Måste visa dig det jättefina uterummet som läsare Linda fixade efter lite tips ifrån mig. Du kan läsa inlägget med mina tips HÄR!
Såhär blev det när det blev klart inne i Lindas uterum! Blev sååå himla fint!
FÖRE
EFTER
FÖRE
EFTER
De har dessutom köpt en ljusare matta in i uterummet och ljusat upp taket med ljus färg. Det blev verkligen så himla himla fint Linda! Vilken skillnad.
Nu ska de skaffa lite värme in i uterummet också så de kan njuta av det riktigt långt in på hösten.
Så glad att mitt tips uppskattades och gjorde så Linda och hennes familj vill sitta i sitt fina uterum och njuta av det.
Usch hörni, jag har en riktigt kass dag idag. Ångesten river i mitt bröst, magen är paj efter alldeles för mycket slarv i helgen och så har jag pms igen. Har djupandats på morgonen för att snabbläka magen. Den blir lite bättre av djupandning, testa om du har samma problem som mig.
Har kokat mig 2 ägg här som jag lagt på en lite finare tallrik för att försöka pigga upp mig själv.
För er som inte vet så lider jag av IBS. Är ganska bra när jag sköter mig, men så fort jag slarvar betalar jag dyrt med mycket smärta och uppblåsthet. Jag har dessutom magmunsbråck och magkatarr. Tjihooooo liksom. Inget mer?
Men nu tänkte jag skriva lite mer om en läsarfråga jag fick.
Kära Sarah!
Lider så med dig medsyster, det här med pms är verkligen fördjävligt på alla sätt. Jag unnar inte ens min värsta fiende detta lilla helvete.
För att dra en lång historia kort så har inte min pms alltid varit jättejobbig, visst..jag har haft pms men aldrig på det sättet som de senaste 4 åren. Till en början trodde jag att det var en massa fel på min kropp. Detta var nog såhär med facit i hand en kombo av pms och en kropp som led av herrans massa brister.
Hade t ex sjukt ont i vänster bröst ett par veckor i månaden, huvudvärk, tung ångest, sömnproblem långdragna ägglossningar med smärtor som jag sökte för akut till slut, ont i leder, segdragna inflammationer (bl a i en axel och baksidan av knät), ständig UVI, extraslag på hjärtat, ont i armhålorna, magen var paj, ont i bäckenet m.m. Sen var det de här med humöret – eller jag skulle vilja säga hela min personlighet.
Jag förbyttes helt. Alltså, den personen jag i vanliga fall är och var försvann helt. Min person blev istället djupt deprimerad, håglös, bitter, ledsen, hjälplös, helt utan förmågan att fatta beslut, trött, svårt hypokondrisk, rädd och katastroftankarna skenade.
Jag sprang hos läkaren stup i kvarten och trodde jag var allvarligt sjuk.
Det gick såklart ut över familjen, t.o.m katten märkte nog när jag hade pms. Många är gångerna som jag verkligen önskade det fanns en stuga någonstans långt borta som jag kunde bo i när det var som värst. Avpolletterad från människor och vardag. Än idag tänker jag att jag ska ställa husvagnen någonstans och åka dit när det är som värst.
Jag fick till slut hjälp naturlig väg. Alltså genom tillskott och progesteron. Jag är idag mycket bättre men märker att det är olika från gång till gång. Ibland inte så farligt, ibland är den bittra rädda människan tillbaka.
Den här månaden är hon det med besked, det värsta är nog att jag inte riktigt har Tony med mig i det. Han blir vresig tillbaka vilket såklart förvärrar hela situationen. Självklart förstår jag att man kanske blir det men det blir inte bättre, det är väl det enda jag har att säga om det.
Tipsade om en app till honom som heter ”Female forecaster for men” och du hittar den HÄR. Den ska hjälpa honom att förstå varför jag beter mig som jag gör i månadens alla dagar. Man registrerar sin cykel och sen så räknar den och fixar, men framförallt förklarar var i den där cykeln man kan vara och lite tips på hur man kan hantera situationen. Den förklarar det lite humoristiskt så jag kan absolut rekommendera den. Han här hemma verkar bara ha läst den lite dåligt den här månaden tror jag för det har varit vresigt hela helgen kan jag lova!
Jag vet tyvärr varför det är så illa denna månad för min del och det är för att jag inte tränat något alls. Jag har varken skött mina regelbundna promenader eller styrketränat. Jag tror också att jag ska börja ta mer av progesteronkrämen, tar bara 1 pump per dag fast man ska ta 2. Måste gå upp i mängd nu, men hittills har 1 pump hjälpt så himla bra.
Jag skulle kunna skriva en hel bok om den här skiten – på riktigt alltså. För den är verkligen inge kul alls. Usch. Onödiga konflikter löser av varandra och man känner sig bara jätteledsen, ful, värdelös, rädd och så missförstådd på det. Härligt va?
