Blogg - Niiinis Kitchenlife

Goddagens i stugan!

Sitter och slötittar på Ernst medans jag bloggar. Det är repris ifrån förra årets ”Jul med Ernst”. Rösten är fortfarande inte bra, jag hostar som fan så jag vet inte ens om det är på väg åt rätt håll. 🙁 Jaja…så är det med det. Det går inte att göra så mycket åt saken.

Idag när jag åkte och hämtade Milo ifrån skolan så tog jag med mig min nya väska. Ååååh…..i löööööööve it! Löve löve löve it! Jag föll pladask för den när jag träffade Malin som äger Lidby Living.
Jag och Milo skulle på stan efter skolan idag och jag hade lite jag behövde handla, ja jag kom på 3 julklappar till som jag missat. HELT PERFEKT med den här stora bagen då. Fick plats med hur mycket som helst.

Den har såna där feta stora läderremmar och detaljer. Lädret är i ekologiskt garvat läder och man känner att det är bra riktigt bra och starkt. Det andas klass och kvalité! Åh den här kommer jag få mycket använding av! Fullkomligen älskar min nya bag! HÄR hittar du den.

Efter skolan idag så åkte vi till Kafé Systrar Två och fikade. Vi firade att Milo gick på julledighet nu. Tre långa härliga veckor ska han vara ledig från skolan och fritids. Vi ÄLSKAR att hänga på Systar Två, och får Milo välja så är det hans förstahandsval på fik. Mysfaktorn är en miljard typ. Milo beställde en festis och en morotskaka, den är amazing där. Han äter verkligen upp hela, han som är en liten myra i all mat. Tyvärr kan inte jag äta den (gluten) men jag brukar alltid beställa en glutenfri smörgås istället. Joanna (som bakar där) är överlägset bäst på glutenfritt bröd på fiken i Enköping. Så jäkla gott är det!

Vet du vad? Jag måste berätta…. Jag har ju varit krasslig i några dagar nu och då har jag sagt….alltså lite sådär för mig själv….att jag borde baka det där brödet. Det har varit slut i några dagar så jag har ätit hårt bröd bara. I morse när jag kom upp så hade Tony bakat mitt glutenfria bröd igår kväll när jag sov. Va? Ämen så gölligt så jag dööööör…. Jag blev så himla glad. Han hade gått in på bloggen och letat upp receptet och så bakade han det. Det var väligt skönt då jag ju haft det rätt tufft med hostan och känner mig så krasslig. Detta uppskattade jag verkligen! ♥ Den här limpan bakas näsan en gång i veckan här hemma, du hittar recepet på den här glutenfria limpan HÄR.

Jaha, ska väl be till högre makter om att mitt insomnande går lite lättare idag än vad det gjorde inatt. Annars får det bli en Tena Lady i brallan kan jag säga…. hua vad jag hostar. Mamma säger att jag ska prova det urgamla beprövade sättet andas ånga, vet du om det funkar? Ni ska komma ihåg att min egen mamma är uppvuxen med att man blåste cigarettröksluft i örat när man hade ont i det. Det sas hjälpa. Så gjorde mamma på mig också (det var lite andra bullar på 70 talet), dock kan jag inte minnas hur det var eller blev? Blev tvungen att googla på det faktiskt.

Nope, vi var inte ensamma. Vet inte om hennes pappa var finsk eller inte dock…. ja jag menar, kanske var det ett finskt rön? Kanske var det bara finländare som hört talas om att det skulle hjälpa? 🙂

Nähä, nu ska jag sluta dravla här inne. Nu blir det ligga på soffan och försöka vila upp mig lite. Hoppas Du mår bra och är i fas med julklappar och allt julfix.

Kram Nina ♥

21 december 2015

12 kommentarer

Har du avklarat allt bakande och julgodiskokande?

Jag ska göra en kardemummakola och kanske lite mer chokladfudge men annars är jag klar. Tror jag. Ni vet ju hur jag tänker, har prestationsångest och sådär. Men faktiskt så har jag släppt det lite. Jag orkar inte hålla på…det blir bra så som jag fixar. Behöer inte hålla på ända in i kaklet liksom.

