Idag fyller min människa 33 år. Han är min människa…. min livskamrat…. min absolut bästa vän som känner mig bäst av alla som finns i min närhet, pappan till ett av mina barn. En person jag för resten av livet kommer vara knuten till. Vi har våra ”ups and downs” precis som alla andra. Den som säger att dom aldrig har det ska Du aldrig vara avundsjuk på. Finns det inga ”ups and downs” finns det heller ingen passion, finns ingen passion är det dött, eller så ligger en i förhållandet med någon annan, i värsta fall båda. Då är oftast båda likgiltiga inför varandra och har gått in i nån slags tyst överenskommelse om att det får vara så. Jag hårdrar nu och säger inte att det ALLTID är såhär men det är så OFTA.
Jag är stolt över våra ”ups and downs”! Även om det kan vara jobbigt när det känns som man glider ifrån varandra, aldrig har egentid, räkningarna hopar sig, pengarna räcker inte till, oro som gnager, sömnlösa nätter, sex alldeles för sällan, irritation, PMS, sura miner över att någon aldrig hjälper till osv osv…. så är det ändå alltid min människa jag vill somna och vakna med. Det är han jag ringer om det är nåt. Det är han som alltid står bakom mig, vad som än händer. Han är mitt vänlighetsfilter i livet, den människan som aldrig gör mig illa på flit och den människan som alltid låter mig vara som jag är. Den människan jag litar på förutsättningslöst och den människan jag vågar och kan visa alla mina sidor för. En människa att vara väldigt rädd om.
Ibland tänker jag tankar som att vi någongång skulle lämna varandra. Man vet aldrig vad som kan hända i livet, får jag bestämma blir vi gamla ihop. Jag vet att han skulle stryka mitt gråa hår, klappa mig på min rynkiga kind och vara stark inför mig även om han var svag. Han skulle gör allt för att leva längre än mig bara för att finnas vid min sida. Usch, nu gråter jag….. men så är han, min fina människa. ❤
Ibland uppskattar jag inte honom. Helst när jag mår dåligt, är trött och utarbetad. Då blir jag ledsen och deppig och stöter bort min människa. Jag vet inte varför jag gör så, jag har alltid varit sån. Kanske är det mitt sätt att gå in i mig själv på nåt sätt. Jag ställer för höga krav, jag kan vara jätteirriterad och vrång, less och allmänt dryg. Idag kan han visa känslor tillbaka och bli sur när han känner att jag går för långt. Han kan också vara en riktigt kärring, sur-kärring som jag kallar honom då, han är glömsk (läskigt glömsk), han är disträ och har ofta sönder saker. Han är klumpig och har svårt att prata om känslor. Men han försöker alltid göra sitt bästa.
Alla har vi våra sidor, dom måste accepteras om man ska orka leva tillsammans. För att ändra en människa, det går inte, det är en kamp du aldrig kommer att vinna. Du kommer stånga dig blodig och bli en psykopat innan du lyckas ändra en människa.
Så, från djupet av mitt hjärta…. ett stort grattis till min människa i livet. Grattis Tony på din 33 årsdag. Jag älskar dig djupt! ❤Vi firar dig i helgen då allt är så stressigt denna veckan. Dock så har jag just gett dig frukost på sängen, pussat dig och ska ge dig en present ikväll. ❤