Åh, saffran….som jag längtar efter denna smäckra krydda. Det är så sjukt gott! Jag tycker det är så smarrigt så man typ föräter sig på det. Måste laga fisksoppa snart med saffran i, åh så gott! Här nedan ska jag bjucka dig på ett recept som är så fantastiskt smarrigt. Det är mina härliga stora bullar med mandelamassa och saffran.
Dessa gjorde jag till Milo fyllde år förut och det blev så vansinnigt goda! Du måste testa om du gillar mandelmassa!
RECEPT på ca 40 bullar
5 dl mjölk
2 påsar (1 g) saffran
50 g jäst
1/2 tsk salt
2 dl strösocker
250 g créme fraiche 15%
100 g mjukt smör
Ca 12-13 dl vetemjöl special
Fyllning:
200 g mandelmassa
200 g mjukt smör
1 dl råsocker
1 msk malen kanel
Pensling:
1 ägg
1 msk vispgrädde
Pärlsocker
Gör så här:
Värm mjölk och saffran till max 37 grader. Lös upp jästen i degvätskan.
Tillsätt salt, strösocker och créme fraiche. Tillsätt mjukt smör och vetemjöl, lite i taget. Knåda degen väl. Låt jäsa till dubbel storlek i bunken under duk, i cirka 45 minuter.
Sätt ugnen på 200 grader.
Riv mandelmassan. Vispa mandelmassa, smör och råsocker till en slät massa. Knåda degen lätt på mjölat bakbord och dela den i två lika stora delar. Kavla ut varje degbit till en rektangel, 45 x 20 cm, cirka 1 cm tjock.
Bred fyllningen över degen och rulla ihop till en tajt rulle från långsida till långsida. Skiva varje rulle i cirka 2-3 cm breda bitar.
Lägg bitarna i pappersformar i en muffinsplåt eller på en bakplåt. Jäs under bakduk i cirka 30 minuter. Vispa upp ägg och grädde till penslingen. Pensla bullarna, strö över pärlsocker och grädda i 10-13 minuter. Ät & njut!
PS: Gillar man inte mandelmassa går det givetvis bra att fylla med bara smör, socker och kanel. Ett tips är att då blanda i 1 msk vaniljsocker i smöret! MUMS!
Det är FINFREDAG och jag har ansträngt mig lite extra, har t.o.m satt upp håret med en liten tofs.
Hörrni!? Jag vill bolla en sak med er? På tisdag ska jag vara med i P4, radio Sthlm. Det är direktsändning så jag kommer kunna lyssna på det själv i efterhand. Ämnet är hypokondri och jag skulle så gärna vilja ta upp en grej där. Men, jag är rädd att jag kommer bli Sveriges hela tråkmutta och jag ÄR inte det så det skulle vara fel bild av mig. Eller är jag feg då?
Låt mig få förklara!
Jo, jag tittade på Christin Meltzer och Carina Bergs program Berg & Meltzers show på Oscar. Älskade verkligen programmet fullständigt. I ärlighetens namn så är både Christine och Carina mina favvisar i TV överhuvudtaget. Älskar deras humor och deras sätt att bjuda på sig själva! Precis min humor från början till slut. Det avsnittet jag såg var David Hellenius med och han fick bl a berätta om sin hypokondri. Jag kände igen allt och kände också en samhörighet med en person som utåt sett ser ut att må finemang, har utstrålning, härlig humor och glädje men inombords är det KAOS!
Det som jag reagerade på i efterhand var att de skulle få David att känna sig trygg och tillfreds inför intervjun. För att få det så hade de bl a tagit dit en läkare (vet inte om det var en riktig) som höll honom i handen. När jag just sett det reagerade jag inte utan efter när jag började tänka på vad som egentligen hände där…..
Alltså, fan…måste återigen ursäkta mig med att jag inte är en tråkmutta så. Men allvarligt? Skulle man gjort likadant med en schizofren person, ja eftersom ju schizofreni också är en psykisk åkomma. Skulle man ha ställt upp 12 personer bakom och undrat vem av personerna bakom han/hon idag var? Eller en manodepressiv skulle haft en manisk och en deprimerad person bakom sig. Skulle det varit lika skoj? Nu får Christine och Carinas program stå i skottlinjen för hela tankegången kring att det skrattad åt hypokondri men det var ett så klockrent exempel!
