Här regnar det omvartannat. Regnet slår hårt mot rutorna här hemma så katten t.o.m blir rädd.
Inte så mycket vår i luften just nu känns det som. Knappast så man vill ge sig ut alls faktiskt. Nu har man nästan svårt att tro att det kommer bli varmt och skönt igen.
På lördag ska jag & Tony på MMA fighten med våra vänner. Jag blev helt blank när det kommer till vad man ska ha på sig?
Gick in på NA-KD och hittade såååå mycket fint! Kolla bara?!
Vad tror ni man har på sig på en MMA-fight? Tycker mig ha sett att många klär upp sig lite ändå. Jag tänker mig lite rockigt men snyggt, som typ outfiten längst ned.
Det är första gången vi går på en sån fight. Jag har alltid tyckt att det är lite otäckt men varit lite nyfiken ändå. Jag får blunda om det blir för jobbigt…..
Alltså denna morgon blev väldigt ovanlig för att vara mig. Vi försov oss! Antalet gånger det hänt kan räknas på min ena hand, det är extremt ovanligt nämligen. Kikade lite på klockan vid sextiden och tänkte att jag kan dra mig en stund. Nästa gång jag kollade var klockan 07.45! Milo börjar skolan kl 08.10 och Tony hade möte.
Jag kastade mig upp och sen gick allt i ultrarapid, jag kissade t.o.m i ultrarapid. Kläder, frukost, borsta tänder, på med jacka ryggsäck ut! De båda hann till både skola och möte.
Men visst blir väl dagen helt upp och nedvänt? Det känns som man är lite efter med allt nu. Käkade mellanmål nu fast det egentligen är lunchdags osv. Har dock hunnit med lite viktiga telemöten och jobb på förmiddagen men jag har suttit i morgonrock och slarvig tofs på skallen med oborstade tänder och gjort det.
Sömnen är verkligen så mycket bättre nu sen jag började träna. Det känns som jag sover på ett helt annat sätt. Som att varje gång jag sover så gör jag det mycket djupare. Känns som jag är helt borta när jag vaknar och har varit helt borta från omvärlden. Det är nytt för mig, förr har det känt som jag sovit lätt som en fjäder på något vis.
Apropå träning, tänkte prata lite om det. Igår var träningen vidrig! Körde först en form av intervall på löpbandet. Såhär körde jag:
0% lutning 1 minut
2% lutning 1 minut
4% lutning 1 minut
6% lutning 1 minut
8% lutning 1 minut
10% lutning 1 minut
12% lutning 1 minut
Ja gick i en fart på ca 5,5 km/t. Sedan gjorde jag likadant tillbaka, alltså 10, 8, 6% lutning osv tills jag var nere på noll. Sedan sprang jag i 15 minuter också. Jag var lila i ansiktet och så jäkla slut. Orkade dock med ett litet ben och magpass efteråt. Men sen, ja sen var jag slut som artist!
Får mycket frågor om träning på min Instagram och framförallt om hur man ska motivera sig. Ni som följt mig länge vet ju att jag ”bara” kört mina promenader men inget mer i många många år. Jo, något kort sporadiskt försök till träning har jag ju gjort. Tränat lite på sommaren och sådär. Men nu är tanken ”for life” och nu har jag snart tränat i 3 månader.
Det var några saker som fick mig att tänka om och jag tänkte tipsa om de sakerna nu. Det är nämligen dom sakerna som driver mig nu. Varje dag.
1) ANLEDNING?
Har man någon anledning till träningen? Jag har t ex jobbig pms, oro & ångest, högt blodtryck och hjärtsjukdomar i släkten, dålig sömn och att kroppen börjar kännas bräcklig och slapp som anledning. Jag vet att jag motverkar oro & ångest, jag motverkar högt blodtryck, hjärt/kärlsjukdomar och min dåliga sömn med hjälp av träningen.
2) DRIVKRAFT
Att hitta drivkraften att fortsätta är A och O. För mig hjälper det att jag har Tony som träningskompis. Hans jävlaranamma och driv att ha tappat nästan 30 kg fick mig att ta tag i ”mina problem”. Det stora för mig med träning är att jag får må bra i min själ. Det värdesätter jag så långt mycket mer än en smal kropp. Men, jag tänker inte sitta här och ljuga och säga att minus 10 kilo inte skulle göra mig glad, för det skulle det. Min största drivkraft är min själ, min pms och de genetiska sjukdomarna i min släkt.
