Kassler är både billig och väldigt god mat tycker vi i vår familj. Den här kasslern med rosépepparsås är verkligen supergod och en perfekt rätt att njuta av till vardags.
1) Skiva kasslern och lägg den på ett ugnssäkert fat, täck med folie. Ställ in i ugn 225° ca 20 min.
2) Koka potatis och värm de gröna bönorna.
3) Fräs finhackad lök och krossad rosépeppar i smör utan att det får färg.
4) Blanda créme fraiche, matlagningsgrädde, chilisås, HP-sås, soja och vitlök. Slå blandningen över löken, rör om och låt puttra några minuter. Smaka av med salt och peppar.
5) Häll såsen över kasslern. Strö över rikligt med klippt persilja och några rosépepparkorn. Servera med kokt potatis och gröna bönor.
Somnade ifrån igår vilket var välbehövligt. Trött som ett as var jag. Till slut gäspade jag så mycket så jag trodde käkarna skulle hoppa ur led. Nu har jag sovit ordentligt i alla fall, så skönt!
Hej direkt ifrån sängen! Tony ligger och snosar bakom mig och jag har så svårt att gå upp från sängvärmen. Morgonfrilla var det längesen jag bjöd på….
Kickar igång den här fredagen med en FREDAGSLISTA!
Humör idag?
Helt ok faktiskt. Mensens tredje dag och man börjar känna sig som sig själv igen. Är så glad att det är fredag för jag älskar fredagar.
Vad har du på dig?
Just nu en svart morgonrock som du kan se på bilden. Ska snart kliva upp och göra mig klar för FINFREDAG.
Dagens planer?
Vi ska ut på tur idag, Tony har möten i Sthlm och jag har ärenden där också så vi brassar dit hela lilla familjen. Milos svinkoppor börjar äntligen torka så nu kan vi vara bland folk igen. Ikväll blir det fredagsmys hemma i soffan till Idol. Ska laga någon riktigt god mat tänkte jag.
Helgens planer?
Vi ska hämta massor med möbler dom jag köpt så det kommer bli en del åkande med bilen. Kommer lite släktingar hem till mamma och pappa så det kanske vi också ska hinna med?
Vad ser du mest fram emot med den här helgen?
Att Milo äntligen kan vistas ute bland folk som vanligt. Vi har inte velat smitta andra så vi har mest varit hemma och ute och lekt lite.
Oj, det har varit så galet mycket jobb i veckan så det har faktiskt inte hänt något sådär speciellt roligt. Idag blir kanske roligast tänker jag när vi äntligen kan börja röra oss bland folk.
Helgens tips!
Besök något härligt café i helgen. Jag brukar googla på bästa caféet i respektive stad vi är på och sen åker vi dit och checkat läget. Kan vara en mysig roadtrip om man beslutar för att besöka en annan stad.
Nu upp och ta en dusch och fixa sig! Vi hörs lite senare!
Alltså, nu har dygnet nästan för få timmar. Dessutom sov jag så sjukt dåligt inatt så nu behöver jag dra lite i handbromsen. Jag börjar lära känna mig själv på riktigt och har insett att jag går in för något med hull och hår och slutar som ett urskitet litet päron när allt är klart.
Måste lära mig spara på energin. Måste. Jag mår inge vidare när jag kör så inihelskotta slut på mig själv. Men älskar jag något så gör jag det så jag blir fartblind. Bara kör liksom.
Jag och slottet håller på rodda ihop det här samarbetet för fullt och allt ska sitta. Inbjudningar ska skickas och allt annat spikas.
Som vanligt så tappar jag självförtroendet på vägen. Jag blir svag, tappar magkänslan och börjar fundera på om jag inte är riktigt klok? Men nu måste jag hålla hårt i min magkänsla och det den säger mig. Det här kommer bli skitbra. Jag måste lita på det.
Jag har haft ett par drömmar i livet. Drömmar som hängt med mig i nästan hela mitt liv. En var att driva café. Den drömmen besannades förrförra sommaren. En annan dröm jag haft är att göra ett stort vernissage och gå loss utta helsicke med min konst och visa den så som jag gillar den. Den är lite udda kanske men nu hoppar jag fasen ut från klippan rejält och bara tänker att allt kommer gå bra. Men fasen, det är skiiiiiitläskigt……
Har en liten elak farbror på axeln som viskar: ”Vem fan tror du att du är, alla kommer tycka att det är fult och konstigt”. Jag får liksom försöka proppa käften på den förbannade farbrorn med vadd. Och tejpa igen tills jag gjort vernissagen. För en gång skull vågar jag leva ut min kreativitet helt och fullt. Bära eller brista. Jag satsar hårt nu och går det inte så behöver jag inte dö nyfiken sen som gammal tant. Jag vågade hoppa ut från den jäkla klippan och satsa satan. Det kan och kommer ingen kunna ta ifrån mig.
