När man hittat härliga produkter

Innehåller reklam genom annonslänkar för NordicFeel

Måste tipsa dig om denna superweek som pågår just nu. Massor med fantastiska erbjudanden från flera olika butiker. Tänkte att jag självklart måste tipsa dig ifall du vill fynda nånting! Vi börjar med detta tips!

Här vill jag börja med att tipsa om dessa 3 produkter som jag nog inte kommer kunna leva utan mer. Vi börjar med den stora flaskan. Det är en microfoliant från Dermalogica, alltså en skrubb för ansiktet som du kan använda varje dag, så mild är den.

(Sorry för lite mörkt under naglarna, var en som anmärkte på det förut, har en mörk färginpackning som jag använder som tyvärr färgar av sig. Min nageltjej brukar slipa bort det när jag fyller på dem). Jag häller ut ca 1/2 tsk i blöta händer, gnider händerna mot varandra och då skapas ett skum som du sen skrubbar ansiktet med. Alltså huden blir verkligen len som en liten babystjärt av denna. Jag ÄLSKAR den. Den ger lyster och en superhärlig känsla i ansiktet.

Tuben läste jag om. En återfuktande kräm som ska vara grym, skin hydrating booster och blandas ihop med dagkrämen. Alltså wooooow, nu snackar vi prinsesskräm som heter duga. Alltså mitt fejs är som en dröm nu. Fick en liten reaktion i början med två jättefinnar på hakan men när huden vant sig så blev det verkligen det bästa jag haft. Alla kategorier!

Produkterna är lite dyra, men måste verkligen säga att de är ASDRYGA. Jag tar bara en jätteliten mängd som räcker till hela ansiktet. Med den här farten så kommer dessa räcka i en hel evighet. Dessutom kan man köpa ett paket med en ansiktstvätt, krämen och boostern i samma, den kan du hitta HÄR. 

Just nu får du också en rabatt på 20% om du anger rabattkoden SUPERWEEK20 och handlar för mer än 599 kr. Gäller t.o.m 16/9.

Ska tipsa om fler butiker senare. Nu måste jag rusa, måste duscha och fixa mig för lunchen med mamma.

Kram Nina

0
Kommentera

Fredagsmyser redan

Godmorgon FINFREDAG!

Har just kommit hem efter att jag kört Milo till skolan. Nu ska jag jobba en stund, plocka undan lite och sen ska jag ha lunchdejt med bästa mamma. Så mysigt att få till lite mys med henne ibland. Vi skrattade så gott i morse hon och jag. Hon ringde till mig när klockan var 06.24 liksom. Vi brukar kunna ringa varann tidigt men på sommaren så sover både hon och jag längre så då blir det inte sååååå tidigt. Men i morse hade jag vaknat 04 och var precis på väg att somna om en stund när hon ringde.

”Åååååh vilken fin bild det var på dig på Instagram” tjoar hon där i luren. Det är ju inte att man blir arg liksom. Haha…söta mamma. Hon ville ringa och säga att jag var fin. Det är typiskt mammor och vara så goa. ♥

I morse var det frukost vid TV:n. Skulle han få välja så skulle han spela på morgonen och äta sin frukost där men serru den här morsan har sagt blankt NEJ till TV spel på morgnarna innan skolan. Jag är stenhård med det, aldrig i livet. Han får spela en stund efter skolan EFTER att vi gjort läxorna. Han försöker komma undan och lirka till sig lite TV spel direkt efter skolan men jag stålsätter mig. Stenhård måste jag vara för att det ska funka, hur mycket han än försöker. Upp till kamp föräldrar, vi får kämpa tillsammans!

Frukosten i morse blev turkisk yoghurt (laktosfri) med uppvärmda blåbär (ny craving) och pumpafrön.  Såå gott och fördelen är att jag snabbt svänger ihop detta och hinner äta innan jag skjutsar Milo. Sen brukar jag ta ett mellis vid 10, till kaffet typ. Då blir det ägg eller något sånt. Det längtar jag alltid till…..

