Men raraste människorna på jorden är ni! ❤️❤️❤️
Vi känns som en familj. En stor härlig familj och medsystrar. Alla med sina bagage, farhågor, rädslor, pinsamheter, tvätthögar och livspussel. Alla oroligheter vi bär på i livet och att ibland känna sig otillräcklig och ha ett sämst självförtroende. Vi är ju inte mer än människor hur flashiga liv och bloggar vi än har.
Jag kan tänka mig att de med de finaste av bloggar med content som gör att den lilla villan på kullen ser ut som ett ruckel i jämförelse, också kämpar med sitt. Hur fin blogg och innehåll i den man än har så är de också människor med känslor och drabbas av livets upp och nedgångar.
Jag önskar bara att de också har möjlighet att hämta kraft någonstans, att de kan få vara ärliga och tappa ansiktet ibland. Att de får utlopp för det som är jobbigt och motigt i livet någonstans. Så som jag får göra. Här hos er kan jag verkligen bara skriva att…..jag är inte bättre än såhär. Nu mår ja skit, eller nu är livet jäkligt fint. Det är livet…. livet helt enkelt. ❤️
ÄLSK på er!
Vi satte oss i bilen i ottan. Jag har sovit som en kratta. Eller en trasig kratta, med inget skaft och böjda räfflor. Den duger liksom inte ens som en kratta. Så illa sov jag. Somnade vi 10 tiden och vaknade vid 1 och har inte sovit sen dess. Kunde inte. Rörigt hemma, flytt, skidresa….för mycket i huvudet helt enkelt. Tony sov också krattigt, men hans kratta hade ett halvt skaft kvar.
Men nu tar vi ett brejk från allt. Åka skida, sova på hotell, lyxa med hotellfrukost. Sen åker vi hem med lite nya krafter tänker jag. Har sovit en halvtimma i bilen här och ska fortsätta så fort jag skrivit klart.
Hahaha! Älskar den här bilden. Helst när han var helt allvarlig när jag tittade ut från fönstret i bilen.
Kolla in Tonys playlist på Spotify. Känns verkligen aktuellt kl 07.30 på morgonen. Haha…
Vi hörs sen, finns på min Instastory (@niiiniskitchenlife) under dagen.
Kram Nina ❤️