Jaha, då har vi gjort Sthlm. Tony lämnade vi hos tandis och så kvistade jag och Milo vidare till Grönan. Det ÄR ju så häftigt där just nu. Dock så blev vi lite trötta på de galna köerna överallt. Så sjukt mycket folk alltså!
Älskar verkligen dekorationerna! Dom har verkligen lagt ned väldigt mycket jobb på allt. Vet inte hur många pumpor det var där alltså!
Vi köade en hel evighet för att ens få plats att sitta eller för den dela kunna handla! Det blev lite korv med bröd och små munkar till efterrätt.
Vi satt länge och värmde oss lite i ”kuvösen”. Jag kallar stället där de ”plastat in” en del av Grönan för det. Milo lånade min läsglasögon, han önskar att han någon dag får glasögon. Om inte annat så kommer det senast komma i 40 årsålder när han drabbas av ”gammeln”.
Det var nästan så man trodde att det värmde vid den här kitteln, men det är bara rök….
Ämen kolla?!? Va?!? Hur tur? Min rad som jag valde på första försöket gav oss denna chokladlåda med Marabous mjölkchoklad. Jag blev så glad så jag skrek, klippet finns i min story på Instagram nu.
Vi jobbade även hårt på att vinna ett gosedjur från ”Five nights at Freddies”. Men näää, Det ville sig inte riktigt! Ibland önskar man bara att man fick köpa en.
På väg ut från Grönan igen. Piuh, idag var det nästan för mycket folk. Märkte på Milo att han blev alldeles stressad av allt folk överallt. Man fick köa för precis allt. Toa, mat, karuseller, om man skulle köra femkamp, lotterier ja men allt. Voi voi, jag är inte mycket för sådär mycket folk, men nu är det gjort för denna veckan.
Imorgon är det FINFREDAG! Så fort denna veckan gått alltså, helt otroligt. Vi ska köpa pumpor och dekorera lite med ute. Ha en fin kväll nu.
Lovade ju dig att berätta något som jag tycker är så spännande men Tony kanske inte riktigt lika mycket! Grejen är att detta är så oerhört känsligt för honom men något som jag fått lov att berätta om här på bloggen.
Under många år så har vi märkt att hans tänder har blivit sämre och sämre. Från att ha haft vanliga hål till att tänderna typ krackelerat. I början gick det att hålla i schack med tandläkarbesök men till slut så bara trasades hans tänder sönder. Han har dessutom till och från haft sån oerhörd värk så jag faktiskt varit förtvivlad över hur vi ska göra med allt?
När tänder bara fortsatte krackelera så kände jag att herregud, vi måste göra nånting! Då kontaktade jag Aqua Dental. Skrev som det var och frågade rakt ut om vi kanske kunde göra ett samarbete, jag gör sällan det då jag har min portal som sköter sånt. Men jag är verkligen desperat att hjälpa Tony!
Aqua Dental har specialister som de kan skicka till vid behov.
Idag hade då äntligen Tony tid hos Aqua Dental. Han var såklart jättenervös och skämdes så himla mycket över sina tänder. Han fick fylla i lite papper innan.
Häftigt akvarium hade dom som disk. Milo blev mäkta imponerad.
Nu har Tony fått ett första utlåtande. Tack och lov så går det att göra något åt hans tänder. Dock så är det så mycket mer omfattande än vad vi någonsin kunde ana. Det kommer behövas göra stora åtgärder på hela käkbenet och massor av jobb. MEN – det går att göra något åt det!!! Tony berättade att tandläkaren hade varit heeeeelt underbar.
Tony hade känt ett jätteförtroende för honom och kunde verkligen vara helt ärlig med allt. Att han t ex är beroende av Pepsi Max. Tandläkaren trodde inte att det bara var därför utan det kan också bero på magsaft som kommit upp i munnen. Det låter helt logiskt. När Tony var överviktig så hade han ju ständiga problem med sura uppstötningar och magsyra fräter hårt på tänder enligt tandläkaren.
