Trött och sliten bloggerska här. Tänkte ändå bjucka på en pose såhär på tisdagseftermiddagen.

Hallå där finisar!

Jag har just lämnat Milo på dagis återträff. Tanken var ju inte att mammorna var kvar så jag åkte hem och fortsatte mitt projekt.

Ni som lyssnat på senaste podden vet att jag avslöjade en hemlighet där. Den hemligheten är att jag är igång med att starta ett förbund. Hypokondriförbundet. Det finns ett tvångssyndrom förbund men inget rent hypokondriförbund. Sen jag ”outade” min egen hypokondri så har ju jag fått sååå många mail och kommentarer ifrån andra hypokondriker i vårt avlånga land. På fredag ska jag ha ett första möte med några terapeuter som jag önskar få med mig på tåget. Min terapeut är redan med, men jag behöver givetvis fler. Jag vill genom detta förbund kunna hjälpa andra. Jag vill att det ska finnas en sida att gå in och läsa på. En sida att hämta kraft ifrån. En sida som kan lotsa till en terapeut någonstans i Sverige. En sida som kan informera anhöriga om vad detta handlar om och hur man som anhörig bäst kan hjälpa. En sida att läsa på när man känner sig galen i sin hypokondri. Kanske kan det bli en och annan föreläsning. Finns det någon självhjälp osv osv. Jag har massor med idéer och hoppas att jag får detta att bli verklighet nu. Jag vill att TV4 ringer och säger att jag får komma och sitta i morgonsoffan och berätta mer om det här, kanske vill Malou också höra? Ja men du hajjar!

Hypokondri är så tabubelagt och ofta tas det inte på allvar. Jag själv är ett levande exempel på att man har ett jäkligt tufft liv stundtals. Dessutom är det en svår åkomma då oro och grubblerier över sjukdomar gör att kroppen till slut börjar få fysiska åkommor av oron. En orolig själ medför många kroppsliga fenomen som gör att man hamnar i en ond cirkel. Oro = Kroppsliga fenomen = grubbla på allvarliga sjukdomar. Det är åt helvete.

Ja lever med min hypokondri varje dag. Varje dag så drabbas jag av hypokondri på ett eller annat sätt. För en utomstående kan detta tyckas vara helt galet! Ofattbart! Konstigt! Märkligt! OCH det ÄR det. Det är helt åt helvete. Men hypokondri är allt annat än logisk. Hypokondri är en annan form av ångest som projiceras inåt och åt att vara rädd för att drabbas av något allvarligt. Människans hjärna (en hypokondrikers hjärna) sägs vara smart. Själv tycker jag min hjärna beter sig idiotiskt stundtals. Skulle jag få byta med en ”icke-hypokondriker” skulle jag göra det DIREKT! På rot! Pronto! För mitt liv är inte jättekul när hypokondrin är som värst. Då önskar jag att det bara slocknade ibland, att man slapp att vara rädd mer, när man inte längre orkar vara orolig. Eller när det finns andra saker i livet att oroa sig för. Ekonomi, barnen, föräldrar, framtid osv osv. Då kan det kännas som att saker blir för mycket att orka bära på. När hypokondrin är som värst så blir jag glömsk. Jag kan glömma det viktigaste sakerna för att min fokus helt och hållet ligger på att vara rädd för något som pågår i min kropp. När hjärnan är svart av oro och hoppet om att fortsätta leva plötsligt grusas av en mage som gör ont. Eller ett hjärta som rusar. Eller ett huvud som gör ont. Eller en rygg som smärtar. Eller ett bröst som sticks. Allt associeras till något farligt. Den enklaste förkylningen kan vara början på lunginflammation som i grunden beror på en långt gången cancer. Magont är cancer. En huvudvärk kan vara början på en hjärnblödning. Ett hjärta som rusar kan vara ett hjärtstillestånd. En rygg som gör ont kan också vara långt gången cancer. Ett stickande bröst bröstcancer.

Ja men du hajjar! Det kruxiga med hypokondri är att, javisst….. Det KAN vara något allvarligt. Det är inte omöjligt alls. Men vanligare är att det INTE är det, men det är där det slinter för en hypokondriker. Det är där logiken försvinner och rädslan tar över.

Nä, fan så jobbigt det kan vara stundtals. Att råka ut för det vi gjorde i helgen är inte bra. Det fyller på ångesten och hypokondrikarusellen är igång….. Så, därför känns det ännu viktigare för mig att starta detta förbund. Jag har dessutom tagit tag i min terapi igen. Snart ska jag fortsätta som jag gjort förut, den hjälper mig och ger mig lite distans till det. Promenader hjälper att rensa huvudet från svarta tankar osv…. Ni som läser här och också lider av någon form av oro/katastroftankar/hypokondri kanske i framtiden kommer kunna bli hjälpt på något sätt. Jag hoppas att jag kommer kunna hjälpa! Hoppas också kunna föreläsa om hypokondri och tvångssyndrom så småningom. På ett humoristiskt men ändå allvarsamt sätt.

Ja det var lite av vad som pågår i mitt liv just nu.Det är ju något som pågår hela tiden, så är det ju….. Ni som lider av något av ovanstående får gärna kontakta mig på nina@niiinis.se om ni vill. Ni får också kommentera om ni kan vara öppna med det. Jag hoppas även kunna dela med mig av historier ur andras liv på förbundssidan. Så har ni något att dela med er av får ni gärna göra det.

All kärlek från en virrivirrikokkookoooo Hypokondriker! ❤️