Den sista rosa krysantemumen är från oss, Milo valde blomman alldeles själv. ❤️
Kommentarer ifrån er….
Som någon skrev….dina 30.000 + speglar. Det är vad ni just idag varit. Min spegel! Har aldrig tänkt på det på det viset…. Så klokt skrivet!
Tack! Tack för att ni finns, tack för att ni tillåter mig att tappa glättiga glada Nina emellanåt och släppa ut diverse funderingar och rannsakningar på de mest deppiga vis som finns. Vi är ett fint gäng här. Ett behjärtansvärt gäng som inte vill att någon ska gå och må dåligt. Ett gäng med stora varma hjärtan. Tack igen, det är guld värt att läsa era kommentarer just nu. Verkligen! ❤️
Helt överväldigad av er och era snälla ord. Min bloggkollega Fnulan erbjöd oss att flytta hem till dom i ”SKAUNE”, hon ville gärna ha en bakande fru hemma och en karl som satt och spelade gitarr dagarna i ända. 🙂 Det kan man kalla gästfrihet. Tack till dig som mejlade om ledigt hus också. Fina människor ni är. Det är verkligen så ledsamt och lite panikkänslor som gror i mig hela tiden. Med detta vet jag också att alla mina kroppsliga symptom kommer slå backut. Nacken har redan lagt av, snart kommer magen börja strula (har redan börjat lite), dessutom kommer ångest och med det hypokondri så det är totalt fucked up liksom. Allt sköljer över mig och jag känner mig återigen bara rädd och orolig. Måtte det ordna sig snart!
Idag kontaktade jag mitt medium igen. Alltså, jag är så rådvill just nu. Sakta under en period har jag börjat tvivla på mig själv, när det här trista med huset dök upp (igen) kändes det som att dra ner en rullgardin. Allt jag strävat efter och alla mål jag satt upp känns plötsligt ouppnåeliga. Alla planer känns plötsligt grusade och människor i min närhet förstår nog inte hur mycket jag lider och kämpar just nu. Att varje dag känns som en kamp. Vad jag än gör så blir det fel…. Jag vill ju bara väl och att det ska gå bra för alla. Jag är lojal och jag skulle aldrig missunna någon något. I regel tänker jag på alla andra först och sist mig själv. Idag var första gången då jag touchade vid att sluta blogga. Att sluta skriva om mitt liv. Första gången verkligen. Jag touchade vid att lägga ner mitt företag och söka ett ”riktigt” jobb. Att stänga ner min instagram och att ta ett steg tillbaka. Jag har i många många år kämpat med mitt företag och med bloggen. Jag har haft visioner om att göra mera TV och skriva en bok. Men tiden går….i höst fyller jag 42 år. Vem vill se en nucka i TV? Ämen förstår ni hur mina svarta tankegångar går nu….? Nä, hur kan ni göra det när inte ens jag gör det? Men det är som att jag behöver att någonting lite större händer snart annars kommer jag att ge upp kampen. Så ungefär….
Anledningen till att jag kontaktade mitt medium är att hon är så fantastisk på att ge vägledning. Hon kunde genast lugna mig med att jag just nu genomgår en förändringsprocess (vilket är helt sant), att det ibland kan kännas som om allt rasar men det är oftast då man ser klart och kan förändra saker och göra bättre. Turbulens är inte något dåligt varje gång….. Bra, för just nu jäklar i min lilla låda känns det som det blåser nordanvindar runt öronen.
NÄMEN guuuuuuud så deppigt detta blev alltså! Men såhär är det nu…..fan jag behöver skriva av mig om allt. Skitsamma om ni är miljarders som läser men såhär är det. Just nu är det skitpiss! Kan ha med min PMS att göra till en viss del och jag hoppas att den jävla mensen snart behagar komma så jag ser någon ljusglimt mitt i allt. Ibland är det svårt att vara glad och tacksam när det mesta bara går emot en….
Något att tänka på i blåsten nu är alla dessa ordspråk här ovan………jag ska ta in det. ❤️
Ni vet Fanny Michel? En va mina favvobutiker numera. Älskar deras kläder och tror att ni är många som hittat en butik som ni också gillar.
Bara därför så ska vi köra en liten tävling tillsammans nu. Nu kan du som deltar i tävlingen vinna ett valritt plagg/skor/väska ur Fanny Michels sortiment. För att tävla ska du:
* Kommentera detta inlägg med att svara på frågan: Vilken stad har Fanny Michel sina fysiska butiker i?