Fokuserad och trött idag. Duschade och slängde upp håret i en tofs innan jag for till verkstaden.
Den här byrån har tagit sjukt med tid. Den var supersliten och hade inte många år kvar att leva. Nu har jag skakat liv i den vackra gamla damen men hon är sur och torr typ.
Borta är nagelförlängning och välskötta händer. Haha….plockade 127 stickor igår, naglarna är som fnöske och händerna allt som oftast fulla av färg och damm.
Inte så glamouröst. Nope! Inte alls. Men när jag sitter där och ser en uträknad möbel plötsligt få helt nytt liv så är det värt alla brutna naglar och stickor i händerna.
Idag blir det en lugnare dag. Andas. Började dagen med en liten andningsövning jag brukar köra när det är för mycket. Den får mina axlar att sjunka och andningen blir normal igen. Ikväll blir det sova tidigt, äta bra mat och bara vara.
Sen är det helg. Så skönt!
Milo blir hemma resten av veckan. Vidrigt skit det här med svinkoppor. Har ni haft det? Eller har era kids haft? Alltså…. stackars lilla hjärtat vad jobbigt det varit att ha hela nacken full av dessa hemska koppor, han har i ansiktet och vid örat också. De har brett ut sig som en löpeld. Vi har duschat, tvättat, smort och skött om morgon och kväll. Idag äntligen så börjar den första som kom att se riktigt bra ut. Hoppas vi andra klarar oss.
Nu ska jag knappa lite på hemsidan här innan jag tar kväll. Dyker nog upp ett inlägg till innan kvällen är slut, gör det inte det så har jag somnat tidigt.
Där har ni oss. The gang. 6 naggande goda chinonor. Syjuntegänget. Men vi måste hitta på ett bättre namn. Vi ska ju allt annat än syjunta ju. Vi ska ju bestiga berg och bli farligt starka i psyket….inte vara syjunta. Nåt mer klatchigt. Nåt härligt. Något vi alla kan vara stolta över. Typ IRONMAN fast coolare. Går det? Att få nåt coolare än IRONMAN liksom? Jo, ja alltså. Feministiskt så säger vi ju IRONWOMAN men jag letar mer ett coolt namn. Något som sätter sig!
Jag vet, en förkortning på IRONWOMAN blir ju IW. Coolt ju. Då kan ni säga till gubben eller väninnan att: ”Nä, nu är det Tisdag och nu har inte jag tid för jag ska in och redovisa lite härlig motion till vårt IW gäng.”
Såhär Happy Clappy hoppas jag att alla känner, eller inte. Men vi kommer att känna om vi bara ger oss fasen på det. Det är sjukt härligt när man är igång. Alltså på riktigt! På en gång så ger det tillbaka. Bättre sömn. Bättre uthållighet. Mer avslappnad och lugn.
Jag ska försöka promenera minst 3 ggr i veckan och sen köra ett litet styrkepass 3 ggr i veckan. Ibland kanske det bara blir promenader och ibland kanske inget. Ibland kanske jag är i ett flow och då jäklar är jag farlig. Men jag ska försöka. Med pepp ifrån er och med lite ”redovisningsskyldighet” så kommer det gå lättare i början. När man kört ett tag hajar man hur skönt det är och hur gött det gör så då fortsätter man bara därför.
Tisdagar kommer ett ”Hur har det gått inlägg”. Där kan vi alla som är med stöta och blöta lite. Klaga, gnälla, vara stolta, arga, trötta, energiska…whatever, allt är välkommet! Om du vill vara med så behöver du bara skriva det bland kommentarerna. Skriv – JAG VILL VARA MED så är ditt namn med nästa tisdag när det är redovisning.
Sen börjar vi med att köra till jul. Jaaaa, men asjobbigt och köra till jul kanske men det är bara några veckor dit. Sen tar vi juluppehåll och känner nån att man inte kan leva utan det här så kanske vi kör igen i januari sen. Jag kommer fortsätta över jul och nyår också. Jag vill vara kanon i psyket hela jäkla långa vintern så jag kommer köra. Det ska bli vår nya livsstil ju.
IW FOREVER liksom! Hur kul? Vi ba skrapar ihop en ny liten livsstil åt oss bara sådär. Seså, häng på nu.
Jag ser fram emot det första glöggminglet. Jag riktigt längtar. Får se om vi bjuder hem vänner, eller familj kanske? Ja, jag kan liksom inte rå för att man redan nu börjar kika lite på dessa underbara mingel och vad man ska bjuda på. Älskar’t!