Men som sagt, nu ska jag gå upp i mängd på progesteronet och se om det hjälper mig? Jag fick alla tips på hur man kan förbättra sin pms och ångest genom Mia Lundin som skrivit boken ”Kaos i kvinnohjärnan.”
Jag fick en lista med tillskott som jag skulle ta varje dag. Den dagen jag började med tillskotten så fick jag tillbaka mitt liv. Det är dagens sanning! Tillskotten hjälpte nämligen också mot min svåra ångest och oro, samt sömnproblemen.
Här nedan listar jag allt som jag äter. Obs, jag är ingen läkare eller proffs på tillskott men jag har gått efter rekommendation för var kvinnor i min ålder som lider av pms och ångest ska äta och det har fungerat toppen för mig.
Magnesium, mirakelmineralen som den också kallas! Min pappa led av svår arytmi som inte ens betablockerare hjälpte emot, numera har han blivit av med arytmin helt med hjälp av det här magnesiumet!
Den tar bort alla mina muskelryckningar, spänningar, yrsel, huvudvärk och kramper och så håller den magen i trim. Alla med förstoppning borde prova magnesium. Alla med migrän borde också prova Magnesium. Milo har inte haft barnmigrän sen jag började ge honom detta tillskott också. Har du högt blodtryck ska du ABSOLUT äta magnesium.
Jag äter 3 tabletter varje dag då vi i min släkt lider av svår brist och läcker magnesium. Det gör min pappa också. Du kan överdosera magnesium, kroppen sköter överskott själv. Dock så har jag inget överskott fast jag äter så mycket.
Om pappa missar några tabletter så är arytmin tillbaka direkt. Det är verkligen helt fantastiskt hur mycket detta hjälpt. Googla på magnesium. Nästan alla i Skandinavien lider av brist på denna livsviktiga mineral.
Ni är många läsare som skrivit till mig om hur ni blivit hjälpta av magnesium efter att jag tipsat om det!
Vattenlöslig vitamin som inte kan lagras i kroppen. Hjälper mot stress, utmattning och trötthet. Bidrar till nervsystemets normala funktion och immunsystem. Hjälper järnet i kroppen. Ja fördelarna är såå många! Tar 1 om dagen, gärna tillsammans med magnesium då de hjälper upptaget.
Bidrar till bra sårläkning, förhindrar upptag av tungmetaller (jag har överskott av koppar efter en kopparspiral), hjälper mot hudförändringar som acne och rosascea t ex, boostar immunförsvar, bygger benstomme m.m. Märkte skillnad när jag slutade ett tag på huden och immunförsvaret. Tar 1 om dagen.
Hjälper mot depression, hjälper blodtrycket att hålla lägre nivå, stärker muskler och leder, hjälper mot trötthet och dåligt humör, hjälper till med uthålligheten. Jag äter den året runt och så tar jag den en annan tidpunkt än Magnesium då de kan slå ut varandra litegrann. Ledvärken och mitt stora problem med bäckenet blev bra efter 2 veckor med D-vitamin! Tar 1 om dagen.
Antiinflammatorisk, minskar blodtrycket, ger bättre blodfetter, ökar fettförbränningen. När jag började med omega så försvann min 10 månader långa inflammation jag haft i axeln! Den här sorten har ingen fisksmak och är en ren form av omega. Jag tar 1 om dagen.
Stärker immunförsvar, minskar infektioner, hjälper magen att vara gladare, minskar tandlossning och karies, minskad risk för inflammatoriska tarmsjukdomar, ger ett bättre näringsupptag. Hjälper mot urinvägsinfektion (har inte haft det sen jag började äta det), ger bra balans i underlivet (har inte haft slidkatarr sen jag började ta det), mindre stressymtom, ökar skydd mot stroke, förkortar sjukdomstid, förbättrar IBS ( AMEN på det, jättestor skillnad) + massa mer, läs HÄR! Jag tar 1 om dagen.
Guds gåva till förklimakteriekvinnor. Smörjs in 2 ggr dagligen, jag börjar 2 dgr efter äggslossning och smörjer till jag får mens. Ingen ide att jag försöker återge alla fördelar, finns massor att läsa HÄR!
Sen äter jag också C-vitaminoch järntillskott. C-vitaminet är verkligen en underskattad vitamin, läs på om den. Den har oootroliga fördelar i vår kropp. Jag började äta den då jag hade så mycket UVI, den och probiotika har gjort underverk. Järn äter jag för att jag har brist. Många kvinnor har det.
Ja såhär har jag fått hjälp mot min PMS. Sköter jag träningen dessutom och har en förstående gubbe ( ) så är inte pms:en ett bekymmer. Så är det verkligen! Jag valde att få hjälp naturligt och är glad att det hjälpt mig så mycket som det gjort, vet inte vad jag hade gjort annars!?
Hoppas Sarah att du också ska hitta ett sätt som hjälper dig, jag ver exakt vad du går igenom!