* Skriva vad du skulle välja om du vann tävlingen!
Fanny Michel finns både på Facebook och på instagram. Deras Facebooksida hittar du HÄR och på instagram heter de @fannymichelgbg.
Tävlingen pågår fram till den 30/3 och vinnaren presenteras här den 1/4. LYCKA TILL!
Påminner också om att det endast är 3 dagar kvar på Lee Store tävlingen. Där kan du vinna ett valfritt plagg ur deras sortiment och rabattkoden som ger dig 200 kr i rabatt på valfritt plagg! Tävlingen hittar du HÄR.
Jag var heeeelt borta igår kväll. Susade i öronen, huvudet värkte och ögonen i kors av trötthet och jag vågade tänka att jag bara var trött. 😉
Halv sju nattade jag Milo OCH mig själv. Förbi av trötthet somnade jag sen som en stock. Tony var i lägenheten och plockade ihop lite av det sista. Jag har ingen aning om något då jag typ däckade. Efter några uppvak inatt så vaknade jag av att det ljusnat klockan halv 6 i morse. 11 timmars sömn både för mig och Milo. Välbehövligt! Dock så är Milo lite hängig idag igen, vill inte han ska få tillbaka sin öroninflammation bara så jag har avbokat lite möten och så får vi vara hemma och kurera lite. Tror att det varit lite mycket för honom också. Idag kommer pubbeungarna och ska installera sig i sina rum. Thedde har ett rum i ett av uthusen så han kommer få öva på att bo hemifrån kan man säga. 🙂
Känns lite sådär att vakna till detta. 🙁 Men det är ju såhär det är i mars. Det är ju faktiskt en vintermånad så det är inte konstigt alls ju. Får hoppas att det försvinner snabbt bara!
Vår katt trivs som fisken. Måste säga att vår katt är helt otrolig. Han finner sig liksom bara. Han har aldrig krånglat med lådan eller mat när vi flyttat. Han pep 3 ggr i lördags när vi körde hit honom men sen var han som hemma igen. Gissa om han var lycklig för att få gå ut igen? 😀 Svansen stor som en boaorm men ut skulle han. Nu har fått halsband också.
Nu ska jag upp och fixa frulle. Här inne kommer du bli bjuden på en ny härlig tävling, lite erbjudanden också sen kommer du också få se mer bilder ifrån huset. Vi hörs snart igen!
Jag min lilla bakisråtta fick lägga mig för att ta en powernap efter maten. Orkar fasen inte hålla mig vaken och alert. Uppackningen fortsätter och det i alla fall framåt.
Tänkte att jag skulle ju bjuda på några bilder här hemifrån. Som du säkert förstår så är det fortfarande en heeeel deeeeel kvar att göra så det blir lite sneakpeaks bara.
Lite av hallen där man precis kommer in. Har lite svårt och bestämma mig för om det ska stå en byrå där eller inte. Det är praktiskt och bra men tar bort lite yta. Well, får se…
En bild ut ifrån ett av köksfönstrena.
I morse premiärbadade Milo. Han var lyyyyrisk över det stora badkaret men svimmade nästan när vi satt igång jacuzzin. Den var lite för läskig så det fick bli bubbelfri badning. Badrummet är gigantiskt stort och härligt.
Matplatsen färdig. Vet faktiskt inte om jag vill ha gardiner? Fönstrena är så himla fina och jag vill inte gömma dom känns det som. Hmmm, jag får se.
Kolla? Galet va, det bara växer hela tiden! Lilla jag på plats 37 liksom. Så stort för mig. Tack alla ni och fortsätt gärna och kommentera. Jag läser dom alla. Det är så härligt med fart i kommentarsfältet och gör att bloggandet blir så mycket roligare. Tack också för att ni öppnar upp er med alla rädslor ni går och bär på….tillsammans kan vi hämta kraft av varann. ❤️
Nu ska jag fortsätta här. Ikväll bjuder jag på ännu mer bilder….
Utanför är solen, naturen och luften. Det är så tyst och lugnt här och jag känner verkligen hur jag andas.