Här ska jag bjuda dig på en riktigt härlig omgång av fudge. Denna är så god så det är svårt att sluta äta faktiskt. Denna fudge är en saffransfudge med vit choklad och så är den toppad med hederliga polkagrisar. Alltså smakkombinationen är helt amazing. Du måste nästan testa.

RIktigt gul och härlig är den och så ser man de små saffransprickarna inuti. MUMMA! ♥

RECEPT:

1,5 dl socker
1,5 dl ljus sirap
1,5 dl vispgrädde
3 msk smör
1 tsk vaniljsocker
1 pkt saffran
100 g vit choklad

GÖR SÅHÄR:

Koka upp alla ingredienser utom choklad och saffran. Småkoka sedan i en tjockbottnad kastrull. Fudgen är som bäst när den når 118 grader ungefär. Men om du ska hålla ordning på nån tid så är det i ac 20-30 minuter eller tills att fudgen stelnar lite när du häller en tsk i ett kallt glas vatten. Strax innan fudgen kokat klart ska du ha i saffran. När fudgen är klar tar du av den från plattan och har i choklad. Krossa den lite när den ligger i förpackningen. Häll upp i en bakplåtpappersklädd liten plåt eller brödform. Jag använde brödform. Krossa polkagrisar och strö det över. Tryck i dom stora bitarna så de hamnar i själva fudgen. Låt svalna helt, skär sedan upp den i bitar.

Jag rullade in mina i små bitar avv baklåtspapper och förvarar dom så i kylen. Dom håller sig i ungefär en vecka såhär.

21 december 2015

1 kommentar

Godmorgon!

Vad klokt ni skriver om mitt inlägg om prestationsångesten kring jul (inlägg HÄR). Det handlar nog om just det, jag älskar julen lite för mycket. Hur man nu kan göra det liksom? 🙂

Jaha, jag har just varit och skickat iväg min lilla fis till skolan. Den största har just dragit till jobbet. Kan titta på honom och undra om han verkligen är mitt barn? Hur blev han så stor. Han fyller 20 år om ganska så precis tre månader. Hur blev han så gammal så fort? Vart tog tiden i vägen? Jag måste lära mig att njuta av minnena av honom som liten och inte se tillbaka på den tiden med sorg som det känns nu…..alltså sorg för att han växte upp så fort. Hur har ni som har vuxna barn hanterat sånt? Berätta gärna? Jag försöker lära mig att ha vuxna barn.

Tur är väl att jag blev välsignad med en liten för bara 7 år sedan. EN sladdis som gör att jag hanterar de stora barnens ”utflugenhet” lite bättre kanske. Vad vet jag. Fråga mig vad jag känner om 10 år… 🙂 Igår hade vi i alla fall ett fantastiskt kalas på Andys Lekland i Bromma. Milo har aldrig velat haft kalas för sina kompisar, förrän i år! Wioooo tänkte jag och slog till på ett på bästa leklandet. Vi var ju där på invigningen och vi alla fastnade för det här leklandet BIG TIME. Det är stort, fräscht, luftigt, bra mat, flera lekstationer, vettigt ja men listan kan faktiskt göras lång. Gillar jag något så skriver jag bra om det, det vet ni!

Det är ju stort som satan det här stället. Över 200 kvm med allt du kan tänka dig. Det finns en småbarnspark för barn mellan 0-3 år. Ett kvarter med återvinning, teater, pizzeria, veterinär och affär, en skaparhörna, kalasstationer, exprimentgata och så ett enormt lekland. Det finns en tagg på instagram som heter #andysleklandbromma såg jag. Tror att det fanns typ mer än 14.000 bilder unden den.

Alltså, hur härligt?

Igår fick Milo stå på tavlan! 🙂

Vi hade valt BILRUMMET att ha kalaset i och som du ser så var Milo taggad till tänderna. Kompis (grannen) Anton åkte med oss. Här satt vi se och väntade spänt på alla de andra som skulle komma.

Tanja, som tjejen heter som skötte om just vårt kalas, var så himla gullig och duktig med barnen. Hon gick igenom regler och vad som gällde under Milos kalas.

Den här ballongen skulle sedan vi ha med oss och det var den barnen skulle leta efter om dom ville oss nåt. Bra idé tycker jjag.