Nu ska jag klä på mig ordentligt och gå ut och ta en lång promenad. Någon härlig podd i öronen så släpper förhoppningsvis den värsta känslan. Ska smörja mig också redan nu på morgonen så får jag se om jag sjunger som en lärka till kvällen?
Inlägget innehåller annonslänkar genom reklam för Cellbes och Lindex
Morning morning!
Eller nu var det ju helt plötsligt sen eftermiddag. Hörni, igår hade vi fullt upp så jag hann inte in till dig på hela dagen.
Trött mamma efter lite dålig sömn i några nätter.
Jag har ett projekt på gång som jag ska starta nu. Kommer berätta mer sen när jag är igång ordentligt. Men det handlar i alla fall om gamla möbler.
Igår for vi iväg till Haninge för att hämta en gammal spegel, en byrå, en stol och 2 lampetter. Gustavianskt från 20 talet. Så kul! Det var i fint skick vilket alltid är bra.
Efter vi kom hem så var det bara till att svida om i raketfart för att göra sig klar till Saras 40 årsskiva. Hade på mig nya jeans och nya kavajen, alltså…. jag säger bara myskläder. Jeansen måste jag köpa i fler färger. Så galet sköna och mjuka på. Massor med stretch! Om du handlar så köp en stl mindre, dom är stora i storlek.
Kavajen är också i mjukt material och så jädrans snygg och skön. Yes! Snygga OCH bekväma kläder, i love it!
Tony & Veronica. Vi samlade ihop till en Cirkuslampa till Sara.
Hon hade festen på nattklubben hon driver här i småstaden.
Sara har ni näst längst ut till höger. Här var hela gänget samlat runt bordet. Gott att äta och dricka var det.
Saras bror jobbar med olika artister och gissa om vi blev överlyckliga när Tomas Di Leva spelade för Sara. Hans tolkning av David Bowies ”Life on Mars” fick hårstråna att nästan lossna. Han spelade också senare på kvällen för allmänheten.
Vi hade en jättekul kväll! Åh jag fick dansa liksom. Det var ÅRATAL sen. T.o.m så jag har lite ont i headbangarnacken idag (även om jag inte headbangade alls haha). Vid 12 var vi svintrötta och tog bilen ut till mamma och pappa där Milo sov. Mysig att vakna upp tillsammans i morse.
Idag har vi varit duktiga och kastat massa bråte på återbruket. Milo var jätteduktig att kasta han också.
Efter vi kastat bråte åkte vi ut på Wiks Slotts skördefest. Vi har aldrig varit ut där heller så det blev extra skoj. Älskar slottet, så himla fint verkligen!
Jag har ju någon konstig förkärlek till slott. Har en märklig känsla jämt att jag bott på ett.
Så mycket folk och massor med härligt att handla. Som här, färsk honung som dessa små bin jobbat fram.
En bulle i solen på gräsmattan. Var så mysigt att sitta där och känna hur solen värmde oss.
Roliga krokar på väggen som såg ut såhär tyckte Milo.
Lek vid stranden. ❤️ Så härligt att se honom njuta av naturen en mysig höstdag. Ibland måste man stanna upp och bara andas in det man ser och har framför sig.
Det jagades såpbubblor också. Ämen åh, det minns man ju från sin egen barndom. Jag ÄLSKADE såpbubblor. ❤️❤️❤️
Härnevi plantskola var där också, ni vet dom som äger kaffestugan? Så mysigt att få se dom igen! Som vanligt hade dom de absolut finaste blommorna.
Nu har vi tagit kväll här hemma, vi har just ätit kyckling som Tony lagade. Så gott och så skönt att slippa laga mat. Milo ska få spela nu ett par timmar och vi ska få sitta och dega i soffan. Vi ska fuska med chips till Hellenius hörna ikväll också. Så mysig söndag! ❤️
Önskar dig en mysig kväll också. Imorgon lovar jag att det blir bättre bloggande från min sida. Ska visa er bilder från när jag tipsade en tjej hur de kunde göra om i sitt uterum bl a. Det blev såååå fint!
Jag ville bara komma in lite snabbt och säga hej. Vi ska strax sätta oss för att äta. Ikväll blir det torskrygg här hemma, mamma och pappa är över här och äter. Sån mysbyxmiddag. Love it! ❤️
Fick så fin bukett av dom när dom kom. En riktig höstsprakande bukett.
Det blev en mysig dag med mams. Hon har letat efter brallor i en halv evighet och idag var lyckan framme på Lindex. Två par av samma sort men med olika färg. Hon var så glad lilla mamma. Följer ni min Instastory kan du höra mig prata finska med mamma…. haha!
Hepp, gotta go. Önskar er en mysig kväll och helg nu raringar.
Innehåller reklam genom annonslänkar för NordicFeel
Måste tipsa dig om denna superweek som pågår just nu. Massor med fantastiska erbjudanden från flera olika butiker. Tänkte att jag självklart måste tipsa dig ifall du vill fynda nånting! Vi börjar med detta tips!
