Hej min vän!
På vägen hem från Sthlm idag fick jag samtal från Tony:
”Bli inte orolig nu hjärtat, allt är lugnt alla mår bra….”
”Men vad har hänt?” frågar jag upprört!
”Elliot har kört av vägen…. bla bla bla”
Jag hade två missade samtal från Elliot och skulle just ringa honom. Blev fullkomligt iskall i hela kroppen. Hörde att han var ok dock även om min hjärna typ stängde av. Tankarna rusade i huvudet och jag kände att Tony inte kunde prata fort nog så jag fick höra om allt som hänt.
Han hade fått möte på en lite smalare väg, och den han mötte hade typ prejat ut honom. Hade han inte åkt ned i diket så hade de frontat. Hon i den andra bilen hade kört vidare bara…..MORR vad förbannad jag blir alltså.
Bilen är totalkvaddad under. Hjulhuset och axeln är helt paj, det är bara att skrota bilen. ☹️
MMMMEEEEEN! Min unge är ok. Skit i allt vad bilar heter, min unge är ok! Han har slagit i brösten i ratten men inget annat. Självklart så blev han ju rädd, det blir man. Jag har själv krockat nyligen och det var hemskt. Han skulle svänga förbi akuten för att vara på den säkra sidan, dyker något upp med nacke eller rygg senare så har vi en dokumentation på att han kört i diket.
Nu får det gärna räcka med krockar och tråkigheter i familjen! Nu ska jag ta kväll, jag är rätt utpumpad nu. Ska berätta om podd och allt imorgon. Ikväll ska jag tacka högre makter och skyddsänglar att min pojke klarade sig fint och att han inte körde ned i krondiket bara 500 meter bort. Tack! ❤️Kram Nina