Är det ok att skämta så om en persons psykiska åkomma? Alltså David går det nog att skämta med en hel del, mig med….men jag pratar egentligen inte om oss. Jag generaliserar nu, jag pratar om alla som lider av det. Det sägs att över 100.000 människor lider av hypokondri/hälsoångest. Då har vi inte pratat om mörkertalet. Hur många vet inte ännu att de inte lider av det? Som bara är rädd för sjukdomar men inte insett att de egentligen lider av en psykisk åkomma? 300.000, 1 miljon? Det vet man inte?
Men så länge det skämtas om det så kommer det fortsätta vara mörkertal. Man kommer inte våga se sin psykiska åkomma för vad den är! Man kommer fortsätta skratta bort det och leva ett liv som är kantat av svår ångest och oro.
Det var som den reaktionen jag fick när jag var med i Metro. Det kan du läsa om här. Ska vi 2015 behöva upplysa folk? Varför är psykiska åkommor så förbannat nedtystade i Sverige? Vad är vi rädda för? Vad? Det är sjukt mycket människor som lider i tysthet pga detta. Hur många skäms inte att prata om att man dagligen googlat på sjukdomar och att ens vakna tid går åt att vara rädd för att bli sjuk? När man möts av skratt, bortviftande och anklagelser är det inte konstigt att man håller sin käft.
Ska lilla jag bli Sveriges hypokondriker och gå i spetsen för oss som lidit/lider av det? Är det så? Det känns som jag är den enda personen att reagera. Det är därför jag vacklar! Tänker jag klart!? Tar jag illa upp för att jag själv är hypokondrisk? Förstår du?
Kan du vara mitt bollplank här?!
Ps: Jag älskar Cristine & Carina. Det kommer jag aldrig sluta med……
——————————-
Uppdaterat!
Ni har nog rätt, jag är nog lättkränkt! Ska läsa vidare vad ni skriver sen. Bra med ett bollplank!
En sneakpeek på mitt konstverk. Hörrni, jag har varit totalt uppslukad av min målning. I morse vaknade jag 03.20 och låg och drog mig en stund, läste igenom några bloggar men sen blev suget att måla så starkt! Jag var bara tvungen att gå ned, tända upp och sätta igång. Så typiskt mig detta. När kreativiteten är igång så är jag typ ”nuts”. Jag bara måste måste måste….
Nu är jag kär i henne! Hon i min målning. Hon är så fin på nåt sätt… Målningen heter ”She’s got the world in her hair”. Alla kommer heta nåt, bara för att namnet bara kommer till mig så då måste den heta nåt.
Jag törs inte visa henne, än. Känns som en bebis som jag inte riktigt vill visa ännu. Rädd för att nån ska tycka nåt om henne som jag blir ledsen över. Ja, det här låter säkert helt sjukt men det är så det känns. När hon fått tillräckligt med kompisar kan hon visas ihop med dom andra. Galet bara om jag ska känna såhär för alla målningar, som att dom är mina bebisar? Pallar man då att visa dom? Haha….
….åh vad kul det är att blogga just nu! Fifan så bra ni är alltså! När ska vi ses allihop? 🙂 😉
Jaha, sitter och kollar på slutet av ”Bytt är bytt”. Ja jag erkänner, jag är en riktig TV-råtta. När jag hör att folk inte har TV eller ens kollar play så blir jag så förundrad och fashinerad! Hur går det ihop? Hur klarar man sig utan TV? Jag får energi av TV och härliga program liksom, men samtidigt så tror jag att man kanske har ett oerhört rikt liv om man klarar sig utan. Inte för att mitt är fattigt på händelser eller människor, men du hajjar va? Fashinerad var ordet!