Här vill jag börja med att tipsa om dessa 3 produkter som jag nog inte kommer kunna leva utan mer. Vi börjar med den stora flaskan. Det är en microfoliant från Dermalogica, alltså en skrubb för ansiktet som du kan använda varje dag, så mild är den.
(Sorry för lite mörkt under naglarna, var en som anmärkte på det förut, har en mörk färginpackning som jag använder som tyvärr färgar av sig. Min nageltjej brukar slipa bort det när jag fyller på dem). Jag häller ut ca 1/2 tsk i blöta händer, gnider händerna mot varandra och då skapas ett skum som du sen skrubbar ansiktet med. Alltså huden blir verkligen len som en liten babystjärt av denna. Jag ÄLSKAR den. Den ger lyster och en superhärlig känsla i ansiktet.
Tuben läste jag om. En återfuktande kräm som ska vara grym, skin hydrating booster och blandas ihop med dagkrämen. Alltså wooooow, nu snackar vi prinsesskräm som heter duga. Alltså mitt fejs är som en dröm nu. Fick en liten reaktion i början med två jättefinnar på hakan men när huden vant sig så blev det verkligen det bästa jag haft. Alla kategorier!
Produkterna är lite dyra, men måste verkligen säga att de är ASDRYGA. Jag tar bara en jätteliten mängd som räcker till hela ansiktet. Med den här farten så kommer dessa räcka i en hel evighet. Dessutom kan man köpa ett paket med en ansiktstvätt, krämen och boostern i samma, den kan du hitta HÄR.
Just nu får du också en rabatt på 20% om du anger rabattkoden SUPERWEEK20 och handlar för mer än 599 kr. Gäller t.o.m 16/9.
Ska tipsa om fler butiker senare. Nu måste jag rusa, måste duscha och fixa mig för lunchen med mamma.
Har just kommit hem efter att jag kört Milo till skolan. Nu ska jag jobba en stund, plocka undan lite och sen ska jag ha lunchdejt med bästa mamma. Så mysigt att få till lite mys med henne ibland. Vi skrattade så gott i morse hon och jag. Hon ringde till mig när klockan var 06.24 liksom. Vi brukar kunna ringa varann tidigt men på sommaren så sover både hon och jag längre så då blir det inte sååååå tidigt. Men i morse hade jag vaknat 04 och var precis på väg att somna om en stund när hon ringde.
”Åååååh vilken fin bild det var på dig på Instagram” tjoar hon där i luren. Det är ju inte att man blir arg liksom. Haha…söta mamma. Hon ville ringa och säga att jag var fin. Det är typiskt mammor och vara så goa. ♥
I morse var det frukost vid TV:n. Skulle han få välja så skulle han spela på morgonen och äta sin frukost där men serru den här morsan har sagt blankt NEJ till TV spel på morgnarna innan skolan. Jag är stenhård med det, aldrig i livet. Han får spela en stund efter skolan EFTER att vi gjort läxorna. Han försöker komma undan och lirka till sig lite TV spel direkt efter skolan men jag stålsätter mig. Stenhård måste jag vara för att det ska funka, hur mycket han än försöker. Upp till kamp föräldrar, vi får kämpa tillsammans!
Frukosten i morse blev turkisk yoghurt (laktosfri) med uppvärmda blåbär (ny craving) och pumpafrön. Såå gott och fördelen är att jag snabbt svänger ihop detta och hinner äta innan jag skjutsar Milo. Sen brukar jag ta ett mellis vid 10, till kaffet typ. Då blir det ägg eller något sånt. Det längtar jag alltid till…..
När vi var på Eric Gadd fick vi med oss goodiebags. I den fanns det godis och choklad från Ejes choklad som är Eric Gadds favoritchoklad fick vi veta. Igår fick jag sånt sjukt sug (pms igen hörni) och kände att jag bara måste ha något gott. Sent igår kväll slet jag upp påsen (du ska få se den fina chokladen sen) och så vräkte jag i mig en hel hand av dessa gelehallon. Ämen…det kan vara det godaste jag smakat. De fullkomligen smälter i munnen alltså, så galet färska och mjuka. SÅ goda. Inget samarbete eller något, vill bara ge dig ett tips om du vill handla något gott och fint. Det var fint förpackat också. ♥ chokladpraliner var verkligen ruskigt goda….. smakade gött klockan 12 inatt när jag åt. Haha… Havssalt, dubbelkola och lakritsdröm var godast.
Här har vi en liten fredagsskål uppdukad redan så man kan gå och nalla lite hela dagen. Är det fredag så är det. 🙂
Nu ska jag fortsätta jobba här och göra klart för fredagsmys här hemma. VI hörs lite senare!
Självklart vill jag det! Om det kan hjälpa någon i sin svåra tid i bebisverkstaden så berättar jag gärna. Det finns ingen värre bubbla att befinna sig i. När det inte går, när något är fel…. När det är det enda som cirkulerar i ens huvud. Jag har skrivit om det tidigare men det tål att skrivas om det igen!