Här från ett litet mingel som vi i familjen hade för något år sedan. Bara jag, Tony och kidsen. Så mysigt! Ett mingel kan ju faktiskt bara vara de närmaste också.
Det här är ett enkelt litet tilltugg som är så himla gott och perfekt. Istället för att ställa fram sill, potatis och gräddfil med gräslök så kan man göra detta. Potatishalvor när det är dom godast.
Dela kokta potatisar, de får gärna vara lite varma. På med en bit sill, en klick gräddfil och sen klippt gräslök över. Så gott alltså!
Vänner….. Jag jobbar sönder just nu. X antal möbler ska bli klara och jag har så sjukt höga krav. Ni som läst här länge känner mig och vet hur jag funkar som människa. Jag är inte direkt snäll mot mig själv när det kommer till mig själv. Kraven är skyhöga och endast det perfekta är gott nog.
Snaaaaaaarkk! Är det någon egenskap hos mig själv som jag kan bli sååå trött på är det ju den. Men, jag siktar högt nu. Jag har aldrig siktat såhär högt. Har bara en sån känsla i kroppen att jag måste köra på det här nya projektet nu. Typ bära eller brista.
Men hörni, träningen….den där träningen som hjälper till att hålla oro och ångest borta. Vi är ett litet ”syjuntegäng” nu som vill köra så i nästa inlägg snackar vi om det. Jag ska ut på en promenad i eftermiddag, hoppas ni också ger er ut? Well well, mer i nästa som sagt.
Har just åkt hem från verkstaden och den här nyslipade och nyspacklade byrån för att äta lite lunch. Slänger ihop en snabb omelett. Tony har hästmycket att göra på jobbet men kan som tur är jobba hemifrån nu när Milo har sina svinkoppor. Jag har lite svårare.
Byrån innan slipning och handpolering av dessa vackra beslag. De var verkligen slitna och smutsiga. Den här byrån är verkligen gediget hantverk. Så fin och robust byrå som jag bara måste göra till något vackert. Så sjukt mycket jobb men oj vad fint det kommer bli tror jag. Att få skapa något nytt av något gammalt och avdankat är så sjukt stimulerande. Ni anar inte. Känns som jag spinner som en liten katt!
Efter en herrans massa gnoende för hand och första slipningen blev det såhär. Har nu skruvat bort alla beslag och slipat ytterligare en gång.
Ääääälskar att se beslagen börja skina sådär vackert igen och slipa fram den friska ytan igen. Som att väcka liv i en gammal möbel som ingen tyckt om, som legat undangömd eller undanskuffad. Lycka ju!
Längtar så att få visa er alla slutresultat sen. Har gjort färdigt en del nu men vill inte visa förrän det är dags för vernissage.
Nä, nu måste jag äta. Magen kurrar! Hörs sen igen!
Vaniljkräm (jag använde ekströms marsansås och gjorde kräm istället)
Vispgrädde (ett tips är att dofta lite kardemumma och kanel i grädden, MUMS)
Gör såhär:
1) Sätt ugnen på 200 grader.
2) Smält smöret. Vispa ihop ägg, socker och saffran pösigt.
3) Blanda ihop vetemjöl, vaniljsocker och bakpulver i en annan bunke och vänd försiktigt ner det i äggsmeten. Varva med mjölken och sedan det smälta smöret.
4) Ställ ut muffinsformar (jag använder mig alltid av silikon när jag vill plocka ur själva muffinsen) på en plåt och fyll till tre fjärdedelar med smet.
5) Grädda i mitten av ugnen i cirka 12 minuter eller tills de är helt torra när du provar med sticka.
6) Låt muffinsen svalna helt. Skär av toppen på muffinsen och fyll sedan med vaniljkräm och vispad grädde. ÄT OCH NJUT!
Nedan får du några smakprov till av vad för recept du kan hitta här på sidan, klicka på länkarna för fler recept på varje:
I somras var ju jag och Tony så grymt duktiga med träningen. Vi var ute varje morgon i stort sett och körde lite styrketräning på baksidan. Det enda vi hade var såna träningsband och en pilatesboll. Med hjälp av det så tränade vi igenom hela kroppen på 20 min.
Nu till det som allt ska handla om. Jag är en av och påare när det kommer till träning. Antingen så kör jag så det ryker eller så gör jag typ ingenting.
Grejen är att jag hade mitt livs sommar när det kom till mitt mående. Jag har inte mått så bra som jag gjorde i somras på evigheter, alltså psykiskt. Kände nästan ingen oro i kroppen, knappt någon ångest utan vara bara så lugn och harmonisk. I början så förstod jag inte var det kom ifrån förrän jag faktiskt fattade att det ju var träningen.
