Godmorgon bloggisar! ✨
Återvänder ni tillbaka till verkligheten idag? Vi har fått en bonusdag till ledigt då det är planeringsdag på skolan. Jag och Milo ska förvalta den på bästa sätt. Först ska mamman i huset baka glutenfria kanelbullar och lite mer glutenfritt bröd så jag klarar mig i veckan (bullarna är till frysen). Sedan blir det både pulkaåkning och en fika på stan har vi bestämt. Mysigt!
Pappan i huset är fortfarande jätteförkyld men åkte och jobbade ändå. Stackars, man vet ju hur det känns när man mår sådär. Min förkylning är bättre, förstår inte riktigt? Från att ha varit superförkyld igår morse till att det idag nästan inte är någon förkylning kvar alls. Fattar ingenting? Har ju träningsdag idag egentligen men jag hoppar det så det inte bryter ut igen.

Hörni, jag drömde om vår kisse inatt. Han försökte komma tillbaka på något sätt och jag kunde inte hjälpa honom. Nu känns drömmen sådär diffus men han var så verkligen i drömmen. Jag fick känna på honom och det var helt underbart. Samtidigt som det var fint att ha honom i drömmen så gjorde det mig ledsen. Gud, vi saknar honom så.
Häromdagen kollade jag blocket, ja jag kollar lite efter kattungar. Inte för att vi är redo ännu men jag finner någon slags ro med att titta där åtminstone. Satt hjärtat i halsgropen häromdagen när jag hittade 3 katter där den ena var så lik Toxy.

Kolla den i mitten? Den är lite mer långhårig men så lik över ansiktet ju.

Ser ni? Nästan lite läskigt. Instinktivt ville jag ringa och köpa den direkt, men det är ju inte han liksom. Har märkt att jag letar efter en katt som ser ut som han. Det är också då jag förstår att vi kanske inte är redo för en ny.
Jag läser mitt inlägg ifrån när han gick bort. Hur vi begravde honom samma kväll och min ofattbara sorg. Hur jag bröt ihop gång på gång. Jag har aldrig gråtit så mycket. Jag fick riktiga meltdowns och känslor som att jag skulle bryta samman fullständigt. Usch, jag gråter nu…. Imorgon är det prick 2 månader sedan som vi sa hejdå. Upplever att det hjälper att skriva lite om det. ❤️
Det går inte en dag utan att jag tänker på honom. Sorgen är fortfarande hos oss, men den ändrar skepnad. Är inte lika sylvass och skarp. Den är mer som ett mjukare täcke. Ett tomt hål liksom. En saknad efter en familjemedlem liksom.
Jag har också blivit lite mer katastroftänkare igen sen katten gick bort. Fick inte tag på Thedde igår kväll och fick hemska tankar direkt. Tack och lov hade jag numret till hans kompis så jag kunde få veta att han var ok. Jag tror att anledningen är att det gick så fort med Toxy, han var inte sjuk (vad vi visste) mer än några timmar innan han fick somna in. Usch…jag som redan är lite oroligt lagd skakas om av såna här händelser.
2 månader utan kattgos imorgon. ❤️ Du är saknad Toxy. Varje dag!
Dags att sätta en deg, blir bra med lite terapi för mig nu. Vi hörs senare. Å du, tack för du orkar ”lyssna”.
Kram Nina ❤️














