3) KÄNSLAN
Nu efter snart 3 månaders träning så känner jag en magisk styrka inifrån min kropp. Alltså den är på riktigt magisk. Jag kan inte riktigt förklara den men förr kunde jag sträcka mig om jag lyfte lite tungt, t ex när jag skulle lyfta ned min Kitchen Aid. Varje gång sträckte jag mig….men det gör jag inte nu. Kroppen är liksom stabil. Sedan känns min mage stabilare också. Jag som haft en stor putmage sen jag fick Milo kan plötsligt böja benet och dra det emot mitt bröst utan att tappa andan typ. Att gå upp och ned i trappor känns inte alls på samma sätt längre. Förr gjorde det ont i knäna på vägen ned och upp så var jag sopslut. Inte nu. Det gör inte ont och jag är andfådd ja, men inte som förr (bara när jag har för lågt järn.)
Det är de här sakerna ovan som är min motivation. Motivation är något som alla människor behöver men ingen orkar hålla sig motiverad alltid. Ibland handlar det bara om att göra skiten. Det finns liksom inga ursäkter kvar för mig. Det finns alltid möjlighet till någon form av träning om man inte är helkroppsförlamad eller dödligt sjuk. Så säger Mikael Hollsten som är tränare på Biggest Loser. Han har ju helt rätt.
Kommer man inte hemifrån eller har råd med gym, ja då går det att med hjälp av sin kroppsvikt träna ett pass på vardagsrumsgolvet.
Jag märkte att när jag slutade ge mig själv dåliga ursäkter för att slippa träna så förändrades allt. Det finns inga ursäkter. Ska man få någon förändring i sitt liv måste man vara beredd på att göra en förändring också. Har du alltid promenerat och det inte ger dig särskilt mycket, ja då kanske du måste snäppa upp dig och göra något annorlunda för att en förändring ska ske. Förstår du?
Dessutom kommer inte en förändring på någon månad för en kvinna i min ålder. Det krävs tålamod utta helvete. Det gäller att bara fortsätta mosa och fortsätta hålla fokus på varför man håller på. Jag väger mig inte alls. Varför? För det är egentligen helt ointressant med tanke på varför jag håller på. Jag vill hålla oro & ångest borta, jag vill att min pms ska vara lättare att leva med, jag vill inte få högt blodtryck osv….DET är min motivering. Inte vågen. Å med tanke på att en tränad och stark kropp är en färskvara så måste jag fortsätta tills jag dör.
Det är när man inser allt det här, när man tar det för vad det är och är HELT ÄRLIG mot sig själv som en livsstilsförändring kan ske.
Kommer jag träna för resten av mitt liv? Jag hoppas verkligen det. Det är i alla fall min målsättning. Kan tänka mig att det kommer finnas perioder när man inte tränar lika mycket osv, men nog kommer jag försöka ha det i mitt liv för alltid.
Hoppas att någon blev lite inspirerad av mitt långa utlägg. Kom ihåg, vi är bara människor som gör så gott vi kan. Men när vi kliver utanför vår komfortabla zon så händer det grejer!
Du ska få recept på det godaste i potatisväg man kan äta….tycker vi i vår familj i alla fall. Dessa potatisar blir typ gräddiga invändigt, eller krämiga kanske är ett bättre ord.
Ofantligt gott till kött och kyckling….å till mycket annat också. Jag bara älskar det här alltså! Solrosfröna blir sådär härligt rostade och saltade och passar såå fint till potatisen.
UGNSBAKAD POTATIS:
1 kg tvättad potatis
1 dl solrosfrön
0,75 dl olivolja
50 g smör & flingsalt
Gör såhär:
1) Ta fram folie, ca 50 cm. (Vill du inte använda folie så kan du också Linda in dem i flera lager bakplåtspapper.)
2) Dela upp potatisarna så de blir två paket. Ta varje potatis och picka massor med hål i de. Använd toppen på en spetsig och vass kniv.
3) Lägg potatisarna på folien (eller bakplåtspapper). Ringla över rikligt med olivolja, hyvla över smör med osthyvel, strö över solrosfrön och sedan flingsalt efter smak.
4) Linda in alltsammans, använd mer folie (eller bakplåtspapper) att linda runt paketet. Det blir som ett platt paket. Lägg i en ugnsfast form och baka på 200 grader i ca 45-60 minuter.