Nu ska hans resa börja, mot en mun som han inte behöver skämmas över och tänder som bara krackelerar och trasas sönder. Ibland har det liksom lossnat stora bitar rakt ut. Så hemskt!
I november ska allt börja, då med lite lagning av ett par tänder. Sedan blir det de stora. Kommer nog ta lite tid men han är så glad att han äntligen vågade ta tag i det här. Han var lyrisk när han kom från tandläkaren. Så glad över hur han blivit bemött.
Han ska ju leva minst 50 år till tänker jag och då ska man väl ha tänder som funkar. Jag har tjatat länge och nu äntligen kände han ett förtroende för den här kliniken. Sånt är så viktigt! Har man förtroende så vågar man kanske visa något som är oerhört pinsamt för att de tas emot på ett proffsigt och snällt sätt. Inga pekpinnar utan mer…. ”nu ska vi hjälpa dig med dina tänder, det här kommer bli jättebra!”
Ni kommer såklart få hänga med i allt det här. Det kommer bli före och efter bilder sen, före får jag inte visa ännu och det har jag full respekt för. Är så glad för hans skull…. ÄNTLIGEN!
Idag vill jag tipsa dig om en billig rätt till helgen som blev såååå god så det var inte klokt! Jag har inte varit något ”fan” av fläskytterfilé. Tycker det blir sladdrigt och fläskigt på något sätt. Men jag tänkte att jag skulle ge det en ordentlig chans nu, se om det verkligen inte gick att få det riktigt gott?! Det gjorde det!
Jag smakade och kan säga att det här köttet får 10 poäng av 10. Vi bjöd mamma och pappa på detta och dom tyckte det var sååå gott! Vill du få fläskytterfilé riktigt god så ska du testa detta recept.
Jag helstekte den i ugnen efter att ja gett den en ordentlig yta i stekpannan. Sen tror jag att marinaden gjorde allt vad gäller saftighet och smak.
HELSTEKT MARINERAD FLÄSKYTTERFILÉ, 6 port
1 kg fläskytterfilé
Marinad:
3 msk olivolja
1,5 msk balsamvinäger
1,5 msk rödvinsvinäger
1 msk oxfond
3 pressade vitlöksklyftor
2 msk chilisås
2 msk sweet chilisås
1 tsk salt
1/2 tsk svartpeppar
Gör såhär:
1) Börja med att göra marinaden. Blanda alla ingredienserna i en skål. Blanda runt ordentligt.
2) Pensla köttet, stek i olivolja i medelvarm stekpanna. Den ska få rejält med färg så låt den ligga tills den har ordentligt med yta. Var noga med att vända den i stekpannan många gånger.
3) Lägg köttet i en ugnsfast form. Pensla köttet igen. Ha på mycket.
4) In i ugnen på 200 grader. Öppna med jämna mellanrum och fortsätt pensla på köttet. Köttet ska hela tiden vara blött av marinaden. Se till att all marinad används och låt köttet steka i ugnen i ca 40-45 min.
Men hörni, igår hann jag verkligen inte in alls. Jag påbörjade ett inlägg och lagom till jag skulle avsluta det igår kväll så somnade jag. Så typiskt! Hade en hektisk dag med samarbeten som skulle in så jag hade fullt upp med det hela dagen.
Men idag är jag tillbaka! Måste ju börja med att berätta om vår kväll med Systrarna Graaf och premiären av deras realityserie.
Några av bilderna är tagna av TV3:s fotograf under kvällen som vi fick mejlade till oss.
Hannah var snyggare än någonsin! Så härligt att vespan från bilden som finns ute i hela Sverige nu angående deras realityshow fanns på plats.
Jag fick ju med mig ”Mellan” som sällskap! Så kul att han ville följa med. Några trodde att han var min man under kvällen. Haha…. det får man ju ändå skratta gott åt.
Här är han på bild med Maggan och Johanna Toftby. Så längesen jag träffade henne! Vi skrattade gott åt när jag tog bilden, jag hade nämligen inte mina läsglasögon med så jag såg inte att bilden blev helt suddig som Johanna såg…. haha, vilken tant man blivit alltså? Måste nog ändå vänja mig vid de där jobbiga progressiva linserna.
