För 5 år sedan idag just i denna stund var vi på BB. Efter 6!!!! BB besök på en vecka var det äntligen värkar på riktigt. Milo skulle komma till oss och Tony skulle bli pappa. Det var en stor dag på så många sätt. Han vi jobbat för så länge, han vi önskat i så många år. Jag minns att jag inte riktigt vågade tro på att allt skulle bra, efter alla motgångar och 3 missfall hade jag svarta tankar om att något skulle hända honom under förlossningen. När barnmorskan började prata om att det skulle vara full beredskap i förlossningsrummet och att jag inte skulle få föda sittande som jag önskade blev min oro än större. Milo behövde komma ut, han mådde inte bra och var till råga på allt stor trodde den fina barnmorskan.

Det blev en hård natt i en endaste lång kamp. Jag har aldrig varit så smärtpåverkad i hela mitt liv, ändå har jag fött 2 barn innan. Jag minns den där duschen, hur jag satt och tog värkarna med den skållheta duschen. Jag minns att Tony filmade mig men allt var ett töcken av smärta. Jag var ändå förberedd och ville inget hellre än att föda ut honom. Efter nästan 21 timmars förlossning kom han ut till oss. Lite blå och tagen men ändå pigg och skrikande. Då vågade jag tro på det, just i den stunden, att vi äntligen lyckades få ett gemensamt barn. Lyckan visste inga gränser, att se Tonys ansikte när han tittade på sin son för första gången….det ansiktet kommer jag minnas för resten av mitt liv.

Den symboliska fikabrickan med blåa servetter, Tonys trötta men så lyckliga blick….vår bebis mot mitt bröst. Ja, det är inga saker i världen som slår den stunden i ett förlossningsrum. Inte något i världen. Jag är välsignad med att ha fått uppleva det tre ggr i mitt liv.

Just i denna stund för fem år sen var smärtan stark. Det var många timmar kvar till han skulle komma ut då han föddes kvart i ett på dagen. Idag sitter jag på sängkanten och tittar på mitt blonda yrväder som spelar spel och väckte oss redan kl 4 för att tala om att han faktiskt fyller FEM år idag. Vår lilla Milo. Hela familjens lilla solstråle.

Presenthögen och frukostbrickan förbereddes medan Milo låtsassov. 🙂

Ljuset blåstes ut och presenthögen uppskattades. Det ser man på minen. 🙂

Så nu är alla morgonpaket öppnade. Det blev en monstertruck i lego från Hot Wheels, ett lasersvärd som han önskat sig i evigheter och slutligen en Skylander Giants gubbe. ”Vart är pistolerna jag önskade mig då?” undrade han när han var klar. Jag förklarade att dels så blir det fler presenter ikväll och sedan kanske man inte får allt man önskar sig. Han har nämligen fått det för sig lillemannen. 😉 Det blir ett litet wake up call när man växer upp och får se att livet inte är så som man trott för de må liven. Det är dessutom vårt jobb att sakta men säkert lotsa dom in i denna karga värld. Men men, så är det ju. Nu ska jag också få i mig lite frukost innan alla dagens måsten. Hörs snart igen! 🙂