Goddagens!

Har inte hunnit in till dig förrän nu. Fladdrade iväg till storstan i morse och har haft fullt upp. Nu har jag dock satt mig för att jobba vid datorn lite. Trist nog så möttes jag av en tråkig kommentar när jag loggade in.

Den här kommentaren kan tyckas inte så farlig, men den tog lite hårt. Jag har tagit som en regel att inte fokusera på dumma eller plumpa kommentarer. Jag vill ha en härlig atmosfär här och jag vet att ni är många som också gillar att det är bra stämning. Det gör ju de flesta, drama är jobbigt och ont i magen för mig.

Men så kommer det dagar. Vissa dagar tar man åt sig mer. När det kommer till recepten så ligger det oftast jäkligt mycket jobb bakom. Man har provbakat, man har misslyckats, man har funderat och det har gått åt en hel del ingredienser. Inte alltid, men det receptet som detta handlade om låg det ganska så mycket jobb bakom. Det handlar om mitt Havregrynsbröd i långpanna, det är ett av mina mest besökta recept. Varje dag är det hundratals som besöker det receptet. Jag har fått bekräftat både en och två gånger att det verkligen är ett toppenrecept. Jag var så jäkla glad när jag lyckade så himla bra med det. Jag minns när jag skrev inlägget….äntligen hade det blivit sådär perfekt som jag önskade och jag kunde äntligen dela med mig av det. Att få dela med sig av ett recept som man vet är jättegott och enkelt att baka är liksom 10 poäng för mig.

Sen kom det en sån där kommentar. Även fast den inte är så elak så är den det för mig. Den är sårande rent av. Personen skalade bort alla personliga utrop och kommentarer som jag gjort i inlägget och tyckte då att brödet blev bra. Personen förvånades också över kvinnoansiktet (mitt ansikte) och undrade vad som var viktigast i en receptsamling? Antar att personen menade om bilden på mig eller receptsamlingen var viktigast? Och här har jag gått och trott att det är lite härligt med personliga utrop och kommentarer i ett recept….

Jag hajjar att personen inte verkar ha så stor koll på hur en blogg fungerar, men har man inte koll på läget kan man ju skita i och skriva något alls. Personens ”gott bröd” i slutet känns som en fet smäll. Som att när personen fick gå in och tycka att mitt ansikte högst upp och min personliga skrift i inlägget var skit, ändå använda mitt recept och tycka att det dessutom var gott så har ju personen fått det den ville.

Nä, en för personen harmlös kommentar som tog hårt på kvinnoansiktet som kämpat en del för att få ihop det här receptet…… Jag vet att ni tycker att jag ska ignorera det och istället fokusera på allt snällt som skrivs och alla tack jag får. Absolut, men idag är jag känslig och då gör en sån här kommentar lite extra ont. När pms:en är över sen kommer jag förmodligen skratta åt den här personen….men som sagt, inte idag.

Min vy just nu. Skönt att bara sitta och titta rakt ut. Inte känna eller tänka något, bara glo. Känslan av att bara glo kan vara väldigt skönt. När jag kommer hem idag ska jag ta en promenad. Ska ställa mig med ryggen mot ett träd. Ibland kan man må bra av att rota sig. Det har min mediumkompis Carola lärt mig. Det gör man genom att ställa sig med ryggen emot ett träd, tänka att det växer rötter ner i jorden ur ens fötter, samtidigt kan man tänka att det växer uppåt mot toppen från huvudet också. DET ska jag testa idag.

Tack för att du finns. ♥

Kram Nina

Ja det har väl inte undgått någon att en av de starkast lysande stjärnorna på DJ himlen lämnat jordelivet?!

Som det brukar vara så har jag blivit oerhört berörd av detta. Läser allt på alla nyhetssajter, scrollar i instagramflöden och liksom letar information. Kan inte ens skriva något om det här på bloggen för jag behöver landa i det själv först.

Ni som sett dokumentären om Avicii eller Tim Bergling som han hette, vet ju att han mådde allt annat än bra. Han gjorde något han egentligen inte ville under långt tid. En introvert och blyg människa som inte längre ville stå framför en publik utan ville sitta i sin studio och producera musik.

Men när pengar är inblandat är det nog lätt att pusha på och förvänta sig mer av en människa. Att tacka nej till turnéer som skulle gett både Avicii och hans samarbetspartners säckar fulla med pengar är det ingen som förväntar sig.

Men är pengar allt? När en ung människa blir världsartist så är det kanske väntat att med den här framgången följer också baksidor. Psykiskt lidande, ångest och droger är inte alltför ovanligt. 300 spelningar på 1 år säger ganska mycket om hur hans liv måste sett ut. Är vi någonsin kapabla – helt oberoende på ålder – att rodda något sådant i hamn är frågan? Pallar man? Vi är ju bara människor – inte maskiner.

Hans manager visste hur han mådde t ex, men det var inget som respekterades. Han ville ta det lugnt – men ingen lyssnade. Han ställde in 10 spelningar i Las Vegas efter att han i stort sett gått in i väggen. Ändå var pressen stark att sen ändå fortsätta leverera. Han blev sjuk men hann inte vara sjuk, han skulle leverera.

Jag som själv levt med ångest under många herrans år kan bara tänka mig hur mycket den här pressen som finns bland världsstjärnor skulle sänka mig. Jag skulle nog inte fungera. Att få landa, hasa i mysbrallan, ligga i soffan, slökolla serier och inte ha kontakt med någon behöver vi alla ibland. Ett sätt att starta om oss själva för att orka fortsätta med något som suger så oerhört mycket energi.

Jag blir så ledsen. Är pengar allt som styr vår värld? Ska man inte få bli sjuk? Ska man inte få ha ångest? Måste man fortsätta leverera även om kroppen och själen skriker nej. Är det värt det? Till varje pris?

Alla människor – du och jag också – vi måste få säga nej. Vi måste få säga att vi inte vill. Inte är sugna. Vi vill göra annat eller så vill vi bara göra ingenting. För vems skull säger vi ja? Inte för vår egen. Det är så jäkla sorgligt. Fan – vi måste sluta med det. Det är ett så stort tecken på att man inte respekterar sig själv – inte älskar sig själv. Man skiter i vad hjärta och själ säger – kör över den som en bulldozer. Fuck you hjärtat, jag skiter i vad du känner. Vi måste sluta med det. NU!

Jag har ingen aning om hur den här fina själen lämnade jordelivet. Men jag vet hur han blivit behandlad på vägen. Jag har spelat hans musik sen det hände. Sörjt och förfasats, tänkt på hans föräldrar, på hans vänner och andra nära människor. De har ett helvete att gå igenom förmodar jag. Kan inte ens tänka mig hur det måste vara….

Vackra fina geni till musiker! ❤ Världen sörjer dig. Hoppas du har det bra där du är nu. ❤