När vi var på Eric Gadd fick vi med oss goodiebags. I den fanns det godis och choklad från Ejes choklad som är Eric Gadds favoritchoklad fick vi veta. Igår fick jag sånt sjukt sug (pms igen hörni) och kände att jag bara måste ha något gott. Sent igår kväll slet jag upp påsen (du ska få se den fina chokladen sen) och så vräkte jag i mig en hel hand av dessa gelehallon. Ämen…det kan vara det godaste jag smakat. De fullkomligen smälter i munnen alltså, så galet färska och mjuka. SÅ goda. Inget samarbete eller något, vill bara ge dig ett tips om du vill handla något gott och fint. Det var fint förpackat också. ♥ chokladpraliner var verkligen ruskigt goda….. smakade gött klockan 12 inatt när jag åt. Haha… Havssalt, dubbelkola och lakritsdröm var godast.

Här har vi en liten fredagsskål uppdukad redan så man kan gå och nalla lite hela dagen. Är det fredag så är det. 🙂

Nu ska jag fortsätta jobba här och göra klart för fredagsmys här hemma. VI hörs lite senare!

Kram Nina

0
Kommentera

Missfall

Självklart vill jag det! Om det kan hjälpa någon i sin svåra tid i bebisverkstaden så berättar jag gärna. Det finns ingen värre bubbla att befinna sig i. När det inte går, när något är fel…. När det är det enda som cirkulerar i ens huvud. Jag har skrivit om det tidigare men det tål att skrivas om det igen!

Vill börja med att säga att detta kommer bli ett mycket långt inlägg. Mitt längsta någonsin tror jag. Det handlar om att försöka bli gravida, om min erfarenhet kring detta.

Min allra första erfarenhet blev ett utomkvedshavandeskap. En chock, blott 20 år gammal låg jag där på britsen och fattade inte vad som pågick, 1 veckas sjukhusvistelse och en erfarenhet rikare. Min andra erfarenhet var ett missfall. Min tredje ett utomkvedshavandeskap till med operation och hela rubbet.

Min fjärde erfarenhet var Theodor. Redan som 23 åring hade jag gått igenom en del. Mina utomkvedshavandeskap trodde man berodde på äggledarinflammationer som ung som skapat ärrbildningar i mina äggledare (utan att jag hade en aning om dom själv). Jag blev opererad och ”spolad” som det heter. En jättejobbig erfarenhet och prat om att jag redan då eventuellt skulle bli barnlös och att jag skulle ställa mig i IVF kö. Jag som inte ens var där rent mentalt ännu. Som 22 åring är det jobbiga beslut att ta.

Dock så gick det bra ändå, Thedde kom ju till oss med en himlans massa undersökningar det första månaderna i graviditeten som följd, det var tryggt tyckte jag men kanske inte det man förväntat sig i sin första graviditet.

Augusti 2006 gifte jag mig med mannen i mitt liv. Efter en herrans massa velande fram och tillbaka så bestämde vi oss för att ge det här

med gemensamma barn en chans. Jag visste att en graviditet i stort sett skulle knäcka mig men så barnkär som Tony var så kände jag att jag inte kunde låts bli att gå med på att skaffa ett gemensamt barn. Skaffa var det ja….skaffar man verkligen barn. Nja, för vår del handlade det om allt annat än skaffa.

I December samma år som vi gift oss var jag planerat gravid. Vi berättade tidigt för båda stora pojkarna då jag visste att jag inom någon vecka skulle ligga raklång och kräkas så både kiss och svett skulle flyga. Några dagar efter att vi berättat fick jag blödningar. Fattade ingenting till en början…..men snabbt gick det ändå upp för mig att det nog var ett missfall på G. Mycket riktigt så blev det ingen bebis i juli 2007 som vi trott.

I Februari var vi gravida igen. Nu med stenkoll på ägglossning med stickor och rubbet för att tajma in det perfekt. Min bästa vän gifte sig och vi var på bröllopet. Jag nykter med smusslande av alkoholfria vinflaskor då jag inte ville någon skulle veta i detta tidiga skede. Jag höll ett tal helt nykter vilket är en bedrift för att var jag. Kämpade mig igenom hela natten med fest utan att berätta något för någon och låtsades vara party fast jag var dödstrött. Hade en konstig molande värk ner i benen minns jag.

Vi kom i säng sent och jag vaknar på morgonen och ska gå och kissa. Märker på vägen dit att jag äntligen fått lite symptom då jag har ont i brösten. Sätter mig på toaletten och det är som att vrida på en kran. Blodet forsar ner i toaletten och jag bryter ihop fullständigt. Jag sitter på golvet och gråter mig sönder och samman. Tony med mig på golvet.

