I duschen på akademiska sjukhuset. Klockan är 3 på natten den 4/12 – 2008. Jag har så ont så jag vill gråta. Husbandet ska äntligen få se sitt första barn, han är till sig och den här bilden är tagen när han sitter på toastolen och hjälper mig genom mina värkar. Vi hade varit på BB 7 ggr innan… och nu var det ÄNTLIGEN dax!
Klockan är runt 5 på morgonen, jag är kopplad till TENS som inte hjälper mig alls. Dock så är jag så trött så jag vill bara ligga ner och ta värkarna som sköljer över mig!
Här är klockan runt åtta på morgonen och värkarna kommer gång på gång, jag har fått lustgas vilket hjälper mig en del. Jag är så trött, så trött och vill egentligen bara sova men nu ska Milo komma till oss! Jag tror att man”ser” smärtan här….
Efter många många kämpande timmar så kommer han till slut ut. Han är lite blå och medtagen men mår bra för övrigt. Han har oxå haft ett mycket kämpigt dygn därinne i min magen.
Det ÖGONBLICKET då han äntligen kommer ut till oss. DET går inte av för hackor. Allt kämpande, alla månader vi väntat, alla spyor jag lagt, alla krämpor man haft, alla omtumlande känslor man känt….. och så kommer han äntligen ut till oss. Två väntande kärleksfulla föräldrar som bara vill ÄLSKA sin bebis. Att få se en man bli pappa för första gången, det finns nog inte så mycket vackrare i världen. Hans gråt, hans lycka som sköljer över honom, när han inte vet vad han ska göra av alla känslor. WOW säger jag bara. Det ögonblicket kan jag genomleva gång på gång.
Här har vi lite nyårsbilder. Som vanligt hade Kattis fixat en alldeles underbar dukning! Aaah, vad fin den var. Jag slabbade tyvärr ner det med rödvin det första jag gjorde och avslutade med att krossa ett glas, SNARK för mig! Kvällen blev i alla fall lyckad med god mat, musiklek och spel. När sedan 12 slaget närmade sig vaknade vår lilla plutt i vagnen. SÅ jag och husbandet satt här på sängen med Milo i vagnen och skålade in 12 slaget. Raketerna ven utanför så fyrverkerier fick vi se i alla fall!Och ärligt… jag hade inte velat byta bort det mot någonting!
Det var ungefär vår nyårsafton i bilder. En trevlig kväll med nära och kära. Bättre kan man inte ha det. Ungarna var tvärnöjda med sina små smällare och filmstuga. Vi vuxna fick leka musiklek och spela spel, äta gott och summera året som gått. Vi avslutade firandet i Kattis och Beijnes gästrum där Milo sov i sin vagn. Han vaknade när alla började klä på sig och skulle ut till 12 slaget så jag satte mig vid honom och försökte få honom att somna om. Men serru den gick han inte på. Husbandet kom som tur var in precis in innan 12 slaget så vi fick skåla och pussa in det nya året. Fick en lyckokänsla i magen. Barnen utanför glada och spralliga, vi därinne med vår bebis och ett stort fönster att se fyrverkerierna ifrån. Helt perfekt!
Gårdagen tillbringades i TV soffan. Film efter film avverkades och idag känner jag att jag måste röra mig lite. Har fått en envis liten irritationshosta som sitter långt ner i halsen. Sömnen har blivit sådär eftersom det irriterar i halsen hela tiden. Det är väl dax att bli sjuk kanske. Men idag deppar vi inte för det. Nu ska vi snart åka till busborden så 2 av 3 barn får leka av sig. Dom behöver det. Själva ska vi träffa vänner som vi ska ta en fika med samtidigt. TREVLIGT!
God dag nytt år, god dag lördag! Lite trött i mössan startar jag detta nya år. Det blev dock inte så sent igår, som tur är men lite sliten blir man ju ändå! Vi har haft jättemysigt idag med till en början en BRAKFRUKOST! Jag njuter av dessa sista dagar med svulla! Nu har vi alla suttit uppkurade i soffan och tittat på SHREK 4. Jag fortsätter med Love Guru med skönheten här ovan i en av huvudrollerna. Tony gick på liten Bob promenad med Milo, han har redan sett filmen. Elliot i stallet nu och Thedde vid dataspelet. Med andra ord njuta av film, helt i fred! Inte varje dag….