Alla var så fina mot min pojke! Han fick så mycket beröm för sin dans och hur snygg han var. Tack alla fina ni som såg honom. Sånt betyder mycket för mammahjärtat! ❤️❤️❤️
Fina Hannah, äntligen fick jag krama på henne igen. Såhär kan det se ut när vi försöker ta bild ihop. Elliot gjorde ett bra jobb ändå!
Sprang på underbara Fnulan och den trevliga kvinnan bredvid har jag träffat hos Hannah men helt glömt bort på namnet på. Förlåt.
Fina Johanna Nelson dök också upp. Så kul att hon och jag går samma inredningsskola. Dock så är hon snart klar, det är inte jag…. Det får bli klart när det blir klart helt enkelt!
Massa mingel och sedan fick vi se första avsnittet av serien!
Jag tycker verkligen att den hade ALLT. Skratt, humor, sorg, verklighet, glädje och flams. Exakt så som livet kan se ut i verkligheten. De har verkligen fångat Hannah & Maggans personligheter och hur dom är på riktigt. Så kul! Vi skrattade högt och grät också en del i lokalen. Det var så gripande att se klippen om fina Isak.
Snygga jädra systrar det där alltså! Tittade ni på serien?!
Hepp, dags att ta tag i dagen. Idag blir det spännande förstår ni, något som min Tony förmodligen tycker ska bli väldigt obehagligt ska gås igenom. Låter inte klokt att jag säger spännande om det men jag berättar mer senare.
Godmorgon höll jag på att skriva. Idag har jag haft en bakdag förstår ni, lite laga mat dag också faktiskt. Jag brukar göra så ibland för att ta fram nya recept. Tar en halvdag med bara bakning och matlagning. Idag har jag fått ihop 5 nya recept.
Wiooo… ska försöka göra det en gång per vecka nu. Perfekt att ta fram nya recept, sen har jag en klan med ungar som är hungriga så då fryser jag in matlådor åt dem av det jag lagar. Skulle verkligen behöva ha en frysbox extra. Vår frys är liten och ständigt proppfull. Har kikat på en 100 liters som jag tänkt att jag ska ställa i förrådet. Har ni en sån extra?
Kommer aldrig glömma när mamma och pappas gigantiska frys gick sönder när vi var i Finland i 4 veckor och allt i den ruttnade. Kan ni haja lukten när vi klev innan för dörren? Ämen jag kan nästan känna den än idag. Så fruktansvärt vidrigt så det finns inga ord! Grejen var att den ju var rätt instängd tills vi öppnade den….. oh my goooood! Kräks i munnen.
Ja detta kan man också tro är kräks i munnen. Men serru den här blev rätt fräsch. Jag hade i 2 stora nävar bladspenat, 1/2 avokado, 1/2 citron, färsk ananas, ingefära, 1 banan, honung och vatten. Riktigt gott faktiskt och sjukt nyttigt. Jag försöker mota det som är på gång i min hals i grind. Hoppas det inte bryter ut….
Ikväll åker jag och ”Mellan” i alla fall på premiärevent i storstan. Det är ÄNTLIGEN dags för Hannah och Maggans realityshow. Denna serie kommer bli så sjukt rolig, det är jag övertygad om! När dom här två systrarna kommer igång så är det fasen inte lätt att hålla sig för kiss. Jag uppdaterar såklart på min story på Instagram, ni hittar min Instagram HÄR! Missa inte att kolla ikväll kl 21.00 på TV3. Lite längre fram kommer nog jag också dyka upp i ett par avsnitt. Hjälp!
Ska nog kvista ner på stan och inhandla någon ny blus eller något. Behöver peppa till mig lite.