Den förmiddagen är ett dunkel. Jag sitter i en bil och ska åka flera mil hemåt med en värkande mage och själ. ”Vad är det som är fel?” är det enda som ekar i mitt huvud. Nåt är fel, men vad??? Vi beslutar oss för att släppa barneriet för en stund. Jag läser på nätet om att man oftast inte gör något åt 2 missfall på rad, annat med 3. Då har man rätt till en utredning.

Den sommaren går och vi släpper det där med barn ett tag. Eller släpper är att överdriva, det ligger ju över oss som en grå ångestfilt i vad vi än planerar och tänker för framtiden. Vi vet att vi vill ha ett gemensamt barn och min klocka tickar. Jag vill inte bli för gammal. Från att ha velat vara en ung mamma (vilket jag blev) till att bli ”för gammal” i ett nafs.

Månaderna går och vi vågar inte riktigt försöka, men jag håller koll på ägglossningen. Blir ändå besviken varje gång mensen kommer men kan inte säga att vi försöker. Min klocka tickar och jag börjar så smått att tänka att det kanske inte kommer att gå. Börjar tänka på Tony. Ska han inte få några barn pga mig? Är på riktigt beredd att låta Tony gå ifrån mig…. för att träffa någon som kan ge honom ett barn eftersom jag inte verkar kunna.

Jag ifrågasätter min kropp och tror att det kanske är så att kroppen redan gått i dvala. Mitt i allt detta går jag i väggen. Sover ingenting. Har konstiga symtom i kroppen och mår så fruktansvärt dåligt. Blir sjukskriven och plötsligt så känns barn väldigt långt bort. Dock så tror jag att fokuset på att försöka få ett gemensamt barn fick mig att orka på ett annat sätt. Att vilja komma tillbaka till livet.

Jag behövde få ordning på allt för att kunna bli mamma. Promenader, vila, inte göra någonting alls utan bara vara, slutade röka, blev tjock och lät bara kroppen vara. I september började vi försöka igen och i oktober blev jag gravid igen. Detta var det avgörande tredje försöket. Det som skulle avgöra för vilken framtid vi hade att gå till mötes. Bebis i juni -08 eller utredning?

Det blev ingen juni bebis, det blev ett blodbad och en förtvivlan över att det var över nu. Att det inte skulle gå. Tony skulle inte få bli pappa och att jag måste ge plats åt någon annan som kunde göra honom till den där fantastiska pappan jag visste han skulle bli.

I januari startades en utredning. Tony visade sig ha simmare som var bättre än medelvärdet vilket avgjorde saken. Det var jag. Man hittade dock inga direkta fel i första skedet. Man pratade om infertilitet (vilket klingade så fel i mina öron). Jag var ju inte infertil när jag blev gravid väl? Det pratade om behandlingar som spolning av äggledare och att hjälpa ägglossningen med mediciner som skulle göra att jag skulle få gå på koller en gång per månad för att få ett ”OK till sex” eller ett ”förbud till sex.” Äggblåsorna kunde nämligen bli för många.

Hela tiden sa min magkänsla att detta var fel. Jag hade perfekt ägglossning, PERFEKT. Läste på olika forum och på alla instanser om detta och fick till slut bekräftat att man ABSOLUT inte skulle störa en perfekt ägglossning för då kunde det vara kört. Kom i kontakt med en privatklinik ute på Värmdö. Var på ett besök. Han lyssnade på min gråtande historia och så sa han (jag kommer minnas detta för resten av mitt liv):

Jag vet exakt var i ert problem ligger och jag ska hjälpa dig att bli gravid.” Jag grät som ett barn.

Besök på Karolinska sjukhuset för 30 rör blod och undersökningar. Hem åkte vi som ett nytt par av människor. Vi hade fått hopp igen. Ett hopp om att det kanske skulle bli ett barn i alla fall. Det jag berättat för läkaren var oxå att jag kanske var gravid nu. Jag hade den känslan i kroppen! Perfekt svarade läkaren och skrev ut mediciner till mig i förebyggande syfte. ”Är du gravid nu så kom ihåg att börja med detta så fort du vet”. Jag fick utskrivet progesteron (vilket fattades i min kropp) och Trombyl (blodförtunnande).