Underbart! Vi har ätit såååå gott, efterrätten kvar! Underbara vänner, vacker dukning som jag kvaddat ( berättar mer sen), härlig feeling! Livet kan vara så mycket värre hörni! Puss alla bloggläsare, tack för det här året som gått! Hoppas ni fortsätter kika in här hos mig även nästa år! Tack för stöd, tack för pepp, tack för goda råd! Ni betyder mycket för mig! Puss // Nina
Detta kommer att bli kvällens efterrätt. Jag kommer dock att använda
mig av lite större champagneglas som efterrätten ska serveras i. Visste ni att detta faktiskt är LCHF?!
PASSIONS PANNACOTTA
Ca 4 portioner
150 g vit choklad
5 dl grädde
1 tsk vaniljsocker
3 gelatinblad
1. Lägg gelatinbladen i kallt vatten i ca 5 minuter. Skär chokladen i mindre bitar.2. Koka upp grädden och vaniljsockret. Ta kastrullen åt sidan. Lägg i chokladen och låt den smälta under omröring.3. Krama ur vattnet ur gelatinbladen och lägg dessa i grädd- och chokladblandningen.
Rör till gelatinbladen löst upp sig. Låt blandningen svalna en stund och rör om då och då under tiden.
4. Häll upp i portionsskålar och låt stelna i kylen minst 2-3 timmar innan servering. Tänk på att täcka över skålarna med plastfolie.
5. Gröpa ur passionsfrukten och lägg innehållet uppepå. Bryter av fantastiskt mot den söta pannacottan.
Tips: Supergod pannacotta som även kan varieras med mjölkchoklad istället för vit choklad. Själv ska jag testa att ha i lite mörk mintchoklad!
3 toppar från LINDEX. FIck ingen bra bild på sista tröjan….så jag sket i den helt enkelt!
Sådärja, nu ska vi se! Allt detta för 600 kr! Billigt och bra! Dessa tröjor här ovan får stå för slutet på det här året. Slutet på ”tjockis” året. Det här är nämligen de sista tjockiströjorna jag köper. Alla har nåt gemensamt. Dom är stora och dom är tråkiga i färgen. Förutom den röda färgklicken där uppe och kanske den puderfärgade koftan med spets. Men för övrigt så har det sett ut såhär för min del sen jag varit gravid. Jag har gått i stora kläder, rymliga tröjor i mörka dova färger som inte framhäver rundheten under. Hemma har jag kunnat ha min favvoklädsel, tajt linne med mysbyxor. Skulle aldrig gå så nån annan stans.
Tjockiströjor är det enda klädesplagg jag känt att jag trivts i. Så var det INTE när man var smal. Då hade man tajt och i härliga färger och trivdes ändå. Ok, det var väl kanske en överdrift eftersom man aldrig är nöjd, jag tyckte väl att jag var tjock då oxå… ni vet sådär typsikt kvinnligt. Men det var jag fan inte, nej… det vet jag nu.
Vill ni oxå köpa de sista tjockiströjorna så fanns det mycket på Lindex och en del på H&M. Billigt och bra och nåt som vi ändå inte kommer kunna ha närmare våren. Nej, för då har vi tappat i vikt så då blir dessa kläder våra tält som vi kan bo i på sommarsemestern sedan. Så är det!
Vaknar upp till sista dagen på detta år! Jag har fått sova till 8.30 efter nån vaken timma med Milo på morgonen.. Nu ska jag sakteliga börja förbereda för kvällen. Lotten ”efterrätt” föll på oss även i år. Blir pannacotta även i år! Har ju gelatinblad för ett helt kompani då husbandet fatta fel förra året! Han skulle köpa 6 gelatinblad, han köpte 80 st!!