Vill börja med att säga att detta kommer bli ett mycket långt inlägg. Mitt längsta någonsin tror jag. Det handlar om att försöka bli gravida, om min erfarenhet kring detta.
Min allra första erfarenhet blev ett utomkvedshavandeskap. En chock, blott 20 år gammal låg jag där på britsen och fattade inte vad som pågick, 1 veckas sjukhusvistelse och en erfarenhet rikare. Min andra erfarenhet var ett missfall. Min tredje ett utomkvedshavandeskap till med operation och hela rubbet.
Min fjärde erfarenhet var Theodor. Redan som 23 åring hade jag gått igenom en del. Mina utomkvedshavandeskap trodde man berodde på äggledarinflammationer som ung som skapat ärrbildningar i mina äggledare (utan att jag hade en aning om dom själv). Jag blev opererad och ”spolad” som det heter. En jättejobbig erfarenhet och prat om att jag redan då eventuellt skulle bli barnlös och att jag skulle ställa mig i IVF kö. Jag som inte ens var där rent mentalt ännu. Som 22 åring är det jobbiga beslut att ta.
Dock så gick det bra ändå, Thedde kom ju till oss med en himlans massa undersökningar det första månaderna i graviditeten som följd, det var tryggt tyckte jag men kanske inte det man förväntat sig i sin första graviditet.
Augusti 2006 gifte jag mig med mannen i mitt liv. Efter en herrans massa velande fram och tillbaka så bestämde vi oss för att ge det här
med gemensamma barn en chans. Jag visste att en graviditet i stort sett skulle knäcka mig men så barnkär som Tony var så kände jag att jag inte kunde låts bli att gå med på att skaffa ett gemensamt barn. Skaffa var det ja….skaffar man verkligen barn. Nja, för vår del handlade det om allt annat än skaffa.
I December samma år som vi gift oss var jag planerat gravid. Vi berättade tidigt för båda stora pojkarna då jag visste att jag inom någon vecka skulle ligga raklång och kräkas så både kiss och svett skulle flyga. Några dagar efter att vi berättat fick jag blödningar. Fattade ingenting till en början…..men snabbt gick det ändå upp för mig att det nog var ett missfall på G. Mycket riktigt så blev det ingen bebis i juli 2007 som vi trott.
I Februari var vi gravida igen. Nu med stenkoll på ägglossning med stickor och rubbet för att tajma in det perfekt. Min bästa vän gifte sig och vi var på bröllopet. Jag nykter med smusslande av alkoholfria vinflaskor då jag inte ville någon skulle veta i detta tidiga skede. Jag höll ett tal helt nykter vilket är en bedrift för att var jag. Kämpade mig igenom hela natten med fest utan att berätta något för någon och låtsades vara party fast jag var dödstrött. Hade en konstig molande värk ner i benen minns jag.
Vi kom i säng sent och jag vaknar på morgonen och ska gå och kissa. Märker på vägen dit att jag äntligen fått lite symptom då jag har ont i brösten. Sätter mig på toaletten och det är som att vrida på en kran. Blodet forsar ner i toaletten och jag bryter ihop fullständigt. Jag sitter på golvet och gråter mig sönder och samman. Tony med mig på golvet.
Den förmiddagen är ett dunkel. Jag sitter i en bil och ska åka flera mil hemåt med en värkande mage och själ. ”Vad är det som är fel?” är det enda som ekar i mitt huvud. Nåt är fel, men vad??? Vi beslutar oss för att släppa barneriet för en stund. Jag läser på nätet om att man oftast inte gör något åt 2 missfall på rad, annat med 3. Då har man rätt till en utredning.
Den sommaren går och vi släpper det där med barn ett tag. Eller släpper är att överdriva, det ligger ju över oss som en grå ångestfilt i vad vi än planerar och tänker för framtiden. Vi vet att vi vill ha ett gemensamt barn och min klocka tickar. Jag vill inte bli för gammal. Från att ha velat vara en ung mamma (vilket jag blev) till att bli ”för gammal” i ett nafs.
Månaderna går och vi vågar inte riktigt försöka, men jag håller koll på ägglossningen. Blir ändå besviken varje gång mensen kommer men kan inte säga att vi försöker. Min klocka tickar och jag börjar så smått att tänka att det kanske inte kommer att gå. Börjar tänka på Tony. Ska han inte få några barn pga mig? Är på riktigt beredd att låta Tony gå ifrån mig…. för att träffa någon som kan ge honom ett barn eftersom jag inte verkar kunna.
Jag ifrågasätter min kropp och tror att det kanske är så att kroppen redan gått i dvala. Mitt i allt detta går jag i väggen. Sover ingenting. Har konstiga symtom i kroppen och mår så fruktansvärt dåligt. Blir sjukskriven och plötsligt så känns barn väldigt långt bort. Dock så tror jag att fokuset på att försöka få ett gemensamt barn fick mig att orka på ett annat sätt. Att vilja komma tillbaka till livet.