En dag i februari åkte Tony för att handla. Jag hade hållt mig från att kissa i flera timmar för att jag skulle testa på kvällen. Testade och redan innan jag hann lägga ifrån mig stickan tyckte jag att jag anade ett plus. Jag var gravid! Dock så känner man ingen lycka i det här skedet, mer en oro som är så stor och en oro som färgar hela ens vardag. När Tony kom hem stod jag där i hallen med testet och hans första ord var: ”Vad starkt det var jämfört med dom andra testen du tagit”.

Där och då tändes ett hopp jag inte känt förut. Jag började ta min medicin som jag skulle. Ringde kliniken som kvittrade högt i telefonen åt den glada nyheten. Fick en liten blödning några dagar in i graviditeten, på Theddes födelsedag minns jag. Satt där på toaletten och grät en skvätt men gick ut och höll masken. Berättade för Tony på kvällen. Hans ord då var oxå väldigt avgörande för vår framtid.

Nina, inget mer nu. Om det inte går vägen nu så försöker vi inget mer. Det räcker nu. Jag vill inte se dig gå igenom det här om och om igen. Vi har dina fantastiska barn som jag är låtsaspappa åt, det blir bra. Det räcker nu”.

Det gav mig ett lugn jag inte känt tidigare. Det kom inget mer blod. Jag började må illa för att till slut ligga helt nedslagen av krärkorgier och helveteskval. Rutinundersökningarna avlöste varandra och det fanns gånger som Tony fick bära mig till läkaren. Jag var så svag av allt kräkande. På en utav rutinundersökningarna i vecka 8 blödde jag. Låg där på britsen och blev så jävla ARG minns jag. ”Ja men kom ut då för helvete…. dröj inte kvar därinne” var tankegången. Dock så visade det sig vara så att jag blödde av progesteronet som gjorde slemhinnorna skörare så det fanns tack och lov en förklaring till blödningen.

Under hela min graviditet med Milo kunde jag inte vara lycklig på det sättet jag hade velat vara. Jag hade en sån fruktansvärd oro i min själ. Jag vågade aldrig hoppas på riktigt. När jag köpte kläder så tänkte jag att jag måste spara kvittona om de skulle lämnas tillbaka. Vi köpte en billig vagn och jag tänkte att det var bra att den var billig så vi inte skulle förlora så mycket pengar.

Gjorde i ordning hans lilla säng i vårt rum med att bädda i sista sekunden. Ville inte ha haft den att titta på för länge för att sen inte få lägga någon där i. Jag sa till Tony att jag inte trodde det förrän han låg på mitt bröst. Jag minns rutinultraljudet som först visade att han inte hade någon magsäck eftersom den var tom, bebisar lever inte utan magsäck. Efter 2 timmars oro fick vi till slut konstaterat att han nog inte druckit sin morgondos av fostervatten. Bröt ihop utanför sjukhuset och bara grät i en timme.

Så var känslan hela tiden. En illa smak i munnen. Vi gjorde 6!!!! besök på BB för att jag hade panik över att han skulle dö i min mage. Jag var överburen och hade hög ålder. Risken ökar-. Jag skällde på en utav läkarna för att dom inte ville sätta igång mig, jag grät och bad om att få bli igångsatt för att jag inte ville förlora honom. När förlossningen till slut kom igång så blödde jag som ett troll. Trodde att moderkakan lossnade och att han skulle dö nu. Så höll jag på….. t.o.m på förlossningen lyssnade jag på hans hjärtljud, kollade barnmorskornas min för hur han mådde därinne. Skulle han hinna dö innan vi fick honom???

Fruktansvärda bilder på smärta – sorry! Men oj vad de betyder mycket för oss!

Milo kom ut som en rund go lite blå bebis på 5 kilo och den lyckan och lättnaden jag då kände var så galet stor. Den är svårt att beskriva i ord och jag får i detta nu tårar i ögonen av känslan det gav mig. Jag var så stolt över att jag hade klarat att göra Tony till pappa. Ni vet när min mun formades till ett stort VARSÅGOD.

Så…. åh nu gråter jag lite. Det var så stort och så mäktigt att det inte finns mycket som slår det. När livets hårda skola visat sig som flera stora misslyckanden och sedan så plötsligt ler livet emot dig med sitt största leende. Som om GUD lägger sin hand på dig för en stund.

