Godmorgon godmorgon!

Vaken sen både 4 och halv sju. Min biologiska klocka håller på att go bananas i vanlig ordning när hösten anländer, men jag orkar inte ens bry mig….efter 43 år borde man liksom gilla läget känns det som. Det är som det är. Jag är en blandning mellan människa och brunbjörn helt enkelt. Dvala och ide liksom. 😉

Jaha, gårdagen bestod av jobb, samtal och av att frakta katten till veterinären för borttagning av stygn och koll av såret. Allt såg fint ut. Det har nu hållit på i över en månad detta och nu MÅSTE det bara bli bra, vår 8 åriga katt pallar nog inte mycket mer känns det som. Så håll era tummar är ni snälla?!

Gårdagens FINFREDAG blev såhär för min del. Hade en svart kavaj över också… ÄLSKAR halsbandet!

EN morgonbild ifrån igår. Både torkställning och frukosten framme. 🙂 Skymtar Milo i bakgrunden också. Blogger life. 😉

Igår kväll var vi sen bjudna på middag hos våra vänner Åsa och Micke. Dom hade lagat så god mat. Parmainlindad kycklingfile med soltorkade tomater i, sen var det en potatis i ugn till det. Väldigt gott och väldigt lyxigt att komma till färdigt en fredagkväll!

MUMS var det!

Köpte med mig en orkidé i cylindervas. Söt och fin tycker jag.

Vi hade så mysigt. Satt vid middagsbordet och bara pratade i timmar medan barnen lekte. Härligt det var att ses, det var längesen sist så nu bestämde vi att vi måste ses oftare. Hur svårt kan det vara liksom? Inte alls bara man planerar lite.

Ok, jag ska sätta igång och städa lite faktiskt.. Veckan som gick handlade om kattens böld och pappas operation så allting liksom haltar efter. Vi har katthår i hela huset då katten hårar helt galet mycket. Saker ligger överallt och jag känner hur mina kläder ligger i en stor hög. Fifan, jag får andnöd av sånt. Det måste fixas nu! Helst hade jag velat cyklat ner på stan och tagit en fika på Systrar Två men ibland måste man bara ta tag i det som suger. För WOW så skönt det är efteråt alltså. Tony sitter just nu och tar på sig skorna, han ska ut och röja i trädgården. En bra fördelning om du frågar mig.

Du, vi hörs sen igen! Så länge kan väl du hjälpa mig med en sak? Jo, jag skulle verkligen vilja veta vad du mest gillar att läsa om när du är här inne? Jag vore så tacksam om du ville hjälpa mig med det. Jag vill att bloggen ska utvecklas och vill kolla vad ni läsare bäst trivs med att läsa! Viktigt viktigt. Det är alltid bra att veta var krutet ska läggas även om jag självklart skriver om det som jag känner för…. men ni är såklart viktiga ni som läser. SÅ SHOOT! ♥

Godmorgon!

Vaknar upp med en ”sådär” känsla idag. Jonas lämnade igår, det är svårt att ta in även om vi inte var nära vänner. Det känns dock som att hela vår lilla småstad är berörd av detta. Mitt Facebookflöde svämmar över av hjärtan….fint tycker jag. Jag hoppas också att han kan se alla de hjärtan som strömmar in från där han är nu. Han kanske redan sitter på ängen med Rita och Jeanette. ❤️

Idag är också en ”sådär” dag då min pappa opererar sitt knä efter att han skadat det. Den största senan i knät är av och det ska lagas. Min fina starka pappa. ❤️ Är sååå glad att det inte blev värre – för det kunde det ha blivit – mycket värre. Han ramlade nämligen ned från ett tak och en stege som gav vika. Jag har inte skrivit om det för det var så jobbigt allting runtomkring när det hände. Pappa ringde till mig när han låg där på gräsmattan med den helvetes smärtan i benet och jag trodde hjärtat skulle hoppa ur mitt bröst innan jag visste hur illa det var med honom. Hade han brutit ryggen eller vad? Tack och lov så var det ”bara” benet. Idag ska det åtgärdas så att benet och knät kan börja läka. Pappa har varit så tapper när han väntat på den där operationen. Han har ju redig smärta i det hela tiden, kan inte stödja på det och så svullnar det till oigenkännlighet på kvällen. Men idag ska han äntligen få hjälp! ❤️ Å som jag sa, det hade kunnat vara mycket värre!

 
Men som sagt, nu ska det bli bra igen! Ibland tänker jag lite på om 2015 skulle vara ett prövningens år för oss alla. Jag med min böld och fistel i januari, svärmor med brutet ben i mars som fortfarande inte är bra. Kattens alla bölder och operationer. Pappas fall….. Ja bara för att nämna några händelser detta året. Så är det säkert. Men vi försöker blicka framåt nu. Så får det bli.

Förresten, operationen på katten igår gick bra. Han återhämtade sig fint till kvällen. Nu håller vi tummarna att det blir bra allting!

Du, vi hörs igen sen! Jag ska jobba nu och planera min Sverigeturné med Love Forever! ❤️ Kanske besöker jag nån butik i din stad?

Jag har just tänt ett ljus….

…..för Jonas. En levnadsglad kille som älskade allt vad fotboll hette. Tårarna rinner ned för mina kinder.  Nu har den där jävla cancern tagit ännu en ung människas liv. Hur länge ska den jävla sjukdomen få härja fritt? Hur länge ska den få ta människor ifrån oss? En liten pojke har precis förlorat sin pappa, en ung kvinna sin man. Det fattas ett syskon nu. Det fattas ett barn nu. Jag träffade Jonas på Coop för inte så jättelängesen. Jag hade bråttom, men sket i det och ställde mig för att prata en stund. Om ditten och datten. Om cancern som inte var snäll emot honom. Den gjorde så han inte kunde äta…. Ändå rusade han vidare för han skulle hinna se fotbollen. Vi gav varandra en kram. Ett snabbt hejdå. Det visade sig bli det sista hej då:t. Jag var glad i själen för att han rusade för att hinna se fotbollen….

Jag fick just veta det genom Facebook. Jag är inte ute på Facebook så mycket längre. Typ aldrig. Jag har tagit bort appen t.o.m. Behövde/behöver en paus. Idag gick jag in och scrollade snabbt. Nu får jag dåligt samvete för att jag inte varit ute på Facebook så mycket. Har jag missat något väsentligt? Var det något viktigt jag behövde skriva…. Kämpa har jag skrivit många gånger! Men hur skulle han kämpa mer än han gjorde? Läkarna sa för någon vecka sedan att de inte längre kunde göra något. Det var över. Hur tar man ett sånt besked? Jag känner att vi är så maktlösa mot det här. Unga människor dör mitt framför ögonen på oss i den där jävla skitsjukdomen!
En gammal klasskompis till mig…. Anna….. Jeanette……Rita…..Jonas….. Alla i cancer!
Sorgen äter på mig inifrån. Jag har svårt att andas, jag vill gråta så jag hulkar för att det är så orättvist.

Nu hoppas jag att Rita och Jeanette tog emot honom med en stor snus, en kopp kaffe på en skön grön äng med storbilds TV med fotboll på! Jag vill och tänker tro att andra sidan är något fint. ♥

Ha det fint där på andra sidan Jonas! ♥