Gaaaaah! Ligger vaken mitt i natten av någon konstig anledning. Läste lite kommentarer angående förlossningsinlägget och märker att det nästan var en het potatis för vissa. Andra förstod inte inlägget överhuvudtaget. Den som egentligen kan säga något sanningsenligt om det jag lyfte fram i inlägget är den som fått bådadera. Den som fått en fantastisk förlossning med en smärta som varit helt ok och den som fått en förlossning som varit ett helvete. Har man bara haft fantastiska upplevelser förstår man inte den som INTE haft det och tvärtom. Så är det ju om vi ska vara helt ärliga? Men en förlossning i sig är ingen tävling! Man är inte en bättre människa om man fått muttan uppsprättad och genomlevt ett helvete, man är heller ingen bättre människa om man tycker att sin förlossning var fantastisk! För vi kan ju alla vara överens om att fantastisk är den ju, hur den än gått till? Vi har bakat bebisar med våra kroppar och dessutom fött fram dom med detsamma. Någon skrev att inlägget var jante. Snark…. Det var ju just det att jag lyfte båda scenarierna. Jag lyfte VARFÖR det kan vara provocerande och jag lyfte HUR man kan välja att se på det. Jag lyfte också ATT det finns kvinnor som är gjorda att föda barn. Men skitsamma…jag tycker det är härligt att läsa att vissa verkligen fått fantastiska förlossningar. Som jag skrev, grattis om Du nu är en av få som faktiskt får det! Som tur är så behöver jag aldrig mer gå igenom en själv, jag har gjort det tre ggr, överlevt, fått friska barn och släppt det som var hemskt så jag är en lycklig människa.
Imorgon (om jag somnar om annars får jag säga senare idag) ska jag skriva om det fantastiska dopet vi var på i Lördags.
Sedan ska jag berätta om det fantastiska SPA:t vi var på igår. Kan säga att jag var så avslappnad och trött så det fanns verkligen ingen ork att blogga igår kväll när vi kom hem. Åh vad jag önskar att fler fick chansen att gå på spa och unna sig behandlingar någongång då och då. Snacka om att det är som sammet för själen. Men som sagt, mer om det sedan.
Nu ska jag dra en stekpanna i skallen på mig själv så att jag kanske somnar om. Jag har ändå sovit 6 timmar så jag får väl inte klaga om det inte blir fler…..
Sorry! Nu följer ett långt inlägg. Vill du inte läsa om Blondinbellas förlossning och hur det fått många att känna kan du hoppa vidare. Annars fortsätter du läsa….
Fredagspodden med Amanda och Hannah.
I morse när jag var ute och gick på min läskiga morgonpromenad hade jag Fredagspodden i öronen. Där tog de upp Blondinbellas förlossning, eller rättare sagt Blondinbellas skönmålning av en förlossning.
Som några av er säkert vet blev hon och Odd föräldrar i dagarna. Enligt Blndinbella eller Isabella som hon heter var förlossningen super, på alla sätt. Här nedan kan ni läsa lite av det hon förklarade, HÄR kan ni läsa hela förlossningsberättelsen.
Detta fick Hannah och Amanda att bli lite uppretade. Ja att hon förklarar sin förlossning som bara något fantastiskt. Att hon läst spaltmeter och skrämts av det som skrivits om smärtan kring en förlossning men att det inte alls gjorde så ont. Det är väl klart att det gör ont menar Hannah och Amanda. Jag är benägen att hålla med.