Det är vår historia. Jag har lärt mig att ALDRIG fråga par som (man tycker det borde vara dax för) inte får barn om ”När är det dags för er att skaffa en liten”. Man vet aldrig deras historia, vad dom genomgår? Sånt här genomgås oftast i det tysta. Jag har lärt mig att det livet man får är en gåva. Ingen självklarhet och inget som bara kommer till en när man vill. Man kan kanske inte bara ”skaffa barn”.

Jag har lärt mig att vara ödmjuk inför att jag är välsignad med 3 friska barn. Livet har lett åt mig stort 3 gånger. Gud har lagt sin hand på mig. Jag har lärt mig att förstå människor som börjar gråta när någon i deras närhet blir gravid. Det ÄR som ett slag i ansiktet som är svårt att ta. Jag har lärt mig förstå hur jobbigt det kan vara att se gravida magar och barnvagnar. Jag har lärt mig att förstå kvinnor som inte blir förstådda över att de vill ha fler barn fast dom har barn sen tidigare. Det finns så många såna här historier.

Detta var vår.

5
10 kommentarer

Skönhetshemlisar

Så roligt att ni gillar mina skönhetstips! Det är ett stort intresse hos mig själv då jag är utbildad makeup artist och har jobbat med det i många år. Jag älskar själv skönhetstips!

Tänkte börja med att tipsa om några BEAUTY SECRETS nu till hösten, då brukar jag använda massor med ansiktsmasker och vårdande produkter för att boosta ansiktet. Huden blir supertorr fort och mår oftast inte så bra av väderomslag.

Här ska du få några höst-tips idag!

Camellia Happy mask // Black Happy Mask

Den svarta masken är en renande ansiktsmask med Binchotan träkol som effektivt drar ur smuts och olja ur igensatta porer.

Den rosa masken är en tygmask som effektivt återfuktar huden. Innehåller fröolja från japansk kamelia. Återfuktar superbra!

Princess Eye Patch // Face spot mirror patch

Prinsessögon får man med dessa små hydrogelmasker som man sätter på ögonen. Verkar svalkande och vårdande och ger maximalt med fukt. Reducerar linjer och ljusar upp huden kring ögonen. En booster för trötta ögon!

Face spot mirror patch är en specialprodukt mot blemmor. Detta är alltså små små plåster som man lägger på blemmor och som aktivt jobbar för att reducera blemmorna. Man kan t.o.m sminka sig uppepå dessa små plåster.

Dags att fortsätta jobba här, vi hörs senare!

Kram Nina

0
Kommentera

Show igår

Morning!

Sitter i bilen på väg mot Sthlm igen. Har jobbar hemifrån i 3 dagar så nu var det dags att byta miljö.

Igår var vi inbjudna på smygpremiären av Eric Gadds show OMG – Oh my Gadd, ja ni fattar?! Exet Magnus kom hem till oss vid fyratiden och brassade iväg med Milo till Yoump till Milos förtjusning. Han vet hur han ska ligga högst upp på Milos tycka om lista.

Själva så satte vi oss i bilen för att rassla vidare mot Sthlm och Hamburger Börs.

Vi blev bjudna på bubbel (både alkoholfritt och vanligt) när vi klev in på Hamburger Börs. Sprang på fina Lina och hennes väninna i foajén också.

I foajén stod också en DJ som verkligen höll igång stenhårt. Han dansade oavbrutet och körde loss. Så kul!

Vid borden stod förrätten och väntade. Såg inte så gott ut, men precis innan servering så hälldes en buljong över den och det var så fantastiskt gott!

Tony åt denna sashimi med kammussla, den var väldigt god också men stark tydligen.

Fint sällskap av Carin Da Silvia och hennes väninna Sofia. Vi hade så galet kul och satt och flabba i timmar. Härligt!

Jag åt en vegetarisk rätt till varmrätt. En ugnsbakad sötpotatis med någon fetaost/bönröra uppepå som var jättegod!

Sedan var det dags för show! En snabb presentation av producenten och sen var det dags för Eric Gadd med vand att äntra scenen.

Det var en fantastisk show med sånt jädrans drag. Det gick inte att sitta stilla i stolarna för man var tvungen att gunga med i hans sköna låtar. Nya blandades med gamla och jag förflyttades tillbaka sådär en drygt 25 år. Älskade Eric Gadds låtar som ung.

Ser ni vem som gillade min bild efteråt?! Hihi – blev lite glad faktiskt!