Efter jag hämtade Milo från skolan idag så åkte vi i 300 blås till den nyöppningen av leksaksaffären i vår lilla småstad. Åh vi har fått Panduro nu. Du som inte vet vad jag pratar om så är det alltså Lekverkstan som flyttat till Intersports gamla lokaler. Det blev polisgrejer till Milo och konstprylar till mamman. Ja alltså, sen jag slutade tillverka texttavlorna har jag haft en kreativ själ som ba: ”Knack knack knack – halllååååå, kreativiteten här som vill komma uuuuuut”. Jag har ju alltid pysslat, snickrat, textat, sytt ja men you name it. Nu fick jag bara en sån oerhörd lust att måla. Har gjort några halvhjärtade försök tidigare men då målat nåt som är för svårt. Jag ska måla några tavlor och sen se om jag vågar visa er dom? 🙂
När Tony kom hem från jobbet for vi till IKEA igen, värsta lyxet….både i söndags och idag. Tony skulle köpa nå bord och stolar till kontoret så då följde vi gladeligen med. Jag har också varit ute efter en ny jacka men inte hittat, idag hittade jag i alla fall en som jag storgillar. Visar imorn!
Å vår lilla härlighet fick sin vanliga gympastund bland kullarna. Jag vet inte hur många timmar man spenderat vid liknande lekplatser i sitt liv? Jag har varit mamma sen 1996, i snart 20 år alltså….så du kan ju tänka dig själv?! 😉
Vi har just haft kvällsfika här hemma. Lite te och smörgås vid TV:n. Riktigt mysigt faktiskt. Nu väntar fotpill och slumra i soffan tror jag.
Ska svara på era kommentarer nu, hoppas Du har en mysig kväll. Imorgon slår vi till på FINFREDAG hörrni. Jag ska stoltsera i min nya jacka, sen blir det lite örhängen och smink också. Tjoho….
…måste snabbt in och tipsa dig om att Love Forever har 50% rabatt på allt (utom nyheter) till klockan 12 inatt. Missa inte detta fina du för det här är typ helt otroligt generöst av Terece.
Jag har ett recept som jag brukar baka efter och jag tycker det är bra. Man får ut ca 120 pepparkakor på det så man har till heeeeela julen och alla glöggmingel. 🙂 Nu ska jag dock investera i lite roliga pepparkaksformar tänkte jag. Det är en sån skillnad att baka pepparkakor när man får lite roliga figurer av det, för att inte tala om hur kul Milo tycker att det är?! 🙂
Hur roliga pepparkaksformar?! Går ju givetvis att göra vanliga kakor av också. Men jag tycker det är lite kul att det finns lite annorlunda så det inte alltid är samma lika på papparkakorna. Dessa pepparkaksformar kan du beställa HÄR.
Här ska du få pepparkaksdegsreceptet:
250 g smör
2 dl strösocker
1 ägg
1 dl sirap
2 msk kanel
1 1/2 msk nejlikor
1 1/2 msk ingefära
1/2 msk bikarbonat
2 msk vatten
8 dl vetemjöl
Gör såhär:
Koka snabbt upp socker och sirap. Ta av från plattan, lägg i smöret och låt det smälta med. Låt allt kallna. Blanda ned kryddor, ägget och bikarbonat. Blanda i mjöl och arbeta till en deg. Jag brukar göra detta i min köksmaskin med kakkroken. Är det så att den känns för lös brukar jag ha lite mer mjöl. Rulla sen in degen i plastfolie och låt ligga i kylskåp i ca två timmar.
Baka ut pepparkakorna och lägg dem på en plåt med bakplåtspapper. Grädda ca 5 min i 225°.