Medan vi satt och väntade så lejjade killarna loss så svetten lackade! Jag och Tony passade på att käka medans. Både glutenfritt och vegetariskt kan man få. Skitgod var burgaren! En av oss härinne kom också förbi och sa hej. Så kul att ni kommer fram och säger hej. Blir lika glad varje gång. Hon efterlyste mer sminkvideos…. 🙂

Kolla bara?! Haha…. dyngsvettig? Ändå valde jag en kortärmad sval skjorta men inte hjälpte det. 🙂

Här har vi kalasgänget (en försvann in under bordet precis när bilden skulle tas). (Har blurrat de barn vars föräldrar jag inte frågat om de får synas på min blogg – därav de söta hjärtana.) Det var 12 barn bjudna. 4 kunde inte och en blev magsjuk så vi blev 7 sammanlagt. Alldeles lagom med tanke på fart och ljudnivå. 🙂

Det finns en meny att välja ifrån så man komponerar sin meny själv. Skitbra tycker jag, då kan man utgå vad man tror dom gillar och äter.

Presentöppning i väntan på efterrätten! Milo var så glad för alla sina presenter.

Efterrätten blev glass med massa härlig topping. Det var en höjdare kan jag säga. Sockerhöga och mätta gav det sig sen iväg på skattjakt med en riktig skattkarta. De hittade skatten, det blev små påsar till alla och så fick Milo en egen present. En egen kalasmedalj som man får när man har kalas på Andys.

Vi är skitnöjda med allt. Milo ska vi inte ens prata om. Han somnade som som en stock i bilen på vägen hem tussen. Det gjorde Anton också….de satt och snarkade ikapp i bak på vägen hem.

Hepp, vet ni vad jag ska göra nu? Lägga in sill…för första gången någonsin. Återkommer sen med hur det gick och recept såklart.

Kram Nina

21 december 2015

1 kommentar

Håller på att hosta lungorna ut mig här hörrni, bara orkar inte blogga mer än att jag kikar in och säger hej. Fifan, tips mot rethosta emottages tacksamt. Usch, bävar för natten på nåt sätt…. Rösten är sämre idag igen så imorgon ska jag försöka vara mer tyst under dagen. Milo är i skolan så då har jag några timmar då jag ska vara helt knäpptyst.

Kalaset var i alla fall toppen på alla sätt! Imorgon ska jag berätta mer och bjuda på bilder.

Nu soffläge och försöka somna ifrån hostan….

Stor kram! ❤️

20 december 2015

Kommentera

Då är vi på väg….

….någon är taggad! Han som sovit som en kratta. Han som ville spela X-Box inatt. Vi får se hur pigg han är ikväll. 😉

Härligt att lyssna på kompisarna när dom sitter och pratar. Dom trivs ihop dom här två. Så fint med en fin vän när man är 7 år. ❤️

20 december 2015

Kommentera

När man börjar gråta till eftertexteterna av ”Jul med Ernst”….

….ja då får man väl kallas lite överdrivet känslig va? Såg inte programmet i Torsdags men nu här i sängvärmen har jag äntligen sett det. När Ernst satt där ute i lilla inglasade gårdshuset och önskade God Jul så började tårarna trilla. Han sa det så fint på nåt sätt. Att man skulle vara rädd om varandra och komma samman. Att året som gått varit fyllt av ilska, kyla och hemskheter. Då kan det kännas än mer viktigt.

Nu utgår jag bara ifrån mig själv. Och nu kommer jag bara skriva rakt ifrån hjärtat. Jag kände att jag behövde stanna till. Vara lite eftertänksam och fundera lite….

Först och främst har natten varit, well…hur ska jag säga….inte en av de bästa. Milo köpte igår, för egna pengar, 2 nya gubbar till sitt X-Box spel. Eftersom man sedan blev tvungen att ladda hem något speciellt (fråga mig inte – är helt talanglös när det kommer till det tekniska kring sånt) så hann Milo somna innan det var klart. Kl 1 inatt vaknade han och ville spela. Det blev ju ett FETT nej på det. Kl 5 lyckades jag till slut få honom att somna om. Nog för att han är envis, men jag är tammefasen än mer envis och gav mig inte!

”Du får spela efter att du somnat om, somnar du inte om får du inte spela” sa jag.

”Inte på hela dagen” frågade Milo.

”Inte på hela dagen” svarade jag.