Detta är väldigt intressant. Jag förstår nämligen båda parter, på sitt sätt. Jag hajjar att man kan få en fantastisk förlossning på många sätt, men jag förstår också att det kan vara jäkligt irriterande att höra. Helst om man till hälften dog under sin/a egen/na förlossning/ar. Man MÅSTE komma ihåg att det som känns på ett sätt i Blondinbellas muttski – livmoder – maggrop, känns HELT annorlunda i någon annans. Det handlar säker till en viss del om inställning och förberedelse, dock så tror jag att det mesta handlar om individualism rent kroppsligt. Min svärmor har aldrig känt en förlossningsvärk i hela sitt liv. Inte med någon av sina 4 barn. Grattis svärmor, du har nämligen en av vad få kvinnor har, en egenskap att genetiskt inte känna samma smärta som andra. Jag är superfascinerad av svärmors historier kring sina förlossningar. När barnen nästintill fötts i toaletten då hon inte känt en tillstymmelse till värkar osv. Men också ”normala” förlossningar där hon varit på sjukhus, haft ett värkarbete och krystvärkar och sedan fött. Men det har knappt känts.
Jag själv har varit nära döden med dom alla. Med Thedde fick jag en chock när den första värken startade, med Elliot gick allt så fort och jag hade en 2 timmar lång värk utan någon bedövning och sen var han ute, Milo är den värsta av dom alla….jag ville bara bli sövd och efter 21 timmar var han äntligen ute. Jag var riktigt omskakad för att inte tala om Tony. Stackars man. Ändå var det mitt tredje barn. Vi hade gått profylax och jag var väl förberedd och hade sett fram emot denna förlossning. Ändå blev det katastrofont.
Jag citerar ifrån Blondinbellas blogg:
Och sanningen om smärtan då? Det är ju så individuellt. Det gör ont. Ett huvud ska ju ut. Men jag upplever en otrolig överdrift i alla smärtböcker jag plöjt innan det var dags. Överallt stod det att det känns som kroppen slits i tur eller att man vill dö. Jag var aldrig i närheten av att känna så. När det gjorde som allra ondast (när huvudet skulle ut) så tittade Odd och jag på varandra och trots att man vill vråla så bestämde jag mig för att andas tyst ännu djupare och vara ännu mer avslappnad. Det kändes som om jag vann över smärtan, jag lyckades lura den till något positivt.
Hur som helst, jag säger bara wow! Det har stärkt mig och Odd ännu mer som par och jag har bevisat för mig själv hur starkt inställningen kan påverka. Varenda gång en jobbig tanke dök upp (det gör ont, jag står inte ut, det går inte) så tog jag bort den och tänkte ”Jag kan ju det här”.
Det jag tror att många kan känna när man läser det här är att man känner sig lite lite sämre när man gett sig hän och vrålat, att man tydligen inte haft rätt inställning inför sin förlossning eftersom man inte alls kunde hantera de jobbiga tankarna som dök upp. Jag själv skrek i hela rummet: Sööööööv miiiiiiiiig medan jag bet på Tonys tatuerade armar. Jag kände inte alls att ”jag kan det här” fast det var mitt tredje barn jag födde. Smärtan var alldeles för stark och förändrade hela mig som person. Milo vägde 5 kilo och det var full beredskap i rummet när han skulle ut. Jag fick inte alls föda som jag hade planerat då det rådde stor beredskap när man förstod att det var ett stort barn som skulle ut.
Jag säger Grattis till Blondinbella som verkar vara en kvinna som kanske är gjord för att föda barn. Till er som inte är det säger jag, känn er inte sämre för att ni förvandlats till monster och vrålat er smärta rakt ut när ni fött era barn. Inga sätt är de rätta sätten att föda sina barn på. Det enda som är viktigt är att få ut sitt barn levande. Jag förstår att många kan ta illa vid sig när någon berättar om sin fantastiska förlossning, men det gäller att ta det på rätt sätt. Tur för den som får en fantastisk förlossning, det är nämligen ganska få förunnat. Om nu jag inte hade det så fantastiskt så blev det bra till slut, och när han väl kom ut var det så fantastiskt det bara kan bli.
