Morning! ❤️
Viskar försiktigt då klockan är tidigt på morgonen. Har varit vaken sen lite över tre men jag sov skönt på soffan igår kväll. Skulle bloggat men somnade ifrån. Fortfarande julledighetsmood här hemma.
Vet bara inte hur jag ska vända dygnet på de andra i familjen. Tony är vaken till mellan 3-4 på nätterna och Milos ”gå i säng” tid är förskjuten med ett par timmar. Mellan har tack och lov börjat jobba så han är i någorlunda fas, han fick ta ”vända dygnet” dagarna i förra veckan. Det är ett gäng nattugglor jag lever med kan jag säga.
Så…. nu vaknar jag när Tony somnar, det blir en high-five i sängen liksom. Snacka om att synka varandra.
Igår åkte vi till exets nybyggda hus för att ta en titt. Alltså, Magnus och en kollega till han har alltså byggt det här huset endast för att sälja det. Fick några frågor om det förut nämligen. Det har alltså aldrig varit tanken att flytta i i huset för deras del, utan bara ett husprojekt.
Nu börjar det bli klart och det är riktigt fint. Ok, rörigt som tusan än så länge men man ser ju helheten. Jag älskar det här huset. Det är en sån härlig atmosfär och känsla i det dessutom så jag vet med säkerhet att familjen som köper det kommer stortrivas.
Det är lite extra högt i tak vilket jag gillar. Vi själva har ju nästan 6 meter i takhöjd så är det något jag gillar är det känslan av rymd. Öppen planlösning, mysiga rum där det finns 4 sovrum så alla får plats, 2 stora badrum, en jättetvättstuga och så avgudar jag marmorklinkret i hallen. 2500 kr kvadraten kostar det (gulp).
Det har varit kul att hänga med i detta projekt. Jag och Magnus byggde ju själva hus 1998. Det året jag väntade Mellan alltså. Det var ett sjukt jobbigt projekt då vi bodde hos mina föräldrar under tiden och jag var höggravid. Det tog drygt 4 månader att bygga huset och vi återhämtade oss nog aldrig riktigt efter det projektet och separerade 5 år senare. Så ska man bygga hus på de grunderna är det nog bra att stå stadigt i sin relation. Annars är ett tips att köpa nyckelfärdigt, som det som Mange håller på att bygga nu.
Jag gillar altanerna som finns både på fram och baksidan. Denna på baksidan kommer nog bjuda på många långa härliga sommarkvällar med middagar, vin och vänner för de som flyttar in. Den på framsidan bjuder säkert på många små sköna kaffestunder i morgonsolen.
Som den goda exsambo jag är och ex-sambons nya man som Tony är så bjöd vi först exet på lunch hemma hos oss. Sen bakade jag muffins och kokade kaffe och så åkte vi till huset så vi fick fika allihopa. Va? Vilka klippor är inte jag och Tony….
Ska bli kul att fota sen när allt är klart, nu är det i alla fall inte länge kvar.
Mitt i vår lunch igår så fick Tony ett pushmeddelanden från Aftonbladet om detta! Detta är en av anledningarna till varför jag tagit bort pushnotiser. Jag pallar inte med den här typen av meddelanden som dyker upp i luren.
Jag satte maten i halsen nästan. Så otroligt obehagligt. Det första jag tänkte var att vi skulle behöva fly till mamma och pappas hus i Norrland om det nu var en smitta. Med hypokondri och katastroftänk i bagaget är de första tankarna som dyker upp inte särskilt logiska.
Vi läste en del om ebola igår kan jag säga. Om hur det smittar osv. Man hann att känna en del känslor och jag kan ju säga att jag inte var så sugen på att släppa ut anhöriga på sina jobb och skolor direkt.
När sedan detta meddelande kom igår kväll kunde vi pusta ut faktiskt. Det var skönt att det inte var något sånt för alla parter. Dessutom hade mannen börjat må bättre vilket också var skönt att höra. En HSP person som man är så hinner man tänka på alla inblandade. Satt t.o.m och tänkte på de människor som var kvar på akuten…. om det fanns barn där som måste sitta inlåsta tills de vet vad de ska göra med dessa människor.
Men, vår lilla småstad hamnade nog på kartan lite extra igår. Nyheter över hela världen pratade om detta igår nämligen. Det är såklart starkt nyhetsstoft i det.
Hemma hos oss la sig kvällen lugnt och skönt sen i alla fall. Vi åt tacos och kollade film, ja tills jag somnade då. Tony skar upp grönsakerna och ser ni vad jag ser? Det börjar ju likna något på hans sätt att duka. Den enda förpackning jag hittar är tortillabröden i påsen. HÄR kan du läsa ett av inläggen jag skrivit om det.
Förr var det nämligen majsen i konservburken, rivna osten kvar i påsen, tacotubesen i kartongen, kaffekoppar till dricksglas och så grönsakerna uppskurna på papptallrikar. Haha…. en annan som alltid gör sig till lite i onödan. Det är finporslinet, vinglas, tända ljus, servetter och allt fint uppdukat i likadana skålar. SOM vi har skrattat åt detta alltså…. att man kan vara så sjukt olika.
Ja i-landsproblem big time och man borde bara vara jäkligt glad och tacksam över att den andra dukar och fixar liksom. Men om man nu får gnälla så var det en period som var lite mycket förpackning och papptallrik. Haha….
Min förkylning suger hörni, jag är utleds på detta hostande och vill så gärna vara pigg och kry nu. Hade tänkt plocka undan julen idag men jag orkar inte tror jag. Dock så ska jag gå upp och svänga ihop lite bröd till frukost här. Tony lär inte vakna än på tjufler timmar så då har jag lite att göra under tiden.
Vi hörs senare hörni, ha en mysig lördag!
Kram Nina
