder och kurare så att man är HELT säker på sin sak. Minsta lilla han känner att man velar eller inte är konsekvent så har man förlorat det hela. Det hela känns bättre den här gången, eller denna gången är jag så övertygad om att få honom att sova och när man känner att det är för HANS skull så finns inga frågetecken mer.
Morgonpromme…
Sitter här med en riiiivande mensvärk, känner mig svettig – ful – äcklig och allmänt
ur balans! Kände att det kanske finns fler mensmonster i vårt avlånga land som
känner detsamma!? Vad är inte bättre då än att se att det finns dagar då våra galet
vackra kändisar kanske är mensmoster, precis som jag är idag. När man inte orkar
anstränga sig alls, man vill bara vara……. ful! 🙂 (naturligt ful)
Den där veckan på månaden är här. Den där veckan på månaden som talar om för oss att ens kropp funkar ok och att man INTE är gravid. Det är smått fantastiskt hur man upplevt just mensen sen den första dagen man fick sin mens.
JAG MINNS…..
….att jag fick min mens när jag var 13 år, i slutet av 13 årsålder. ALLA mina kompisar hade fått mens förutom JAG! Varje dag glodde jag i trosan för att se om där fanns nån mens, i säkert ett halvårs tid. Tjatade på mamma med 1000 frågor om varför jag aldrig fick mens?! Dagen med stort M kom ju till slut. Jag tog på mig en sån binda som var lite formad, minns att paketet hade en bild på ett par jeans. Gick till skolan och hoppades att bindan skulle synas, att ALLA skulle se att jag hade mens. 🙂
…den där dagen när mensen var lite konstig och försvann för tidigt. Gick till gyn och han skiner upp och säger att jag är gravid! Jag var precis fyllda 21 år och small av. Senare samma dag blödde jag som ett troll och åkte in akut då jag drabbats av utomkvedshavandeskap. Det blidde inget barn, tack gode gud, men det var likt förbaskat en väldigt jobbig upplevelse.
…den där dagen när det hände igen! Fast det inte fick hända, vi ville ju ha en liten. Opererad med en skadad äggledare.
…. den där dagen när man inte vill att mensen skulle komma men var livrädd, och så gjorde den inte det! Då drabbades man av kalla fötter, sprang till apoteket och köpte ett test. Kissade på testet och det sken som en sol för att tala om att det flyttat in nåt där i magen. Jag var överlycklig men grät floder av rädsla, vad i helvete hade man gett sig in på? Tänk om det skulle bli utomkveds igen. Tänk om det blir bebis? Det blev en Thedde av det…. och det var det mest fantastiska som hänt!
….att jag läste att man inte skulle få mens när man ammade fullt. MYYYY ASSSSS!! Min mens kom prick 12 veckor efter att Thedde föddes, fast jag ammade fullt.
…den där mensdagen som glömdes bort. Ingen koll. När var det jag skulle ha mens? Ringer syrran ( som just då alltid hade samtidigt). Hon svarar att hon haft för en vecka sen. VA?? Test = TOKGRAVID. Böla i en vecka, spydde i ett halvår, sen kom Elliot. Världens tjockaste finaste bebis som fyllde våra liv med en känsla av att familjen var mer komplett med honom där.
… att 12 veckor efter det fick jag mens igen! SUCK! Varför så bråttom att bli normal igen?
….att sedan följde många många år med en mens som höll i sig i 12 dagar och var borta i 12 dagar för att sen köra igång i 12 dagar till. Jag förblödde varje gång kändes det som. Orsaken till det heter = KOPPARSPIRAL. Den fan hade jag i 7 år. Fattar inte hur jag pallade!?
…. den där mensen som inte kom. Vi längtade efter Milo. Vi var så glada så vi nästan small av. Berättade för storebröderna om det smått fantastiska. Sen kom det där hemska blodet som fick mitt hår att resa sig, som fick hela min värld att bli svart och min hjärna att tvivla på min kropp! Fixar den det inte längre? Vad är fel?
…. det där blodet som inte fick komma ytterligare 2 gånger. Varje gång klev jag ner i ett svartare och svartare hål. Vad är fel? Varför?
…. att mensen inte kom IGEN! Vad betydde det här? Hade det flyttat in nån på riktigt? Skulle den fastna? Orkar vi ännu en gång? Ok vi orkar, men det var sista chansen. Sen skulle vi ha lagt försökandet på hyllan! Det skulle räcka med mina barn. Men det röda blodet som man föraktade så höll sig borta. Det kom inget blod, det kom en Milobebis som fyllde våra hjärtan med helt obeskrivlig kärlek!
Idag när mensen kommer är det ett kvitto på att jag i alla fall ännu inte är i klimakteriet! 🙂 Att jag inte blivit gravid, GUD FÖRBJUDE! Att min kropp funkar. Men likt förbannat så är jag ett trasigt jäkla troll varje gång! Mitt humör är galet och jag är så less på att känna som jag gör. Varje jävla månad. Nu, efter LCHF sägs det att det kan bli förändringar. Det har det blivit. Jag har blivit mer hormonell, svinont i brösten, det går längre i mellan (vilket är jäkligt bra eftersom jag har en 25 dagars cyekl), jag är skengravid före varje mens. LCHF läser jag att det beror på, men det ska bli bättre! Kroppen tar några månader på sig. Sen ska man få lindrigare värk, lindrigare mens, inte så mycket flöde och perfekt menscykel. Inte alls dumt om ni frågar mig! Då hoppas vi på det.
Googlar man på ”ont i brösten LCHF” får man massor av träffar. Jag är glad att jag inte är ensam. Men ska erkänna att jag satt hjärtat i halsgropen när jag inte kunde sova på mage. En till bebis tänkte jag och börja nästan grina. Husbandet har fått höra en del… Men nu när jag är påläst förstår jag att det LCHF som spelar min kropp ett spratt.