Vill börja med att visa min nya pyjamas jag köpte på ICA Maxi. 149 kr för hela klabbet. Jag älskar den! Tog en stor storlek så att man riktigt kan känna sig fri i den. Sov i den inatt och det var sååååå mysigt! Jag är så frusen om kvällarna så en pyjamas var perfekt! 🙂 Tony ba: ”Oh nooooo”……
Det där Love Me på benet är glittrigt så man känner sig ju lite halvglamour sådär även om man bara ska sova. 😀
Nähä, bäst att fortsätta med morgonbestyren här. Skulle visst klippa Elliot också. Här är vi effektiva på morgonkvisten. 🙂
Ha en fin dag nu, det är torsdag….imorgon är det FINFREDAG! ❤️
Nu har jag svarat på en hel del kommentarer, är rörd ända in i själen av alla underbara kommentarer. Jag blir tammetusan generad, sådär jantesvensk som inte riktigt vågar tro på allt snällt som skrivs. Förstår du? Man vet inte riktigt hur man ska hantera allt snällt och fint liksom. Jag har svarat er alla och envar istället. ♥
Jaha, jag sitter här i soffan och bloggar. Det stinker bränt i hela kåken. Tony har poppat popcorn så det bara osar i hela huset. Han brände till det lite kan man säga. Bland det äckligaste jag vet är att lukta på något som är bränt. Det luktar så illa och är sådär sjukt genomträngande. Vi har dörren på vid gavel och fryser om fötterna men lukten måste ut! 😀 Tony skylle på spisen, han ba: ”Vad i helvete är det för fel på en helt vanlig spis??!!” stod han och grymtade i köket. Haha, skylla på den liksom, vi har ju en induktionshäll, det bästa ever tycker jag. Det tycker han också när han inte bränner vid saker. 🙂
Idag var det så fint ljus här inne så jag knäppte av några bilder. Har hängt upp en ljusslinga i ett av vardagsrumsfönstren. Älskar dessa ”happylights” kopior från Rusta, skillnaden med en riktig är att det är mycket fler bollar på bl a. Ska köpa riktiga också så småningom, funderar på några i färg. Perfekt att ta in accentfärg i form av en färgad sån här. Petrolblå skulle passa väldans bra i vårt vardagsrum.
Den här kan nog bli hur fin som helst! 🙂 Men ni vet, jag och färg här hemma? Big no no! Men sen jag fick in mina färgade kuddar i soffan så börjar jag bli sugen på mer och mer färg. Nu har jag ju sån där petrolblå i vardagsrummet och jag supertrivs med det.
Jag ÄÄÄÄLSKAR ju orkidéer. Jag får det nästan alltid när jag fyller år eller när vi har middagsgäster eller så. Alla mina nära och kära vet att jag älskar den här blomman. Men, jag får dom inte att överleva. Nu är det nåt rekord som pågår här för den här rackarn trivs och mår bra. Den fick jag för fleeeeera veckor sen. Haha…nä men det är skandal alltså! Men, nu tror jag på det här fönstret. Det verkar funka bäst. Å sen ska ni få se…..
TADAAAAAAAAAAAA!!!
Det kommer nya skott, ser ni???!!! Jag är så glad för det. Detta är andra gången som det händer mig. Annars så har jag bara kastat dom…..men sen svärmor proppsade på att jag skulle behålla dom. Fortsätta vattna lite och låta den vara så brukar de komma upp igen. Å tammefasen alltså! HUR GLAD? HUR KUL?
En sak till som jag älskar är mina ljushållare från Skultuna och Lara Bohinc. Dom är så himla fina för att inte prata om när det är ljus i dom. Nu ser jag att den blivit lite skadad den ena, jag tror att jag råkat spraya ajax på den, och det går inte bort. Snyft….mina finaste ljushållare. Du hittar den stora HÄR förklarar jag hur jag gjorde.
Här är också lite som jag pysslat med själv. Jag såg en Kähler vas en gång i nån inredningsblogg och förälskade mig totalt. Jag har gjort staken och vasen efter inspiration av Kähler. Svart eltejp bara så är man hemma. HÄR hittar du ljusstaken. Ljushållarna är från en loppis.
Ett av mina favvofönster i köket. Nu är det putsat och fint också, älskar våra fönster. Dom är såå fina tycker jag (men inte jättekul att putsa *host host*.
Jaha, nu kom Elliot hem. Han har haft öppet hus i skolan som han var på. Milo snarkar redan, inte alls konstigt, han vaknade kl 3 inatt. Öööööh….. snacka om att jag köpte tid. Jag var nämligen också vaken men lyckades somna om precis när han vaknade. Han fick kolla all världens youtube och grejs, bara han var tyst och jag fick sova räv. Tony är ju född med en ”släpp en bomb, jag vaknar ändå inte” gen. En annan ligger och vaknar av att katten tassar på golvet, dom smyger ju som indianer liksom men jag hör. Jag kan vakna av att nån av ungarna vänder sig i sängen….helt galet lättväckt.