Hittade visst lite plastnaglar här hemma som jag nu målat. Det blev ett beiget lack till outfiten imorn. Det är en lugn kväll hemmavid ikväll, det känns som hela skaran är lite trötta. Har vart och shoppat på REAN idag. Det blev en hel hög med tröjor, lite smycken och haremsmysbyxor, allt till vrakpris! Synd att 1 tröja hade larmet kvar när jag kom hem, snark! Kan man bryta det själv eller måste man gå tillbaka? Hmmm, hammare kanske…..
NU ska jag se till att vi alla hittar motivationen. Nyårsafton är här, imorgon är sista dagen på detta året. Min motivation verkar ha försvunnit för min del. Men jag känner att den kokar lite under min hud och jag behöver nog bara sätta igång så är den med mig igen. Nu har jag tyvärr inga bra bilder på husbandet som han ser ut idag, men på dessa 2 bilder skiljer det 22 kg. MINUS 22 kg.
Jag har ju berättat för er lite då och då hur det går för husbandet. Nu börjar han att nå sin målvikt. Kan ni fatta?!?! Sin målvikt!!! Han har kört under hösten och vintern och vi tror att det var ungefär 3 månader sen han började seriöst. Han har vart så JÄKLA DUKTIG, jag är sååå imponerad.
Han började med att promenera varje morgon till jobbet. En 45 minuters runda, sen har han kört LCHF, men han har FUSKAT varje helg. Någon utav dagarna. Då har han ätit chips, potatisgratäng, smågodis, bullar… ja allt! Han har dock inte ätit en HEL påse chips som förr, utan typ en halv. När måndagen sen kommit så har han kört på som vanligt. Han har oxå tänkt på att inte äta så stora portioner. Men annars så har han njutit av mat som vi andra fast han skippat kolhydraterna. Jag har ju kört med jag med, men mest på halvfart. Jag har oxå gått ner men långt ifrån som han och det beror på att jag inte varit lika strikt, att jag är kvinna, att jag är 8 år äldre, att jag fött 3 barn…. ja vafan, listan kan göras så jävla lång. Men skit i det. Det finns inga ursäkter eller genvägar utan jäkligt HÅRT jobb. Men när husbandet ser tillbaka på det så tycker han att det stundtals varit jobbigt men långt ifrån så jobbigt som han trodde det skulle bli. Vågen har varit hans motivatör, den har gått neråt HELA TIDEN! Faktiskt nästan varje dag! Jag har peppat massor jag med, helst när vågen stod stilla vid 95 kg ett tag, då ville det inte neråt men det kom, han vara bara tvungen att fortsätta. Han började på 108 kg. Idag väger han 86 kg!!! Hans mål är 85 kg, sen vill han stanna där. Jag har liksom fått en ny karl. Jag känner inte riktigt igen honom eftersom det gått ganska så fort. När jag kramar honom känns det som halva Tony jag kramar. Jag saknar honom lite, ska erkänna det, eftersom jag älskade att han var så stor och trygg. Men, det absolut viktiga för mig är att han mår så mycket bättre idag och han trivs. Sen är han ju skitsnygg då förstås, fast det tyckte ju jag även förut. Så ingen skillnad så….
Men hörrni, det här är vad vi ska tänka på nu efter nyår. Ja, ni som vill hänga på alltså. Jag kommer köra på med LCHF. Jag tänker dela med mig av recept här förstås! Promenad start måndag morgon efter nyår blir det för min del. Sen kör vi 45 minuter varje morgon, gör jag inte det (om kylan vill annorlunda) så kör jag Nintendo Wii och lite styrka på hemmaplan. Till sommaren ska i alla fall mina sista kilon bort. Så är det! Jag har hållt på nu i snart 2 år med den här vikten. Jag har efter jag börjat tappat 15 kg så det är väl inte så fy skam det heller, jag är väldigt otålig och har tappat motivationen flera gånger, värre blev det nästan när det gick så fort för husbandet och mina kilon smyger av. MEN, man måste fortsätta, det är det enda som hjälper. Så till sommaren ska jag nå mitt mål. Det är ca ett halvår kvar så själva tiden är faktiskt realistisk. Det är viktigt!
Vilka är med? Hur många kilo vill ni ha bort till sommaren?