Servera potatisen till kött, kyckling, fisk….whatever. Sååå gott är det!
Något sen men ändå här är denna veckomatsedel. Att planera veckans mat kan faktiskt helt ärligt vara så inihelskotta stimulerande. Jag älskar det. Det känns som det blir en ”ordning på torpet” känsla med det hela. Man beställer mat eller åker och handlar mat efter listan. Det blir inget onödigt och man köper inte samma gamla vanliga som man ibland kan bli sååå trött på.
Inlägget innehåller reklam genom annonslänkar för NordicFeel
Ja min PMS tågade in lite snyggt och försynt häromdagen. Den jäveln kommer smygandes numera. Tar mig på sängen litegrann. Från att ha varit härligt ”ägglossig” till att plötsligt ha horn som vuxit ut i pannan.
Framförallt är det nog svårt för partnern man lever med. Att först bara vara härlig till att sen bara vara ohärlig och allt detta inom loppet av ett halvt dygn. Det är tur att han ändå är väl insatt i min cykel.
Jag bad honom tanka hem en app som är för män. Det är alltså en app som följer sin kvinnas menscykel och var vi är i vårt sinnestillstånd. Alltså, fattar ni hur mycket den hjälpt oss? Han får en helt annan förståelse och jag blir ödmjuk inför att han verkligen försöker förstå sig på mig. Win win situation!
Säg till om du är intresserad så ska jag rota fram vad den hette.
Apropå PMS. Annat var det här, då hade just ägglossningen tågat in och då är jag som mest ”fantastisk”. Ja men alltså allt är enkelt. Jag har tålamod långt som en elefantgraviditet, ser oftast inga bekymmer, känner mig pigg glad och positiv. Byxorna sitter som de ska och armhålorna doftar nyponros. Huden har ett helt annan glow, borta är allt torrt, fnöskigt och man ser inte ens en tendens till trötthet eller påsar under ögonen. Man är bara allmänt mycket härligare helt enkelt, man är 2.0.
När PMS:en tågar in försvinner allt det där. 2.0 blir som en skraltig gammal uppkoppling till internet. Minns ni den? När man liksom fick ringa upp och så pep och tjöt det utav helskotta och så efter 2 minuter var man äntligen ute på internet. Ni unga som läser här har nog ingen aning om vad tanten snackar om.
Så känns det. T.o.m armhålorna börjar lukta surt liksom. Det blir som att det där härliga glowet som byggts upp raseras över en PMS natt.
Det mesta av humöret har jag lyckats råda ganska bra bot på med tillskott. Dock så är de sura armhålorna och det obefintliga glowet i huden tillbaka med besked.
Tänkte i alla fall tipsa dig om något som ändå faktiskt hjälper lite. Ja t.o.m mot trötta påsar under ögonen och trött hud.
Börjar med världens mest grymma underlagskräm. >>Sensai Cellular Performance.<< Alltså, den är dyr men kan säga att den är fasligt dryg och det absolut bästa på marknaden. Jag har precis beställt hem min andra burk. Den första beställde jag i oktober 2017!!!! Har inte använt den dagligen (använder ju ibland andra när jag sminkar mig till vardags) men när jag väl sminkat mig ordentligt så är det denna jag använt mig av.
Detta är alltså en anti-aging kräm-foundation. Innehåller SENSAI Cellular Performances exklusiva anti-aging ingredienser för en uppstramande effekt och det känns verkligen som den gör under för ”hänget”.
Det är SPF 15 i den. Det är dessutom 80% fuktinnehåll vilket är skitbra! Den jämnar till och gör huden len och fräsch. Dessutom funkar den för alla hudtyper.
Jag är verkligen svinnöjd med den. Ok, som sagt…. den kostar en del, men som jag skrev så är den otroligt dryg. Behövs inte mycket för att få ordentlig täckning.
Detta är alltså ett anti-aging solpuder. En form av puderfoundation. Den täcker pigmentförändringar, skavanker, den jämnar ut huden och dessutom har den SPF 30. Alltså skyddar den mot UV skador. Jag är supermån om det, helst nu när man blir äldre och huden känsligare.
Just nu har NordicFeel ett erbjudande till dig. Beställer du 2 produkter ifrån just Sensai så får du en gåva på köpet. Med tanke på att Sensai är ett av världens top notch märken så törs jag nästan lova att den gåvan inte kommer gå av för hackor. Värdet på gåvan är 695 kr!