Vad många ni är härinne nu! Min hypokondri ”outning” tog skruv tror jag. För dig som är ny här så är jag en medelålders trebarnsmamma med hypokondri men en jäkla vilja att leva! Välkommen! Kom gärna tillbaka fler gånger för här inne är det tokroligt för det mesta, men också tid för eftertanke. En sån period pågår just nu….
Igår blev en hektisk dag på många sätt. Väldigt lite sömn, flytt och sen vara prisutdelare under kvällen. Dessutom slutade kvällen i hotshot och dans så fötterna värkte.
Någon skrev att jag skulle dra i handbromsen. Inte göra för mycket och tacka nej till till det jag var på igår. Jag tackar för omtanken men vet ni…..?
Jag har under lång tid varit rädd för att ha sovit för lite, varit rädd för att gå in i väggen, varit rädd för hur min kropp ska må om jag tar åt mig för mycket, varit rädd för att vara bakis, varit rädd för att ta i, varit rädd för att bli sjuk…. Osv osv. Alltså, varit rädd för att må dåligt. Förstår ni? Det är lite det min hypokondrihistoria handlar om. Att vara rädd för hur kroppen ska reagera och må hela tiden. Man begränsar sitt leverne på det sättet. Jag dricker tex väldigt lite alkohol för att det får mig att må dåligt dagen efter. Jag får ångest av det. Hypokondrin är alltid sämre en bakisdag. Därför har jag begränsat mig väldigt mycket det sista året. Det är väl skitbra liksom, alkohol är ett jävla gift på många sätt….men om det vore därför jag inte drack? Nej, jag vill inte för att det ger mig ångest. Därför kanske jag dricker nåt var tredje månad. Ibland oftare men oftast ännu mer sällan.
Vet ni? Idag är jag bakis. Jag har sovit 4 timmar. Jag har rejält ont i håret och känner att min kropp är väldigt trött och slut. Jag hade en fantastisk kväll igår med en härlig prisutdelningen där många kom fram och berömde mig för hur duktig jag var på scenen. Dessutom blev det till slut alldeles för många hotshot och dansande till housemusik bland alldeles för unga människor. Men för första gången på väldigt länge kände/känner jag att lever. Det är ok att må lite dåligt, att magen är i olag, att jag släpar mig fram idag, att jag har lite hjärtklappning av alkoholen, att ångesten ligger och lurar lite i periferin….men det är OK. Jag lever, just nu är jag frisk, jag har mina familj här, jag har ett hus jag ska få upp lite saker i idag. Jag finns, jag andas, jag ser allt vackert runt omkring.
Lite tårar i ögonen nu för den här känslan har inte funnits hos mig på väldigt väldigt väldigt länge…..
Nu ska jag fortsätta packa upp här med mina rödsprängda ögon. Jag hör av mig med bilder under dagen. Det är så vackert här så jag får lite ont i själen.
Byxdress från VILA, kavaj från FANNY MICHEL och stövletter från H&M.
Jaha, då är det iväg på nästa grej. En innebandyförening har gala ikväll och jag har blivit inbjuden att dela ut lite priser. Jag har själv spelat i föreningen så det känns skitkul. Vet inte om Thedde tyckte det var lika kul att morsan ska på samma fest? 😉
Tittar på den vackra kakelugnen men hinner inte riktigt njuta ännu. Vi har nämligen fullt upp med flytten. Dessutom ska jag om 2,5 timma vara på mitt lilla konferenciersuppdrag. Ska hinna göra mig i ordning för det också. 🙂 Voi voi, stress stress.
Nämen jag hinner ju inte med bloggen idag som du förstår. Jag har fullt upp. Trött som ett härke då jag bara sovit så illa inatt. Ikväll ska hag vara lite konferencier också.
Livet rullar på i full fart. Återkommer sen igen och hoppas kunna vida en bild på huset. 🙂
Alltså Benjamin? Jag bugar mig för den killen alltså, jag är så sjukt impad! Han hade sån inlevelse så det var helt ruggigt. Jag satt här i soffan helt tårögd och lycklig för att han fick visa sin fina dans för sin mormor och morfar. Alltså jag är så sjukt blödig..
Nä, nu är det Jasmine som ska dansa. Måste kolla! Åh vad jag älskar Lets Dance. En av mina drömmar är att få vara med i det programmet. Jag skulle kissa på mig om jag någonsin skulle få frågan. Synd att man måste vara så känd bara….jag får nog glömma det där men drömma måste man. 🙂
