Hej fina!

Alltså, nu har dygnet nästan för få timmar. Dessutom sov jag så sjukt dåligt inatt så nu behöver jag dra lite i handbromsen. Jag börjar lära känna mig själv på riktigt och har insett att jag går in för något med hull och hår och slutar som ett urskitet litet päron när allt är klart.

Måste lära mig spara på energin. Måste. Jag mår inge vidare när jag kör så inihelskotta slut på mig själv. Men älskar jag något så gör jag det så jag blir fartblind. Bara kör liksom.

Jag och slottet håller på rodda ihop det här samarbetet för fullt och allt ska sitta. Inbjudningar ska skickas och allt annat spikas.

Som vanligt så tappar jag självförtroendet på vägen. Jag blir svag, tappar magkänslan och börjar fundera på om jag inte är riktigt klok? Men nu måste jag hålla hårt i min magkänsla och det den säger mig. Det här kommer bli skitbra. Jag måste lita på det.

Jag har haft ett par drömmar i livet. Drömmar som hängt med mig i nästan hela mitt liv. En var att driva café. Den drömmen besannades förrförra sommaren. En annan dröm jag haft är att göra ett stort vernissage och gå loss utta helsicke med min konst och visa den så som jag gillar den. Den är lite udda kanske men nu hoppar jag fasen ut från klippan rejält och bara tänker att allt kommer gå bra. Men fasen, det är skiiiiiitläskigt……

Har en liten elak farbror på axeln som viskar: ”Vem fan tror du att du är, alla kommer tycka att det är fult och konstigt”. Jag får liksom försöka proppa käften på den förbannade farbrorn med vadd. Och tejpa igen tills jag gjort vernissagen. För en gång skull vågar jag leva ut min kreativitet helt och fullt. Bära eller brista. Jag satsar hårt nu och går det inte så behöver jag inte dö nyfiken sen som gammal tant. Jag vågade hoppa ut från den jäkla klippan och satsa satan. Det kan och kommer ingen kunna ta ifrån mig.

Fokuserad och trött idag. Duschade och slängde upp håret i en tofs innan jag for till verkstaden.

Den här byrån har tagit sjukt med tid. Den var supersliten och hade inte många år kvar att leva. Nu har jag skakat liv i den vackra gamla damen men hon är sur och torr typ.

Borta är nagelförlängning och välskötta händer. Haha….plockade 127 stickor igår, naglarna är som fnöske och händerna allt som oftast fulla av färg och damm.

Inte så glamouröst. Nope! Inte alls. Men när jag sitter där och ser en uträknad möbel plötsligt få helt nytt liv så är det värt alla brutna naglar och stickor i händerna.

Idag blir det en lugnare dag. Andas. Började dagen med en liten andningsövning jag brukar köra när det är för mycket. Den får mina axlar att sjunka och andningen blir normal igen. Ikväll blir det sova tidigt, äta bra mat och bara vara.

Sen är det helg. Så skönt!

Milo blir hemma resten av veckan. Vidrigt skit det här med svinkoppor. Har ni haft det? Eller har era kids haft? Alltså…. stackars lilla hjärtat vad jobbigt det varit att ha hela nacken full av dessa hemska koppor, han har i ansiktet och vid örat också. De har brett ut sig som en löpeld. Vi har duschat, tvättat, smort och skött om morgon och kväll. Idag äntligen så börjar den första som kom att se riktigt bra ut. Hoppas vi andra klarar oss.

Nu ska jag knappa lite på hemsidan här innan jag tar kväll. Dyker nog upp ett inlägg till innan kvällen är slut, gör det inte det så har jag somnat tidigt.

Kram Nina

Hallihallå!

Vänner….. Jag jobbar sönder just nu. X antal möbler ska bli klara och jag har så sjukt höga krav. Ni som läst här länge känner mig och vet hur jag funkar som människa. Jag är inte direkt snäll mot mig själv när det kommer till mig själv. Kraven är skyhöga och endast det perfekta är gott nog.

Snaaaaaaarkk! Är det någon egenskap hos mig själv som jag kan bli sååå trött på är det ju den. Men, jag siktar högt nu. Jag har aldrig siktat såhär högt. Har bara en sån känsla i kroppen att jag måste köra på det här nya projektet nu. Typ bära eller brista.

Men hörni, träningen….den där träningen som hjälper till att hålla oro och ångest borta. Vi är ett litet ”syjuntegäng” nu som vill köra så i nästa inlägg snackar vi om det. Jag ska ut på en promenad i eftermiddag, hoppas ni också ger er ut? Well well, mer i nästa som sagt.

Har just åkt hem från verkstaden och den här nyslipade och nyspacklade byrån för att äta lite lunch. Slänger ihop en snabb omelett. Tony har hästmycket att göra på jobbet men kan som tur är jobba hemifrån nu när Milo har sina svinkoppor. Jag har lite svårare.

Byrån innan slipning och handpolering av dessa vackra beslag. De var verkligen slitna och smutsiga. Den här byrån är verkligen gediget hantverk. Så fin och robust byrå som jag bara måste göra till något vackert. Så sjukt mycket jobb men oj vad fint det kommer bli tror jag. Att få skapa något nytt av något gammalt och avdankat är så sjukt stimulerande. Ni anar inte. Känns som jag spinner som en liten katt!

Efter en herrans massa gnoende för hand och första slipningen blev det såhär. Har nu skruvat bort alla beslag och slipat ytterligare en gång.

Ääääälskar att se beslagen börja skina sådär vackert igen och slipa fram den friska ytan igen. Som att väcka liv i en gammal möbel som ingen tyckt om, som legat undangömd eller undanskuffad. Lycka ju!

Längtar så att få visa er alla slutresultat sen. Har gjort färdigt en del nu men vill inte visa förrän det är dags för vernissage.

Nä, nu måste jag äta. Magen kurrar! Hörs sen igen!

Kram Nina