….påminner lite smått om en sån där 1800 tals frisyr, eller var det 1600? Tänk er ”Lilla huset på prärien”. Laura Ingals…hette hon så? 🙂 Eller är det bara Lilla My för hela slanten?
…..som inte skulle se ut som ärtsoppa med fläsk. Men så gjorde de det ändå. Det är inte det. Det var min ”Carbonara” som faktiskt var riktigt god.
Nu har jag sovit en stund här på soffan så jag orkar inte riktigt skriva receptet nu men gör det imorgon. Om nu någon vill ha ”Ärtsoppslookalikecarbonara”.
Det här kan du tävla om på Nindigos Rum:s Facebooksida fram till midnatt. Sök på Nindigos Rum på fejjan så får Du fram sidan.
Jaha, jag sitter kvar på jobbet. Har så ini bängens med beställningar som måste göras klart känner jag samtidigt som det känns som om man har en magsjuka flåsandes i nacken. Känns som jag måste jobba så länge jag är frisk. Skum känsla. Som om man är jagad av värsta läskiga viruset i nån läskig film. Nääää, men det är fasen inte långt ifrån va?! 🙂
Här stod vi och vänta på dagisbarnen igår på Luciafirandet. Inte mycket till snö….
Milo blev alldeles JÄTTEGENERAD när det visade sig att vi alla stod där och väntade.
Såhär satt han hela tiden…. 🙂
En bild lyckades jag ta på vår lilla tomtenisse då han inte satt med händerna för ansiktet.
Sen blev det till att börja klättra på stolen….
Sen stod han inte ut mer utan klev ner och rusade till oss!
Till mamma såklart…. <3
Sen fick man sitta i morfars knä och bli omhuldad av både mormor och morfar.
Å så härliga pappa. Sen var allt som vanligt när man hade fått krama alla….
Det var så festligt med Milo igår på luciafirandet. Han drabbades av rampfeber och blev helt till sig när han såg att vi var där och skulle titta på uppträdandet. Han satt och fnissade för sig själv och gömde ansiktet i händerna. Kikade på oss mellan fingrarna för att brista ut i skratt och fortsätta fnissa och skämmas. Hahaha, det var verkligen skitkul och titta på när han betedde sig sådär. Konstig unge ;). Som vanligt så var det i alla fall jättemysigt. Dom är ju så fina alla ungar i sina fina luciakläder och så sjunger dom så duktigt. Tänk att dom varit där på förskolan och övat upp sig tillsammans. Är inte det så gulligt som man svimmar? Sötungar hela bunten. Sen är frågan hur mysigt det varit att försöka samla alla ungar och öva med dom, har det varit så lätt undrar man? Vilka har flippat ur och har det gått så smärtfritt? Säger bara att jag ger en ELOGE till alla förskolelärare där ute. FASEN… ni är grymma!!! Ni borde ha bäst betalt i hela landet!
Thedde var magsjuk till ungefär klockan 11 igår kväll. Tony tog hand om honom medan jag sov och trynade på soffan. Kom ju hem från luciafirandet och mådde som en påse skridskor. Inte kul alls. Illamåendet gnagde och det kändes som om middagen skulle komma upp. ”Sov du” sa Tony som vet vilken hemsk ångest jag har för denna helvetes sjukdom. Thedde hade kalvat tre gånger för att avsluta vid 11 som sagt. Nu har han sovit gott hela natten och blir hemma och vilar idag så får vi se vem som är näste man till rakning. Den förbannade sjukdomen brukar löpa som en eld genom familj efter familj så vi väntar och ser vart det bär hän?
Sovit har jag i varje fall gjort. Ända från halv 7 tiden till kvart över 4 i morse. Nåväl, jag vaknade till när Thedde ”skrek-kräktes” på ”sjuktoan” på övervåningen. Stackars plutten. Frågade om jag skulle följa med men han ville kräkas ifred. Man märker att dom blivit stora genom en sån grej liksom.
”Va? Vill du kräkas ifred? Ska inte mamma klappa på ryggen och pannan medan du hälsar på URKEL i toan?” å så blir man nästan lite nostalgisk, ledsen och tänker att man vill stå där som man alltid har gjort. VILL stå där och lukta på spyor liksom när man under alla årens lopp stått bakom hans rygg och haft kväljningar . Näää, lite dum i skallen är man nog. Jag vill i alla fall att Tony ska komma och spola åt mig lite då och då när jag står och kräks i toan. Å säga att jag är duktig och sånt. // Nina 4 år.