Jaja, nu ska jag sluta svamla. Imorgon är en ny dag. Jag ska fortsätta kolla Bonde söker fru här. Ha en mysig kväll, och du, tack för dina kommentarer. ♥♥♥
Ja det är något som jag ofta får frågor om. Om jag kan visa hur man gör en vardagsmakeup? Nu kommer du som kollar videon säkert tycka att jag drar till med en festmakeup. Till dig vill jag säga att det alldeles beror på vilka skuggor man jobbar med. Ju lenare, mildare i tonen skuggorna är, desto mindre syns ju makeupen och desto snällare blir den. Typ så. Jag har jobbat med en ganska så mörk brun skugga och kallar min makeup för lördagssminkning. 🙂
Tänkte berätta vilka produkter jag använt, det var uppskattat i det förra inlägget nämligen. Nedan har jag länkat till varje produkt.
Först och främst vill jag börja med att tacka ifrån djupet av mitt hjärta för alla fina kommentarer på det förra inlägget.
Jag blir så tacksam verkligen! Alltså, förlåt om jag var gnällig, men ibland blir jag ledsen när jag inte får någon feedback. Jag lägger ned så otroligt mycket tid på den här bloggen, den är ju mitt jobb liksom och jag vill sköta mitt jobb bra. Idag t ex så har jag äntligen redigerat klart videoinlägget om vardagsmakeup som jag ska publicera efter det här inlägget. Det har säkert tagit 6 timmar allt som allt. Då har jag inte räknat med de andra inläggen jag skriver här. Ja, så ibland när inga kommentarer kommer så blir jag liksom lite uppgiven. Det är som att jobba massor massor massor med sitt jobb och aldrig få någon feedback. Det känns som om man famlar i mörkret liksom. Som att man skriver och skriver men ingen bryr sig…. förstår du?!
Jag förstår om du har mycket, att du bara susar förbi kanske och läser och drar vidare. Jag förstår verkligen det. Alltså, verkligen! Men, jag kan inte rå för att jag blir lite omotiverad då. Som att det kanske kvittar med den här bloggen ändå…..kanske är det inte intressant, eller ”boring” ….så varför håller jag på? Att få kommentarer är ändå kvittot på att man har ett gäng som är här, tycker nånting, reflekterar över mina rader eller bara skriver hej. Kanske skriver ni något om er själva, DET tycker ju jag är så jäkla kul. Jag får kika in i era liv. Någon skrev för ett tag sen att man inte ville känna sig som en stalker! Det är väl det värsta jag hört!? Hur kan någon som kommenterar en blogg bli stalker!? Jag skriver ju bloggen för att ni ska läsa OCH kommentera. Det är liksom det som är grejen med att skriva en blogg. Jättemånga av er säger att ni är inne flera gånger per dag (vilket är fantastiskt roligt). Det är också en av anledningarna till varför jag ligger på 3-5 inlägg per dag oftast. Det är för att det ska vara roligt att titta in här. Att något hänt medan man var borta. Kanske känner man sig ensam och vill ha lite sällis, ja då har jag kanske knåpat ihop ett inlägg som ni har att läsa.
Hoppas ni förstår att jag ibland reagerar över tomheten av kommentarer. Ni är så många här inne varje dag så ibland känns det konstigt att det bara gapar tomt. Igår hade jag långt över 5000 besök….. av alla de drygt 5000 gångerna borde ju någon skrivit något liksom. Jaja, nu ska jag inte fortsätta tjata. Jag ville bara förklara för dig hur jag känner och varför dessa små vädjande ord om kommentarer ibland kommer.
TACK igen! Din kommentar är det som får mig att fortsätta skriva, att jag vet att du finns där. Att det jobbet jag lägger ned är värt det för det är vi tillsammans som gör den här bloggen!