Alltså, här fick jag stålsätta mig som h-et! Jag var dödstrött, tokförkyld, hostar så jag kissar i brallan liksom….och så vill ungen spela X-Box mitt i natten. NÄMEN du hör ju själv? Det viktiga var att jag vann kampen. Kommer det att inträffa någon mer gång så kommer den lille fisen veta att morsan lajjar man inte med. Det är bara till att somna om för hon ger sig inte….

Tack och lov så lyckades jag sova räv lite mellan varven när han försökte somna om. Tony har också vaknat mellan varven men ni vet ju att han har en bättre förmåga att sova än vad jag har. MORR (S Å jäkla avis på den förmågan). Nä, men så helt vaken har jag inte varit. Dock skulle jag ljuga om jag sa att jag var pigg. 🙂

Mer då?

Jo, jag kom på en sak. Jag kom på att jag i flera år, helst efter jag fick barn…. Alltid känt mig lite. Hur fasen ska jag förklara det här så ni förstår? Jo men som att man inte lyckats ”Jula” till det tillräckligt. Jag har varje år drabbats av en känsla av att jag inte julpyntat tillräckligt, eller inte tillräckligt fint. Att jag inte lyssnat tillräckligt på julmusik. Inte bakat rätt saker, eller tillräckligt juliga saker. Att jag inte haft ett endaste Julmingel hemma fast jag älskar sånt. Att jag inte tänt ljuset på farstutrappan tillräckligt. Att jag inte hunnit glöggmys med mina stora barn, eller strosat i gamla stan som jag lovade en av dom. Att jag inte pysslat nog. Att jag inte har tillräckligt städat. Att jag inte ätit tillräckligt med julbord.

Ja men du fattar va? En sån sjuk prestationsångest! Varje år swischar december förbi och allt man planerar och skulle vilja hinna göra går i stöpet. I fredags – när rösten försvann och jag stod i morgonrocken på köksgolvet med rinnande ögon så tittade jag på Tony och ba:

”Jag är så inihelvetes stressad – för jag har inte hunnit med nånting!!!!!!”

Min prestationsångest har gjort, nu när jag tänker efter, att jag varje år suttit där och känt att jag inte hunnit med nånting. Fast jag gjort och hunnit massor kanske. Men det har inte känts så. Oftast har jag halvt jobbat ihjäl mig med tillverkning dessutom och suttit där med en gråtklump i halsen och känt mig som ett urskitet päron på julafton.

Men nu inser jag att allt alltid handlat om prestationsångest. Antagligen för att jag älskar julen så mycket. Min kärlek till julen har gjort att jag typ velat för mycket. Haft för höga förväntningar. Visualiserat en ”freaki’n” Disneyjul som inte ens finns.

Bara att Milo blev sjuk, sen att jag blev det….ja bara det gör ju att saker inte blir som man tänkt sig. Det skiter sig helt enkelt! Tony tittade på mig när jag stod där med håret på skaft och förtvivlat berättade att jag var stressad:

”Nina, lägg ner! Skit i allt! Julen kommer ändå och det kommer bli skitbra ändå. Du hinner och orkar det du klarar av – resten skiter vi i. Du måste sätta en gräns”.

Det här stannade kvar hos mig lite. Vad ska jag göra liksom? Jag kan inte backa bandet. Dagarna har gått. Sen undrar jag vad som är viktigt? Är det att ha ljuset tänt på trappan eller att få vara med dom jag älskar? När jag skriver det till dig inser jag ju hur dumt allting är. Hur banala saker jag stressar över. Hur lite allt sånt egentligen betyder! Jag kan ju älska julen ändå! Ernst hade så rätt! Nu förstår jag varför jag började gråta.

Det viktiga är att komma samman! ❤️

Tack Ernst, jag ska släppa min prestationsångest här och nu. Jag ska låta min själ och mitt hjärta älska julen utan några som helst krav på mig själv eller hur det ”borde” eller ”ska” vara. Det där är ändå bara mina egna påhittade saker. Mina egna krav på mig själv. Ingen förväntar sig något av mig, det är det bara jag som gör.

Tack för att jag får skriva av mig till dig bloggvän, tack för att du orkar läsa, tack för att jag får chansen att inse saker här i vårt forum. Viktiga saker som kanske gör mig till en lugnare och mer harmonisk människa! ❤️

Kärlek // Nina❤️

20 december 2015

14 kommentarer

Halloj!