Hemma i soffan och vet ni? Jag är hängig. I morse vaknade jag med känslan av att ha svalt något starkt i halsen. När jag får den känslan vet jag att det förmodligen är en förkylning på g. Nu börjar det kännas som hosta och jag har ont inne i magen – exakt så får jag när jag blir förkyld. Känns som magen är förkyld. Såååå trist! Nu måste jag kurera, vill inte vill inte.
Den här lille pajsaren vet hur man njuter ledighet. Jag värmde rester från igår till lunch och han struttade omkring i morgonrocken fortfarande. Härligt! Det är det som är ledighet….
Vi ser ut som två skrämda fåglar inne på bion. Vi valde plusstolar. Ämen hörni, hur skönt?! Jag halvlåg filmen igenom.
Åt vindruvor och drack vatten medan Milo åt popcorn. Jag ÄLSKAR popcorn, som fasen. Men det var inte så svårt att avstå, det är inte det längre. Så konstigt det där.
Blev dock förbannat dyr bio. När vi kom ut till bilen hade jag fått p-bot och jag fattade inte varför? Jag hade ju easypark på? Nej men då fick jag se att jag missat att det var handikapp-plats där jag ställt bilen. Ämen neeeej, hur kunde jag missa det? Stressad som tusan kom jag till parkeringen och den här platsen var inte som en given handikapp-plats, var glad att jag hittade den bara. Svårt att förklara men den var liksom precis efter en stor sväng så jag missade skylten. 1000 spänn i böter.
Men jag får skylla mig, så är det ju. Bara så trist när man verkligen missar sådär….
När vi kom hem hade Tony tänt ljus både utanför och här hemma och så hade han lagat mat. Hur skönt när man är hängig?!
Nu ska jag lägga mig här under filten, dricka en stor kopp med te med ingefära och citron och hoppas jag är bättre imorgon.
Ny vecka, nya utmaningar. Haha….alltså den klyschan, den har näsan gjort mig irriterad tidigare. Men hörni, det är ju så. Det är på veckorna som man kan nå nya höjder, är det inte så? 🙂 Här hemma är det höstlov. Det känns urskönt faktiskt. Milo har inga stressiga morgnar, han får strutta runt här och ta morgnarna som dom kommer. Idag sov han länge och går fortfarande bara i kalsongerna och njuter av att inte göra nånting.
Senare idag åker vi och går på bio. Maleficent 2 väntar. Vi har tittat på trailern här hemma och den verkar minst sagt spännande. T.o.m så jag är lite spänd. Det stora kruxet för mig är vad jag ska äta på. Att gå på bio utan att äta på något är ju som att fira jul utan julafton typ. Haha…. Måste klura lite men det lutar åt vindruvor och kanske hinner jag baka någon form av muffins som passar min kost att ta med. Milo laddar för popcorn och läsk.
Tänkte förresten uppdatera er lite runt min kost och sellerijuicen senare. Många undrar kanske hur det går? Har du några frågor kring det så släng in en kommentar vetja!
Igår kväll var det Söndagsmiddag hemma. Älskar när vi alla samlas. Kan inte bli mysigare faktiskt, det är som att man slutar helgen på nästa sätt. Man får snacka om helgen som gått och veckan som ska komma. Det är så härligt att ha vuxna barn, det är verkligen så spännande att få följa dom i livet. Allt är ju såklart inte guld och gröna skogar, det finns mycket som dom också tampas med i livet. Men jag är glad att jag får vara med och stötta och finnas till för dom. Dom är ju det viktigaste vi har i livet.
Den här hönan var med och dukade och fixade, vad annars. Där jag är där är hon. Lilla sötisen.
Som jag skrattade åt den här bilden. Hahahaahahahaa…..
Gratängen fick massor med beröm av familjen, den var tydligen väldigt god. Du får recept på den lite längre ned. Vi satt uppe och pratade med Thedde till halv 12 inatt. Så mysigt verkligen. Fattar bara inte hur jag orkade sitta uppe så länge? Haha…. sov ända till sju i morse gjorde jag också. Så skönt.