Hepp, ska jobba vidare här nu. Vi hörs lite senare.

Kram Nina

0
2 kommentarer

Om döden

VARNING! Detta inlägg är långt och väldigt djupt taget från mina innersta känslor och tankar.

Ja, bra fråga? Döden! Jag har en väldigt avancerad relation till döden. Den har skrämt mig sen jag var liten. Alltså på ett sätt som alltid känts lite onormalt för min del. Som att jag inte velat veta av den, låtsats som den inte finns, flytt, kastat bort, dumpat i en låda, locket på, bort bort bort….

När jag gick i fjärde klass förlorade vi en klasskamrat. Han blev överkörd på väg till basketträningen. Vi var 10 år. Lika gammal som Milo är nu. En dag kom jag till skolan och möttes av gråtande klasskamrater, fick då höra vad som hänt.

På den tiden fanns ingen krishantering. Ingen i vår klass blev omhändertagen. Ingen krisgrupp. Ingen som kom och sa något överhuvudtaget. Vår fröken grät minns jag. Vi i klassen grät och kramades. Jag minns också flaggan på halv stång och tysta minuten på skolgården. Minns hur några tuffa killar kastade snöbollar på flaggan….

Det var förmodligen ett sånt jäkla trauma för oss alla men ingen som tog hand om det. Där och då tror jag att jag blev vettskrämd för döden. Den kom bara och tog världens snällaste Magnus ifrån oss. Plötsligt var han borta och vi fick inte säga hejdå….

Jag brukar än idag besöka Magnus grav. Vi var ju på begravningen hela klassen. Såg honom hissas ned i jorden. Det var trauma nr 2. Se honom försvinna ned i en låda under jorden. Alla som grät. Hans föräldrar som var utom sig av sorg, han var deras enda barn.

Hans grav är en viktig plats för mig. Som att jag återvänder till det som hände. Som att jag aldrig får glömma honom och det som hände. Magnus har varit borta i 36 år nu men jag minns exakt hans fina fräkniga ansikte. Att han var lång, snäll och rolig. Fina Magnus.

Här går vi i klass 2 C. Magnus står högst upp i mitten. ❤️ Killen tvåa från vänster, Henrik, han är också borta idag. Han gick dock bort i vuxen ålder.

Döden har också gjort mig hypokondrisk. Räds för sjukdomar och faror. Katastroftänkare av rang alltså. Det har varit tufft att växa upp med den här hemska relationen till döden. Som att jag alltid varit rädd.

Plötsligt, för bara några år sedan, så fick jag ett kall om att jag skulle uppsöka ett medium. Jag hade ju ALDRIG ens tänkt tanken att gå till en en. Det skrämde mig för mycket. För läskigt, det kom ju så nära den där döden på något sätt. Några vänner hade gått bort under de senaste åren och jag kände att jag kanske behövde möta döden på något sätt.

Efter att jag varit på en högst intressant behandling hos en osteopat så kände jag mig så annorlunda som person. Som att något öppnats i mig. Det är, har jag fått veta i efterhand, vad just osteopater gör. De öppnar blockeringar i kroppen.

Bokade en tid hos min numera gode vän Carola. Det var ett av de häftigaste mötena jag haft. Först och främst fick jag bekräftat att det inte bara blir svart när vi dör. Jag fick också kontakt med en för mig viktig person på andra sidan. Jag fick dessutom en vän för livet i Carola, hon kunde också tala om att jag själv var väldigt medial. Jag fick svar på så mycket konstiga kroppsliga fenomen – som jag nästan alltid kopplat till min egen kropp och som gjort mig ännu mer hypokondrisk. Dessa fenomen handlade tydligen väldigt sällan om mig själv.

Efter att jag besökte den där osteopaten och efter att Carola kom in i mitt liv så har min relation till döden förändrats. Den skrämmer mig fortfarande massor – men min relation till den har förändrats vilket jag är glad för.

Jag tror att vår själ fortsätter i någon form. Det blir inte bara svart, utan livet fortgår men i en annan form. Jag är också övertygad om att jag levt tidigare, att vi har flera liv och fortsätter att födas så länge vi behöver lära oss något i livet.

Berätta gärna i kommentarsfältet hur ni ser på döden?!

