Viskar godmorgon!
Här vaknar vi till torsdag, alldeles för tidigt för min del men mörkret är här hörni. Hösten och mörkret och min biologiska klocka, som inte är som andras klockor, får dåndimpen. Mörkret gör något med mig, min dygnsrytm rubbas och min hjärna och kropp vet inte när den ska sova och vakna. Såhär har det varit sen jag var liten, inga konstigheter. Men jag kan inte låta bli att fascineras av det, för det är lika vrickat som det är förunderligt? Hur kan en biologisk klocka vara så påverkad av mörker och ljus? Min mamma är likadan, känner jag henne rätt har hon redan varit vaken i timmar. ❤️
Så ni mina fina bloggisar kommer härmed att få en galet morgonpigg och galet kvällstrött bloggerska framöver, jag bara förvarnar er. Varje år får jag nämligen frågor om det så jag förbereder er bara lite. Tony kommer att ha en fru som mer eller mindre går i ide. Han har också börjat bli van. Han har fått sitt halvår av sällskap i soffan, nu kommer det att bli ett halvår av en sovande fru i soffan. När det är som värst vill jag sova kl 17. Jag och spädbarnen liksom…. Jobbigt, men helt enkelt något jag absolut inte kan råda över. Bara gillat läget!
Hörni, igår låg jag och kikade runt bland mina drygt 4000 bilder jag har i telefonen och fick en sån härlig ”walk down the memorylane!”
4 år sedan! 20:e september 2012 sändes det allra första avsnittet av Hela Sverige Bakar i Sverige, jag var en av de 12 som var med. Här har vi Hela Sverige bakar gänget samlat utanför Kakslottet. Spända och helt okända människor för mig då. Detta var första dagen vi sågs. Idag har några flyttat in i hjärtat för all framtid. Detta var början på något väldigt kul och stort i mitt liv. ❤️ Bär det som ett kärt minne i hjärtat.
Rädd, skräckslagen och förväntansfull betyder mitt ansikte här. Vi står på Arlanda. På väg till Kanarieöarna för att fira mamma som fyllt 60 år. Jag har gått i flygterapi 5 ggr för att klara flygturen, men här kändes det omöjligt. Händerna svettades, munnen var torr, magen värkte och paniken växte.
Men jag klarade det, vi fick en underbar resa tillsammans. Något jag än idag drömmer mig tillbaka till. Alla var med, allt var fantastiskt och för första gången väcktes en dröm i mig om att någongång få bo utomlands. En av mina favoritbilder i livet är denna bild på Tony och Milo. Så mycket lycka & kärlek! ❤️
Min första fina pojke! Här hade han klarat teoriprovet till körkortet och hade just lirat mig att han inte klarade det. Jag var helt övertygad och började trösta tills han inte kunde hålla sig. Jag grät av lycka! Det är stort när ens första barn klarar en sån sak.
Sen kom ju körkortet också. Han var så lycklig den där dagen. Precis lika lycklig som jag var när jag fick mitt körkort.
Min fina 2:a på väg till balen. Den där tandställningar som vi bråkade så mycket om. Idag är han evigt tacksam att jag stod på mig att han skulle ha den. Ibland är envisa mammor bra, det gäller bara att orka stå på sig. Det har jag gjort med båda dom stora och idag har de båda raka jämna tandrader.
Ont i hela själen av den här bilden. Vi trodde han hade haft vattkoppor, men det var bara ett förstadie. För sen kom vattkopporna på riktigt. Allt hade vattkoppor på sig. Under fötterna tror jag att jag räknade till runt 30-40 på varje fot. Detta var en helvetesvecka, stackars barn så han led.
En av mina favoritbilder! ❤️ Min pappa och jag på farsdag för något år sedan.
Första simmärket. En viktig och stor dag! Den skulle sitta på skjortan och stolt. St han.
Min mami och jag. Älskar den här bilden! Åh, en nervös dag då jag var konferencier på ett LOPPI event. Nervös så jag såg blåa prickar men när jag väl började gick det ju jättebra utsn nervositet. Skönt att mamma och syrran var med som stöd!
Ja det var morgonens ”throw back thursday”. Lite kul att gå tillbaka bland sina bilder och se vad man sparat genom åren.
Du, vi hörs igen under dagen. Hoppas du får en bra torsdag!
Kram Nina