Jag behövde få ordning på allt för att kunna bli mamma. Promenader, vila, inte göra någonting alls utan bara vara, slutade röka, blev tjock och lät bara kroppen vara. I september började vi försöka igen och i oktober blev jag gravid igen. Detta var det avgörande tredje försöket. Det som skulle avgöra för vilken framtid vi hade att gå till mötes. Bebis i juni -08 eller utredning?
Det blev ingen juni bebis, det blev ett blodbad och en förtvivlan över att det var över nu. Att det inte skulle gå. Tony skulle inte få bli pappa och att jag måste ge plats åt någon annan som kunde göra honom till den där fantastiska pappan jag visste han skulle bli.
I januari startades en utredning. Tony visade sig ha simmare som var bättre än medelvärdet vilket avgjorde saken. Det var jag. Man hittade dock inga direkta fel i första skedet. Man pratade om infertilitet (vilket klingade så fel i mina öron). Jag var ju inte infertil när jag blev gravid väl? Det pratade om behandlingar som spolning av äggledare och att hjälpa ägglossningen med mediciner som skulle göra att jag skulle få gå på koller en gång per månad för att få ett ”OK till sex” eller ett ”förbud till sex.” Äggblåsorna kunde nämligen bli för många.
Hela tiden sa min magkänsla att detta var fel. Jag hade perfekt ägglossning, PERFEKT. Läste på olika forum och på alla instanser om detta och fick till slut bekräftat att man ABSOLUT inte skulle störa en perfekt ägglossning för då kunde det vara kört. Kom i kontakt med en privatklinik ute på Värmdö. Var på ett besök. Han lyssnade på min gråtande historia och så sa han (jag kommer minnas detta för resten av mitt liv):
”Jag vet exakt var i ert problem ligger och jag ska hjälpa dig att bli gravid.” Jag grät som ett barn.
Besök på Karolinska sjukhuset för 30 rör blod och undersökningar. Hem åkte vi som ett nytt par av människor. Vi hade fått hopp igen. Ett hopp om att det kanske skulle bli ett barn i alla fall. Det jag berättat för läkaren var oxå att jag kanske var gravid nu. Jag hade den känslan i kroppen! Perfekt svarade läkaren och skrev ut mediciner till mig i förebyggande syfte. ”Är du gravid nu så kom ihåg att börja med detta så fort du vet”. Jag fick utskrivet progesteron (vilket fattades i min kropp) och Trombyl (blodförtunnande).
En dag i februari åkte Tony för att handla. Jag hade hållt mig från att kissa i flera timmar för att jag skulle testa på kvällen. Testade och redan innan jag hann lägga ifrån mig stickan tyckte jag att jag anade ett plus. Jag var gravid! Dock så känner man ingen lycka i det här skedet, mer en oro som är så stor och en oro som färgar hela ens vardag. När Tony kom hem stod jag där i hallen med testet och hans första ord var: ”Vad starkt det var jämfört med dom andra testen du tagit”.
Där och då tändes ett hopp jag inte känt förut. Jag började ta min medicin som jag skulle. Ringde kliniken som kvittrade högt i telefonen åt den glada nyheten. Fick en liten blödning några dagar in i graviditeten, på Theddes födelsedag minns jag. Satt där på toaletten och grät en skvätt men gick ut och höll masken. Berättade för Tony på kvällen. Hans ord då var oxå väldigt avgörande för vår framtid.
”Nina, inget mer nu. Om det inte går vägen nu så försöker vi inget mer. Det räcker nu. Jag vill inte se dig gå igenom det här om och om igen. Vi har dina fantastiska barn som jag är låtsaspappa åt, det blir bra. Det räcker nu”.
Det gav mig ett lugn jag inte känt tidigare. Det kom inget mer blod. Jag började må illa för att till slut ligga helt nedslagen av krärkorgier och helveteskval. Rutinundersökningarna avlöste varandra och det fanns gånger som Tony fick bära mig till läkaren. Jag var så svag av allt kräkande. På en utav rutinundersökningarna i vecka 8 blödde jag. Låg där på britsen och blev så jävla ARG minns jag. ”Ja men kom ut då för helvete…. dröj inte kvar därinne” var tankegången. Dock så visade det sig vara så att jag blödde av progesteronet som gjorde slemhinnorna skörare så det fanns tack och lov en förklaring till blödningen.
Under hela min graviditet med Milo kunde jag inte vara lycklig på det sättet jag hade velat vara. Jag hade en sån fruktansvärd oro i min själ. Jag vågade aldrig hoppas på riktigt. När jag köpte kläder så tänkte jag att jag måste spara kvittona om de skulle lämnas tillbaka. Vi köpte en billig vagn och jag tänkte att det var bra att den var billig så vi inte skulle förlora så mycket pengar.