I våras läste jag ju boken Hjärnstarkoch det fick mig att helt ändra inställning till träningen. Det var det som gjorde att jag kom igång.
Dessvärre så har jag kommit av mig nu och vill så gärna förändra det här beteendet. Jag vill träna några ggr varje vecka, inte nödvändigtvis varje dag – det håller inte för mig för det blir för mycket. Men om jag håller mig på bara några dagar i veckan så kommer jag garanterat att må såååå mycket bättre. Jag har ju redan ett bevis på det. Kommer man då också igång med sina promenader så är det liksom tipptopp.
Nu känner jag hur ångest och oro kommit ifatt mig igen. Jag promenerar sporadiskt och har inte alls kommit igång som jag borde för att må bra. Jag vet också att jag ju är extra känslig just den här perioden vi har framför oss nu…..mörkret!
Jag skriver nu till dig för jag tänker att vi kanske kan peppa varandra? Jag har många här inne som är som mig, som är oroliga och har mycket ångest, ska vi inte hjälpas åt att försöka komma igång lite. För våra lite småtrasiga själar liksom. Ni som inte är trasiga i själen får ju självklart också hänga med och bli peppade. Alla får vara me!
På bara en månad kände jag mig som ny. Helt annan styrka inifrån. Helt annat tänk. Helt annat lugn när jag tränade. Det var nästan en läskig skillnad. Som att hjärnan inte kunde tänka i oroliga banor…..
HÄR har ni mina 9 hemmaövningar som gick igenom hela kroppen och som vi körde varje morgon! Tänkte att jag skulle köra just dom igen, till en början 3 dagar i veckan för att inte tröttna. Gav härlig träningsvärk i början och jag kände tydligt att jag blev starkare hela tiden.
Sen vill jag komma igång med några promenader varje vecka. Fasen. Vi snackar 35-50 minuters promenad som verkligen gör underverk för en. Räddar en från ens egna tankar liksom, leder bort en från oro och ångest. Fattar inte varför det kan vara så svårt det här? När man vet hur mycket bättre man mår, hur gott det gör en?
Ja, det sitter ju i pallet liksom. Det är pannbenet man behöver stärka. Man måste nog bara göra det. Jag vet ju att när jag väl är igång så vill jag ju gå promenader och träna lite, jag kommer in i ett flow och känner ett behov. Ett skönt behov. Känslan efteråt är magisk! Den får en att vilja fortsätta varje gång.
Nu ska jag bara inte ”overdo” it som det heter. Jag ska göra det lagom så det håller länge. Att jag inte tröttnar. Får ont. Blir sjuk. Blir för urlakad osv. Lagom Nina!
Lite nytändning kan vara lite nya träningskläder. De här tightsen från aimn är ju på allas läppar nu. Ska vara grymt supersköna, höga i midjan så det sväljer hela bullmagen, bra kvalitutta och så tycker jag dom är supersnygga dessutom.
Köper man inga nya träningskläder så funkar ju de gamla. Eller ett par mysbrallor och en tisha. Det är inte så noga liksom. Viktigt är att inte frysa och bli kall på promenaderna känner jag som är en fryslort. Jag har ju långkallingar under tightsen när jag är ute och går, allt för att inte frysa om fiffi och stjärten.
Åh, vaknade bara en gång inatt av att jag svettades. Värmen hemma går bananas av den här väderväxlingen så vi har varmt hemma nu. Somnade om dock och vaknade efter 4. En bra natt med andra ord. Somnade nästan direkt efter att jag skrev till dig, så skönt!
Jag är på verkstaden och jobbar. Var här redan kvart i sju i morse och började jobba. Just nu jobbar jag med 4 riktigt gamla stolar från sekelskiftet, de var bruna innan och ska nu bli svarta. Dom blir sååå snygga!
Såå coola stolar. Under kan man se hur gamla det är med den här fjädringen. Välbehållna förutom lite slitage i sitsen, annars perfekt skick. Kommer bli svårt att sälja känner jag nästan….
Nu måste jag fortsätta. Senare idag ska jag skriva om träning, jag behöver hitta en gyllene mellanväg och så behöver jag pepp också, kanske är ni fler som önskar pepp?
Sen vill jag komma igång med några promenader varje vecka. Fasen. Vi snackar 35-50 minuters promenad som verkligen gör underverk för en. Räddar en från ens egna tankar liksom, leder bort en från oro och ångest. Fattar inte varför det kan vara så svårt det här? När man vet hur mycket bättre man mår, hur gott det gör en?