Dagens morgonpromenad avklarad. Alltså jag säger såhär: Det gör vi aldrig om. Alltså ger oss ut kl 05 en söndagmorgon. Fiiiij i fasen så läskigt. Mötte två fulla snubbar som liksom mumlade typ ”Tjena bruden” medan dom vinglade fram. Även om jag var på promenad så började jag jogga av rädsla. Såg framför mig hur dom typ skulle slå ner mig….. Tänker att många våldtäkter säkert gått till så. Att två fulla snubbar sprungit på en tjej och bara fått en jäkligt dum id’e om att våldta nån. När spriten talat och förnuftet för längesen lämnat kroppen. Nu vet jag att mamma som läser min blogg kommer bli fly förbannad. Hon har nämligen förbjudit mig att ge mig ut så tidigt. Till mitt försvar så är det skönt att ha det gjort sådär tidigt men….det var lite för tomt och läskigt ute. När jag mötte killarna så kom det precis en bil, tack och lov för det. Tänk om dom hade fått för sig något? Usch, jag ryser på ryggen av bara tanken. Det blir nog inga fler sådana tidiga promenader för mig, inte helgmorgnar i alla fall.
Åh jag har så mycket jag vill blogga om idag. Dock så måste jag först göra lite frukost till mig och Milo. Men jag återkommer om gårdagens dop, sen ska vi prata om lite tyck och tänk kring Blondinbella och förlossning och sedan ska faktiskt jag och en kompis på SPA idag! Jag har bjudit henne på en tjejdag med spa medan våra karlar tar hand om barnen, sedan ska vi äta middag ihop. Hon har två små barn och behöver komma ut och njuta och lufta sig lite. Hörs snart igen! ❤️
Jag fick ett mejl. Det får jag iofs väldigt ofta, jag får många förfrågningar om ditten och datten och kan tyvärr inte hinna skriva om allt. Detta mejlet kände jag i alla fall att jag ville lyfta fram. Jag känner en del hjärtebarn nämligen, Milo har en kompis på förskolan som är ett hjärtebarn och honom brukar Milo och jag prata om ibland. Det berör mig otroligt mycket, att små barn ska ha fel på sitt lilla hjärta.
Du kan vara med och ge en gåva. Det är en tjej härifrån och hennes dotter som startat denna insamling till förmån för hjärtebarnsfonden. Såhär kan du också vara med och ge:♥
Ge en gåva med SMS. SMS:a hjärtslag 2197 till 72980 för att skänka 50 KR. Om du avslutar ditt sms med namn kommer det att synas. Annars blir din gåva presenterad som anonym.
Ok, detta kanske kan vara bland det godaste som finns. Det säger jag som älskar både saffran och mandelmassa. Denna kaka är riktigt julig och passar underbart till adventsfikat.
Sätt ugnen på 200°. Blanda socker, mjöl, vaniljsocker och salt i en bunke och rör sedan ner äggen. Riv mandelmassan och vänd sedan ner den i smeten. Smält smöret och blanda i saffran, häll det sedan i smeten, skrapa ur kastrullen ordentligt med en slickepott så all saffran och smör kommer med. Välj en form med avtagbar kant, smörj den med smör och mjöla därefter. Om du gräddar med över- och undervärme ska kakan gräddas i mitten av ugnen 15 – 20 min, beroende på hur kladdig du vill ha kakan. Viktigt är att du låter den svalna ordentligt i kylen så den sätter sig och stelnar till, annars kan den uppfattas som för lös. Du ska alltså INTE ha den i ugnen någon längre tid. Klipp ut en stjärna av papper, lägg den uppepå kakan och sikta sedan florsocker på kakan. Ät tillsammans med vispad grädde och valfria bär.
Godmorgon! Det är det lördagsmorgon och jag och Milo sitter och äter frukost här.
Vi ska strax hoppa i ett bad. Idag är vi nämligen bjudna på dop hos Mirka och Peter. Deras dotter ska döpas. Lilla hjärtsingen. Ska bli så mysigt! ♥ Har köpt så fina kläder till Milo, du får en bild på oss sen. Nu måste vi skynda oss, vi ska åka ända till Björklinge och jag vill vara ute i god tid. Hörs snart igen!