Veckan är igång igen. Känner mig rätt taggad på måndag och det var en nästan obehaglig känsla. Haha…..så ovan vid det. Jag brukar nämligen inte känna mig taggad på måndagar men idag har jag en jäkligt taggad känsla. Det var nytt. Bäst att göra något bra av den!
Då passar det väl bra att jag tar tag i min walk in closet då? Ska sätta mig och beställa lite grejer till den som ska underlätta och göra saker lite mer praktiskt. Ut åkte precis databordet som stått och tagit en sån faslig plats därinne. Tony envisades med att det skulle stå därinne och jag har hatat det från första stund. I morse, när jag hade den här taggade känslan sa jag bara åt han:
”Nu ska du hjälpa mig och bära ut databordet från min walk in closet”.
Inget snack! Nu står det inte där inne längre. Har hittat en mycket bättre plats åt den. Under trappan är ett perfekt ställe som mest står och samlar damm så där kommer vår lilla datahörna att bli fr o m idag.
Känner ni ”powern” här va? Snacka om att jag känner mig som ett jäkla ånglok alltså.
Har just ätit en liten yttepytte frukost. Det här är typ en piss i Mississippi för mig. Jag som äter som en hel karl. Grejen är att jag ska försöka få in lite mellanmål i livet och då ska man inte behöva äta ett skrovmål varenda gång. Vi får se hur det går med det? Det här kändes mest töntigt faktiskt….. haha!
Kollade i Lifesum appen och det var faktiskt lite väl lågt. 126 kalorier…. nä, det duger inte, tyckte väl det kändes lite lite. Nu får jag gå på rond 2.
Ska jobba av lite här innan jag sätter igång med med min WIC. Det tycker nog inte hon är så kul som just parkerat sig tätt intill mig här.
Hörni, kör hårt nu denna måndag. Det verkar ju jag göra. Hörs senare!
Dags för en liten söndagskaka…..eller? Jag är trött och lite nere idag och då vet jag att bra medicin emot det är att baka. Helst ett nytt recept…. Sagt och gjort så tog jag tag i det och vips så hade jag bakat en toksmaskig kaka som nu får följa med ut till svärisarna. Alltså ”smulet” uppepå är magiskt gott och gör hela kakan så mycket godare. Du måste testa denna blåbärskaka.
BLÅBÄRSKAKA MED VANILJ OCH KANELSMUL
3 ägg 2 dl strösocker 125 g smör 1,5 dl mjölk 1,5 dl vaniljkvarg (jag körde den med 0,2% fett och inget tillsatt socker) 5 dl vetemjöl 1 msk bakpulver 2 dl frysta blåbär 2 msk vetemjöl
2) Smält smöret. Vispa ägg och socker vitt och pösigt. Blanda smör, mjölk och vaniljkvarg i en skål och häll i det i blandningen. Rör runt med en slickepott tills du har en någorlunda jämn smet. Lite små klumpar gör ingenting.
3) Blanda vetemjöl och bakpulver och vänd ned det i smeten. Fortsätt röra med en slickepott.
4) Blanda blåbär och vetemjöl och vänd ned det sist i smeten. Vänd om några tag så blåbären blandar sig, rör inte för mycket för då blir hela kakan lila. 🙂 Bred ut smeten i en bakplåtpappersklädd form på ca 25×35 cm.
5) SMULET: Blanda rumsvarmt smör med mjöl, socker, vaniljsocker och kanel. Blanda tills du har smul som du sedan toppar kakan med.
6) Skjuts in i ugnen i ca 30-40 min. Kakan ska vara torr rakt igenom när du känner med sticka. Pudra över florsocker och servera med vaniljsås.
Älskar själv tips på maträtter som går snabbt, ibland är man för hungrig för att ens tänka på att laga mat. Då kan det vara fint att ha lite recept som ess i rockärmen att plocka fram när det behövs. Det var just en kul jämförelse också.
Åh vad jag dragit mig i sängen denna morgon. Slumrat, vaknat om vartannat. Vaknade 04.30 första gången och insåg att jag missat ta min progesteronkräm. Sån jäkla effekt har den alltså! Smetade på, gick och kissa och sen tillbaka till sängen. Tog en halvtimma så somnade jag om, hade varit stört omöjligt utan den.