Gjorde i ordning hans lilla säng i vårt rum med att bädda i sista sekunden. Ville inte ha haft den att titta på för länge för att sen inte få lägga någon där i. Jag sa till Tony att jag inte trodde det förrän han låg på mitt bröst. Jag minns rutinultraljudet som först visade att han inte hade någon magsäck eftersom den var tom, bebisar lever inte utan magsäck. Efter 2 timmars oro fick vi till slut konstaterat att han nog inte druckit sin morgondos av fostervatten. Bröt ihop utanför sjukhuset och bara grät i en timme.
Så var känslan hela tiden. En illa smak i munnen. Vi gjorde 6!!!! besök på BB för att jag hade panik över att han skulle dö i min mage. Jag var överburen och hade hög ålder. Risken ökar-. Jag skällde på en utav läkarna för att dom inte ville sätta igång mig, jag grät och bad om att få bli igångsatt för att jag inte ville förlora honom. När förlossningen till slut kom igång så blödde jag som ett troll. Trodde att moderkakan lossnade och att han skulle dö nu. Så höll jag på….. t.o.m på förlossningen lyssnade jag på hans hjärtljud, kollade barnmorskornas min för hur han mådde därinne. Skulle han hinna dö innan vi fick honom???
Fruktansvärda bilder på smärta – sorry! Men oj vad de betyder mycket för oss!
Milo kom ut som en rund go lite blå bebis på 5 kilo och den lyckan och lättnaden jag då kände var så galet stor. Den är svårt att beskriva i ord och jag får i detta nu tårar i ögonen av känslan det gav mig. Jag var så stolt över att jag hade klarat att göra Tony till pappa. Ni vet när min mun formades till ett stort VARSÅGOD.
Så…. åh nu gråter jag lite. Det var så stort och så mäktigt att det inte finns mycket som slår det. När livets hårda skola visat sig som flera stora misslyckanden och sedan så plötsligt ler livet emot dig med sitt största leende. Som om GUD lägger sin hand på dig för en stund.
Det är vår historia. Jag har lärt mig att ALDRIG fråga par som (man tycker det borde vara dax för) inte får barn om ”När är det dags för er att skaffa en liten”. Man vet aldrig deras historia, vad dom genomgår? Sånt här genomgås oftast i det tysta. Jag har lärt mig att det livet man får är en gåva. Ingen självklarhet och inget som bara kommer till en när man vill. Man kan kanske inte bara ”skaffa barn”.
Jag har lärt mig att vara ödmjuk inför att jag är välsignad med 3 friska barn. Livet har lett åt mig stort 3 gånger. Gud har lagt sin hand på mig. Jag har lärt mig att förstå människor som börjar gråta när någon i deras närhet blir gravid. Det ÄR som ett slag i ansiktet som är svårt att ta. Jag har lärt mig förstå hur jobbigt det kan vara att se gravida magar och barnvagnar. Jag har lärt mig att förstå kvinnor som inte blir förstådda över att de vill ha fler barn fast dom har barn sen tidigare. Det finns så många såna här historier.
Så roligt att ni gillar mina skönhetstips! Det är ett stort intresse hos mig själv då jag är utbildad makeup artist och har jobbat med det i många år. Jag älskar själv skönhetstips!
Tänkte börja med att tipsa om några BEAUTY SECRETS nu till hösten, då brukar jag använda massor med ansiktsmasker och vårdande produkter för att boosta ansiktet. Huden blir supertorr fort och mår oftast inte så bra av väderomslag.
Prinsessögon får man med dessa små hydrogelmasker som man sätter på ögonen. Verkar svalkande och vårdande och ger maximalt med fukt. Reducerar linjer och ljusar upp huden kring ögonen. En booster för trötta ögon!
Face spot mirror patch är en specialprodukt mot blemmor. Detta är alltså små små plåster som man lägger på blemmor och som aktivt jobbar för att reducera blemmorna. Man kan t.o.m sminka sig uppepå dessa små plåster.
Sitter i bilen på väg mot Sthlm igen. Har jobbar hemifrån i 3 dagar så nu var det dags att byta miljö.
Igår var vi inbjudna på smygpremiären av Eric Gadds show OMG – Oh my Gadd, ja ni fattar?! Exet Magnus kom hem till oss vid fyratiden och brassade iväg med Milo till Yoump till Milos förtjusning. Han vet hur han ska ligga högst upp på Milos tycka om lista.
Själva så satte vi oss i bilen för att rassla vidare mot Sthlm och Hamburger Börs.
Vi blev bjudna på bubbel (både alkoholfritt och vanligt) när vi klev in på Hamburger Börs. Sprang på fina Lina och hennes väninna i foajén också.
I foajén stod också en DJ som verkligen höll igång stenhårt. Han dansade oavbrutet och körde loss. Så kul!
Vid borden stod förrätten och väntade. Såg inte så gott ut, men precis innan servering så hälldes en buljong över den och det var så fantastiskt gott!
Tony åt denna sashimi med kammussla, den var väldigt god också men stark tydligen.
