Milobebis i sin matstol. Tänkte jag skulle uppdatera er angående
operation RUTIN. Om man säger såhär…. det blir inte riktigt som
man tänkt sig varje gång!

Ja, sagt och gjort så tog vi oss i kragen jag och husbandet och tänkte att nu jäkla kör vi konsekvent så det sjunger om det. Jag själv hade ju en dejt med mor och far så jag var inte hemma under läggningen. Det sista jag gjorde var att stå och (nästan hytta med pekfingret) säga till husbandet att:

”Kom nu för fasen ihåg rutinerna ikväll!”

Vi har tillsammans gått igenom dom så att vi båda gör samma sak fr o m nu. Badet var redan avklarat när jag gick. Sen blev det lite mys i soffan i grodpyjamasen, vällingen och sedan bestyren för att till sist hamna i sin säng. Så långt hade allting gått som på räls. Milobebis hade inte uttryckt någon som helst missnöje över att få en saga läst och att bli lagd i sin säng. Det brukar han heller inte ha. Han hade somnat helt ok snabbt. Jag kom hem lagom till IDOL och man kan väl säga att det var då helvetet brakade lös.

Hostan från helvetet hade återigen kopplat greppet om Milobebis. Så inatt har vi fladdrat av och an med honom. Han har spytt fontänspyer högt och lågt och så att mina brillor tammefasen var prickiga av vällingspyer. Ja, han spyr av hostandet. Det var kaskader på väggarna, på alla sängkläder, i badrummet everywhere! Ser ni scenariot framför er??? Ni ska oxå komma ihåg att klockan är 03 på natten vid det här laget. Ögonen går i kors och man försöker med allt. Sammanlagt har jag väl gjort i ordning 4 nappflaskor inatt med olika innehåll. Välling, juice, honungsvatten och vanligt ljummet vatten. INGET ville han dricka. Drickandet gör ju att den här hemska hostan avtar en del, helst honungsvatten. Men han HATAR det jäkla honungsvattnet! 🙁 Inte förstår han heller att det ju faktiskt blir bättre av att dricka litegrand. Hostmediciner för barn under 2 år är helt onödiga läser jag på google. Jag läser oxå om alla olika hostor som finns, det är förkylningshosta i övre luftvägar, nedre och astmahostor. Jag konstaterar där famlandes med min iPhone i mörkret att det är en förkylningshosta i nedre luftvägarna. Slemmet måste upp!

Det slutar med att vi alla ligger i soffan, Milo på en sida och jag och husbandet skavfötters i andra. Han ligger högt högt med huvudet. Husbandet säger slutligen åt mig att gå till sängen och att han tar passet nu, jag senare. Jag vaknar ju ändå runt 4, SNARK!! Men, ni vet väl hur karlar är?! Eller i varje fall min. Han toksnarkar ju på 2 röda och Milobebis fladdrar runt som ett jehu och jag störtar ut i vardagsrummet. Är det nån mening att sova passvis då tycker ni?! 🙂 Nej, till slut somnade vi i alla fall alla 3. Vaknade kl 06, wieeeeeeeeeee… SOVMORGON!!

Ja ni hajjar ju?! Man är inte piggast i stan och det här med första natten gick ju sådär. Vi hade ju tänkt att hålla honom i sin säng till varje pris just för att han ska hitta tryggheten där, inte fladdra av och an till vår säng. Men gick det så bra med en Monty Pyton spyende unge? NO…. Men vi fortsätter med rutinerna ändå, vi kör på. Hosta eller inte. Det måste bli så. Dock så är det ju inte LIIIITE typiskt att han får hosta just INATT! Men men… vi sover sen. När vi blir panchisar om inte annat!

Godmorgon min vän! Då är den efterlängtade fredagen här. Jag har
hunnit med några posters på morgonen, 3 st för att vara exakt! Sen 
har vi ätit frukost och varit lite griniga.

Idag borde det ju kännas så himla NAJS allting. MEN, det gör inte det riktigt. Jag är så trött så skallen värker och så känner jag mig gråtfärdig. Milobebis är oxå trött och grinig. Milobebis har lagt till med nån ovana på nätterna. Han sover jätteoroligt, gnäller och är ledsen om vartannat. Han ska ju fortfarande äta sin välling på natten vid typ 1 och en flaska vid 5 på morgonen. Detta har ju pågått i all evighet då förstås så egentligen är det inget ovanligt. Men den här oron är lite nytt. Han är ju i en sån fas nu iofs, det händer mycket i hans liv nu. T ex så utvecklas ju språket väldigt fort nu och det gör att allt ska bearbetas på nätterna. 

Ja, jag vet allt det där. Men det är fortfarande jobbigt!!! Han har ju sovit typ 5 hela nätter sen han föddes. 5!!!! Alla dom nätterna vet vi inte vad vi gjort utan han har bara gjort det. Nu känner jag ändå IGEN att jag vill ta tag i det här. För hans skull oxå. Igår somnade han vid halv 8 tiden, sen har han vaknat säkert 5-6 ggr inatt. Sen vaken för dag sen halv 5 i morse. Det är ju för lite sömn för han, det märker jag. Han har dessutom vart sjuk så han behöver sömn. Han blir grinig och han som är så himla snäll annars märker man stor skillnad på. Inget är kul och allt kan dra. Lite som jag känner. Jag förstår honom. Att sova för lite är fan inte kul, man är inte sig själv helt enkelt. Nu har han somnat efter att ha vart ledsen, han brukar sova mellan 12 och 13.30 typ.

Nu måste jag återigen gå igenom alla dessa metoder eller?? Fan vad jobbigt. Orkar liksom inte riktigt det. Han är så mycket större nu oxå så det här med kurer hit och dit känns så jäkla fel. Jag tror iofs att Milobebis skulle må bra av rutiner och alltid bli nattad i sin säng. Men vi som är en sån spontan familj låter han somna lite hur som helst. Ibland i soffan, ibland i vår säng och ibland i sin säng. Det har funkat på dom andra 2 men jag tror att han är känsligare. Han behöver nog sin rutin att somna i sin säng, badet och pyjamasen, kanske en saga. Vi måste prova det nu känner jag. Ytterligare ett försök på vägen för sömn hela natten. Känns som vi kört det här 100 ggr nu sen han föddes. Ni som läst här en längre period vet ju hur vi haft det! Jämför man förr så är det ju ”Walk in the park” nu men ändå. Sen har vi ibland tagit tag i det, sen funkar det hyfsat och då låter vi det bara flyta på. Sen när denna perioder kommer så är man helt jäkla slut och blir påmind om att han faktiskt INTE SOVER HELA NÄTTERNA ÄN. Jag tror att man nästan skjuter bort det när det funkar hyfsat. 

Aja, wish me luck! Fr o m ikäll kör vi OPERATION rutiner!!! Har ni nå tips?