Igår startade dagen med träning och fortsatte med fotboll. Thedde som numera bor hemma igen följde med för att kolla in lillebrorsan till hans stora förtjusning. Slutade med uddamålsförlust….dock så är de fortfarande i den åldern som resultaten fortfarande inte är det viktigaste.
Efter match fick Milo duscha och sen blev det lunch ihop. Thedde skulle på lagfest ända borta i Alunda och snälla som vi är skjutsade vi dit honom.
Han har blivit Alunda Mooses Div 1:s nya herrtränare nämligen. Det kan man läsa lite mer om HÄR. Sen har de intervjuat honom HÄR. Jag som är en innebandynörd ifrån början och själv spelat i över 10 år har mött Alundas damer genom åren och är mäkta stolt över att han nu får ta sig an detta uppdrag.
Thedde är uppvuxen i en innebandyhall och har sedan födseln varit med på våra matcher och fått hänga med i dessa innebandyhallar runtom i Uppland. När jag var gravid med honom stod jag i mål så länge som till åttonde månaden. Inte förrän motståndarlagen sa ifrån tog jag ett uppehåll. De vågade inte möta oss när de visste att jag var gravid med risk för att skada mig i målet. Med Elliot orkade jag inte alls lika länge…..men då kräktes jag ju hela tiden så det blev inte samma sak.
Kanske ligger vi bakom hans eget nörderi med innebandy med tanke på att han varit där sen han låg i magen?
Det jag däremot har så svårt för är att de kallar honom för ”Theo”. Han heter inte Theo. Haha….. Han döptes till Theodor med en intension att kallas Thedde. Kallar honom däremot Theodor när jag behöver få hans uppmärksamhet eller när jag är riktigt förbannad på honom. Men Theo….. nä det känns helknas.
Kvällen avslutades hemma i soffan. En skön slapparkväll bara.
Idag ska vi fixa lite hemma, Milo ska träffa en kompis och sen åker vi nog ut och hänger hos svärisarna. Får se om vi hinner med lite träning också?
Vad svårt det är med kläder just nu. Idag fick jag plocka fram vinterkläderna igen. Det har snöat och haglat och varit kallt som helskotta. Aprilvädret kom i maj istället. Men men…. det kommer bli bättre!
Något nytt som jag snöat in lite på är svartvitt, randigt och leoprint, det är sååå snyggt! Hade vit kostym förra helgen och leodetalj till. Jag har nästan alltid leo på mig nu…. på något sätt. Tant ”Raff” för hela slanten.
Något som jag reflekterat över nu när man passerat 45 är att man blir mer modig. Man har börjat klä sig lite som man känner för, lite som att man struntar i vad andra tycker. Förr kunde det vara omöjligt att klä sig, mycket av det berodde på att man alltid tänkte på vad andra skulle tycka.
Ja men så jäkla jobbigt. Vem orkar tänka på vad andra tycker hela tiden? Det är ju svinjobbigt. Ingen ska behöva göra det, man ska trivas själv…. punkt slut! Sen vad någon tycker om din klädsel, ja det ska inte röra dig i ryggen, bara du mår bra.
Ett bra exempel är min kostym jag hade förra helgen. Jag skrev ju att jag hade en dålig dag, att det inte kändes nåt bra. Men när jag fick lite boost så kände jag bara att vafan, nu kör jag. Skitsamma!
Grejen var att jag hade tänkt ha en annan topp under min kostym men den hade jag glömt hemma. Fick ta en annan som var lite ”vågad” som visade klyka och sånt och det var inte tanken med den andra toppen. Aja, först deppade jag lite över det men sen kände jag bara att vafaaaaaan. Jag är 46 år gammal och nu råkade det bli lite mer klyka än vad planen var från början…. fuck it! Sån jäkla befrielse även om det var lite läskigt i början.
Jag älskar att man släpper taget om just såna saker när man blir äldre. Det är som en trist belastning som hängt över en i alla år plötsligt ramlar av ens axlar. Vad mycket lättare det känns.
Självklart har jag en bit kvar men det blir bättre och bättre. Vem vet hur det kommer bli framöver, man kanske släpper totalt? Ger efter för allt och bara kör sitt eget race. Är det så att jag åker på möte i raffset kan ni väl hojta till, då kanske det gått lite överstyr. Haha…..