KYCKLING & BACONGRATÄNG, 8 pers
4 kycklingfiléer 2 paket bacon 3 vitlöksklyftor 1 röd paprika 5 dl grädde 2 dl creme fraiche 4 msk kalvfond
2 msk kycklingfond 1 msk dijonsenap 4 msk sweet chilisås 2 tsk paprikakrydda 2 krm cayennepeppar salt och peppar
500 g pasta 250 g riven ost
Gör såhär:
1) Sätt ugnen på 225 grader. Skär kycklingfiléerna i stora tärningar. Stek i olivolja tills de här helt genomstekta.
2) Pressa i vitlöksklyftorna. Tärna paprikan i mindre bitar. Stek med dom också tills de mjuknat. Salta och peppra lite. Häll upp allt i en ugnsfast form.
3) Klipp baconen i mindre bitar, stek dom så de får lite färg. Häll i dem i ugnsformen också.
4) Blanda grädde, creme fraiche, kalvfond, kycklingfond, dijon, sweet chilisås och alla kryddor. Vispa så allt är utblandat.
5) Koka pastan al dente. Om pastan ska koka 10 minuter så kokar jag runt 7. Häll i den i ugnsformen också. Häll till sist i gräddblandningen också, rör runt så allt är utblandat.
6) Strö på riven ost. Skjuts in i ugnen i ca 20-25 minuter eller tills osten fått fin färg. Toppa med basilikablad. Servera med grönsallad, gott bröd med smör och ost. Detta är riktigt riktigt gott!
Japp då fick du även lite tips för mat till denna veckan. Jag älskar gratänger, lätt att slänga ihop och gräddas klart i ugnen. Blir dessutom väldigt mycket vilket är toppen, då räcker det länge. Perfekt idag nu när vi ska på bio, då kan Milo äta rester från igår.
Nu ska jag hoppa in i duschen, sen är det dags att börja åka mot bion. Vi hörs lite senare.
Kram Nina
Följ gärna min Facebooksida och Instagram för många fler recept, livet i största allmänhet och tips
Jag måste ju bara berätta om gårdagen, alltså hur härligt var inte det jag fick uppleva? Sån jäkla revansch på något sätt. Jag växte 48 meter igår för hans skull. Att se honom stå där inför alla var sån jäkla power så det fanns inga gränser.
Jo men apropå det jag berättade om ”Mellans” uppväxt. Hur tufft han haft det, hur det påverkade honom varje dag så kändes detta som inget annat än revansch. Han har inte levt ett lätt liv. Att ha vuxit upp med att alltid känna sig utanför och inte alltid vara självklar i gänget är svårt när man är liten och ung. Det enda jag kunnat göra är att stå vid hans sida och skydda honom med allt jag förmår. Se till att andra gav honom respekt när allt bara var hemskt. Helt ärligt, att ha ett barn som är utsatt är inte bara jobbigt ur en aspekt. Att ha ett barn som är utsatt är också en fruktansvärd oro, en oro för hur länge han ska orka. Att ständigt vara på sin vakt så att han inte hamnade för djupt i sin sorg över att inte passa in, att bara få umgås med kompisar på deras villkor och att känna sig utstött gång på gång.
Min största fasa var när han inte berättade om det för mig. När han inte sa något. När han bara gick i sin egen värld och mådde dåligt och jag fick inte veta. Därför blev jag en jobbig mamma. Jag höll alltid extra koll på hans mående. Hur han betedde sig, vad han sa, vad han gjorde. Mina känselspröt var ständigt igång och uppmärksammade allt. Man får riktigt aldrig någon ro…. De gånger jag reagerade för kraftigt om någon varit dum så drog han sig tillbaka och berättade ingenting. Detta innebar att jag dessutom behövde hitta ett sätt att förhålla mig till allt. Det värsta som kunde hända var ju att han blev tyst om saken. Det var liksom att skrika i kudden om ni förstår vad jag menar? Långa promenader med gråt. Ligga vaken på nätterna och fundera. Nä fy farao vad jag är glad att det där är ett minne idag och inte vår vardag och verklighet.