Krax krax krax! Holy HELL hörni. Jag har typ hostat sönder en magmuskel. Hmmm, först blir jag ju nästan smickrad över att jag tammefasen ens hade några. Men sen kan jag berätta att smärtan vid hostningarna gör att jag önskade att jag inte hade några alls.

Nä, usch…. Idag när jag var och gjorde fransarna började det kännas som jag hade en torr fläck i halsen. Sån där som irriterar, det visade sig vara så hostan började på allvar.

Just tvättat av mig sminket, smort in mig och lagt mig under täcket här i soffan. Kollar på Hellenius hörna med 25 års firandet av TV4. Riktigt underhållande.

Vi brassade till Erikslund för vår julklappsshopping. Började med att äta. Milo ville ha pizza men smaskade i sig mitt friterade. Det blev pizza också, på lördagar får man välja vad man vill.

Det är så kul för jag träffar ofta läsare på Erikslund. Förra gången jag var där träffade jag en tjej ifrån Hallstahammar. Denna gången var det en tjej som jobbade i en av smyckesbutikerna. Hon älskade mitt långpannebröd. Härligt när bi presterar er som sagt!

Jo men sen hann vi ju med det där lajjandet också. Vi hann med fika. Sen hann vi ju för fasen med att köpa A L L A julklappar. Så härligt!

Såhär glada och lättade var vi när vi insåg att vi slagit rekord. 5 dgr kvar till julafton och vi är finished. I can’t believe it! Så skönt!!!

Nä, nu måste jag nog knoppa in här. Jag är fortfarande vaken liksom….också lite rekord. Imorgon har Milo kalas på Andys Lekland. Han är fetladdad. Några var det som inte kunde och idag blev en till sjuk men 7 stycken blir dom imorgon. Så kul, Andys är så GRYMT så killarna kommer få en toppen eftermiddag imorgon.

Hoppas du har en mysig lördagkväll! ❤️

19 december 2015

1 kommentar

Godmorgon!

En liten konversation vi hade här alldeles nyss… Det var nämligen så att Milo tjatade sådär som en sjuåring kan göra. Om att han ville ha telefonen (vi skulle äta frukost och här hemma är telefoner bannlysta då), om att han ville ditt och datt. På reklamen på TV:n fick man plötsligt se en liten pojke med jultomteskägg. Väldigt verklighetstroget om du frågar mig.

Jag: ”Milo, om du fortsätter att tjata så kommer du få sånt där jultomteskägg som den där lilla pojken på reklamen hade”.

Jag vet, skitelakt men ibland ruttnar jag på tjat….

Milo såg alldeles förskräckt ut. Innerst inne visste han säkert att det inte går, men eftersom det såg så verklighetstroget ut så tvivlade han nog lite.

Milo: ”Då klipper jag bara bort det”.

Jag: ”Men det går inte förstår du, det växer bara tillbaka igen. Direkt!

Här funderade han en stund.

Milo: ”Men, jag har ju tjatat förut….och då kom det inget skägg!”

Här blev jag så full i skratt så jag fick avslöja mitt skojande. Vi skrattade gott tillsammans och det var då jag tog bilden här ovan. Tjat är något som kan få mina trötta mammaöron att totalt falla ur….det är det jobbigaste jag vet att lyssna på. Till en början kör jag något pedagogiskt surr och försöker förklara, men när det fortsätter så får jag dåndimpen. Då är det bra å få dra till med ett sånt där skönt hot om att man får skägg om man tjatar…. Nu tjatar han inte längre här. 🙂

Jaha, idag ska jag göra nya fransar. Jag har världens bästa franstjej! ❤️ Rösten är till viss del tillbaka i alla fall så jag kan göra mig förstådd. Sen blir det till att ånga runt på julklappsshopping. Vi ska ha barnis eftersom julklappar till den skäggiga tjataren ska inhandlas. 🙂 😉

Nu ska jag fortsätta med bestyren här hemma, har städat plockat hela morgonen här. Men vi hörs sen igen! ❤️

Kolla bara hur mycket Tony har tjatat!!!

19 december 2015

2 kommentarer

Halloj!