Jaha, man hann knappt bli rädd för skiten så hade vi det i huset. Thedde ringde idag på dagen och sa att han hade ont i magen. Nyss la han en pizza på toan på ovanvåningen, vi kallar den för sjuktoan i magsjuketider. Nu ligger jag här och mår röv. Inbillning eller inte, vet inte. Ska hälla i mig pepparkvarnen nu.
Luciafirandet gick bra, Milo betedde sig lite festligt bara. Berättar mer och visar bilder sen. Måste vila lite nu. KAAAN INTEEE BLI SJUUUUK NUUUU!!!!
Ni vet det här med visioner. När man liksom har en önskan om hur man skulle vilja att saker och ting blev. En vision. Jag har det alltid inför jul. Ja herregud, jag ska ju stå där och baka så degen formligen dryyyper ut över diskbänken med lite mjölig näsa samtidigt som jag nynnar en julsång och Tony går förbi och smeker mig ömt på rumpan och jag ler mitt finaste leende och kvittrar snällt med barnen.
Min vision av Lucia har alltid varit lite speciell. Det har alltid varit en sån dag som man skulle vilja ha bakat 2459 stycken lussebullar. Pepparkakshuset ska se ut som vita huset med belysning. Glöggpannan puttrar och Carola sjunger ”Oh helga natt” så jag ryser ända ner på benen. När barnen sen somnat så skulle jag skrida upp för trappan till maken i bara fina vita underkläder och en luciakrona och sjunga ”Natten går tunga fjät” som Marilyn Monroe sjunger ”Happy birthday” till presidenten.
Har det blivit så nångång? Näpp, nope… skulle inte tro det. Jag har skrivit inlägg om dessa små ”MÅSTE- HJÄRNSPÖKEN” förr. Hur man har en bild av hur det är perfekt och så blir det oftast kaos. Knäcken kokar över och blir så hård så Elliot tappar 4 plomber och måste åka till tandis som han hatar. Tony går förbi och tar på rumpan när man precis är i fas med att ta ut lussebullarna ur ugnen och så bränner man sig och ber karlfan dra åt skogen. Ungarna är i vägen så man måste gorma på dom så att inte sockret till pepparkakshuset hinner stelna.
Till slut känns det som Carola brölar i bakgrunden och man vill inget hellre än att det blir tyst. Vår glöggskål gick sönder för 10 år sedan och vi har fortfarande inte köpt en ny!! Det där med underkläderna och skrida upp för trappan var för 300 ungar och 2 hängnassar sedan.
Vad lär vi oss av detta då? Jo…. julen kommer ju ändå. Även om inte allt blir perfekt. Den kommer i full fart och det gäller bara att försöka hänga på. Jag sa till ungarna att vi KANSKE kan baka i helgen. Det vi bakar blir som det blir. Jag ska itne tänka Leila Bakar utan Nina med 300 ungar bakar så kanske kraven sänks. En glöggpanna ska jag försöka komma ihåg och köpa en ny. Nån fin, och enkel. Ingen med tomar på. Sen ska jag lyssna på julskivor på Spotify så jag inte vill slå ihjäl nån när det spelas för 100:e gången i rad.
Sen ska jag försöka vara glad med barnen fast det blir ett jädra slabbande, och Tony ska få ta mig på rumpan och jag ska inte be honom dra åt skogen. Det är väl en bra deal?
Jag skrattar GOTT åt att jag hittade det här på nätet! Alltså… låt mig ta det från början! Det var såhär förstår ni. Jag gick med i VIKTKLUBB i början av 2008. Kände att nu får det fanimig vara nog med alla kilon som satte sig på mig efter mitt rökstopp. Ciggade ju ett paket om dagen på den tiden. Anmälde mig till en uttagning där 5 personer skulle bli uttagna att följas under 5 veckor. Vi skulle ändra en livsstil och bryta en ovana. I mitt fall var det fikabröd på jobbet. Sedan skulle det köras en uppföljning på hur det gick för oss. Minns när dom ringde till mig….