Hemska minnen sitter dock kvar, hårt inne i själen. Jag kommer förmodligen aldrig att förlåta vissa personer. Jag kommer förmodligen aldrig att acceptera det som var, det kommer alltid ha en tagg i mitt hjärta. Men, jag kan inte låta det färga mig mer. Det färgade oss alldeles för länge. I så många år var det vår vardag…. ibland funderar jag hur han fixade allt? Hur han orkade med att fungera?
Det detta dock gjort är att det gett honom ett jäkla skinn alltså. Inte bara på näsan. Idag ”fuckar” man inte med honom utan vidare. Han har blivit så stark på att säga ifrån om något känns fel och om han blir orättvist behandlad. Något som var jäkligt bra kan jag känna, något gott förde det med sig liksom.
Jag minns när han var runt 12-13 år gammal och var lite ledsen över att han blivit retad i skolan den dagen. Den dagen handlade om att han hade ridning som sitt största intresse. Jag minns att vi satt i bilen. Då målade jag upp en bild för honom.
”Tänk framåt några år, tänk framåt 10 år. Tänk hur du står utanför Globen och ska gå in där och göra din första tävling på Stockholm Horse Show. Se framför dig hur du hoppar felfritt över varje hinder med din drömhäst. Se framför dig hur du hoppar över sista hindret och vinner hela skiten. Då ska du peka finger åt alla dom som retat dig. Du lyckas, inte dom!”
Detta blev en målbild för honom som han bar med sig länge. En målbild som räddade honom ur den djupa grottan han ibland befann sig i. Man hittar sina sätt att överleva, detta var ett av våra. Sen var det nog viktigt att få honom att prata när det var jobbigt, att släppa på känslor när det var tufft. Det hjälpte också.
Men, idag är detta över för oss. Det var många som skrev till mig när jag berättade om detta. Elliot är verkligen inte ensam om detta. Det finns så otroligt mycket barn där ute som mår dåligt i skolan varje dag och det är förjävligt. Det gör mig så oerhört ledsen. Barn måste få vara barn, barn måste få känna att dom passar in och duger som dom är. Att ständigt höra att man inte duger eller är den ena och det andra måste vara så förödande. Allt detta i den mest känsliga perioden i ens liv. Jag blir så arg när jag tänker på det…. Hur små gärningar som andra barn kanske inte tycker är så farliga kan vara fullständigt katastrofalt för den som är utsatt är så hemskt. Jag önskar bara att alla dessa utsatta barn har stöd av någon, vem som helst…. att dom hittar sätt att genomleva det för hur det än är så blir det bättre med tiden allt som oftast! När man växer upp så mognar alla och det brukar göra att allt detta skit slutar. Så var det för oss tack och lov.
Men nu ska jag berätta om igår. Alltså halleluja vilken jädra dans vi bjöds på! Han är så grymt duktig så jag tappade hakan. Dans har alltid varit ett stort intresse men inte varit något som han vågat börja på, vi försökte många gånger men han vägrade. Men så igår så rev han av sån jäkla show. Wow, nu bara måste han ju börja dansa känner jag!
Mamman fixade till sig lite innan och så brassade jag ned till Cinema. Jag agerade välkomstfotograf och mingelfotograf och lyckades ta bild på nästan alla som kom. Det var nästan 90 gäster som kom.
Haha, så kul att bilden på skärmen blev den där. Haha, vi kallar honom för hammarhajen för att han kan göra sådär med ögonen. 🙂
Det pågick en himlans massa förberedelser där nere när jag kom dit. Till sin hjälp har Elliot haft 2 tjejer som är proffsdansare, barndomsvän Wilma och en kompis till henne. Dom är sååå duktiga dessa tjejer så det är inte klokt. Så otroligt duktiga verkligen. Det är dom som hjälpt Elliot att koreografera dansen och dansa med honom också.
Jag agerade som sagt mingelfotograf och tog bilder på ALLA som kom, tog även lite bilder när alla stod och väntade in allt vid scenen.