Jag har tagit min obefintliga röst och gett mig av mot Västerås. Lämnade Milo på skolan och brassade hit. Nu några effektiva timmar sen hem igen. Är lite svettig och så men känner mig bättre idag. SKÖNT!

Hörs sen igen! ❤️

18 december 2015

4 kommentarer

Fifasen alltså. Det finns ingen gräns på hur risig jag är. Ingen feber ännu och det tackar jag högre makter för. När jag får feber rasar väggarna för Hermansenskan. 37,5 och jag yrar och gnyr. Jag mår så fruktansvärt av att få feber och ligger och kvider av obehag och smärtor alltså. Just nu kan jag inte prata alls, det bara väser när jag pratar. Vet du om man ska vara tyst då? Jag försöker ju prata och viska men har för mig att jag läst någonstans att man inte ska det.

I morse blev Milo ledsen när jag förökte prata med mamma.

”Mamma, jag får tårar i ögonen av att du pratar sådär” sa han.

Tussen, han var orolig att jag aldrig mer skulle kunna prata. Eller att det var farligt. Han hör ju inte vad jag säger. Det är mycket knäppa i fingrarna när jag vill ha kontakt här hemma just nu. Skulle försöka få kontakt med Tony på övervåningen, då busvisslade jag. Shit vad svårt och jobbit allting blir utan röst. Tony har sagt åt mig att vara tyst nu. Jag hostar och låter som jag totalt tappat hela röret, fått bronkit och supit bort stämbanden. HUA! Som om inte det var nog heller så har jag fått herpes på…. NÄSAN! Snööööööggt! Rudolf med röda mulen. Förr var det alltid bara på läpparna, numera får jag på näsan också. Ont som f-n gör det när man råkar komma åt.

Jaja…så är det med det. 1 vecka kvar till julafton och jag har klickat hem julklappar till ganska så många idag. SKÖNT! För varje dag som jag är sjuk måste jag klicka hem julklappar känns det som…. ja så man inte står där sen! Jag vägrar panik och svettig mustasch dagen innan julafton. VÄGRAR! Då ska jag sitta med en FET sminkmacka (japp, jag ska äta kött över julen) framför mig, en rykande kopp glögg, skumtomtar, massa olika fudge och kola, varmt te och så UPPESITTARKVÄLL på TV:n. Jag vägrar stress i år, VÄGRAR! 🙂

Måste visa dig vad Tony byggt till Milo!

Han har fått en alldeles egen skatepark till sina fingerboards. Va? Han har tjackat två hyllplan. Sen har han skruvat, borrat, limmat och pysslat ihop värsta coola skateparken. Milo är LYYYRISK…. Han måste ju ha världens bästa pappa.

Han har t.o.m byggt in en liten ljusramp i skateparken. Borrat och satt i en ljusslinga. Så ambitiöst!

Tony fick en stor kram av Milo för den här coola parken. Jag kraxade något om hur duktig han var också. Får börja skriva i luften istället tror jag. 😉 Milo vill ha en till finger kick-bike nu. Vet ni hur svårt det är att hitta på nätet?! Finns inte! Vet du var jag skulle kunna klicka hem en sån? Finns det ens i fysiska butiker? Jag får panik! Har letat som en tok idag….

Nu när jag ändå är i efterlysningsstadiet! Jag letar också efter LEGO förvaringshuvuden, men de verkar ha slutat tillverka dom.

Såhär ser det ut som jag vill ha. Hittar inte! 🙁 Det ska vara det stora, inte lilla.

Jaja… nu ska jag koka lite te till mig här. Ska riva i lite ingefära, det ska ju vara grymt för förkylningar, eller var det bra att förebygga med? Skitsamma, bra är det i alla fall. Sen ska jag nog sova en liten stund, har sovit pissigt inatt verkligen och skulle nog behöva sova igen lite på sovkontot. Sen ladda för Ernstan. ♥

17 december 2015

16 kommentarer

Väska från Lidby Living, jullovsfika och finsk huskur!

Julgodis – Saffransfudge med vit choklad och polkagrisar

Andys Lekland kalas

Host host…

Snart kalas!

Årets uppvaknande! Tack Ernst!

Vi har slagit rekord!

Man får skägg om man tjatar!

Effektiv julhandling

Hemmabyggd skatepark