0
6 kommentarer

På galej ikväll

Inlägget innehåller annonslänkar genom reklam för Cellbes

Sent hej ifrån mig idag. Det är liksom blandad kompott här inne. Ibland har du ett inlägg kl 05 på morgonen och ibland har det nästan hunnit bli lunch innan jag hinner in. Men nu så…. jag hinner in och säga hej till dig innan jag har lunchdejt med min fina man. ♥

Ikväll kommer exet Magnus hem hit och är barnvakt till Milo. Vi är nämligen bjudna på nåt så jädrans glamouröst som VIP-premiären av Eric Gadds nya show. Åh, Eric Gadd som jag lyssnade på så galet mycket som ung, snacka om nostalgitripp. ”Baby baby baby it´s my personality”…någon som minns?

Så jädra najs alltså, så glad för att få den här möjligheten. Det blir både mat och show. Trevligt trevligt. Har kollat lite vad jag ska ha på mig. Tror att det blir lite enkelt så, vill vara bekväm och må bra i mina kläder när man ska sitta och sånt. Tänker ni så? eDet måste vara bekvämt!

Minns ni när man var ung och sket fulla fan i såna grejer? Haha….skitsamma om det skar in och satt för tajt, var det snyggt fick det bara vara så. Ojoj…det skulle vara nu det?

Byxor // Blus (från Zara)

Detta blir det nog, är inte helt säker än. Måste testa allt en gång…. men har inte tid just nu. Men det här är sköna kläder som jag känner mig bekväm och skön i. Det viktigaste, sen kan jag sitta och sjunga med i ”Baby baby baby it´s my personality”…. Undrar bara om kappan lir för varm, men den är inte fodrad utan bara i tyg så den borde inte bli det med den blusen under. 🙂

Japp, gotta go, vi hörs senare. Fortsätter att skriva inlägg efter era önskningar här för fullt!

Kram Nina

0
Kommentera

Havrescones utan vetemjöl

När jag känner för att vara helt utan mjöl, ja glutenfritt mjöl så brukar jag baka det här brödet. Det är scones bakade på havremjöl. Goda, enkla och hälsosamma.

HAVRESCONES, 2 runda

2,5 dl havregryn

2 dl havremjöl (mixa 3 dl havregryn om du inte har havremjöl)

2,5 dl majsstärkelse

50 g smör eller kokosolja

2 tsk bakpulver

1,5 tsk fiberhusk

3,5 dl havremjölk

1 tsk salt

Gör såhär:

1) Ugnen på 250 grader.

2) Ta en stor bunke och blanda alla torra ingredienser i den.

3) Tillsätt smör eller kokosolja, fördela det i mjölet med fingrarna.

4) Ha i havremjölken, tänk på att smeten är lös här, men den ska vara det så allt är i sin ordning, låt svälla i 10 minuter.

5) Ta en bakplåtpappersklädd plåt och forma 2 kakor av smeten, antingen med blöta händer eller en spatel eller sked. Skär ett kors i varje kaka, jag brukar dra med pizzaslicern. Toppa med solrosfrön.

6) Skjuts in i ugnen i ca 20-25 minuter. Ta ut och låt svalna lite innan du skär upp dem.

Följ mig gärna på min FB-sida för flera dagliga receptuppdateringar HÄR

Följ mig gärna på Instagram med bilder & videouppdateringar i story HÄR

Följ mig gärna på Bloglovin så du inte missar några inlägg HÄR

5
1 kommentar

Välkommen hem till oss

Inlägget innehåller annonslänkar genom reklam för Cellbes och Bagaren & Kocken

Vi fortsätter på önskemålen om ämnen som trillar in hela tiden. Så kul när ni önskar, får en helt annan inspiration att skriva till er. Jätteskoj! Här kommer nästa önskemål:

Jaaa, såklart ni ska. Jag erkänner att jag varit lie dålig på att fota runt här hemma. En av anledningarna är att 2 ställen ska få sig en liten makeover och sen funderar jag på ett eventuellt rumsbyte. Därför har det inte blivit så mycket foton tyvärr. Men jag lovar att det ska bli mer så fort att jag får färdigt rummen så som jag planerat dem.

Kan t ex visa den fina brandfilten från Solstickan som jag satte upp i köket igår. Fick den i födelsedagspresent och jag bara ÄLSKAR solstickan. Det finns så mycket fint. HÄR hittar du massa fin inredning som finns i det märket.