Fick inte ihop så mycket bilder från dansen, däremot fick jag in hela dansen på min story så kolla den om du vill. Min instagram hittar du HÄR.
Jublet visste inga gränser, åh vad roligt det var att höra. Sen fick han så mycket kärlek på vägen ner från scenen. Så fina vänner han har!
Presenter blev det också. Jag hann också krama på honom innan jag lämnade festen, även om det hade varit jättekul att vara med på ett hörn. Haha…. Gissar att det inte skulle vara så kul att ha sin mamma med.
Sååå härligt att se var det i alla fall, jag var så glad att jag fick vara med och se dansen. Han var verkligen grym! Thedde storebror hade tyvärr fullt upp med match precis men han åkte ned senare och firade brorsan. Dom brukar tydligen ha jäkligt kul ihop på krogen men här hemma ryker dom ihop mer än en gång. Haha….konstigt det där.
Nu ska jag hoppa in i duschen, sen väntar MOS besök för oss.
Vaknade tidigt så tänkte att fasen, jag går upp och gör lite nytta. Tänkte att jag hade 2 recept som jag velat testa ett tag så det tog jag tag i. Blixtfrallor (<klicka) och dessa blixttekakor blev det. Ska börja med att visa dig receptet på blixttekakorna. Kruxet när man bakar med bakpulver och inte jäst är att inte lockas att göra något som liknar en jäsdeg. Gör man det så blir brödet alldeles för torrt. Med bakpulver måste man tänka kladdig deg som tusan, då blir de saftigt och inte alls torrt. Kan verkligen säga att Blixt-tekakor blev såååå gott, att äta dessa nybakta är verkligen lyx.
Dessa blixt-tekakor är verkligen såå enkla att baka, vem som helst klarar av det. Så tveka inte utan sätt igång. 🙂
Vill du ha mer inspiration på lättbakat bröd så kika in alla mina brödrecept (<klicka)
BLIXT-TEKAKOR, 8 ST
Missa inte mitt allra godaste recept på Saffrans Scones (<klicka) , dom smälter i munnen.
50 g smör
7-8 dl vetemjöl
1 tsk salt
1 msk bakpulver
4 dl havremjölk (funkar med vanlig också)
(FÖR GLUTENFRITT: Byt ut mjölet mot glutenfri mjölmix och lägg till 1 msk fiberhusk)
Gör såhär:
1) Smält smöret. Sätt ugnen på 250 grader.
2) Häll i mjöl, salt, bakpulver i en bunke. Blanda runt med en slickepott.
3) Häll i mjölk och smör. Blanda tills du har en kladdig deg. OBS: Den är jättekladdig men allt är i sin ordning, den ska hålla ihop som en riktigt kladdig deg, dock så ska den inte vara rinnig.
4) Häll mjöl i handen, skopa ur en rejäl klick med deg och lägg i handen. Ha på mjöl på den andra handen och så formar du den snabbt till en boll. Lägg på bakplåtpappersklädd plåt och platta ut till en platt kaka.
5) Nagga alla och grädda sedan i 10-15 minuter tills de fått fin färg.
Vi ser ut som två skrämda fåglar inne på bion. Vi valde plusstolar. Ämen hörni, hur skönt?! Jag halvlåg filmen igenom.
Den här hönan var med och dukade och fixade, vad annars. Där jag är där är hon. Lilla sötisen.
Gratängen fick massor med beröm av familjen, den var tydligen väldigt god. Du får recept på den lite längre ned. Vi satt uppe och pratade med Thedde till halv 12 inatt. Så mysigt verkligen. Fattar bara inte hur jag orkade sitta uppe så länge? Haha…. sov ända till sju i morse gjorde jag också. Så skönt.
Jag agerade som sagt mingelfotograf och tog bilder på ALLA som kom, tog även lite bilder när alla stod och väntade in allt vid scenen.
Presenter blev det också. Jag hann också krama på honom innan jag lämnade festen, även om det hade varit jättekul att vara med på ett hörn. Haha…. Gissar att det inte skulle vara så kul att ha sin mamma med.