Fint sällskap av Carin Da Silvia och hennes väninna Sofia. Vi hade så galet kul och satt och flabba i timmar. Härligt!
Jag åt en vegetarisk rätt till varmrätt. En ugnsbakad sötpotatis med någon fetaost/bönröra uppepå som var jättegod!
Sedan var det dags för show! En snabb presentation av producenten och sen var det dags för Eric Gadd med vand att äntra scenen.
Det var en fantastisk show med sånt jädrans drag. Det gick inte att sitta stilla i stolarna för man var tvungen att gunga med i hans sköna låtar. Nya blandades med gamla och jag förflyttades tillbaka sådär en drygt 25 år. Älskade Eric Gadds låtar som ung.
Ser ni vem som gillade min bild efteråt?! Hihi – blev lite glad faktiskt!
Hepp, ska jobba vidare här nu. Vi hörs lite senare.
VARNING! Detta inlägg är långt och väldigt djupt taget från mina innersta känslor och tankar.
Ja, bra fråga? Döden! Jag har en väldigt avancerad relation till döden. Den har skrämt mig sen jag var liten. Alltså på ett sätt som alltid känts lite onormalt för min del. Som att jag inte velat veta av den, låtsats som den inte finns, flytt, kastat bort, dumpat i en låda, locket på, bort bort bort….
När jag gick i fjärde klass förlorade vi en klasskamrat. Han blev överkörd på väg till basketträningen. Vi var 10 år. Lika gammal som Milo är nu. En dag kom jag till skolan och möttes av gråtande klasskamrater, fick då höra vad som hänt.
På den tiden fanns ingen krishantering. Ingen i vår klass blev omhändertagen. Ingen krisgrupp. Ingen som kom och sa något överhuvudtaget. Vår fröken grät minns jag. Vi i klassen grät och kramades. Jag minns också flaggan på halv stång och tysta minuten på skolgården. Minns hur några tuffa killar kastade snöbollar på flaggan….
Det var förmodligen ett sånt jäkla trauma för oss alla men ingen som tog hand om det. Där och då tror jag att jag blev vettskrämd för döden. Den kom bara och tog världens snällaste Magnus ifrån oss. Plötsligt var han borta och vi fick inte säga hejdå….
Jag brukar än idag besöka Magnus grav. Vi var ju på begravningen hela klassen. Såg honom hissas ned i jorden. Det var trauma nr 2. Se honom försvinna ned i en låda under jorden. Alla som grät. Hans föräldrar som var utom sig av sorg, han var deras enda barn.
Hans grav är en viktig plats för mig. Som att jag återvänder till det som hände. Som att jag aldrig får glömma honom och det som hände. Magnus har varit borta i 36 år nu men jag minns exakt hans fina fräkniga ansikte. Att han var lång, snäll och rolig. Fina Magnus.
Här går vi i klass 2 C. Magnus står högst upp i mitten. ❤️ Killen tvåa från vänster, Henrik, han är också borta idag. Han gick dock bort i vuxen ålder.
Döden har också gjort mig hypokondrisk. Räds för sjukdomar och faror. Katastroftänkare av rang alltså. Det har varit tufft att växa upp med den här hemska relationen till döden. Som att jag alltid varit rädd.
Plötsligt, för bara några år sedan, så fick jag ett kall om att jag skulle uppsöka ett medium. Jag hade ju ALDRIG ens tänkt tanken att gå till en en. Det skrämde mig för mycket. För läskigt, det kom ju så nära den där döden på något sätt. Några vänner hade gått bort under de senaste åren och jag kände att jag kanske behövde möta döden på något sätt.
Efter att jag varit på en högst intressant behandling hos en osteopat så kände jag mig så annorlunda som person. Som att något öppnats i mig. Det är, har jag fått veta i efterhand, vad just osteopater gör. De öppnar blockeringar i kroppen.
Bokade en tid hos min numera gode vän Carola. Det var ett av de häftigaste mötena jag haft. Först och främst fick jag bekräftat att det inte bara blir svart när vi dör. Jag fick också kontakt med en för mig viktig person på andra sidan. Jag fick dessutom en vän för livet i Carola, hon kunde också tala om att jag själv var väldigt medial. Jag fick svar på så mycket konstiga kroppsliga fenomen – som jag nästan alltid kopplat till min egen kropp och som gjort mig ännu mer hypokondrisk. Dessa fenomen handlade tydligen väldigt sällan om mig själv.
Efter att jag besökte den där osteopaten och efter att Carola kom in i mitt liv så har min relation till döden förändrats. Den skrämmer mig fortfarande massor – men min relation till den har förändrats vilket jag är glad för.
Jag tror att vår själ fortsätter i någon form. Det blir inte bara svart, utan livet fortgår men i en annan form. Jag är också övertygad om att jag levt tidigare, att vi har flera liv och fortsätter att födas så länge vi behöver lära oss något i livet.
Berätta gärna i kommentarsfältet hur ni ser på döden?!