Här ser ni vårt kök i sin helhet. Uppe på vårt loft har vi också ett matbord som vi byggde själva. Ville ha en plats där vi kan sitta om man har många över på middag t ex. Blev faktiskt himla bra men jag är inte kompis med mattan där uppe, ska byta ut den men inte fått ärslet ur. Vi har varit lite dåliga på att använda det där utrymmet vilket är lite synd, ska se till att det blir mer i höst och vinter.

Vi har en höjd på taket inne på ca 6 meter så det är väldigt rymligt. Det var det första jag kände när jag klev in här, det är så otroligt mycket luft. Jag älskar det. Har planer på förändringar även här. Som du ser så fattas mattan, ska testa en annan där och den andra är på tvätt. Vill in med en ny soffa också men vår Majlis är hopplös med sitt hårande och klösande i soffan så vet inte vad för soffa man ska ha? Hopplösa hårboll.

Men man ska trivas i sina möbler, måste bara hitta en riktigt bra soffa som pallar lite och som kanske inte alla hår syns i? Kom gärna med tips om du har några?

Vår hall som den ser ut just nu. Du hittar HÄR. Mattan är mörkare i verkligheten och passar riktigt bra till korgen.

Ja det var lite hemifrån oss, det kommer fler bilder så småningom!

0
4 kommentarer

Driva café!

Men vad roligt att jag fått massor med önskningar om ämnen att skriva om – SKITKUL! Ni är ju grymma på riktigt!

Som sagt, idag bestämmer ni ämnena, jag inser att jag inte kan trycka in allt på bloggen idag men oj vad ämnen jag har för hela veckan. Fortsätt gärna önska ämnen jag ska skriva om i det här inlägget!

Här har vi i alla fall det första önskemålet om ämne! Det handlar om våra kära Kaffestuga.

Min lilla Kaffestuga ja. Den vi drev på helgerna hela förra sommaren. Den som jag renoverade från topp till tå…. vilket slit och jobb det var.

Först renoverade vi från mars till vi öppnade i april. Sedan hade vi öppet hela sommaren för att stänga i mitten av september. Så jäkla slitigt men oj vad kul det var.

Kolla bara så fint det blev!

FÖRE

EFTER

FÖRE

EFTER

FÖRE

EFTER

FÖRE

EFTER

FÖRE

EFTER

FÖRE

EFTER

Du kan läsa om renoveringen HÄR, HÄR, HÄR, HÄR, HÄR….. finns massor med inlägg om det!

Ja, vi blev tillfrågade att driva det i år också. Men vi tackade nej. Jag skrev ett inlägg om det också. Vi kunde inte prioritera bort Milo en hel sommar till. Han tyckte det var kul i början när vi hängde där på helgerna. Han sparkade boll, han tog 1,2,3 bullar och fikade på festis.

Men, helgerna gick. Han missade fotbollsmatcher, lek med kompisar, myshelger och lugna helgfrukostar under nästan 5 månader. Vi hade barnvakt ibland, när det funkade….men sen blev det ohållbart. Dåligt samvete och en kamp att få ihop helgerna så vi tog ett beslut att inte fortsätta.

Det är tufft att driva café ska ni veta. Jättetufft. Jag gick upp kl 2 på nätterna för att ha helt färskbakat fikabröd, man springer hela dagarna och allt annat runt omkring. Funkar då inte familjelivet heller så är det ett rätt enkelt beslut att ta. Vi försökte få till att få ha lite egna öppettider men de ville inte de som hyrde ut cafet så då fick vi tacka nej. De ville behålla de öppettider de alltid haft. No hard feelings. Karl-Åke och Margaretha är underbara människor och vi stortrivdes med dom som hyresvärdar. De var verkligen fantastiska!

Det var verkligen så kul att driva café. En dröm som gick i uppfyllelse, så kul och så härligt att äntligen få driva det där cafet som jag drömt om så länge, faktiskt sen jag var liten. Det gick dessutom väldigt bra för oss, vi hade galet mycket folk varje helg. En sån lycka!

Går du i tankarna om att driva café, gör det! Det är skitkul. Är man beredd att slita lite så är det heeelt klart värt det. Själv har jag nog inte helt släppt tanken om att kanske driva något någongång i framtiden – vi får se….

0
3 kommentarer
Generic filters

Fler resultat...

Generic filters

Fler resultat...