Först! Tack för alla fina grattis och hurrarop jag fått här på bloggen och på instagram. Vill du följa mig även där så heter jag @ninahermansen1. Där postar jag lite oftare om ditten och datten än vad jag gör här på bloggen. Men här får man chans att berättar mer så att säga. Dom har kontaktat mig från Soffadirekt och gratulerat mig till vinsten. Jag ska få skriva in alla mina önskemål och sen kommer sängen att skickas till mig. Ni får la komma förbi och provligga den vid tillfälle. 😉 Kanske ska jag ställa ut den på torget en lördag så ni kan bränna förbi bara och ta ett provligg. 😉
Stjärnor från ÖB.
Dessa hittade jag på ÖB. Såg att en vän skrivit om dom på Instagram men glömde liksom bort dom. Häromdagen när jag var inne på ÖB så gick jag förbi dom och slog till på alla tre. Juliga.
Fredagsbukett
Hann inte in på blomsteraffären men dessa ICA rosor blir toppen som substitut. Nu har jag tänt upp ljusen här hemma och har faktiskt en ”Pulled pork” i ugnen. Blev så inspirerad från igår på
Nosh & Chow. Ska bli så spännande och se om det blir sådär gott som jag förväntar mig. Hoppas! ❤️
Vet ni, mina ögon klipper redan. Hur jag ska orka vara vaken till IDOL? Det kommer vara en bedrift om jag klarart! 😉 em
Gör såhär:
Lägg alla de torra ingredienserna i en matberedare, kör och blanda.
Tillsätt smöret i tärningar och kör ihop till en deg. Rulla degen till längder och skär den i 50 jämnstora bitar som rullas till kulor. Lägg kulorna i småbrödsformar.
Gör en fördjupning i varje kaka och lägg en klick lingon eller sylt i. Gräddas mitt i ugnen i 200 grader i ca 10 min.
Vilken kväll vi fick igår! Så bra fixat av Hannah & Peter tillsammans med Make Up Store och Therese! Kvällen började med att vi sågs på Riche.
Mina fina bloggkollegor! Hannah, Therese och Roxenmo. Vi fick sitta en stund och äta lite charkisar och ta nåt glas. Fy fan så mysigt säger jag.
Min kollega Starwoman som kommer önska sig min parfym i julklapp. 🙂 Hon höll på att äta upp mig. 😉 Så härligt att ses!
Hela härliga högen! Marica, Ulrika och Fnulan syns här också. Så snygga allihop! Åh vad jag sett fram emot detta alltså.
Sedan bar det av till Make Up Store. Vad snyggt det blivit. Ni vet att jag ju jobbat på just detta Make Up Store på Norrlandsgatan för 10 år sen.
Här stod vi och lyssnade och tittade på en sminkning som butikschefen gjorde.
Butikschefen och en utav våra gäster.
Massa gott bjöds det på! Inte lätt att hålla sig ifrån… nomnomnom! 🙂
Här stod vi med våra härliga goodiebags. Sedan var det dags att gå vidare till Teater Brunnsgatan och kolla Therese.
Här satt vi spända och väntade. Vad var det vi skulle få se?
Underbara Therese som bjöd oss på underhållning på hög nivå. Gud vad vi fick fnissa. 🙂 Jag var visst med på ett hörn också i denna föreställning. Therese: En dag får du igen! Haha…. 😉
Kvällen avslutades på Nosh & Chow. Majj gadd för denna pulled pork som jag åt. Såååååå gott! Du måste gå dit och testa nångång!
Tack kära bloggkollegor, läsare och alla som var delaktiga denna kväll. Så himla trevligt och välanordnat var det. Glsd och stolt att jag får blogga här på Femme är jag! ♥